TRIBUNALENS DOM (avdelningen för överklaganden)
den 14 december 2011 (*)
”Överklagande – Personalmål – Tjänstemän – Rekrytering – Meddelande om uttagningsprov – Allmänt uttagningsprov – Nekad tillträde till det skriftliga provet till följd av det resultat som uppnåtts på tillträdesproven – Fördelning av behörighet mellan Epso och uttagningskommittén”
I mål T‑361/10 P,
angående ett överklagande av den dom som meddelades av Europeiska unionens personaldomstol (första avdelningen) den 15 juni 2010 i mål F‑35/08, Pachtitis mot kommissionen (REUP 2010, s. I‑A-1-0000 och s. II‑A-1-0000), i vilket det yrkats att denna dom ska upphävas,
Europeiska kommissionen, inledningsvis företrädd av J. Currall och I. Chatzigiannis, båda i egenskap av ombud, därefter av J. Currall, båda biträdda av advokaterna E. Antypas och E. Bourtzalas,
klagande,
i vilket de andra parterna är
Dimitrios Pachtitis, Aten (Grekland), företrädd av advokaterna P. Giatagantzidis och K. Kyriazi,
sökande i första instans,
med stöd av
Europeiska datatillsynsmannen,
intervenient i första instans,
meddelar
TRIBUNALEN (avdelningen för överklaganden)
sammansatt av ordföranden M. Jaeger samt domarna N.J. Forwood och A. Dittrich (referent),
justitiesekreterare: handläggaren S. Spyropoulos,
efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 9 november 2011,
följande
Dom
1 I överklagandet, vilket har ingetts enligt artikel 9 i bilaga I till stadgan för Europeiska unionens domstol, har Europeiska kommissionen yrkat att tribunalen ska upphäva den dom som meddelades av Europeiska unionens personaldomstol (första avdelningen) den 15 juni 2010 i mål F-35/08, Pachtitis mot kommissionen (REUP 2010, s. I‑A-1-0000 och s. II‑A-1-0000) (nedan kallad den överklagade domen). Genom denna dom ogiltigförklarade personaldomstolen Europeiska rekryteringsbyråns (Epso) beslut av den 31 maj 2007 och den 6 december 2007, att inte ta med Dimitrios Pachtitis i förteckningen över de 110 sökande som hade fått högst poäng på tillträdesproven till det allmänna uttagningsprovet EPSO/AD/77/06.
Bakgrund till tvisten
2 De omständigheter som är relevanta för bedömningen av detta överklagande återges på följande sätt i den överklagade domen:
”16 Den 15 november 2006 publicerade Epso meddelandet om allmänt uttagningsprov EPSO/AD/77/06 (EUT C 277 A, s. 3) (nedan kallat det omtvistade uttagningsprovet) i syfte att upprätta en förteckning över godkända sökande för grekiskspråkiga språkhandläggare i lönegrad AD 5 på översättningsområdet. Enligt meddelandet om uttagningsprov skulle de sökande bland två alternativ, kallade alternativ 1 och alternativ 2, välja det alternativ som överensstämde med deras språkkunskaper …
17 Sökanden, som är grekisk medborgare, … ingav en ansökan till ovannämnda uttagningsprov avseende alternativ 1.
18 Uttagningsprovet omfattade tre faser. Enligt avsnitt B i meddelandet om uttagningsprov bestod den första fasen, eller den inledande fasen, av två tillträdesprov med vardera 30 flervalsfrågor. Det första tillträdesprovet syftade till att bedöma kunskaperna om Europeiska unionen, dess institutioner och politik (nedan kallat prov a), och det andra tillträdesprovet syftade till att bedöma de sökandes allmänna förmåga och kompetens vad gäller läsförståelse och tolkning av sifferuppgifter (nedan kallat prov b). Enligt avsnitt C i meddelandet om uttagningsprov bestod den andra fasen i skriftliga prov och den tredje fasen i ett muntligt prov. Enligt avsnitt B i meddelandet om uttagningsprov skulle, vad beträffar alternativ 1, endast de 110 sökande som fått högst poäng på tillträdesproven och som under alla omständigheter fått godkänt resultat, det vill säga 5 poäng av 10 i prov a och 10 poäng av 20 i prov b, uppmanas att inge en fullständig ansökan för att få tillträde till den andra fasen av uttagningsprovet. Antalet sökande till alternativ 2 som kunde ges tillträde till den andra fasen hade fastställts till 30.
19 Det framgår av avsnitt D i meddelandet om uttagningsprov att ansökningarna skulle inges på elektronisk väg. Närmare bestämt uppmanades varje sökanden att först skapa en elektronisk akt med sina personuppgifter i Epsos datasystem. Efter registreringen av akten kunde sökanden inge en elektronisk ansökan om att få delta i uttagningsprovet. Om ansökan ingavs inom tidsfristerna skickade Epso en elektronisk kallelse till uttagningsprovets första fas, därefter omdirigerades sökanden till en extern parts webbplats. Epso hade gett denna externa part i uppdrag att organisera och genomföra den inledande fasen av uttagningsprovet. På denna parts webbplats skulle sökanden elektroniskt boka datum och tid för provet under perioden från den 10 april–4 maj 2007, då tillträdesproven skulle äga rum i olika provlokaler.
