BESLUT AV EUROPEISKA UNIONENS PERSONALDOMSTOL (andra avdelningen)

den 12 december 2013

Mål F‑133/12

Luigi Marcuccio

mot

Europeiska kommissionen

”Personalmål – Tjänstemän – Utomobligatoriskt skadeståndsansvar för unionen – Skadestånd för en skrivelse om sökandens rättegångskostnader som skickats från institutionen till sökandens advokat – Uppenbart att talan delvis ska avvisas och delvis är ogrundad – Artikel 94 i rättegångsreglerna”

Saken:      Talan som väckts med stöd av artikel 270 FEUF, tillämplig på Euratomfördraget med stöd av artikel 106a, i vilken Luigi Marcuccio dels har yrkat ogiltigförklaring av det beslut varigenom Europeiska kommissionen avslog hans begäran om ersättning för den skada som uppstått till följd av att den advokat som företräder honom sedan juni 2007 vid Europeiska unionens domstolar (nedan kallad sökandens advokat eller hans advokat) tillställts en skrivelse avseende betalning av rättegångskostnader i 24 mål där avgörandena vunnit laga kraft och i vilka mål Luigi Marcuccio förpliktades att ersätta kommissionens rättegångskostnader, dels har yrkat att kommissionen ska förpliktas att utge skadestånd till honom.

Avgörande:      Talan avvisas eftersom det är uppenbart att den i vissa delar inte kan tas upp till sakprövning och i övriga delar är uppenbart ogrundad. Luigi Marcuccio ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Europeiska kommissionens rättegångskostnader. Luigi Marcuccio förpliktas att betala 2000 euro till personaldomstolen.

Sammanfattning

1.      Talan väckt av tjänstemän – Skadeståndstalan – Yrkande om ogiltigförklaring av det administrativa beslutet varigenom begäran om ersättning avslås –Begäran är inte självständig i förhållande till yrkandet om skadestånd

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 91.1)

2.      Domstolsförfarande – Domstolskostnader – Kostnader som förorsakats tribunalen genom ett överklagande som utgör rättegångsmissbruk från en tjänstemans sida – Tjänstemannen ska förpliktas att ersätta dessa kostnader

(Personaldomstolens rättegångsregler, artikel 94)

1.      Yrkande om ogiltigförklaring som riktas mot den rättsakt vari en institution tar ställning i en ersättningsfråga under det administrativa förfarandet kan inte bli föremål för en självständig bedömning i förhållande till yrkandena om skadestånd. Den nämnda rättsakten har nämligen endast den effekten att göra det möjligt att väcka talan vid personaldomstolen avseende dessa yrkanden.

(se punkt 32)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: 14 oktober 2004, I mot domstolen, T‑256/02, punkt 47, och där angiven rättspraxis

2.      Enligt artikel 94 i personaldomstolens rättegångsregler gäller att om personaldomstolen har förorsakats onödig kostnad, särskilt i uppenbara fall av rättegångsmissbruk, kan den med stöd av artikel 94 i rättegångsreglerna förplikta den part som förorsakat kostnaden att ersätta hela eller delar av denna, dock högst till ett belopp på 2 000 euro.

En talan utgör uppenbart rättegångsmissbruk om en sökande utan någon som helst giltig anledning väljer ett domstolsförfarande och vederbörande redan i flera mål har åberopat grunder eller invändningar som liknar eller till och med är identiska med dem som åberopats till stöd för den aktuella talan, och dessa grunder har ogillats genom beslut i samtliga mål som väckts av sökanden då det var uppenbart att talan i vissa delar inte kunde tas upp till sakprövning och i övriga delar var uppenbart ogrundad.

(se punkterna 52–54)