Överklagande ingett den 2 december 2010 av Republiken Italien av den dom som tribunalen (sjätte avdelningen) meddelade den 13 september 2010 i de förenade målen T-166/07 och T-285/07, Republiken Italien mot Europeiska kommissionen

(Mål C-566/10 P)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Klagande: Republiken Italien (ombud: G. Palmieri och P. Gentili, avvocato dello Stato)

Övriga parter i målet: Europeiska kommissionen, Republiken Litauen och Republiken Grekland

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

med stöd av artiklarna 56, 58 och 61 i stadgan för Europeiska unionens domstol ogiltigförklara den dom som Europeiska unionens tribunal meddelade den 13 september 2010 i de förenade målen T-166/07 och T-285/07 där Republiken Italien väckt talan om ogiltigförklaring av

1. meddelande om allmänt uttagningsprov EPSO/AD/94/07 för att upprätta en anställningsreserv avseende 125 tjänster som handläggare (AD 5) inom området för information, kommunikation och media,

2. meddelande om allmänt uttagningsprov EPSO/AST/37/07 för att upprätta en anställningsreserv avseende 110 tjänster som assistenter (AST 3) inom området för kommunikation och information,

vilka båda har offentliggjorts i engelsk, fransk och tysk version i Europeiska gemenskapernas officiella tidning av den 28 februari 2007, nr C 45A,

3. meddelande om allmänt uttagningsprov EPSO/AD/95/07 för att upprätta en anställningsreserv avseende 20 tjänster som handläggare (AD 5) inom området för informationskunskap (bibliotek/dokumentation),

som offentliggjorts endast i engelsk, fransk och tysk version i Europeiska gemenskapernas officiella tidning av den 8 maj 2007, nr C 103,

att domstolen själv ska avgöra målet och ogiltigförklara de meddelanden som anges ovan, och

förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sitt överklagande åberopar klaganden sju grunder.

Som första grund gör klaganden gällande att den överklagade domen strider mot ordningen för kompetensfördelning med avseende på fastställandet av den reglering av språkanvändning som följer av artikel 342 FEUF jämförd med artikel 6 i rådets förordning nr 1 om vilka språk som skall användas¹. I artikel 6 i förordning nr 1/58 föreskrivs en behörighet för institutionerna att i sina arbetsordningar föreskriva närmare villkor för hur regleringen av språkanvändningen ska tillämpas. Tribunalen har dock lagstridigt godtagit att kommissionen hanterar frågor om dess egen språkanvändning också ifråga om meddelanden om uttagningsprov.

Klaganden invänder, som andra grund, mot de skäl som tribunalen anfört för att någon överträdelse av artiklarna 1, 4 och 5 i förordning nr 1/58 inte har ägt rum. Klaganden ifrågasätter i flera hänseenden uppfattningen att meddelandena om uttagningsprov inte utgör texter av allmän räckvidd i den mening som avses i artikel 4 och att de därför inte omfattas av den allmänna reglering som finns i ovannämnda förordning. Tribunalens uppfattning kan, enligt klagandens åsikt, indirekt vederläggas också med stöd av flera bestämmelser i tjänsteföreskrifterna.

Med den tredje grunden för överklagandet invänder klaganden mot den överklagade domen i den del som tribunalen, med avseende på offentliggörandet i fullständig form av meddelandena om uttagningsprov ifråga på endast tre språk, ansett att det inte skett någon överträdelse av icke-diskrimineringsprincipen enligt artikel 12 EG (nu artikel 18 FEUF) och inte heller av principen om flerspråkighet enligt artikel 22 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 6.3 EU, artikel 5 i förordning nr 1/58 och artikel 1.2 och 1.3 i bilaga III till tjänsteföreskrifterna. Enligt klagandens mening kunde - i motsats till vad tribunalen ansett - det efterföljande offentliggörandet på samtliga språk av meddelandena i sammanfattad form och med hänvisning till offentliggörandet i fullständig form av meddelandena på franska, tyska och engelska, inte förhindra diskriminering till nackdel för sökande med andra språk än de nämnda. Tribunalen har dessutom, med avseende på det efterföljande offentliggörandet av meddelandena, överträtt artikel 263 FEUF eftersom lagenligheten av en rättsakt, vid granskningen av densamma, endast borde bedömas med utgångspunkt i rättsaktens ordalydelse vid den tidpunkt då den utfärdades utan att andra delar får tillkomma.

Klagandens fjärde grund rör lagligheten i att endast välja tre språk som "andra språk" för uttagningsprovet. De skäl som tribunalen anfört för slutsatsen att kommissionens val inte var diskriminerande och olämpligt innebär särskilt en överträdelse av ett antal bestämmelser (artiklarna 1 och 6 i förordning nr 1/58 och artiklarna 1d.1, 1d.6, 27.2 och 28 f i tjänsteföreskrifterna), i vilka principen om flerspråkighet fastställs även inom unionens institutioner. I enlighet med vad tribunalen hävdat ankommer det inte på klaganden att visa att eventuella undantag inte är tillämpliga, utan istället är det kommissionen som i detta syfte ska ange skälen för det val som den gjort.

Som femte grund invänder klaganden mot att tribunalen felaktigt har gjort bedömningen att principen om skydd för berättigade förväntningar inte har överträtts, genom att inte anse att kommissionens mångåriga praxis ifråga om uttagningsprov kan ha skapat berättigade förväntningar hos potentiella kandidater angående vissa villkor för deltagande.

Klaganden gör som sjätte grund gällande att tribunalen har överträtt artikel 296.2 FEUF enligt vilken alla rättsakter ska motiveras, genom att ha gjort bedömningen att administrationen inte var skyldig att motivera valet av de tre språk som skulle användas i de omtvistade meddelandena om uttagningsprov.

Slutligen avser den sjunde grunden en överträdelse av materiella regler om beskaffenheten hos och syftet med meddelandena om uttagningsprov, i synnerhet artiklarna 1d.1, 1d.6, 28 f och 27.2 i tjänsteföreskrifterna. Tribunalen har gjort en felaktig rättstillämpning genom att anse att uttagningskommittén inte ensam bedömer sökandenas språkkunskaper eftersom den myndighet som offentliggör meddelandet på förhand skulle kunna göra ett inledande urval bland de intresserade enbart på grundval av språk.

____________

¹ - Rådets förordning (Euratom) nr 1 om vilka språk som skall användas i Europeiska atomenergigemenskapen (EGT 17, 1958, s. 385; svensk specialutgåva, område 1, volym 1, s. 14)