20 Dessa prov, vilka i enlighet med avsnitt B i meddelandet om uttagningsprov utfördes på datorer, ägde således rum på olika platser och olika datum för varje sökande. Varje sökande fick även olika frågor, vilka slumpmässigt valdes från en databas som innehöll en mängd frågor som en extern part hade tillhandahållit Epso. Uttagningskommittén vid det omtvistade uttagningsprovet deltog först efter tillträdesproven och således först i samband med de skriftliga och muntliga proven. Enligt punkt 2 i avsnitt E i meddelandet om uttagningsprov publicerades namnen på ledamöterna i uttagningskommittén på Epsos webbplats två veckor innan de skriftliga proven hölls.
21 Efter att sökanden hade deltagit i tillträdesproven översände Epso, den 31 maj 2007, till sökanden på elektronisk väg de poäng som han hade fått på proven a och b, med uppgift om att dessa poäng ’visserligen överst[eg] eller motsvara[de] poängen för godkänt resultat, men [var] otillräckliga för att [han skulle] höra till de sökande som fått de 110 högsta poängen enligt bestämmelserna i avsnitt B i meddelandet om uttagningsprov’ …
…
…
24 Sökanden ifrågasatte ’giltigheten och innehållet’ i Epsos beslut av den 31 maj 2007, genom att inge ett klagomål enligt artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna. I klagomålet påtalade han dels att likhetsprincipen, objektivitetsprincipen och öppenhetsprincipen samt motiveringsskyldigheten hade åsidosatts i beslutet av den 31 maj 2007, dels den oriktiga bedömning som ’uttagningskommittén vid tillträdesproven (det vill säga datorn)’ med nödvändighet hade gjort vid rättningen av hans tillträdesprov, med hänsyn till hans yrkeserfarenhet. Han begärde att Epso skulle granska innehållet i beslutet efter en omprövning av hans tillträdesprov och meddela honom om några, och i så fall vilka, frågor som förekom i tillträdesproven hade ’neutraliserats’ av uttagningskommittén.
…
26 Genom beslut av den 6 december 2007 avslog Epso klagomålet och fastställde sitt beslut av den 31 maj 2007. I beslutet uppgav Epso att den hade omprövat dels sökandens akt vad beträffar den automatiserade behandlingen av hans tillträdesprov, dels vilka konsekvenser det medförde för hans poäng att vissa frågor hade neutraliserats. Vad särskilt beträffar de neutraliserade frågorna uppgav Epso att sju frågor faktiskt hade neutraliserats av en ’rådgivande kommitté’, vilken hade till uppgift att kontrollera kvaliteten på de frågor som införts i databasen, men att sökandens tillträdesprov inte omfattade någon av de neutraliserade frågorna.”
Förfarandet i första instans och den överklagade domen
3 Genom ansökan som inkom till personaldomstolens kansli den 14 mars 2008 väckte Dimitrios Pachtitis talan, vilken registrerades under målnummer F‑35/08.
4 I första instans yrkade Dimitrios Pachtitis att personaldomstolen skulle ogiltigförklara Epsos beslut av den 31 maj 2007 och den 6 december 2007 samt alla därmed sammanhängande rättsakter, och förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna (punkt 27 i den överklagade domen).
5 I första instans yrkade kommissionen att personaldomstolen skulle ogilla talan som uppenbart ogrundad, och förplikta Dimitrios Pachtitis att ersätta rättegångskostnaderna (punkt 28 i den överklagade domen).
6 Såsom framgår av punkterna 29 och 30 i den överklagade domen, intervenerade Europeiska datatillsynsmannen, som genom beslut av ordföranden på personaldomstolens första avdelning den 20 november 2008 tilläts intervenera till stöd för Dimitrios Pachtitis.
7 Genom den överklagade domen (punkterna 43–72) biföll personaldomstolen talan om ogiltigförklaring. Personaldomstolen gjorde bedömningen att talan kunde vinna bifall på den andra grunden som Dimitrios Pachtitis hade åberopat och som avsåg att Epso saknade behörighet att underkänna sökande under den inledande fasen av det omtvistade uttagningsprovet. Personaldomstolen ogiltigförklarade således Epsos beslut av den 31 maj 2007 och den 6 december 2007, utan att det var nödvändigt att den uttalade sig om de andra tre grunderna som Dimitrios Pachtitis hade åberopat.
Förfarandet vid tribunalen och parternas yrkanden
8 Genom en inlaga som gavs in till tribunalens kansli den 25 augusti 2010 inkom kommissionen med förevarande överklagande och begärde att målet, med stöd av artikel 55.2 första stycket i tribunalens rättegångsregler, skulle ges förtur.
9 Genom skrivelse som gavs in den 30 november 2010 förklarade Europeiska datatillsynsmannen att den avstod från att delta i detta förfarande och från att ge in en svarsskrivelse.
10 Dimitrios Pachtitis gav in sin svarsskrivelse den 29 december 2010.
11 Genom skrivelse som gavs in den 21 januari 2011 inkom kommissionen med en ansökan om att få ge in en kort replik.
12 Genom beslut av den 3 februari 2011 biföll ordföranden vid avdelningen för överklaganden sistnämnda ansökan.
13 Den 14 mars 2011 gav kommissionen in en replik.
14 Den 5 maj 2011 gav Dimitrios Pachtitis in en duplik.
15 Genom skrivelser som gavs in den 24 maj 2011 och den 14 juni 2011 inkom kommissionen respektive Dimitrios Pachtitis med en begäran, enligt artikel 146 i rättegångsreglerna, om att höras inom ramen för det muntliga förfarandet.
