Mål T‑145/08
Atlas Transport GmbH
mot
Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån)
”Gemenskapsvarumärke – Ogiltighetsförfarande – Gemenskapsordmärket ATLAS – Det äldre Beneluxfigurmärket atlasair – Formkrav – Ingivande av en inlaga i vilken grunderna för överklagandet anges – Vilandeförklaring av det administrativa förfarandet – Artikel 59 i förordning (EG) nr 40/94 (nu artikel 60 i förordning (EG) nr 207/2009) – Regel 20.7 i förordning (EG) nr 2868/95”
Sammanfattning av domen
1. Gemenskapsvarumärke – Överklagande – Tidsfrist och form för överklagandet – Ingivande inom tidsfristen av en inlaga i vilken grunderna för överklagandet anges – Sakprövningsförutsättningar
(Rådets förordning nr 40/94, artikel 59; kommissionens förordning nr 2868/95, artikel 1, reglerna 48.1, 48.2 och 49)
2. Gemenskapsvarumärke – Överklagande – Överklagande till överklagandenämnden – Vilandeförklaring av förfarandet – Villkor
(Rådets förordning nr 40/94, artikel 79; kommissionens förordning nr 2868/95, artikel 1, regel 20.7; kommissionens förordning nr 216/96, artikel 8)
1. Enligt artikel 59 i förordning nr 40/94 om gemenskapsvarumärken ska ett överklagande av ett beslut framställas skriftligen hos Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) inom två månader från dagen för meddelandet av det beslut som överklagas. Grunderna för överklagandet ska anges skriftligen inom fyra månader från dagen för beslutets meddelande.
I regel 48.1 c i förordning nr 2868/95 om genomförande av förordning nr 40/94 anges dessutom att handlingen med överklagandet till överklagandenämnden ska innehålla en uppgift som identifierar det beslut som bestrids och omfattningen av den ändring eller annullering av beslutet som begärs.
Slutligen anges i regel 49 i förordning nr 2868/95 att om överklagandet varken uppfyller villkoren i artikel 59 i förordning nr 40/94 eller i regel 48.1 c och 48.2 i förordning nr 2868/95 ska överklagandenämnden avvisa överklagandet, såvida inte varje brist har åtgärdats innan den tidsgräns som fastställs i artikel 59 i förordning nr 40/94 har löpt ut.
Av en systematisk tolkning av dessa bestämmelser följer att en sökande som önskar ge in ett överklagande till överklagandenämnden är skyldig att inom den föreskrivna fristen till byrån ge in en bilaga i vilken grunderna för överklagandet anges, vid äventyr av att överklagandet annars kommer att avvisas då det inte kan prövas i sak. Av en sådan tolkning följer även att grunderna inte bara ska innehålla en uppgift om vilket beslut som angrips och om att sökanden önskar att överklagandenämnden ska ändra eller upphäva beslutet.
Av en bokstavstolkning av ordet ”grunderna”, som förekommer i sista meningen i artikel 59 i förordning nr 40/94, framgår också att sökanden skriftligen till överklagandenämnden ska ange de skäl som överklagandet grundas på. Det ankommer inte på överklagandenämnden att, genom slutledning, fastställa grunderna för det överklagande som den ska pröva. Sökandens inlaga ska följaktligen göra det möjligt att förstå varför sökanden begär att överklagandenämnden ska upphäva eller ändra beslutet.
Kravet, enligt artikel 59 i förordning nr 40/94, att sökanden skriftligen ska inge en inlaga i vilken grunderna för överklagandet anges innebär således att sökanden skriftligen och tillräckligt klart ska ange de faktiska och/eller rättsliga omständigheter som motiverar sökandens begäran att överklagandenämnden ska upphäva eller ändra det överklagade beslutet.
(se punkterna 37–41 och 46)
2. Regel 20.7 i förordning nr 2868/95 om genomförande av förordning nr 40/94 om gemenskapsvarumärken och artikel 8 i förordning nr 216/96 om processordningen för överklagningsnämnderna vid harmoniseringsbyrån, i vilka det föreskrivs en möjlighet att vilandeförklara förfarandet vid överklagandenämnden angående ett invändningsförfarande respektive till följd av ett yttrande av överklagandenämndens referent i frågan huruvida ett överklagande vid nämnden kan tas upp till sakprövning, är ett uttryck för den princip som är allmänt erkänd i medlemsstaterna och som avser möjligheten för en beslutsinstans att vilandeförklara ett förfarande som pågår vid den om det med hänsyn till omständigheterna i fallet är lämpligt.
Det är motiverat att tillämpa regel 20.7 c i förordning nr 2868/95 analogt i ett sammanhang som rör ett ogiltighetsförfarande, eftersom syftet med såväl ett invändningsförfarande som grundas på artikel 8.1 b i förordning nr 40/94 som ett förfarande avseende en relativ ogiltighetsgrund enligt artikel 52.1 a i samma förordning är att bedöma risken för förväxling mellan två varumärken, och eftersom möjligheten att vilandeförklara förfarandet bidrar till effektiviteten i nämnda förfaranden.
Överklagandenämnden har följaktligen rätt att vilandeförklara ett ogiltighetsförfarande om det med hänsyn till omständigheterna är lämpligt.
Överklagandenämnden har ett stort utrymme för skönsmässig bedömning vad gäller att avgöra huruvida förfarandet ska vilandeförklaras. I regel 20.7 c i förordning nr 2868/95 illustreras detta stora utrymme för skönsmässig bedömning genom att det av denna bestämmelse följer att överklagandenämnden får vilandeförklara förfarandet om det med hänsyn till omständigheterna är lämpligt. Vilandeförklaring är en möjlighet som överklagandenämnden endast utnyttjar när den finner det befogat. Förfarandet vid överklagandenämnden vilandeförklaras följaktligen inte automatiskt till följd av att en part har framställt en sådan begäran vid nämnden.
Den omständigheten att överklagandenämnden har ett stort utrymme för skönsmässig bedömning i syfte att vilandeförklara det förfarande som pågår vid den innebär inte att dess bedömning inte är föremål för domstolsprövning. Denna omständighet innebär emellertid att prövningen i sak är begränsad till en kontroll av huruvida det föreligger en uppenbart oriktig bedömning eller har förekommit maktmissbruk.
Överklagandenämnden är, i utövandet av sitt utrymme för skönsmässig bedömning i frågan huruvida förfarandet ska vilandeförklaras, skyldig att iaktta de allmänna principer som gäller ett rättvist förfarande i en rättslig gemenskap. Således ska den vid nämnda utövande beakta inte bara intresset hos den part vars gemenskapsvarumärke har bestritts, utan även övriga parters intressen. Beslutet att vilandeförklara eller inte vilandeförklara förfarandet ska vara resultatet av en avvägning av intressena i fråga.
(se punkterna 66–70 och 76)