Överklagande ingett den 14 februari 2013 av Diana Grazyte av den dom som personaldomstolen meddelade den 5 december 2012 i mål F-76/11- Grazyte mot kommissionen

(Mål T-86/13 )

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Klagande: Diana Grazyte (Utena, Litauen) (ombud: advokaten R. Guarino)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

ogiltigförklara den dom som personaldomstolen meddelade den 5 december 2012 i mål F-76/11, Grazyte mot Europeiska kommissionen,

ogiltigförklara det beslut som fattades av direktören för DG HR D i egenskap av tillsättningsmyndighet den 29 april 2011, och fastställa att sökanden har rätt till utlandstillägg i enlighet med bilaga VII, artikel 4 i tjänsteföreskrifterna,

i andra hand, återförvisa målet till personaldomstolen för avgörande,

förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna i båda instanserna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sitt överklagande åberopar klaganden tre grunder.

Första grunden: Åsidosättande och/eller felaktig tolkning av gemenskapsrätten vad avser tolkningen av och syftet med artikel 4 i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna. Bristfällig motivering.

Det görs gällande att såväl ordalydelsen av denna bestämmelse (de förhållanden som följer av arbete som utförts för en annan stat eller internationell organisation) som dess syfte leder till att den som lämnat sitt hemland utan att ha varit varaktigt bosatt i anställningslandet på grund av att denna person varit anställd vid en internationell organisation inte har rätt till utlandstillägg. Varken bestämmelsens lydelse, sammanhang eller syfte gör det möjligt att såsom personaldomstolen gjort i den överklagade domen, dra slutsatsen att tiden efter anställningen i en internationell organisation inte ska beaktas då flytten - som i förevarande fall - har skett av privata skäl.

Andra grunden: Åsidosättande och eller felaktig tolkning av gemenskapsrätten vad avser kvalificeringen av organ som internationella organisationer vad gäller artikel 4 i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna.

Det görs gällande att begreppet internationell organisation i artikel 4 i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna definieras mycket klart i rättspraxis. Europeiska unionens förstainstansrätt har således i dom av den 30 november 2006 i mål T-379/04, J mot kommissionen (särskilt punkterna 42 och 43) slagit fast att för att en organisation ska betraktas som internationell i den mening som avses i artikel 4 a i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna ska denna organisation formellt erkännas som internationell organisation av staterna och de organisationer som upprättats av dessa. För att bedöma huruvida en organisation är internationell ska under alla omständigheter endast beaktas hur denna är sammansatt och inte om den tillhör en internationell organisation. Mot bakgrund av dessa strikta kriterier ska varken EFSA eller ETF betraktas om internationella organisationer i den mening som avses i artikel 4.

Tredje grunden: Åsidosättande av principen om likabehandling.

Det görs gällande att personaldomstolens tolkning av bestämmelsen är ologisk och leder till diskriminering mellan två kategorier av tjänstemän som inte grundas på objektiva skäl. En person som lämnat sitt land för att arbeta för en stat eller inom en internationell organisation (och således inte minskat banden till hemstaten) behandlas följaktligen på samma sätt som en person som lämnat sitt land av personliga skäl med minskade band till detta land och först senare arbetat för en stat eller inom en internationell organisation. Enligt den överklagade domen ska dessutom situationen för två olika tjänstemän som lämnat respektive hemland för över tio år sedan för att bilda familj i den nya staten behandlas olika enbart därför att den ene efter att ha bott i många år i sitt nya land, anställts av en internationell organisation.

____________