16 Tribunalen (avdelningen för överklaganden) biföll, på grundval av referentens rapport, begäran enligt artikel 146 i rättegångsreglerna och inledde det muntliga förfarandet.
17 Genom beslut av den 13 oktober 2011 biföll ordföranden vid avdelningen för överklaganden kommissionens begäran om att målet med stöd av artikel 55.2 första stycket i tribunalens rättegångsregler skulle ges förtur.
18 Parterna utvecklade sin talan och svarade på tribunalens muntliga frågor vid förhandlingen den 9 november 2011.
19 Kommissionen har yrkat att tribunalen ska
– upphäva den överklagade domen,
– återförvisa målet till personaldomstolen för prövning av övriga grunder som åberopats till stöd för yrkandet om ogiltigförklaring, och
– förplikta Dimitrios Pachtitis att ersätta rättegångskostnaderna i förevarande mål om överklagande och de rättegångskostnader som är hänförliga till förfarandet i första instans.
20 Dimitrios Pachtitis har yrkat att tribunalen ska
– ogilla överklagandet i dess helhet, och
– förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna i båda instanser.
Prövning av överklagandet
21 Till stöd för sitt överklagande har kommissionen åberopat en enda grund. Denna grund avser åsidosättande av artiklarna 1, 5 och 7 i bilaga III till tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna (nedan kallade tjänsteföreskrifterna), åsidosättande av Europaparlamentets, rådets, kommissionens, domstolens, revisionsrättens, Ekonomiska och sociala kommitténs, Regionkommitténs och EU-ombudsmannens beslut 2002/620/EG av den 25 juli 2002 om upprättande av Epso (EGT L 197, s. 53), åsidosättande av beslut 2002/621/EG, fattat av generalsekreterarna vid Europaparlamentet, rådet, kommissionen, justitiesekreteraren vid domstolen, generalsekreterarna vid revisionsrätten, Ekonomiska och sociala kommittén, Regionkommittén och EU-ombudsmannens representant av den 25 juli 2002 om hur Epso skall organiseras och fungera (EGT L 197, s. 56), samt åsidosättande av motiveringsskyldigheten.
22 Kommissionen har i huvudsak gjort gällande att personaldomstolen felaktigt gjort bedömningen att Epso inte var behörig att utesluta Dimitrios Pachtitis från den andra fasen av ifrågavarande allmänna uttagningsprov, vilken bestod av ett skriftligt prov. Inom ramen för den första fasen i nämnda uttagningsprov, vilken består av två tillträdesprov, var, enligt kommissionen, Epso nämligen behörig att bestämma innehållet i urvalsproven som ger tillträde till den andra fasen av uttagningsprovet. Den andra fasen och den tredje fasen, varvid den tredje fasen består av ett muntligt prov, utgör uttagningsprovet i egentlig mening. Det finns ingen bestämmelse som förbjuder Epso att organisera den första fasen av nämnda uttagningsprov, eftersom uttagningsprovet, från och med den andra fasen, faktiskt är underkastat en uttagningskommittés kontroll.
23 Innan tribunalen prövar det som anförts i punkt 22 ovan, ska den pröva det påstådda åsidosättandet av skyldigheten att motivera den överklagade domen.
Skyldigheten att motivera den överklagade domen
24 Till stöd för sitt påstående att personaldomstolen åsidosatte sin skyldighet att motivera den överklagade domen, har kommissionen påpekat att personaldomstolen inte förklarade sin bedömning att ett uttagningsprov inte kan organiseras i ”två etapper”, varav den första utgörs av urvalsprov och den andra av uttagningsprovet i egentlig mening. Dessutom angav inte personaldomstolen någon bestämmelse som förbjuder att Epso organiserar den första etappen i ett uttagningsprov som består av ”två etapper”. Det var också fel av personaldomstolen att inte beakta besluten 2002/620 och 2002/621.
25 Tribunalen gör i denna del följande bedömning. Den motiveringsskyldighet som åvilar personaldomstolen innebär inte någon skyldighet att lämna en uttömmande redogörelse för vart och ett av de resonemang som parterna i tvisten fört. Motiveringen kan således vara underförstådd, under förutsättning att de som berörs av avgörandet kan få kännedom om skälen för de ifrågavarande åtgärderna och att den behöriga domstolen ges möjlighet att utföra sin prövning (se, för ett liknande resonemang och analogt, domstolens dom av den 7 januari 2004 i de förenade målen C‑204/00 P, C‑205/00 P, C‑211/00 P, C‑213/00 P, C‑217/00 P och C‑219/00 P, Aalborg Portland m.fl. mot kommissionen, REG 2004, s. I‑123, punkt 372, och av den 8 februari 2007 i mål C‑3/06 P, Groupe Danone mot kommissionen, REG 2007, s. I‑1331, punkt 46).
26 När det för det första gäller kommissionens påstående att personaldomstolen inte förklarade sin bedömning att ett uttagningsprov inte kan organiseras i ”två etapper”, kan det konstateras att personaldomstolen inte gjorde någon sådan bedömning. I punkt 64 i den överklagade domen angav nämligen personaldomstolen uttryckligen att det resonemang som fördes i den överklagade domen inte på något sätt ifrågasatte tillsättningsmyndighetens befogenhet att anordna ett uttagningsprov som består av två skilda faser, nämligen en första fas med ett första urval, grundat på flervalsfrågor, och en andra fas med ett uttagningsprov i egentlig mening, vilken förutsatte ett godkänt resultat under den första fasen och till vilken endast ett begränsat antal sökande gavs tillträde.
