Talan väckt den 4 april 2011 - Cahier m.fl. mot rådet och kommissionen

(Mål T-195/11)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Jean-Marie Cahier (Montchaude, Frankrike), Robert Aubineau (Cierzac, Frankrike), Laurent Bigot (Saint Palais sur Mer, Frankrike), Pascal Bourdeau (Saintes Lheurine, Frankrike), Jacques Brard-Blanchard (Boutiers Saint Trojan, Frankrike), Olivier Charruaud (St Martial de Mirambeau, Frankrike), Daniel Chauvet (Saint Georges Antignac, Frankrike), Régis Chauvet (Marignac, Frankrike), Fabrice Compagnon (Avy, Frankrike), Francis Crepeau (Jarnac Champagne, Frankrike), Bernard Deborde (Arthenac, Frankrike), Chantal Goulard (Arthenac), Jean Pierre Gourdet (Moings, Frankrike), Bernard Goursaud (Brie sous Matha, Frankrike), Jean Gravouil (Saint Hilaire de Villefranche, Frankrike), Guy Herbelot (Echebrune, Frankrike), Rodrigue Herbelot (Echebrune), Sophie Landrit (Ozillac, Frankrike), Michel Mallet (Vanzac, Frankrike), Alain Marchadier (Villars en Pons, Frankrike), Michel Merlet (Jarnac Champagne), René Phelipon (Cierzac), Claude Potut (Avy), Philippe Pruleau (Saint Bonnet sur Gironde, Frankrike), Béatrice Rousseau (Gensac La Pallue, Frankrike), Jean-Christophe Rousseau (Segonzac, Frankrike), Françoise Rousseau (Burie, Frankrike), Pascale Rulleaud-Beaufour (Arthenac) och Alain Phelipon (Saintes, Frankrike) (ombud: C.-E. Gudin, avocat)

Svarande: Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska

Förordna om att skadestånd ska utges för ekonomisk skada motsvarande belopp på:

-    53 600 euro vad beträffar Jean-Marie Cahier,

-    105 100 euro vad beträffar Robert Aubineau,

-    240 500 euro vad beträffar Laurent Bigot,

-    111 100 euro vad beträffar Pascal Bourdeau,

-    12 800 euro vad beträffar Jacques Brard-Blanchard,

-    37 600 euro vad beträffar Olivier Charruaud,

-    122 100 euro vad beträffar Daniel Chauvet,

-    40 500 euro vad beträffar Régis Chauvet,

-    97 100 euro vad beträffar Fabrice Compagnon,

-    105 600 euro vad beträffar Francis Crepeau,

-    1 081 500 euro vad beträffar Bernard Deborde,

-    64 800 euro vad beträffar Chantal Goulard,

-    94 400 euro vad beträffar Jean Pierre Gourdet,

-    43 000 euro vad beträffar Bernard Goursaud,

-    82 100 euro vad beträffar Jean Gravouil,

-    20 500 euro vad beträffar Guy Herbelot,

-    65 100 euro vad beträffar Rodrigue Herbelot,

-    53 000 euro vad beträffar Sophie Landrit,

-    39 500 euro vad beträffar Michel Mallet,

-    332 500 euro vad beträffar Alain Marchadier,

-    458 500 euro vad beträffar Michel Merlet,

-    23 000 euro vad beträffar René Phelipon,

-    85 100 euro vad beträffar Claude Potut,

-    3 500 euros vad beträffar Philippe Pruleau,

-    34 500 euro vad beträffar Béatrice Rousseau,

-    38 070 euro vad beträffar Jean-Christophe Rousseau,

-    24 300 euro vad beträffar Françoise Rousseau,

-    486 500 euro vad beträffar Pascale Rulleaud-Beaufour,

10 500 euro vad beträffar Alain Phelipon, samt

fastställa att den ideella skadan uppgår till ett schablonbelopp på 100 000 euro vad beträffar var och en av de 29 sökandena,

förplikta rådet och kommissionen att ersätta samtliga kostnader och utgifter:

i samband med det pågående förfarandet vid Europeiska unionens tribunal, och

i samband med samtliga förfaranden som inletts vid samtliga interna domstolar.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden följanden grunder. Europeiska unionens utomobligatoriska ansvar har utlösts på grund av att artikel 40.2 i FEUF har åsidosatts genom att artikel 28 i rådets förordning (EG) nr 1493/1999 av den 17 maj 1999 om den gemensamma organisationen av marknaden för vin¹, såsom denna har genomförts genom kommissionens förordning (EG) nr 1623/2000² och som bibehållits genom rådets förordning (EG) nr 479/2008³, innehåller ett förbud för tillverkare av vin som härrör från druvsorter med två olika användningsområden att själva destillera den mängd vin som överstiger den normalt framställda mängden till eau-de-vie.

Sökandena har systematiskt åtalats och dömts av nationella myndigheter på grund av att de underlåtit att leverera den mängd vin som överstiger den normalt framställda mängden och som inte exporteras under det berörda vinåret till staten för obligatorisk destillering vid godkända destillatörer.

Sökandena har bland annat gjort gällande att klara och otvetydiga rättsakter som inte kan bli föremål för någon skönsmässig bedömning från unionens institutioner har åsidosatts. De har åberopat att principerna om icke-diskriminering, rättssäkerhet, proportionalitet, rätten till försvar, oskuldspresumtion vad avser bedrägeri, god förvaltningssed och administration, samt rätten till egendom har åsidosatts. Sökandena har även hävdat att friheten att tillverka och marknadsföra en industriell produkt har åsidosatts samt att den extensiva tillämpningen av förordningen för att stabilisera marknaden och säkerställa vissa intäkter för tillverkarna var felaktig i fall det inte förekommer några ansökningar om stöd från tillverkarna.

____________

¹ - EGT L 179, s. 1.

² - Kommissionens förordning (EG) nr 1623/2000 av den 25 juli 2000 om tillämpningsföreskrifter för förordning (EG) nr 1493/1999 om den gemensamma organisationen av marknaden för vin, vad beträffar marknadsmekanismerna (EGT L 194, s. 45).

³ - Rådets förordning (EG) nr 479/2008 av den 29 april 2008 om den gemensamma organisationen av marknaden för vin, om ändring av förordningarna (EG) nr 1493/1999, (EG) nr 1782/2003, (EG) nr 1290/2005 och (EG) nr 3/2008 samt om upphävande av förordningarna (EEG) nr 2392/86 och (EG) nr 1493/1999