Language of document : ECLI:EU:T:2021:72

TRIBUNALENS DOM (andra avdelningen)

den 10 februari 2021 (*)

”EU-varumärke – Ansökan om registrering som EU-varumärke av ordmärket RADIOSHUTTLE – Absolut registreringshinder – Särskiljningsförmåga saknas – Artikel 7.1 b i förordning (EU) 2017/1001 – Begränsning av förteckningen av varor i varumärkesansökan”

I mål T‑341/20,

EAB AB, Smålandsstenar (Sverige), företrätt av advokaterna J. Norderyd och C. Sundén,

klagande,

mot

Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO), företrädd av T. von Schantz och A. Folliard-Monguiral, båda i egenskap av ombud,

motpart,

angående ett överklagande av det beslut som meddelades av EUIPO:s första överklagandenämnd den 23 mars 2020 (ärende R 1428/2019-1) om en ansökan om registrering som EU-varumärke av ordkännetecknet RADIOSHUTTLE,

meddelar

TRIBUNALEN (andra avdelningen)

sammansatt av ordföranden V. Tomljenović samt domarna F. Schalin (referent) och P. Škvařilová-Pelzl,

justitiesekreterare: E. Coulon,

med beaktande av överklagandet som inkom till tribunalens kansli den 29 maj 2020,

med beaktande av svarsskrivelsen som inkom till tribunalens kansli den 29 juli 2020,

med beaktande av att ingen av parterna tre veckor efter delgivningen av underrättelsen om att den skriftliga delen av förfarandet är avslutad hade inkommit med någon begäran om muntlig förhandling, och att tribunalen således, med tillämpning av artikel 106.3 i tribunalens rättegångsregler, har beslutat att avgöra målet på handlingarna,

följande

Dom

 Bakgrunden till tvisten

1        Klaganden, EAB AB, ingav den 19 oktober 2018 en ansökan om registrering av EU-varumärke till Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001 av den 14 juni 2017 om EU-varumärken (EUT L 154, 2017, s. 1).

2        Det sökta varumärket utgörs av ordkännetecknet RADIOSHUTTLE.

3        De varor som registreringsansökan avsåg omfattas av klasserna 7 och 9 i Niceöverenskommelsen om internationell klassificering av varor och tjänster vid varumärkesregistrering av den 15 juni 1957, med ändringar och tillägg, och motsvarar, för var och en av dessa klasser, följande beskrivning:

–        Klass 7: ”Lagerhanteringsanordning (maskin)”

–        Klass 9: ”Mjukvara”.

4        Granskaren avslog ansökan om registrering genom beslut av den 24 maj 2019, med stöd av artikel 7.1 b och 7.1 c i förordning nr 2017/1001.

5        Den 3 juli 2019 överklagade EAB AB granskarens beslut vid EUIPO med stöd av artiklarna 66–71 i förordning nr 2017/1001. Som komplettering till inlagan med grunderna ingav klaganden en ”justering” av varuförteckningen enligt följande:

–        Klass 7: ”Lagerhanteringsanordning (maskin); mjukvarustyrd lagerhanteringsordning (maskin)”

–        Klass 9: ”Mjukvara”.


6        Genom beslut av den 23 mars 2020 (nedan kallat det överklagade beslutet) godtog EUIPO:s första överklagandenämnd den justering som nämnts i punkt 5 ovan som en begränsning av förteckningen över varor som omfattas av registreringsansökan och avslog överklagandet. Överklagandenämnden ansåg att eftersom det sökta varumärket var en sammansättning av engelska ord, skulle bedömningen göras utgående från de engelskspråkiga konsumenterna inom Europeiska unionen, det vill säga åtminstone konsumenter från Förenade kungariket, Malta, Irland, Finland, Sverige, Danmark, Tyskland och Cypern. Överklagandenämnden konstaterade att omsättningskretsen bestod av fackmän som ägnade varorna i klass 7 en hög grad av uppmärksamhet. Nämnden fann vidare att konsumenternas uppmärksamhetsnivå vad gäller mjukvara som ingår i klass 9 sannolikt varierar från genomsnittlig till hög beroende på varans pris, art och avsedda användningsområde.