27 När det för det andra gäller kommissionens påstående att personaldomstolen inte angav någon bestämmelse som förbjuder att Epso organiserar den första etappen i ett uttagningsprov som består av ”två etapper”, ska det påpekas att personaldomstolen inte gjorde bedömningen att Epso inte kan organisera den första etappen. Däremot gjorde personaldomstolen, i punkterna 57 och 58 i den överklagade domen, bedömningen att varken valet eller bedömningen av ämnen för de frågor som ställs under ett uttagningsprov omfattas av Epsos behörighet och att Epsos roll visserligen är betydelsefull, eftersom den bistår uttagningskommittén, men den förblir hur som helst underordnad uttagningskommitténs roll, och Epso kan inte träda i uttagningskommitténs ställe. Personaldomstolen har i tillräcklig utsträckning förklarat sitt resonemang i detta avseende när den, i punkterna 50–56 i den överklagade domen, prövade behörighetsfördelningen mellan Epso och uttagningskommittén när det gäller rekrytering av tjänstemän. I detta avseende gjorde personaldomstolen först en jämförelse mellan tillsättningsmyndighetens och uttagningskommitténs behörigheter genom att, i punkterna 50–55 i den överklagade domen, granska särskilt artikel 30 första stycket i tjänsteföreskrifterna och förfarandet vid uttagningsprov enligt bilaga III till tjänsteföreskrifterna. Enligt nämnda artikel 30 första stycket i tjänsteföreskrifterna ska tillsättningsmyndigheten för varje uttagningsprov utse en uttagningskommitté, vilken ska utarbeta en förteckning över godkända sökande. Därefter angav personaldomstolen, i punkt 56 i den överklagade domen, att behörighetsfördelningen mellan tillsättningsmyndigheten och uttagningskommittén, såsom den beskrivits i de föregående punkterna, inte hade påverkats genom upprättandet av Epso år 2002. I artikel 2 i den rättsakt varigenom Epso inrättades föreskrivs det uttryckligen att Epso ska ha de urvalsbefogenheter som tilldelas tillsättningsmyndigheterna i fråga om uttagningsprov. Tribunalen finner således att kommissionens argumentation inte kan godtas.
28 När det för det tredje gäller kommissionens påstående att personaldomstolen åsidosatte motiveringsskyldigheten genom att felaktigt underlåta att beakta besluten 2002/620 och 2002/621, räcker det att konstatera att personaldomstolen, i punkt 56 i den överklagade domen, angav sitt resonemang enligt vilket nämnda beslut inte motsade den bedömning som personaldomstolen hade gjort avseende behörighetsfördelningen mellan Epso och uttagningskommittén. Enligt personaldomstolen är nämligen de aktuella besluten under alla omständigheter av lägre rang i normhierarkin än bestämmelserna i tjänsteföreskrifterna.
29 Följaktligen kan tribunalen inte godta kommissionens argumentation avseende det påstådda åsidosättandet av motiveringsskyldigheten.
Huruvida Epso var behörig att utesluta Dimitrios Pachtitis från den andra fasen av uttagningsprovet
30 Kommissionen har i huvudsak gjort gällande att personaldomstolen, i punkt 65 i den överklagade domen, felaktigt gjorde bedömningen att Epso inte var behörig att utesluta Dimitrios Pachtitis från den andra fasen av uttagningsprovet. I detta avseende har kommissionen anfört att personaldomstolen gjorde en felaktig tolkning av bestämmelserna om förfarandet vid uttagningsprov som avses i bilaga III till tjänsteföreskrifterna. Personaldomstolen beaktade sålunda inte all behörighet som Epso tilldelats i nämnda bilaga, bland annat i artikel 1.1 e och artikel 7.1 och 7.2 i bilagan, samt i besluten 2002/620 och 2002/621.
31 När det för det första gäller organiserandet av det ifrågavarande uttagningsprovet, finner tribunalen att personaldomstolen, i motsats till vad kommissionen har påstått, inte gjorde bedömningen att Epso inte var behörig att organisera detta uttagningsprov i ”två etapper”. Personaldomstolen angav nämligen i punkt 64 i den överklagade domen, med hänvisning till förstainstansrättens dom av den 26 oktober 2004 i mål T‑207/02, Falcone mot kommissionen (REGP 2004, s. I‑A‑305 och II‑1393), att resonemanget som utvecklats i den överklagade domen på intet sätt ifrågasätter tillsättningsmyndighetens befogenhet att efter eget skön anordna ett uttagningsprov som består av två skilda faser, nämligen en första fas med ett första urval, grundat på flervalsfrågor, och en andra fas med ett uttagningsprov i egentlig mening, vilken förutsatte ett godkänt resultat under den första fasen och till vilken endast ett begränsat antal sökande gavs tillträde. Den fråga som diskuterades i den överklagade domen var enligt personaldomstolen huruvida den första fasen av ett uttagningsprov, såsom den fas som avsågs i domen i det ovannämnda målet Falcone mot kommissionen eller som avsågs i det mål som avgjordes genom den överklagade domen, får anordnas och slutföras av Epso ensam och helt utan en uttagningskommitté.
