Mål T‑20/17
Ungern
mot
Europeiska kommissionen
Tribunalens dom (nionde avdelningen) av den 27 juni 2019
”Statligt stöd – Ungersk omsättningsskatt på reklam – Progressiva skattesatser – Avdrag från beskattningsunderlaget med 50 procent av de förluster som förts över för bolag som inte redovisat vinst år 2013 – Beslut i vilket stödet förklaras vara oförenligt med den inre marknaden och i vilket det anges att stödet ska återkrävas från mottagaren – Begreppet statligt stöd – Selektivitetskriteriet”
1. Stöd som ges av en medlemsstat – Begrepp – Myndigheternas beviljande av en förmånlig skattemässig behandling för vissa företag – Omfattas
(Artikel 107.1 FEUF)
(se punkterna 71–73)
2. Stöd som ges av en medlemsstat – Begrepp – En åtgärds selektiva karaktär – Åtgärd som innebär en skattefördel – Referensram för att fastställa huruvida det föreligger en fördel – Materiell avgränsning – Kriterier – Fastställande av det allmänna eller ”normala” skattesystemet – Åtskillnad mellan aktörer som i faktiskt och rättsligt hänseende befinner sig i en jämförbar situation som inte är motiverad av det allmänna eller ”normala” skattesystemets beskaffenhet och systematik – Ett skattesystems beskaffenhet och systematik – Begrepp
(Artikel 107.1 FEUF)
(se punkterna 74–77)
3. Stöd som ges av en medlemsstat – Begrepp – En åtgärds selektiva karaktär – Referensram för att fastställa huruvida det föreligger en fördel – Sektorsskatt på omsättningen för företag som sprider reklam – Fastställande av det allmänna eller ”normala” skattesystemet – Progressiv beskattningsstruktur – Omfattas – Kommissionen har fastställt ett ofullständigt eller hypotetiskt referensskattesystem – Otillåtet
(Artikel 107.1 FEUF)
(se punkterna 78–83)
4. Stöd som ges av en medlemsstat – Begrepp – En åtgärds selektiva karaktär – Sektorsskatt på omsättningen för företag som sprider reklam – Skattens beskaffenhet – Den berörda medlemsstaten har åberopat att målet varit att införa en sektorsbeskattning av fördelningspolitiska skäl – Mål som är förenligt med den progressiva beskattningsstrukturen – Tillåtet
(Artikel 107.1 FEUF)
(se punkterna 84–90)
5. Stöd som ges av en medlemsstat – Begrepp – En åtgärds selektiva karaktär – Sektorsskatt på omsättningen för företag som sprider reklam – Skattens systematik – Principen om en progressiv beskattningsstruktur – Icke-diskriminerande särbehandling som är motiverad av det eftersträvade målet om skattemässig omfördelning – Avsaknad av selektivitet
(Artikel 107.1 FEUF)
(se punkterna 91–105)
6. Stöd som ges av en medlemsstat – Begrepp – En åtgärds selektiva karaktär – Sektorsskatt på omsättningen för företag som sprider reklam – Skattens systematik – Prövning av den beskattningsstruktur som konkret lagts till grund för bedömningen – Förenlighet med det väsentliga innehållet i det eftersträvade målet om skattemässig omfördelning – Avsaknad av diskriminerande behandling av skattskyldiga som i faktiskt och rättsligt hänseende befinner sig i en jämförbar situation – Avsaknad av selektivitet
(Artikel 107.1 FEUF)
(se punkterna 107–111)
7. Stöd som ges av en medlemsstat – Begrepp – En åtgärds selektiva karaktär – Sektorsskatt på omsättningen för företag som sprider reklam – Möjlighet till förlustavdrag som medför att beskattningsunderlaget minskar för det första beskattningsåret – Tillåtet – Villkor – Förenlighet med det väsentliga innehållet i det eftersträvade målet om skattemässig omfördelning – Diskriminering föreligger inte
(Artikel 107.1 FEUF)
(se punkterna 117–124)
Resumé
Genom sin dom i mål T‑20/17 (Ungern/kommissionen), som meddelades den 27 juni 2019, ogiltigförklarade tribunalen kommissionens beslut i vilket den slagit fast att den progressiva omsättningsskatt på spridning av reklam som införts av Ungern utgjorde statligt stöd som var oförenligt med den inre marknaden.(1)