7        När det gäller frågan om vad det sökta kännetecknet betyder ansåg överklagandenämnden att ordet ”radio” kan uppfattas som en tydlig indikation på att det är fråga om en radiostyrd vara. Den huvudsakliga egenskap som ordet ”radio” då förmedlar till omsättningskretsen är att varan kan styras på avstånd, det vill säga att den är fjärrstyrd. Däremot fann överklagandenämnden det vara osannolikt att frågan huruvida fjärrstyrningen skedde just genom användning av radiosignaler, till skillnad från andra sätt att överföra signaler, var av avgörande betydelse för de som förvärvar lagerhanteringsanordningar.

8        Överklagandenämnden konstaterade att den omständigheten att varorna ”mjukvarustyrs” inte hindrar att överföringen av data, exempelvis genom radiosignaler, också utnyttjas för fjärrstyrning. Det går inte att åstadkomma fjärrstyrning endast med hjälp av mjukvara, eftersom det också krävs någon form av signalöverföring för att kunna styra en anordning på avstånd.

9        Överklagandenämnden preciserade dessutom att det inte kan anses att uttrycket ”lagerhanteringsanordningar (maskin)” eller uttrycket ”mjukvarustyrda lagerhanteringsanordningar (maskin)” utesluter vare sig mjukvarustyrning eller radiostyrning. Vardera uttryck omfattar lagerhanteringsanordningar som använder sig av mjukvara och av radiosignaler för att uppnå fjärrstyrning. Av detta följer att, även i den osannolika händelsen att en konsument skulle uppfatta ordet ”radio” så att fjärrstyrningen av varorna sker uteslutande med radiosignaler, så gäller detta budskap ändå en egenskap hos samtliga aktuella varor i klass 7.

10      Överklagandenämnden ansåg även att det är ett välkänt faktum att tekniska anordningar som styrs med mjukvara kan använda sig av en rad olika sätt att överföra information, vilket är uppenbart då man betraktar dagens mobiltelefoner vars operativsystem visserligen är mjukvara, men som oavsett detta utnyttjar medel för att sända eller motta information som bland annat Bluetooth, GPS-signaler (Global Positioning System (globalt system för positionsbestämning)), trådlöst internet, NFC (Near Field Communication (närfältskommunikation)) och andra radiosignaler.

11      Omsättningskretsen kan därför lätt uppfatta ordet ”radio” som en indikation på att det är fråga om fjärrstyrning både i samband med mjukvarustyrda lagerhanteringsanordningar och med lagerhanteringsanordningar i allmänhet.

12      Överklagandenämnden konstaterade att de internetsidor som granskaren hänvisat till visade att flera aktörer på marknaden använder uttrycket ”radio shuttle” för att beskriva en viss typ av fjärrstyrda lagerhanteringsanordningar. Den omständigheten att det eventuellt finns andra vedertagna beteckningar för dessa varor är inte av betydelse i detta avseende, eftersom inget hindrar att det finns fler än en vedertagen beteckning för en och samma vara.

13      Enligt överklagandenämnden kan 7.1 b i förordning 2017/1001 tillämpas trots att det sökta varumärket inte återfinns i någon ordbok. Det avgörande är, enligt överklagandenämnden, hur omsättningskretsen uppfattar varumärket.

14      Eftersom konsumenterna (även de med hög grad av uppmärksamhet) utan svårigheter uppfattar budskapet som det sökta varumärket förmedlar, det vill säga att det är fråga om en viss typ av lagerhanteringsanordning som består av en fjärrstyrd skyttel, torde de inte dra slutsatsen att varor försedda med denna ordkombination härrör enbart från ett visst företag.

15      Vad gäller för mjukvara i klass 9 fann överklagandenämnden att omsättningskretsen torde uppfatta det sökta varumärket som en upplysning om det avsedda användningsområdet för mjukvaran, alltså att mjukvaran är avsedd för fjärrstyrda lagerhanteringsanordningar.

16      Klagandens hänvisningar till registreringar i Förenta staterna och Kanada är inte relevanta för bedömningen i förevarande fall. Varken granskaren eller överklagandenämnden är bunden av tidigare beslut avseende registrering. Varje enskilt fall ska bedömas för sig på grundval av förordning 2017/1001, i enlighet med hur den tillämpats av Europeiska unionens domstol.