32 När det för det andra gäller karaktären på den första fasen av uttagningsprovet har kommissionen gjort gällande att denna fas består av urvalsprov som ger tillträde till den ”andra fasen”, vilken är uttagningsprovet i egentlig mening.
33 När det gäller innehållet i uttagningsprovets första fas, erinrar tribunalen om att denna fas, enligt punkt 18 i den överklagade domen, bestod av två tillträdesprov med vardera 30 flervalsfrågor. Det första tillträdesprovet syftade till att bedöma kunskaperna om Europeiska unionen, dess institutioner och politik, och det andra tillträdesprovet syftade till att bedöma de sökandes allmänna förmåga och kompetens vad gäller läsförståelse och tolkning av sifferuppgifter.
34 I punkt 61 i den överklagade domen konstaterade personaldomstolen att av 1 772 sökande som hade bokat ett datum för tillträdesproven till det omtvistade uttagningsprovet, kunde endast 140 uppmanas att ge in en fullständig ansökan för att få tillträde till den andra fasen av uttagningsprovet. I punkt 62 i den överklagade domen hänvisade personaldomstolen, utan att detta särskilt har bestritts av kommissionen, till att proven i den första fasen är av en sådan jämförande art som ingår i själva begreppet uttagningsprov, eftersom det inte räckte att få genomsnittspoängen på de aktuella proven utan det, för att få tillträde till den andra fasen av uttagningsprovet, krävdes att man var bland ett förbestämt antal sökanden som fått högst poäng på tillträdesproven. Mot denna bakgrund kunde personaldomstolen med rätta konstatera att den första fasen hade karaktär av uttagningsprov. Denna fas utgjorde således inte bara en formell del av det aktuella uttagningsprovsförfarandet, utan hade också karaktär av uttagningsprov.
35 När det för det tredje gäller behörighetsfördelningen mellan tillsättningsmyndigheten och uttagningskommittén i samband med rekrytering av tjänstemän, har kommissionen gjort gällande att tillsättningsmyndigheten, enligt artikel 1 i bilaga III till tjänsteföreskrifterna, alltid har varit behörig att bestämma innehållet i urvalsproven. Kommissionen har i denna del även anfört att inrättandet av Epso endast innebar att denna särskilda behörighet överfördes till Epso.
36 I detta avseende kommer tribunalen att pröva om personaldomstolen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den, i punkterna 51–55 i den överklagade domen, prövade behörighetsfördelningen mellan tillsättningsmyndigheten och uttagningskommittén när det gäller rekrytering av tjänstemän.
37 I punkt 51 i den överklagade domen gjorde personaldomstolen bedömningen att det ankommer på tillsättningsmyndigheten, såsom framgår av artikel 1.1 första stycket i bilaga III till tjänsteföreskrifterna och artikel 4 i nämnda bilaga, att utarbeta meddelandet om uttagningsprov, i samråd med gemensamma kommittén, och att upprätta en förteckning över de sökande som uppfyller de tre första villkoren i artikel 28 i tjänsteföreskrifterna för att kunna utses till tjänstemän. Dessa villkor är att de sökande ska vara medborgare i en av medlemsstaterna, de ska ha fullgjort alla skyldigheter enligt gällande värnpliktslagstiftning och de ska uppfylla de skötsamhetskrav som ställs för tjänsteutövningen.
38 I punkt 52 i den överklagade domen gjorde personaldomstolen bedömningen att när tillsättningsmyndigheten har översänt denna förteckning till uttagningskommitténs ordförande, ankommer det därefter på själva uttagningskommittén, såsom anges i artikel 5 i bilaga III till tjänsteföreskrifterna, att, för det första, upprätta en förteckning över de sökande som uppfyller kraven i meddelandet om uttagningsprov, för det andra, genomföra proven och, för det tredje, upprätta förteckningen över godkända sökande och översända den till tillsättningsmyndigheten.
39 I punkterna 53–55 i den överklagade domen påpekade personaldomstolen att med hänsyn till uttagningskommitténs viktiga roll har lagstiftaren föreskrivit vissa skyddsregler, både vad gäller uttagningskommitténs inrättande, sammansättning och funktion. I detta avseende hänvisade personaldomstolen särskilt till artikel 30 första stycket i tjänsteföreskrifterna, enligt vilken tillsättningsmyndigheten för varje uttagningsprov ska utse en uttagningskommitté, vilken ska utarbeta en förteckning över godkända sökande.
40 Enligt kommissionen gjorde personaldomstolen sig skyldig till felaktig rättstillämpning i sin bedömning av behörighetsfördelningen mellan tillsättningsmyndigheten och uttagningskommittén, genom att inte beakta vare sig artikel 1.1 b och e i bilaga III till tjänsteföreskrifterna eller det faktum att denna bilaga inte innehåller någon bestämmelse som förbjuder tillsättningsmyndigheten att bestämma innehållet i urvalsproven.
