Mål T‑777/19
Coopérative des artisans pêcheurs associés (CAPA) Sarl m.fl.
mot
Europeiska kommissionen
Tribunalens dom (nionde avdelningen i utökad sammansättning) av den 15 september 2021
”Statligt stöd – Individuella stöd för drift av vindkraftsparker till havs – Skyldighet att köpa el till ett pris som överstiger marknadspriset – Preliminärt granskningsförfarande – Beslut att inte göra invändningar – Talan om ogiltigförklaring – Artikel 1 h i förordning (EU) 2015/1589 – Ställning som berörd part – Fiskeföretag – Parkerna anläggs i fiskeområden – Konkurrensförhållande – Föreligger inte – Risk för att beviljandet av de omtvistade stöden påverkar fiskeföretagens intressen – Föreligger inte – Ej direkt och personligen berörd – Avvisning”
1. Talan om ogiltigförklaring – Fysiska eller juridiska personer – Rättsakter som berör dem direkt och personligen – Kommissionsbeslut, i vilket det fastställs att ett statligt stöd är förenligt med den inre marknaden utan att det formella granskningsförfarandet inleds – Talan som väcks av berörda parter i den mening som avses i artikel 108.2 FEUF – Villkor – Ställning som berörd part föreligger inte – Avvisning
(Artiklarna 108.2 och 263 fjärde stycket FEUF; rådets förordning 2015/1589, artikel 1 h)
(se punkterna 58–62, 65, 66, 82, 113, 115 och 116)
2. Stöd som ges av en medlemsstat – Kommissionens undersökning – Administrativt förfarande – Berörd part i den mening som avses i artikel 108.2 FEUF – Begrepp – Företag som inte befinner sig i ett direkt konkurrensförhållande till stödmottagaren – Nödvändigt att detta företag visar stödets konkreta inverkan på dess situation
(Artikel 108.2 FEUF; rådets förordning 2015/1589, artikel 1 h)
(se punkterna 63, 64, 71–73, 83–87 och 89)
3. Stöd som ges av en medlemsstat – Kommissionens undersökning – Administrativt förfarande – Berörd part i den mening som avses i artikel 108.2 FEUF – Begrepp – Fiskeföretag som åberopar att driften av vindkraftsparker till havs som är föremål för stöd negativt påverkar fiskeverksamhet som bedrivs i samma områden – Ej samma ”råvara” som används – Konkurrensförhållande föreligger inte – Inverkan följer av beslut om att anlägga vindkraftsparker och om förvaltningen av det maritima offentliga rummet – Det saknas samband mellan beviljandet av stöden och den nämnda inverkan – Det föreligger inte någon risk för att de nämnda stöden ska få en konkret inverkan på fiskarnas intressen – Ställning som berörd part föreligger inte
(Artikel 108.2 FEUF; rådets förordning 2015/1589, artikel 1 h)
(se punkterna 74–81 och 90–97)
4. Talan om ogiltigförklaring – Fysiska eller juridiska personer – Sakprövningsförutsättningar – Berättigat intresse av att få saken prövad – Talerätt – Kumulativa villkor – Avvisning av talan om ett av dessa villkor inte är uppfyllt
(Artikel 263 fjärde stycket FEUF)
(se punkt 112)
Resumé
Vindkraftsparker till havs som subventioneras genom driftsstöd: tribunalen avvisar den talan som väckts av ett kooperativ och yrkesfiskare mot kommissionens beslut att inte göra invändningar
Tribunalen preciserar innebörden av begreppet berörd part och anser att sökandena inte har visat att det föreligger en risk för att de omtvistade stöden konkret kan påverka deras situation
Åren 2011 och 2013 offentliggjorde Frankrike anbudsinfordringar avseende genomförandet av de första vindkraftsparkerna till havs i Frankrike. Dessa sex projekt, vars planerade driftstid är 25 år, ska genomföras inom havsområden som utnyttjas för fiske.
Projekten avseende uppförande och drift av vindkraftsparkerna subventioneras i form av en skyldighet att köpa el till ett pris som överstiger marknadspriset, varvid merkostnaden helt kompenseras av staten.
Europeiska kommissionen fann i beslut av den 26 juli 2019(1) (nedan kallat det angripna beslutet) att dessa subventioner utgjorde statliga stöd som var förenliga med den inre marknaden(2) (nedan kallade de omtvistade stöden). Kommissionen beslutade därför att inte göra några invändningar.
Coopérative des artisans pêcheurs associés (CAPA), ett bolag vars kundkrets utgörs av fiskare, och tio fiskeföretag eller yrkesfiskare (nedan kallade sökandena) väckte talan vid tribunalen om ogiltigförklaring av det angripna beslutet. Denna talan avvisas emellertid av tribunalens nionde avdelning i utökad sammansättning, som konstaterar att sökandena inte har rätt att väcka talan mot det angripna beslutet.