 Parternas argument

17      Klaganden har yrkat att tribunalen ska

–        ogiltigförklara det överklagade beslutet såvitt avser varorna ”lagerhanteringsanordning (maskin)” och ”mjukvarustyrd lagerhanteringsanordning (maskin)” i klass 7, som klaganden efter antagandet av det överklagade beslutet har begränsat till varorna ”mjukvarustyrd lagerhanteringsanordning (maskin), inte radiostyrd”, och ”mjukvara” i klass 9,

–        förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna.

18      EUIPO har yrkat att tribunalen ska

–        ogilla överklagandet,

–        förplikta klaganden att ersätta rättegångskostnaderna.

 Rättslig bedömning

 Saken i målet

19      Efter att ha delgetts det överklagade beslutet begränsade klaganden den 11 maj 2020 sin ansökan om registrering av EU-varumärke genom att ange att uttrycken ”lagerhanteringsanordning (maskin)” och ”mjukvarustyrd lagerhanteringsanordning (maskin)” i klass 7 skulle inskränkas till uttrycket ”mjukvarustyrd lagerhanteringsanordning (maskin), inte radiostyrd”. Den 8 juni 2020 bekräftade EUIPO att den hade mottagit denna ändring och att förteckningen av varor och tjänster hade begränsats.

20      EUIPO har i huvudsak gjort gällande att denna ändring av definitionen av de varor som avses i registreringsansökan är att likställa med en ändring av saken i målet och att denna ändring därför inte ska beaktas vid prövningen av målet.

21      En begränsning, i den mening som avses i artikel 49.1 i förordning nr 2017/1001, av förteckningen över de varor eller tjänster som ingår i en ansökan om registrering av EU-varumärke, som företas efter det att överklagandenämnden har fattat det beslut som överklagats till tribunalen kan i princip inte påverka lagenligheten av detta beslut. Överklagandet till tribunalen avser endast detta beslut (se dom av den 9 juli 2008, Reber/harmoniseringskontoret – Chocoladefabriken Lindt & Sprüngli (Mozart), T‑304/06, EU:T:2008:268, punkt 25 och där citerad rättspraxis).

22      När klagandens begränsning av förteckningen över varor eller tjänster syftar till att helt eller delvis ändra beskrivningen av nämnda varor eller tjänster kan det inte uteslutas att denna ändring kan påverka den prövning av varumärket i fråga som gjorts av EUIPO:s instanser under det administrativa förfarandet. Att under dessa omständigheter godta denna ändring i samband med att beslutet överklagas till tribunalen skulle kunna likställas med en ändring av saken i målet under pågående domstolsförfarande, vilket är förbjudet enligt artikel 188 i tribunalens rättegångsregler (se dom av den 9 juli 2008, Reber/harmoniseringskontoret – Chocoladefabriken Lindt & Sprüngli (Mozart), T‑304/06, EU:T:2008:268, punkt 29 och där citerad rättspraxis).

23      Mot denna bakgrund finner tribunalen, i enlighet med den rättspraxis som angetts ovan i punkt 22, att den begränsning som följer av tillägget av orden ”inte radiostyrd” är att jämställa med en ändring av saken i målet under pågående domstolsförfarande, vilket innebär att den inte kan beaktas av tribunalen.

24      Det ska emellertid påpekas att klaganden genom sin begränsning av den 11 maj 2020 även frånträdde beteckningen ”lagerhanteringsanordning (maskin)” i klass 7, vilken förekom i förteckningen över de varor och tjänster som avses i registreringsansökan. Denna begränsning av registreringsansökan kan beaktas vid tribunalen. En förklaring från den som ansökt om registrering av varumärket, efter det att överklagandenämnden fattat sitt beslut, genom vilken denne återkallar sin ansökan för vissa av de varor som ursprungligen avsågs, kan nämligen tolkas som en förklaring om att det överklagade beslutet endast angrips i den mån det avser övriga berörda varor, vilket inte ändrar saken i ärendet. En sådan begränsning ska således beaktas av tribunalen, då den anmodas att inte pröva lagenligheten av överklagandenämndens beslut i den omfattning detta avser varor eller tjänster som tagits bort från förteckningen, utan endast i den mån det avser övriga varor eller tjänster som står kvar i samma förteckning (se, för ett liknande resonemang, dom av den 9 juli 2008, Reber/harmoniseringskontoret – Chocoladefabriken Lindt & Sprüngli (Mozart), T‑304/06, EU:T:2008:268, punkterna 27 och 28 och där angiven rättspraxis).