41 När det gäller artikel 1.1 b och e i bilaga III till tjänsteföreskrifterna – enligt vilken tillsättningsmyndigheten i meddelandet om uttagningsprovet ska specificera typen av uttagningsprov (på grundval av meriter eller prov eller bådadera) och, i de fall uttagningen bygger på prov, provens art och viktning/poängantal –, kan tribunalen konstatera att det i dessa bestämmelser inte anges någon behörighet för tillsättningsmyndigheten avseende valet och bedömningen av ämnen för de frågor som ställs under ett uttagningsprov. Bestämmelsen angående typen av uttagningsprov i artikel 1.1 b i bilaga III till tjänsteföreskrifterna – uttagningsprov på grundval av meriter eller prov eller bådadera – avser nämligen inte fastställandet av innehållet i proven. När det gäller artikel 1.1 e i nämnda bilaga bör det påpekas att även om fastställandet av godkännandenivån på proven omfattas av tillämpningsområdet för begreppet ”provens art och viktning/poängantal”, så är detta inte fallet när det gäller fastställandet av innehållet i frågorna som ställs inom ramen för ett uttagningsprov (se, för ett liknande resonemang, förstainstansrättens dom av den 5 mars 2003 i mål T‑24/01, Staelen mot parlamentet, REGP 2003, s. I‑A‑79 och II‑423, punkt 51).
42 När det gäller kommissionens argument att bilaga III till tjänsteföreskrifterna inte innehåller någon bestämmelse som förbjuder tillsättningsmyndigheten att bestämma innehållet i urvalsproven, påpekar tribunalen att det i denna bilaga inte uttryckligen föreskrivs vem som bestämmer innehållet i urvalsproven och vem som övervakar denna fas av uttagningsprovet. Varken tillsättningsmyndigheten eller uttagningskommittén för uttagningsprovet tilldelas uttryckligen någon sådan behörighet.
43 Personaldomstolen hänvisade emellertid, vid bedömningen av behörighetsfördelningen mellan tillsättningsmyndigheten och uttagningskommittén, med rätta till artikel 30 första stycket i tjänsteföreskrifterna och artikel 5 första stycket i bilaga III till tjänsteföreskrifterna. I dessa bestämmelser föreskrivs att det är uttagningskommittén som ska utarbeta en förteckning över godkända sökande och upprätta en förteckning över de sökande som uppfyller kraven i meddelandet om uttagningsprov. Med beaktande av dessa behörigheter kunde personaldomstolen, i punkt 53 i den överklagade domen, med rätta göra bedömningen att uttagningskommittén har en viktig roll vid genomförandet av ett uttagningsprov.
44 När det gäller kommissionens argument att tillsättningsmyndigheten alltid har varit behörig att bestämma innehållet i urvalsproven, påpekar tribunalen att personaldomstolen, i punkt 64 i den överklagade domen, med rätta gjorde bedömningen att enligt de rättsregler som var i kraft före upprättandet av Epso hade genomförandet av urvalsproven, vilka motsvarar tillträdesproven i förevarande fall, överlåtits på enbart uttagningskommittén. Det framgår nämligen av fast rättspraxis att även om tillsättningsmyndigheten, före upprättandet av Epso genom beslut 2002/620, hade ett stort utrymme för skönsmässig bedömning vad avser att fastställa villkoren och formerna för organiserandet av ett uttagningsprov, så hade uttagningskommittén ett stort utrymme för skönsmässig bedömning vad avser formerna för och det närmare innehållet i proven inom ramen för ett uttagningsprov (förstainstansrättens dom i det ovan i punkt 41 nämnda målet Staelen mot parlamentet, punkt 51, det ovan i punkt 31 nämnda målet Falcone mot kommissionen, punkterna 31 och 38, och dom av den 14 juli 2005 i mål T‑371/03, Le Voci mot rådet, REGP 2005, s. I‑A‑209 och II‑957, punkt 41). Före upprättandet av Epso var uttagningskommittén också behörig att övervaka en eventuell första fas med urval av kandidater vilken organiserades av tillsättningsmyndigheten (förstainstansrättens dom av den 17 september 2003 i mål T‑233/02, Alexandratos och Panagiotou mot rådet, REGP 2003, s. I‑A‑201 och II‑989, punkt 26, och i det ovan i punkt 31 nämnda målet Falcone mot kommissionen, punkt 39). Kommissionens argument kan således inte godtas.
45 Av detta följer att personaldomstolen inte gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning i sin bedömning, i punkterna 51–55 i den överklagade domen, av behörighetsfördelningen mellan tillsättningsmyndigheten och uttagningskommittén när det gäller rekryteringen av tjänstemän. Kommissionens argumentation i detta avseende kan således inte godtas.
46 När det för det fjärde gäller personaldomstolens bedömning, i punkterna 56–58 i den överklagade domen, att behörighetsfördelningen mellan tillsättningsmyndigheten och uttagningskommittén inte påverkades genom upprättandet av Epso år 2002, hänvisade personaldomstolen till artikel 7 i bilaga III till tjänsteföreskrifterna och till besluten 2002/620 och 2002/621.
47 När det gäller artikel 7 i bilaga III till tjänsteföreskrifterna gjorde personaldomstolen, i punkt 56 i den överklagade domen, bedömningen att det av denna bestämmelse framgick att Epsos uppgifter, vad beträffar genomförandet av uttagningsprov för rekrytering av tjänstemän, huvudsakligen är av organisatorisk karaktär. I punkt 57 i den överklagade domen påpekade personaldomstolen dessutom att det i artikel 7 i bilaga III till tjänsteföreskrifterna saknas hänvisning till någon uppgift för Epso som rör fastställandet eller utformningen av ”innehållet i proven” vid uttagningsprov för rekrytering av tjänstemän. I nämnda artikel 7 ges, enligt personaldomstolen, däremot Epso uttryckligen sådana uppgifter särskilt vad avser certifiering av tjänstemän, genom artikel 7.2 c, eller vid uttagningsförfaranden för tillfälligt anställda och kontraktsanställda, genom artikel 7.4. Avsaknaden av en sådan hänvisning bekräftar, enligt personaldomstolen, att varken valet eller bedömningen av ämnen för de frågor som ställs under ett uttagningsprov omfattas av Epsos behörighet.
