Meddelande i Europeiska Unionens Officiella Tidning

 

Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission, väckt den 27 april 2004 av Electricité de France (EDF)

(mål T-156/04)

Rättegångsspråk: franska

Electricité de France (EDF) har den 27 april 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Europeiska gemenskapernas kommission. Sökanden företräds av advokaten Michel Debroux, Luxemburg.

Sökandena yrkar att förstainstansrätten skall

-    ogiltigförklara artiklarna 3 och 4 i kommissionens slutliga beslut C (2003) 4637 av den 16 december 2003 angående statligt stöd som Frankrike beviljat sökanden och sektorerna för el- och gasindustri i form av redovisnings- och beskattningsåtgärder som antagits år 1997, i samband med en rekonstruktion av EDF:s balansräkning,

i andra hand ogiltigförklara artiklarna 3 och 4 i det ifrågasatta beslutet eftersom EDF ålades att återbetala ett alldeles för högt belopp, och

-    förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

I det ifrågasatta beslutet anser kommissionen att det faktum att sökanden inte betalat bolagsskatt vid omklassificeringen av det kapitaltillskott som uppstått genom de avsättningar som skapats genom befrielsen från att betala skatt för förnyelsen av det franska högspänningsnätet, utgör ett statligt stöd som är oförenligt med den gemensamma marknaden.

Till stöd för sin talan åberopar sökanden som första grund ett påstått åsidosättande av väsentliga formföreskrifter. Sökanden gör gällande att kommissionen, genom att ändra sin bedömning mellan beslutet att inleda ett förfarande och det ifrågasatta beslutets antagande utan att bereda sökanden tillfälle att yttra sig, har åsidosatt rätten till försvar.

Sökanden hävdar vidare att de ifrågasatta åtgärderna skall bedömas som en kapitalanskaffning som sökanden är berättigad till. Kommissionen har, genom att underlåta att ta ställning till detta argument, underlåtit att uppfylla sin motiveringsskyldighet och gjort sig skyldig till en felaktig rättstillämpning vid bedömningen av begreppet statligt stöd. Inom ramen för samma grund påstår sökanden även att de ifrågasatta åtgärderna inte påverkat handeln mellan medlemsstaterna och därför inte kan anses utgöra ett statligt stöd.

Till stöd för sitt andrahandsyrkande hävdar sökanden slutligen att det genom det ifrågasatta beslutet har fastställts ett högre återbetalningsbelopp än det som eventuellt skulle kunna anses berättigat.

____________