25      Av detta följer, i enlighet med den rättspraxis som angetts ovan i punkt 24 och med beaktande av preciseringarna i punkterna 1 och 8 i ansökan, att klagandens överklagande till tribunalen inte avser varorna ”lagerhanteringsanordning (maskin)” i klass 7. De yrkanden om ogiltigförklaring som klaganden har framställt i sin ansökan ska således förstås så, att de riktar sig mot det överklagade beslutet i den del det innebär avslag på klagandens överklagande avseende varorna ”mjukvarustyrd lagerhanteringsanordning (maskin)”, i klass 7, och ”mjukvara” i klass 9.

 Prövning i sak

26      Klaganden har åberopat två grunder till stöd för sitt överklagande. Som första grund har det gjorts gällande att artikel 7.1 b i förordning 2017/1001 har åsidosatts. Den andra grunden avser åsidosättande av artikel 7.1 c i samma förordning.

27      Vad gäller den första grunden har klaganden bland annat gjort gällande att överklagandenämnden gjorde en felaktig tolkning av vad det sökta varumärket betyder, att den omständigheten att varumärket används på ett felaktigt sätt på marknaden inte kan hindra att varumärket registreras och att överklagandenämnden inte beaktade att omsättningskretsen består av fackmän med hög uppmärksamhetsnivå. Klaganden har dessutom gjort gällande att överklagandenämnden inte i tillräcklig utsträckning beaktade den omständigheten att ordet ”radioshuttle” inte förekom i välrenommerade ordböcker, att det fanns andra vedertagna beteckningar för de aktuella lagerhanteringsanordningarna och att varumärket hade registrerats i Förenta staterna och Kanada.

28      EUIPO har bestritt klagandes argument.

29      Tribunalen konstaterar att det av artikel 7.1 b i förordning 2017/1001 framgår att varumärken som saknar särskiljningsförmåga inte får registreras. I artikel 7.2 i samma förordning föreskrivs att artikel 7.1 ska tillämpas även om registreringshindren endast finns i en del av unionen.

30      Ett varumärkes särskiljningsförmåga, i den mening som avses i artikel 7.1 b i förordning nr 2017/1001, innebär att detta varumärke gör det möjligt att säkerställa att den vara som är föremål för registreringsansökan härrör från ett visst företag, och således gör det möjligt att särskilja denna vara från andra företags varor (se dom av den 21 januari 2010, Audi/harmoniseringskontoret, C‑398/08 P, EU:C:2010:29, punkt 33, och där angiven rättspraxis).

31      Det allmänintresse som ligger bakom artikel 7.1 b i förordning 2017/1001 sammanfaller uppenbarligen med varumärkets grundläggande funktion, vilken är att, i fråga om en vara eller tjänst som kännetecknas av varumärket, garantera konsumenten eller slutanvändaren varans eller tjänstens ursprung, så att det är möjligt att utan risk för förväxling särskilja denna vara eller tjänst från andra med ett annat ursprung (se, för ett liknande resonemang, dom av den 29 april 2004, Henkel/harmoniseringskontoret, C‑456/01 P och C‑457/01 P, EU:C:2004:258, punkt 48).

32      Det är mot bakgrund av ovannämnda principer som lagenligheten av det överklagade beslutet ska prövas.

 Omsättningskretsen

33      Ett varumärkes särskiljningsförmåga, i den mening som avses i artikel 7.1 b i förordning 2017/1001, ska bedömas dels utifrån de varor eller tjänster som registreringsansökan avser, dels utifrån hur omsättningskretsen uppfattar varumärket (se dom av den 29 april 2004, Henkel/harmoniseringskontoret, C‑456/01 P och C‑457/01 P, EU:C:2004:258, punkt 35, och där angiven rättspraxis).