Den 15 augusti 2014 trädde lagen om reklamskatt i kraft i Ungern. Genom lagen infördes en intervallbaserad progressiv skatt på omsättning som härrör från spridning av reklam. Reklamskatten togs ut på nettoomsättningen för i Ungern verksamma företag som sprider reklam (tidningar, audiovisuella medier, affischeringsföretag). Skatten togs ut enligt en progressiv skatteskala i sex steg, varvid skattskyldiga personer vars vinst före skatt under räkenskapsåret 2013 varit noll eller negativ hade möjlighet att från beskattningsunderlaget dra av 50 procent av förluster som överförts från tidigare räkenskapsår. Kommissionen ansåg att skatten innehöll inslag av statligt stöd, dels eftersom den var progressiv, dels eftersom beskattningsunderlaget minskades till följd av möjligheten till förlustavdrag. Kommissionen underrättade därför Ungern, den 12 mars 2015,(2) om sitt beslut att inleda ett formellt granskningsförfarande om reklamskattelagen. Beslutet var förenat med ett interimistiskt föreläggande om att inte tillämpa lagen i nyss nämnda avseenden.(3) Kommissionen fann i sitt beslut av den 4 november 2016 att reklamskattelagen utgjorde statligt stöd som var oförenligt med den inre marknaden, både på grund av dess progressiva beskattningsstruktur och på grund av den möjlighet till förlustavdrag som angavs i den. Kommissionen beslutade därför att stöd som betalats ut omedelbart och effektivt skulle återkrävas från stödmottagarna.
I målet hade tribunalen således återigen att pröva, efter domen av den 16 maj 2019, Polen/kommissionen,(4) huruvida det förhållandet att en omsättningsskatt har en progressiv beskattningsstruktur innebär att skatten ska betraktas som en selektiv åtgärd som utgör statligt stöd. I sin dom slog tribunalen fast att kommissionen hade gjort ett antal oriktiga bedömningar.
Tribunalen konstaterade inledningsvis att kommissionen inte haft rätt att lägga ett ofullständigt eller hypotetiskt referensskattesystem till grund för bedömningen av huruvida reklamskatten var av selektiv karaktär. Kommissionen hade nämligen identifierat ett ”normalt” skattesystem som har en beskattningsstrukur med en enhetlig skattesats, oavsett storleken på omsättningen, medan den istället borde ha gjort bedömningen på grundval av det lagstadgade ”normala” skattesystemets faktiska egenskaper, det vill säga själva reklamskatten, med sin struktur med sin enhetliga skatteskala och sina steg. Tribunalen fann emellertid att kommissionens slutsats kunde motiveras av andra skäl som visade att det förelåg en selektiv fördel för företag med låg omsättning, och gjorde därför en prövning av huruvida kommissionen hade lyckats visa att systematiken i reklamskatten, det vill säga dess beskattningsstruktur, stred mot skattens karaktär, det vill säga de mål som eftersträvades med den.
I det avseendet konstaterade tribunalen för det första att kommissionen även hade gjort en felaktig rättstillämpning när den fann att syftet med skatten helt enkelt var att uppbära budgetmedel, medan syftet, enligt de ungerska myndigheterna, var införa en skatt på omsättningen för företag som sprider reklam av fördelningspolitiska skäl. Tribunalen konstaterade därefter att kommissionen inte hade visat att reklamskattens progressiva struktur i princip stred mot det mål som eftersträvades med den. Tribunalen fann särskilt att det inte kan anses vara fråga om en selektiv åtgärd om skillnaderna i beskattning följer av en tillämpning av det ”normala” systemet som inte är avvikande, under förutsättning att de jämförbara situationerna behandlas på jämförbart sätt och att de inte strider mot syftet med den aktuella skatten. Tribunalen konstaterade till sist att kommissionen inte hade visat att den progressiva beskattningsstruktur som lagts till grund för bedömningen hade fastställts på ett sätt som i stor utsträckning undergrävde det mål som eftersträvades med reklamskatten.
Tribunalen fann även att kommissionen inte hade styrkt att den minskning av beskattningsunderlaget som följde av möjligheten till förlustavdrag innehöll ett diskriminerande inslag som stred mot syftet med reklamskatten, vilket utgjorde en sådan selektiv fördel som kännetecknar ett statligt stöd. Tribunalen anförde i det avseendet bland annat att nyss nämnda minskning av beskattningsunderlaget hade fastställts på grundval av objektiva kriterier oberoende av de berörda företagens val.