48 Kommissionen har i detta avseende gjort gällande att Epsos uppdrag enligt artikel 7.1 i bilaga III till tjänsteföreskrifterna – det vill säga att se till att enhetliga krav tillämpas vid uttagningsförfarandena för tjänstemän – endast kan utföras om Epso har en roll vid fastställandet av innehållet i proven. Tribunalen finner emellertid att Epsos olika uppgifter uttryckligen finns angivna i artikel 7.2 i bilaga III till tjänsteföreskrifterna. Även om dessa uppgifter visserligen måste tolkas mot bakgrund av Epsos uppdrag såsom det anges i nämnda artikel 7.1, kan bestämningen av uppdraget som sådant inte tilldela Epso nya behörigheter. Dessutom bör det påpekas att Epsos uppdrag avser fastställandet, i allmänhet, av uttagningsförfarandena för tjänstemän och inte av innehållet i proven i särskilda uttagningsprov.
49 Kommissionen har vidare framfört argumentet att även om lagstiftaren, i artikel 7 i bilaga III till tjänsteföreskrifterna, inte uttryckligen har nämnt Epsos behörighet att bestämma innehållet i proven vid uttagningsprov för rekrytering av tjänstemän – i motsats till vad lagstiftaren har gjort avseende anställning av tillfälligt anställda och kontraktsanställda och förfarandet för karriärutveckling för tjänstemän i lönegraderna AST – så beror det på att lagstiftaren ansåg att ett sådant omnämnande inte behövdes då denna behörighet redan fanns enligt bilaga III till tjänsteföreskrifterna. Vad beträffar detta argument, påpekar tribunalen att det framgår av övervägandena i punkterna 35–45 ovan att tillsättningsmyndigheten inte hade någon sådan behörighet. Det framgår särskilt av övervägandena i punkt 44 ovan att, enligt de rättsregler som var i kraft före upprättandet av Epso, genomförandet av urvalsproven hade överlåtits på enbart uttagningskommittén. Personaldomstolen kunde således med rätta göra bedömningen att den totala avsaknaden, i artikel 7 i bilaga III till tjänsteföreskrifterna, av hänvisning till någon uppgift för Epso som rör fastställandet eller utformningen av ”innehållet i proven” vid uttagningsprov för rekrytering av tjänstemän bekräftade personaldomstolens slutsats att varken valet eller bedömningen av ämnen för de frågor som ställs under ett uttagningsprov omfattas av Epsos behörighet.
50 När det gäller besluten 2002/620 och 2002/621 gjorde personaldomstolen, i punkt 56 i den överklagade domen, bedömningen att det i artikel 2 i beslut 2002/620 uttryckligen föreskrevs att Epso ska ha de urvalsbefogenheter som tilldelats tillsättningsmyndigheterna i fråga om uttagningsprov. Dessutom gjorde personaldomstolen, i samma punkt i den överklagade domen, bedömningen att konstaterandet att Epsos uppgifter huvudsakligen är av organisatorisk karaktär inte motsades av de särskilda bestämmelserna i besluten 2002/620 och 2002/621, även om dessa beslut ibland innehåller formuleringar som kan vilseleda, som exempelvis att Epso ”skall upprätta förteckningar över anställningsbara sökande” (vilket ger intryck av att Epso är behörig att bestämma vilka sökande som ska finnas med i förteckningen), eftersom de aktuella besluten under alla omständigheter är av lägre rang i normhierarkin än bestämmelserna i tjänsteföreskrifterna.
51 Enligt kommissionen gjorde sig personaldomstolen skyldig till felaktig rättstillämpning genom att inte beakta nämnda beslut på grund av den påstådda normhierarkin. Eftersom behörigheten att bestämma frågorna inom ramen för ett uttagningsprov inte enbart förbehållits uttagningskommittén, har kommissionen, med hänvisning till artikel 1.2 c i beslut 2002/621, gjort gällande att Epso är behörig att bestämma innehållet i dessa frågor.
52 I detta avseende påpekar tribunalen att personaldomstolen med rätta gjorde bedömningen att Epso, enligt artikel 2.1 i beslut 2002/620, skulle ha de urvalsbefogenheter som tilldelats tillsättningsmyndigheten i fråga om uttagningsprov. Det framgår av denna bestämmelse att tillsättningsmyndighetens behörighet enligt artikel 30 första stycket i tjänsteföreskrifterna och bilaga III till tjänsteföreskrifterna överfördes till Epso. Eftersom det redan har konstaterats att personaldomstolen inte gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning i sin bedömning av behörighetsfördelningen mellan tillsättningsmyndigheten och uttagningskommittén när det gäller rekryteringen av tjänstemän, kunde personaldomstolen med utgångspunkt i denna bedömning, i punkt 57 i den överklagade domen, med rätta dra slutsatsen att varken valet eller bedömningen av ämnen för de frågor som ställs under ett uttagningsprov omfattas av Epsos behörighet.