34      I förevarande fall är de varor som avses med det sökta varumärket varor avsedda för fackmän. Såsom överklagandenämnden har anfört i punkt 17 i det överklagade beslutet består således omsättningskretsen av fackmän med en uppmärksamhetsnivå som varierar från genomsnittlig till hög. Eftersom det sökta varumärket består av engelska ord ska det bedömas mot bakgrund av de engelskspråkiga konsumenterna i unionen, såsom överklagandenämnden gjorde i punkt 17 i det överklagade beslutet. Detta har för övrigt inte bestritts av parterna.

35      Det ska dessutom erinras om att det förhållandet att det är fråga om en specialiserad omsättningskrets inte kan ha något avgörande inflytande på de rättsliga kriterier som tillämpas för att bedöma huruvida ett kännetecken har särskiljningsförmåga (dom av den 12 juli 2012, Smart Technologies/harmoniseringskontoret, C‑311/11 P, EU:C:2012:460, punkt 48).

36      I punkt 18 i det överklagade beslutet erinrade överklagandenämnden om samma rättspraxis som anges i punkt 35 ovan. Detta innebär emellertid inte att överklagandenämnden underlät att beakta omsättningskretsens uppmärksamhetsnivå, såsom klaganden har gjort gällande. Tvärtom gjorde överklagandenämnden en riktig bedömning när den fann att uppmärksamhetsnivån sannolikt varierade från genomsnittlig till hög beroende på varans pris, art och avsedda användningsområde (punkterna 16 och 17 i det överklagade beslutet). Överklagandenämnden nämnde även, i punkt 38 i det överklagade beslutet, uttryckligen omsättningskretsens höga uppmärksamhetsnivå när den drog slutsatsen att det sökta varumärkets avsaknad av särskiljningsförmåga är en följd av att ”konsumenterna (även de med hög grad av uppmärksamhet) utan svårigheter uppfattar budskapet som märket förmedlar”.

37      Argumentet att överklagandenämnden inte beaktade omsättningskretsens höga uppmärksamhetsnivå kan således inte godtas.


 Frågan om vad det sökta varumärket betyder

38      Enligt klaganden har överklagandenämnden gjort en felaktig bedömning genom att inte beakta det sökta varumärket i dess helhet. Klaganden anser således att det sökta varumärket inte är egenskapsantydande i förhållande till varorna ”mjukvarustyrd lagerhanteringsanordning (maskin), inte radiostyrd” i klass 7 och ”mjukvara” i klass 9, bland annat på grund av att ”mjukvara” i sig inte på något vis inbegriper radiostyrning. Klaganden har i detta avseende understrukit att överklagandenämnden gjorde en felaktig bedömning när den fann dels att ordet ”radio” kan tolkas så, att det avser en radiostyrd vara, dels att mjukvarustyrning inte utesluter radiostyrning. Det ska enligt klaganden nämligen göras åtskillnad mellan ”radiostyrd” och ”mjukvarustyrd”.

39      Detsamma gäller för ordet ”radioshuttle”, som inte har något samband med de aktuella varorna om det inte förekommer någon radiostyrning. Ordet förekommer inte heller i någon välrenommerad ordbok.

40      Klaganden har anfört att ingen av de omständigheter som överklagandenämnden har åberopat visar att ordet ”radioshuttle” är beskrivande eller saknar särskiljningsförmåga. Framför allt framgår det inte av handlingarna att lagerhanteringsanordningen skulle vara radiostyrd. Enligt klaganden visar dessa omständigheter på sin höjd att det sökta varumärket använts på marknaden på ett felaktigt sätt, vilket inte kan hindra dess registrering.

41      EUIPO har bestritt klagandes argument.



42      Tribunalen konstaterar att man vid bedömningen av huruvida ett varumärke saknar särskiljningsförmåga ska ta hänsyn till det helhetsintryck som varumärket åstadkommer. Detta kan dock inte innebära att det inte först ska göras en successiv genomgång av de olika beståndsdelarna i framställningen av varumärket. Det kan nämligen vara lämpligt att i samband med den helhetsbedömning som ska göras undersöka var och en av det berörda varumärkets beståndsdelar (se dom av den 25 oktober 2007, Develey/harmoniseringskontoret, C‑286/06 P, EU:C:2007:635, punkt 82 och där angiven rättspraxis).

