Talan väckt den 17 december 2012 - Miejskie Przedsiębiorstwo Energetyki Cieplnej mot Europeiska kemikaliemyndigheten

(Mål T-560/12)

Rättegångsspråk: polska

Parter

Sökande: Miejskie Przedsiębiorstwo Energetyki Cieplnej sp. z o.o. (Brzesko, Polen) (ombud: advokaten T. Dobrzyński)

Svarande: Europeiska kemikaliemyndigheten

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

ogiltigförklara Europeiska kemikaliemyndighetens beslut nr SME(2012) 3538 av den 15 oktober 2012, genom vilket sökanden påfördes en förvaltningsavgift på 20 700 euro,

vid behov, ogiltigförklara beslut MB/D/29/2010 som fattades av kemikaliemyndighetens styrelse den 12 november 2010 angående klassificeringen av tjänsterna, för vilka avgiften påfördes,

förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden fyra grunder.

Första grunden: Åsidosättande av kommissionens förordning (EG) nr 340/2008 och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 samt den grundläggande principen om tilldelade befogenheter

Det angripna beslutet innebär ett åsidosättande av förordningen om avgifter, eftersom kemikaliemyndigheten endast har befogenhet att påföra förvaltningsavgifter. Befogenheten att påföra avskräckande böter tillkommer däremot medlemsstaterna. Förvaltningsavgifter måste vara proportionella i förhållande till det arbete som kemikaliemyndigheten har utfört. Förvaltningsavgifter på 20 700 euro som påförts på grund av en felaktig uppgift om företagets storlek har en straffunktion motsvarande böter. Därigenom har kemikaliemyndigheten agerat inom medlemsstaternas befogenhetssområde, vilket strider mot principen i artikel 5 FEU om tilldelade befogenheter och utgör ett fall av bristande behörighet i den mening som avses i artikel 263 FEUF.

Andra grunden: Åsidosättande av likabehandlingsprincipen

Ett fastställande av förvaltningsavgifterna i förhållande till företagets storlek strider mot likabehandlingsprincipen i artikel 5 i den europeiska kodexen för god förvaltningssed och artikel 41 i europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Eftersom förvaltningsavgifter definitionsmässigt ska täcka kostnaderna för förvaltningstjänster, kan det inte objektivt rättfärdigas att det görs en åtskillnad i förhållande till storleken på det registrerade företaget. Förvaltningsuppgiften att kontrollera storleken på företagen är nämligen likvärdig. Mot denna bakgrund erlägger stora företag, vilka oriktigt har upptagits som små eller medelstora företag, en avgift som inte endast täcker kostnaderna för tjänsten i samband med förfarandet att kontrollera att deras storlek, utan även kostnaderna för att kontrollera storleken på andra företag, eller till och med kostnaderna för andra tjänster som kemikaliemyndigheten tillhandahåller.

Tredje grunden: Åsidosättande av rättssäkerhetsprincipen

Sökanden uppgav att den var ett litet företag, eftersom den utan avsikt misstaget sig beträffande hur bolagets storlek skulle beräknas. Enligt den information som ges under rubriken "Avgifter" på den nationella webbplats för upplysningar angående REACH definieras företagsstorlek enligt den nationella lagen om friheten att bedriva ekonomisk verksamhet. Enligt denna lag ska vid angivandet av företagets storlek dess andelsstruktur inte beaktas, utan hänsyn ska tas till antalet anställda och årsnettoomsättningen. Dessa uppgifter har sökanden beaktat. Skyldigheten att beakta kommissionens rekommendation 2003/361/EG av den 6 maj 2003 vid angivandet av företagsstorleken har inte meddelats de berörda företagen på ett korrekt sätt. Dessutom har kemikaliemyndigheten inte underrättat företagen om storleken på den förvaltningsavgift som kan komma att uttas vid ett felaktigt angivande av företagets storlek. Myndigheten har därmed åsidosatt rättssäkerhetsprincipen.

Fjärde grunden: Behörighetsmissbruk

Kemikaliemyndigheten har missbrukat sin behörighet genom att den i beslut MB/D/29/2010 fastställt extremt höga avgifter och gett sig själv mycket omfattande befogenhet genom att tillämpa samtliga att rättsliga möjligheter att driva in avgifterna samt uppgett att det saknas en möjlighet att sätta ner avgifterna. Enligt artikel 13.4 i förordning nr 340/2008 kan dessa befogenheter inte anses motiverade. Påförandet av förvaltningsavgifterna avser i själva verket förverkligandet av ett annat mål än det som anges i skäl 2 i förordning nr 340/2008 (täckande av kostnaderna för de tjänster som kemikaliemyndigheten tillhandahåller) och motsvarar inte kemikaliemyndighetens arbetsinsats. Det är nämligen fråga om böter som felaktigt påförts sökanden.

____________