Tribunalens bedömning
Tribunalen erinrar inledningsvis om att det angripna beslutet är ett beslut om att inte göra några invändningar mot de omtvistade stöden, genom vilket kommissionen underförstått men med nödvändighet beslutat att inte inleda det formella granskningsförfarande som föreskrivs i artikel 108.2 FEUF. Eftersom detta beslut hindrar berörda parter(3) från att yttra sig inom ramen för det formella förfarandet för granskning av de aktuella stöden, har dessa rätt att väcka talan mot det nämnda beslutet vid unionsdomstolen, i den mån det åsidosätter deras rättigheter i förfarandet. För att en person, ett företag eller en företagssammanslutning ska anses vara berörd part krävs att vederbörande visar att stödet riskerar att ha en konkret inverkan på dennes situation.
Vad beträffar frågan huruvida de sökande fiskarna ska anses vara berörda parter som har rätt att väcka talan mot det angripna beslutet konstaterar tribunalen att de, för att styrka att de har talerätt, har åberopat dels att det föreligger ett indirekt konkurrensförhållande mellan deras verksamhet och den verksamhet som bedrivs av mottagarna av de omtvistade stöden, dels att det under alla omständigheter finns en risk för att stöden konkret påverkar deras situation.
Vad beträffar det konkurrensförhållande som sökandena anser föreligga, påpekar tribunalen att sökandena inte kan göra gällande att deras produktionsprocess inbegriper användning av samma ”råvara” som den som används av de som driver vindkraftsparkerna. Enligt den gängse betydelsen av uttrycket ”råvara” avser detta uttryck en naturresurs eller en produkt som inte har bearbetats och som används som en insatsvara i tillverkningen av en vara. I förevarande fall är det inte tillträdet till det område i det maritima offentliga rummet som används av såväl fiskare som dem som driver vindkraftsparker till havs som i sig utgör ”råvaran” i deras respektive ekonomiska verksamhet, utan de naturresurser som finns där, det vill säga å ena sidan fiskeresurserna och å andra sidan vindens rörelseenergi. Eftersom dessa resurser inte är desamma, befinner sig sökandena inte i något konkurrensförhållande till dem som driver vindkraftsparker, vad gäller utnyttjandet av dessa resurser.
Tribunalen finner därför att de sökande fiskarna inte kan anses vara berörda parter som har rätt att väcka talan mot det angripna beslutet med hänvisning till ett påstått indirekt konkurrensförhållande till mottagarna av de omtvistade stöden.
Vad gäller den åberopade risken för att de omtvistade stöden konkret kan påverka de sökande fiskarnas situation, prövar tribunalen därefter huruvida vindkraftsparkernas påstådda negativa inverkan på den omgivande miljön – särskilt på den fiskeverksamhet som bedrivs i samma områden, på den marina miljön och på fiskeresurserna – kan anses som en konkret inverkan av beviljandet av dessa stöd på de berörda fiskeföretagens situation.
Tribunalen framhåller i detta sammanhang att även om det i princip inte kan uteslutas att ett stöd konkret påverkar tredje mans intressen på grund av den inverkan som den stödfinansierade anläggningen har på den omgivande miljön, och särskilt på andra verksamheter som bedrivs i närheten, måste tredje man, för att kvalificeras som berörda parter, styrka att det finns en risk för en sådan konkret inverkan. För att så ska vara fallet räcker det inte att visa att nämnda inverkan föreligger, utan det krävs även att det visas att denna inverkan är en följd av själva stödet. Sökandena har emellertid inte styrkt att så är fallet.
De aktuella projektens påstådda inverkan på de sökande fiskarnas verksamhet är nämligen en naturlig följd dels av de franska myndigheternas beslut att genomföra dessa projekt i de berörda områdena inom ramen för deras politik för utnyttjande av energiresurser, dels av regleringen av det maritima offentliga rummet och de tekniska åtgärder som är tillämpliga på dessa projekt. Även om dessa myndigheters beslut, att bevilja dem som bedriver projekten stöd i form av en köpskyldighet för vilken kompensation ges av staten, ger dem en fördel i förhållande till elproducenter som inte subventioneras, saknar beslutet som sådant betydelse för de sökande fiskarnas ekonomiska resultat.
Mot bakgrund av det ovan anförda finner tribunalen att de omtvistade stöden inte i sig kan anses kunna ha en konkret inverkan på deras situation, vilket innebär att sökandena inte kan göra gällande att de har talerätt mot det angripna beslutet.
Vad slutligen gäller frågan huruvida Coopérative des artisans pêcheurs associés (CAPA) ska anses som berörd part, påpekar tribunalen att den verksamhet som bedrivs av detta bolag, vars kundkrets utgörs av fiskare, är beroende av ekonomiska beslut i dess kundkrets och inte av att de omtvistade stöden betalas ut. Av detta följer att det under alla omständigheter inte har visats att de nämnda stöden konkret kan påverka denna sökandes situation och att detta bolag inte heller kan anses vara en berörd part.