43      Överklagandenämnden gjorde en riktig bedömning när den i punkt 22 i det överklagade beslutet konstaterade att det sökta varumärket utgjordes av en sammansättning av de engelska orden ”radio”, som betyder ”radio”, och ”shuttle”, som betyder ”skyttel”.

44      När det gäller ordet ”radio” kan det konstateras att klaganden inte har bestritt att det kan betyda ”radiostyrd” i samband med de aktuella varorna. Vidare konstaterar tribunalen, i likhet med överklagandenämnden, att omsättningskretsen uppfattar att ordet ”radio” förmedlar ett budskap om fjärrstyrning eller hänvisar till verbet ”fjärrstyra” med avseende på de aktuella varorna. Tvärtemot vad klaganden har hävdat är nämligen frågan huruvida fjärrstyrningen rent tekniskt sker just genom användning av radiosignaler, och inte med hjälp av andra metoder för signalöverföring, inte av avgörande betydelse för de som förvärvar lagerhanteringsanordningar (punkt 26 i det överklagade beslutet).

45      En läsning av det sökta varumärket i dess helhet stärker uppfattningen att det rör sig om en fjärrstyrd anordning. Överklagandenämnden gjorde således en riktig bedömning när den uttryckligen konstaterade att tillägget av ordet ”shuttle” (skyttel) får omsättningskretsen att uppfatta det sökta varumärket som att det anger en fjärrstyrd skyttel (punkt 31 i det överklagade beslutet).

46      Tribunalen kan i detta avseende inte godta argumentet att överklagandenämnden inte ”i tillräcklig grad beaktat” att ordet ”radioshuttle” inte förekom i ett visst antal välrenommerade ordböcker. Överklagandenämnden beaktade nämligen denna omständighet när den, i punkt 35 i det överklagade beslutet, drog slutsatsen att den omständigheten att ett ord inte förekommer i ordböcker inte innebär att det är uteslutet att tillämpa artikel 7.1 b i förordning 2017/1001, och att detta särskilt gäller för sammansatta ord, för vilka samtliga olika kombinationer är svåra att förutse. Tribunalen finner att överklagandenämndens bedömning är korrekt. Såsom EUIPO har anfört är det faktiskt inte möjligt att utifrån den omständigheten att varumärket saknas i en eller flera ordböcker dra några slutsatser om på vilket sätt omsättningskretsen uppfattar varumärket eller om i vilken mån den känner till ordet ”radioshuttle”.

47      Vad gäller användningen på marknaden av orden ”radio” och ”shuttle” finner tribunalen, efter att ha undersökt innehållet på flera webbplatser som nämns i det överklagade beslutet, att överklagandenämnden inte gjorde en oriktig bedömning när den fann att dessa ord används som ett samlingsnamn för de aktuella varorna.


48      Det framgår av de aktuella webbplatserna att orden ”radio” och ”shuttle” används på marknaden för att beskriva en viss typ av fjärrstyrda lagerhanteringsanordningar. Dessa webbplatser beskriver nämligen systemet ”radio shuttle” i huvudsak på liknande sätt, det vill säga som ett system med en fjärrstyrd anordning, som i vissa fall är automatisk, och som är avsett för hantering av lastpallar i lagerlokaler. Överklagandenämnden gjorde således en riktig bedömning när den fann att omsättningskretsen kände till utbudet på marknaden och att flera olika aktörer betecknade denna typ av anordningar med orden ”radio shuttle”.

49      Likaså framgår det av innehållet på dessa webbplatser att aktörerna på marknaden inte använder uttrycket ”radio shuttle” som ett varumärke, utan för att förklara vilken typ av vara det är fråga om. Utöver den omständigheten att man på dessa webbplatser hänvisar till ”radio shuttle”-system för att beskriva en viss typ av system har vissa aktörer lagt till ytterligare kännetecken som ”Tezcon’s T‑Shut ®” och ”ATOX Sherpa” framför orden ”radio shuttle” i sina varubeskrivningar. Såsom överklagandenämnden har funnit syftar detta till att göra det enklare att särskilja dessa aktörers varor från konkurrenternas varor. I vilket fall som helst visar detta, såsom överklagandenämnden har konstaterat, att uttrycket ”radio shuttle” inte endast används för att ange det kommersiella ursprunget.

