Talan väckt den 8 juni 2011 - Italmobiliare mot kommissionen

(Mål T-305/11)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: Italmobiliare SpA (Milano, Italien) (ombud: advokaterna M. Siragusa, F. Moretti, L. Nascimbene, G. Rizza och M. Piergiovanni)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

helt eller delvis ogiltigförklara det angripna beslutet, och

förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden sex grunder:

Första grunden: Det angripna beslutet har riktats till fel person, i strid med artikel 18.1 i förordning 1/2003, nämligen Italmobiliare, som endast är ett finansiellt holdingbolag som inte styr verksamheten, i stället för Italcementi, som är koncernens operativa holdingbolag. Kommissionen har även åsidosatt principerna om kontradiktoriskt förfarande och om skyddet för berättigade förväntningar genom att peka ut sökanden som mottagare av det angripna beslutet trots att detta bolag helt saknar kopplingar till undersökta verksamheten. Sökanden åberopar slutligen att principen om icke-diskriminering har åsidosatts, då Italmobiliare är det enda renodlade finansiella holdingbolaget som omfattas av förfarandet.

Andra grunden: Kommissionen har åsidosatt artikel 18.1 i förordning 1/2003 genom att ha inlett ett utredningsförfarande och antagit en bindande rättsakt trots att den saknar behörighet.

Tredje grunden: Åsidosättande av proportionalitetsprincipen. För det första är de åtgärder som vidtagits inte lämpade för att uppnå de eftersträvade målen, eftersom kommissionen har använt sig av artikel 18 i förordning 1/2003 för en utredning som inte är grundad på specifika indicier och vars föremål är obestämt, för att skaffa sig upplysningar som den borde ha funnit genom en branschutredning enligt artikel 17 i förordning 1/2003. Dessutom har kommissionen i det angripna beslutet inte gjort en lämplig avvägning mellan utredningens intressen och den skada som åsamkas enskilda, då kommissionen har ställt oproportionerligt och oskäligt betungande krav på sökanden vad gäller att finna, katalogisera och översända information.

Fjärde grunden: Åsidosättande av motiveringsskyldigheten enligt artikel 296 FEUF. Kommissionen har underlåtit att i rättsakten ange skälen för varför den använt just det rättsliga instrument den valt, nämligen ett beslut enligt artikel 18.3 i förordning 1/2003. Rättsakten brister dessutom i motiveringen vad gäller föremålet för och syftet med begäran om upplysningar samt behovet av de begärda upplysningarna för den pågående utredningen. Åsidosättandet av motiveringsskyldigheten utgör ett åsidosättande av väsentliga formföreskrifter i den mening som avses i artikel 263 FEUF liksom av sökanden rätt till försvar.

Femte grunden: Det angripna beslutet är rättsstridigt till följd av åsidosättande av principen om ett kontradiktoriskt förfarande. Den frist på endast några få dagar som kommissionen medgav för att besvara det frågeformulär som bilades meddelandet av den 4 november var uppenbart otillräcklig för att sökanden fullt ut skulle kunna utöva sin rätt att yttra sig. Dessutom avvek innehållet i meddelandet av den 4 november i viss mån från innehållet i det angripna beslutet. Därmed har kommissionen hindrat sökanden från att göra gällande sina ståndpunkter angående de olika frågor som sedermera tagits upp i den slutliga rättsakten. Vidare har kommissionen på flera punkter underlåtit att beakta det ingivna yttrandet. Följaktligen har det kontradiktoriska förfarandet berövats sin funktion, till men för sökandens rätt till försvar och processuella ställning.

Sjätte grunden: Åsidosättande av principen om god förvaltningssed, i form av i) bristande samordning mellan de olika frågeformulär som sänts ut vid olika tillfällen, vilka blivit föremål för omnumreringar, omformuleringar, metodologiska anpassningar och tillägg, ii) den avsevärda förlängningen av utredningen, utöver vad som är skäligt och iii) kommissionens hantering av förfarandet.

____________