Mål C‑2/08

Amministrazione dell’Economia e delle Finanze

och

Agenzia delle Entrate

mot

Fallimento Olimpiclub Srl

(begäran om förhandsavgörande från Corte suprema di cassazione)

”Mervärdesskatt – Gemenskapsrättens företräde – Bestämmelse i nationell rätt i vilken principen om rättskraft stadfästs”

Sammanfattning av domen

Gemenskapsrätt – Direkt effekt – Företräde – Bestämmelse i nationell rätt i vilken principen om rättskraft stadfästs

Gemenskapsrätten innebär inte någon skyldighet för en nationell domstol att underlåta att tillämpa nationella processregler som leder till att avgöranden vinner rättskraft, även om ett sådant agerande skulle kunna bringa ett åsidosättande av gemenskapsrätten att upphöra. Formerna för att genomföra principen om rättskraft bestäms av medlemsstaternas nationella rättsordningar enligt principen om medlemsstaternas processuella autonomi. Bestämmelserna härom får emellertid varken vara mindre förmånliga än dem som gäller liknande nationella situationer (likvärdighetsprincipen) eller göra det i praktiken omöjligt eller orimligt svårt att utöva rättigheter som följer av gemenskapsrätten (effektivitetsprincipen).

En tolkning av principen om rättskraft som innebär att avgöranden i skattemål, när det rör sig om en bedömning av en grundläggande fråga som även är relevant i andra mål, har prejudicerande verkan även om de avser andra redovisningsperioder för skatt är inte förenlig med effektivitetsprincipen. En sådan tolkning hindrar inte endast att ett rättskraftigt domstolsavgörande angrips, även om detta avgörande innebär ett åsidosättande av gemenskapsrätten, utan hindrar också, vid en domstolsprövning av ett annat avgörande från den behöriga skattemyndigheten avseende samma skattesubjekt men ett annat beskattningsår, ett angripande av varje fastställande rörande en grundläggande och gemensam fråga i ett rättskraftigt domstolsavgörande. En sådan tillämpning av principen om rättskraft skulle således, för det fall det lagakraftvunna domstolsavgörandet grundade sig på en tolkning av gemenskapsrättsliga bestämmelser om missbruk på området för mervärdesskatt som strider mot gemenskapsrätten, få till följd att den felaktiga tillämpningen av dessa bestämmelser återupprepades för varje nytt beskattningsår, utan att det var möjligt att rätta till denna felaktiga tolkning. Hinder av denna omfattning, mot att de gemenskapsrättsliga bestämmelserna verkligen tillämpas på området för mervärdesskatt, kan inte rimligen motiveras med stöd av principen om rättssäkerhet och de måste därför anses strida mot effektivitetsprincipen.

Gemenskapsrätten utgör således, under sådana omständigheter, hinder för att tillämpa en bestämmelse i nationell rätt i vilken principen om rättskraft stadfästs i ett mål om mervärdesskatt som avser ett beskattningsår för vilket det ännu inte föreligger något lagakraftvunnet domstolsavgörande, i den mån denna bestämmelse skulle utgöra hinder för den nationella domstol som avgör målet att beakta gemenskapsrättsliga bestämmelser avseende missbruk som rör mervärdesskatt.

(se punkterna 23, 24, 26 och 29–32 samt domslutet)