 Det sökta varumärkets särskiljningsförmåga

50      Mot bakgrund av det ovan anförda konstaterar tribunalen att omsättningskretsen, som har en uppmärksamhetsnivå som varierar från genomsnittlig till hög, uppfattar uttrycket ”radioshuttle” som en angivelse av en fjärrstyrd skyttel. Av detta följer att det sökta varumärket kommer att uppfattas av denna omsättningskrets som en upplysning om en typ av lagerhanteringsanordningar som ingår i varorna ”mjukvarustyrd lagerhanteringsanordning (maskin)” i klass 7, och inte som en angivelse av dessa varors kommersiella ursprung.

51      Tribunalen finner att detta även gäller för ”mjukvara” i klass 9. Omsättningskretsen kommer nämligen att uppfatta det sökta varumärket som en upplysning om den avsedda användningen av varan i den meningen att den aktuella mjukvaran är avsedd att användas för de lagerhanteringsanordningar som nämns i punkt 50 ovan. Såsom överklagandenämnden slog fast kräver en sådan slutsats inte någon lång tankeprocess, särskilt inte för en mjukvara som används för styrning av mjukvarustyrda lagerhanteringsanordningar. Det sökta varumärket kan således inte heller när det gäller en mjukvara tjäna som upplysning om det kommersiella ursprunget.

52      Härav följer att det sökta varumärket saknar särskiljningsförmåga med avseende på samtliga aktuella varor och att överklagandenämnden gjorde en riktig bedömning när den med stöd av artikel 7.1 b i förordning 2017/1001 fann att varumärket inte kunde registreras.

53      Denna slutsats påverkas inte av klagandens hänvisningar till varumärkesregistreringar i Förenta staterna och Kanada. Unionsordningen för varumärken är nämligen ett självständigt system, som består av en samling regler och som syftar till att uppnå de mål som är specifika för detta system. Detta system ska tillämpas utan hänsyn till de nationella systemen, och lagenligheten av EUIPO:s överklagandenämnders beslut ska enbart bedömas på grundval av relevant unionslagstiftning (se dom av den 17 juli 2008, L & D/harmoniseringskontoret, C‑488/06 P, EU:C:2008:420, punkt 58 och där angiven rättspraxis). EUIPO och, i förekommande fall, unionsdomstolen, är således inte bundna av ett beslut som fattats i en medlemsstat eller i ett tredjeland, enligt vilket kännetecknet kan registreras som nationellt varumärke (dom av den 17 januari 2019, Ecolab USA/EUIPO (SOLIDPOWER), T‑40/18, ej publicerad, EU:T:2019:18, punkt 47).

54      Överklagandet kan således inte vinna bifall såvitt avser den första grunden.

55      Eftersom det framgår av artikel 7.1 i förordning 2017/1001 att det räcker att ett av de där angivna absoluta registreringshindren är tillämpligt för att kännetecknet inte ska kunna registreras som EU-varumärke, är det inte nödvändigt att pröva klagandens andra grund avseende åsidosättande av artikel 7.1 c i nämnda förordning.

56      Av detta följer att överklagandet ska ogillas i sin helhet.

 Beslut om rättegångskostnader

57      Enligt artikel 134.1 i rättegångsreglerna ska tappande rättegångsdeltagare förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats.

58      EUIPO har yrkat att klaganden ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom klaganden har tappat målet ska EUIPO:s yrkande bifallas.

Mot denna bakgrund beslutar



TRIBUNALEN (andra avdelningen)

följande:



1)      Överklagandet ogillas.

2)      EAB AB ska ersätta rättegångskostnaderna.

Tomljenović

Schalin

Škvařilová-Pelzl



Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 10 februari 2021.

E. Coulon

 

M. van der Woude

Justitiesekreterare

 

Ordförande



*      Rättegångsspråk: svenska.