53 När det gäller beslut 2002/621 bör det påpekas att personaldomstolen med rätta gjorde bedömningen att beslutet var av lägre rang i normhierarkin än bestämmelserna i tjänsteföreskrifterna. Eftersom beslut 2002/621 antogs på grundval av artikel 5 i beslut 2002/620, har beslut 2002/621 även lägre rang i normhierarkin än beslut 2002/620. Av denna normhierarki, vilken i enlighet med legalitetsprincipen måste respekteras, följer att beslut 2002/621 inte kan tolkas på så sätt att det strider mot tjänsteföreskrifterna och beslut 2002/620. Däremot kan beslut 2002/621 vara en omständighet att beakta vid tolkningen av tjänsteföreskrifterna och beslut 2002/620 när de tillämpas i förevarande fall.
54 När det gäller artikel 1.2 c i beslut 2002/621 anser kommissionen att Epso enligt denna bestämmelse är behörig att bestämma innehållet i frågorna. I denna bestämmelse anges att en av Epsos uppgifter är utveckling av metoder och tekniker för urval på grundval av bästa praxis och i enlighet med de kompetensprofiler som fastställts för institutionernas olika personalkategorier. Tribunalen finner emellertid att det inte framgår av denna bestämmelses lydelse att Epso innehar den påstådda behörigheten. I samband med artikel 1.1 första meningen i beslut 2002/621, vilken föreskriver att Epso ska ha till uppgift att anordna allmänna uttagningsprov för att tillgodose institutionernas behov av tjänstemän på yrkesmässigt och ekonomiskt optimala villkor, ges Epso i artikel 1.2 c snarare rollen att bistå uttagningskommittén vid genomförandet av ett uttagningsprov, på så sätt att Epso har till uppgift att utveckla metoder och tekniker för urval. I förevarande fall är det således inte fråga om en tolkning av artikel 1.2 c i beslut 2002/621 som strider mot tjänsteföreskrifterna eller beslut 2002/620, enligt vilka Epso inte heller har den påstådda behörigheten.
55 Mot bakgrund av ovanstående gjorde sig personaldomstolen inte skyldig till felaktig rättstillämpning när den, i punkterna 56–58 i den överklagade domen, gjorde bedömningen att inrättandet av Epso och särskilt artikel 7 i bilaga III till tjänsteföreskrifterna och besluten 2002/620 och 2002/621 inte påverkade behörighetsfördelningen mellan tillsättningsmyndigheten och uttagningskommittén. Kommissionens argumentation i detta avseende kan således inte godtas.
56 Kommissionen har även bestritt personaldomstolens bedömning i punkt 71 i den överklagade domen, det vill säga att det extraarbete som övervakningen och tillsynen över tillträdesproven under den inledande fasen medför för uttagningskommittén, även om bara ett fåtal av de sökande till slut får tillträde till dessa prov, endast utgör en liten andel jämfört med den digra arbetsbörda som de skriftliga och muntliga proven innebär. Beträffande kommissionens argument i denna del påpekar tribunalen att personaldomstolen lämnade denna bedömning för fullständighetens skull, och den kan inte föranleda tribunalen att upphäva den överklagade domen. Kommissionens anmärkning saknar följaktligen verkan och kan inte godtas.
57 När det slutligen gäller parternas olika uppfattning i frågan huruvida det var lagenligt att Epso valde att ge en extern part i uppdrag att organisera och genomföra den inledande fasen av uttagningsprovet, bör det påpekas att personaldomstolen i den överklagade domen inte bedömde lagenligheten av ett sådant val. Personaldomstolen uttalade sig inte i denna fråga, inte ens för fullständighetens skull. Enligt artikel 11.1 i bilaga I till domstolens stadga ska emellertid ett överklagande till tribunalen vara begränsat till rättsfrågor. Överklagandet kan endast grundas på bristande behörighet hos personaldomstolen, på rättegångsfel vid denna domstol som kränker den berörda partens intressen eller på att personaldomstolen har åsidosatt unionsrätten. Under dessa omständigheter saknas det skäl för tribunalen att uttala sig om nämnda val av en extern part.
58 Följaktligen gjorde inte personaldomstolen sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den kom fram till att Dimitrios Pachtitis uteslöts från den andra fasen av uttagningsprovet efter ett förfarande som leddes av en instans som saknade behörighet och genom ett beslut som fattades av samma instans. Kommissionens argumentation kan således inte godtas.
59 Av det ovan anförda följer att överklagandet ska ogillas i sin helhet.
Rättegångskostnader
60 Enligt artikel 148 första stycket i rättegångsreglerna ska tribunalen besluta om rättegångskostnaderna när överklagandet ogillas.
61 Enligt artikel 87.2 första stycket i rättegångsreglerna, vilken enligt artikel 144 ska tillämpas i mål om överklagande, ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats.
62 Dimitrios Pachtitis har yrkat att kommissionen ska förpliktas att bära sina rättegångskostnader och ersätta hans rättegångskostnader i förevarande mål. Eftersom kommissionen har tappat målet, ska Dimitrios Pachtitis yrkande bifallas.
Mot denna bakgrund beslutar
TRIBUNALEN (avdelningen för överklaganden)
följande:
1) Överklagandet ogillas.
2) Europeiska kommissionen ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Dimitrios Pachtitis rättegångskostnader i förevarande mål.
Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 14 december 2011.
Underskrifter