Talan väckt den 14 september 2010 - Westfälische Drahtindustrie m.fl. mot kommissionen

(Mål T-393/10)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Westfälische Drahtindustrie GmbH (Hamm, Tyskland), Westfälische Drahtindustrie Verwaltungsgesellschaft mbH & Co. KG (Hamm), Pampus Industriebeteiligungen GmbH & Co. KG (Iserlohn, Tyskland) (ombud: advokaten C. Stadler)

Svarande: Europeiska kommissionen

Sökandenas yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska

ogiltigförklara artikel 1.8 a och b i beslutet i den mån som det däri fastställs att Westfälische Drahtindustrie GmbH och Westfälische Drahtindustrie Verwaltungsgesellschaft mbH & Co. KG har åsidosatt artikel 101 FEUF alternativt artikel 53 i EES-avtalet före den 12 maj 1997,

ogiltigförklara artikel 2 i beslutet i den mån som det däri anges att samtliga sökanden är solidariskt skyldiga att betala böter om 15 485 000 euro, Westfälische Drahtindustrie GmbH och Westfälische Drahtindustrie Verwaltungsgesellschaft mbH & Co. KG är solidariskt skyldiga att betala böter om 30 115 000 euro och Westfälische Drahtindustrie GmbH är skyldig att betala böter om 10 450 000 euro,

alternativt, sätta ned de bötesbelopp som sökandena påförs i artikel 2 i beslutet till en rimlig nivå, och

förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökandena har kritiserat kommissionens beslut K(2010) 4387 slutlig av den 30 juni 2010 i ärende COMP/38.344 - Stål för spännarmering. I det överklagade beslutet påförs sökandena och andra företag böter med hänvisning till att de har åsidosatt artikel 101 FEUF och artikel 53 i EES-avtalet. Sökandena har enligt kommissionen deltagit i en fortlöpande överenskommelse eller ett samordnat förfarande inom sektorn för stål för spännarmering på den inre marknaden och inom EES-området.

Sökandena har till stöd för sin talan anfört åtta grunder:

För det första har sökandena gjort gällande att artikel 25.1 b i förordning (EG) nr 1/2003¹ har åsidosatts då påståendet att sökandena har deltagit i en enda fortlöpande överträdelse är oriktigt.

För det andra har sökandena alternativt gjort gällande att artikel 23.3 i förordning nr 1/2003 har åsidosatts, då grundläggande principer för beräkning av böter har åsidosatts med beaktande av att kommissionen vid bedömningen av överträdelsens varaktighet beaktade kartellens kristid.

För det tredje har sökandena gjort gällande att kommissionen åsidosatte artikel 23.3 i förordning nr 1/2003, då den genom att använda de föreliggande upplysningarna i samband med prövningen av begäran om nedsättning av bötesbeloppet åsidosatte principen om berättigade förväntningar och principen att den som har stiftat en lag själv måste följa den.

För det fjärde har sökandena gjort gällande att artikel 23.3 i förordning nr 1/2003 har åsidosatts då kommissionen vid bedömningen av överträdelsens svårighetsgrad gjorde sig skyldig till flera felbedömningar.

För det femte har sökandena gjort gällande att artikel 23 i förordning nr 1/2003 samt motiveringsskyldigheten enligt artikel 296.2 FEUF och artikel 41.2 c i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna har åsidosatts. Sökandena har gjort gällande att kommissionen i samband med fastställandet av bötesbeloppen godtyckligt avvek från den beräkningsmetod som anges i det överklagade beslutet.

För det sjätte har sökandena gjort gällande att kommissionen genom att överskrida gränserna för sitt utrymme för skönsmässig bedömning och genom att åsidosätta proportionalitetsprincipen vid beräkningen av bötesbeloppen åsidosatte artikel 23 i förordning nr 1/2003.

För det sjunde har sökandena gjort gällande att artikel 296.2 FEUF och artikel 41.2 c i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna har åsidosatts då kommissionen i väsentliga delar inte motiverade det överklagade beslutet.

För det åttonde har sökandena gjort gällande att kommissionen åsidosatte sökandenas rätt att yttra sig enligt artikel 27 i förordning nr 1/2003 och artikel 41.2 a i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna genom att inte höra sökandena i väsentliga frågor.

____________

¹ - Rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget