DOM AV EUROPEISKA UNIONENS PERSONALDOMSTOL

(andra avdelningen)

den 18 maj 2015

Mål F‑11/14

Bruno Dupré

mot

Europeiska utrikestjänsten

”Personalmål – Europeiska utrikestjänstens personal – Tillfälligt anställd – Artikel 98 i tjänsteföreskrifterna – Artikel 2 e i anställningsvillkoren för övriga anställda – Anställningsavtal – Placering i lönegrad och löneklass – Invändning om att meddelandet om ledig tjänst är rättsstridigt – Tjänst i lönegrad AD 5 som får sökas av personal vid de nationella utrikesförvaltningarna och av tjänstemän i lönegraderna AD 5–AD 14 – Principen om överensstämmelse mellan lönegrad och tjänst – Tredskodom”

Saken:      Talan väckt med stöd av artikel 270 FEUF, som är tillämplig på Euratomfördraget enligt artikel 106a i detta, genom vilken Bruno Dupré yrkar dels ogiltigförklaring av sitt avtal om tillfällig anställning vid Europeiska utrikestjänsten, undertecknat den 1 april 2013, i den del det innebär att han placeras i lönegrad AD 5, dels ersättning för den skada han anser sig ha lidit.

Avgörande:      Talan ogillas. Vardera parten ska bära sina rättegångskostnader.

Sammanfattning

1.      Tjänstemän – Tillfälligt anställda – Rekrytering – Placering i lönegrad – Överensstämmelse mellan lönegrad och tjänst – Anställning på en tjänst som tidigare innehades av en tjänsteman i en högre lönegrad – Omständighet som inte utgör hinder för anställning i en lägre lönegrad – Rekrytering av en utstationerad medlem av en medlemsstats utrikesförvaltning som tillfälligt anställd – Beaktande av arbete som tidigare utförts som utstationerad nationell expert – Omfattas inte

(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 5, 32 och 98.1; anställningsvillkoren för övriga anställda, artiklarna 2 e, 15.1 och 50b; rådets beslut 2010/427)

2.      Tjänstemän – Rekrytering – Placering i lönegrad – Införande av en ny karriärstruktur genom förordning nr 723/2004 – Överensstämmelse mellan lönegrad och tjänst – Åsidosättande föreligger endast om de utförda arbetsuppgifterna ligger på en klart lägre nivå än den aktuella lönegraden och tjänsten

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 7 och bilaga I, punkt A)

3.      Tjänstemän – Rekrytering – Placering i lönegrad – Rekrytering av en utstationerad medlem av en medlemsstats utrikesförvaltning som tillfälligt anställd – Placering i den lönegrad som anges i meddelandet om ledig tjänst utan beaktande av tjänstetid – Olika behandling jämfört med fast anställda tjänstemän som har rätt att behålla sin lönegrad – Diskriminering föreligger inte

(Stadgan om de grundläggande rättigheterna, artikel 21.1; tjänsteföreskrifterna, artikel 1d; anställningsvillkoren för övriga anställda, artiklarna 2 e och 50b; rådets beslut 2010/427, artikel 6.7)

1.      Regeln om överensstämmelse mellan lönegrad och tjänst innebär att de arbetsuppgifter som en tjänsteman eller en annan anställd utför ska jämföras med dennes lönegrad i hierarkin, varvid hänsyn ska tas till arbetsuppgifternas art, betydelse och omfattning.

Den omständigheten att en tjänsteman eller en annan anställd anställs på en tjänst som tidigare innehades av en tjänsteman i en högre lönegrad påverkar inte lagenligheten av ett beslut om placering av vederbörande i begynnelselönegraden för tjänstegruppen AD i enlighet med det meddelande om ledig tjänst som föranlett hans ansökan.

Vad gäller placeringen i lönegrad vid utseendet som tillfälligt anställd vid ett av unionens organ av en utstationerad medlem av en medlemsstats utrikesförvaltning kan man, vid jämförelse med de arbetsuppgifter som motsvarar tjänsten som tillfälligt anställd, inte beakta de arbetsuppgifter som den berörda personen tidigare utfört vid samma organ i egenskap av utstationerad nationell expert. Den berörda personen kunde nämligen, som utstationerad nationell expert, inte göra gällande att tjänsteföreskrifterna skulle tillämpas när han placerades i lönegrad.

(se punkterna 54, 57 och 58)

Hänvisning till

Personaldomstolen: dom Michail/kommissionen, F‑100/09, EU:F:2011:132, punkt 65, och dom BV/kommissionen, F‑133/11, EU:F:2013:199, punkterna 64–67

2.      Efter den ändring av tjänsteföreskrifterna som gjordes den 1 maj 2004 föreskrivs det i dessa, med undantag för lönegraderna AD 15 och AD 16 vilka endast gäller direktörs- och generaldirektörstjänster, inte längre att de arbetsuppgifter som utförs ska motsvara en viss lönegrad. Det är i stället möjligt att skilja arbetsuppgifterna från lönegraden, vilket får till följd att tjänstemän som tillhör tjänstegruppen AD har en linjär karriär och kan befordras från lönegrad AD 5 ända upp till lönegrad AD 14.

Personer i olika lönegrader kan således ha likadana eller liknande arbetsuppgifter, som framgår av bilaga I till tjänsteföreskrifterna, vilken för de flesta arbetsuppgifter som räknas upp där föreskriver att de kan utövas av tjänstemän i olika lönegrader. Regeln om överensstämmelse mellan lönegrad och tjänst åsidosätts således endast om de arbetsuppgifter som utförs, som helhet betraktade, ligger på en klart lägre nivå än de arbetsuppgifter som motsvarar den berörda tjänstemannens eller anställdes lönegrad och tjänst.

(se punkterna 60, 62, och 77)

Hänvisning till

Personaldomstolen: dom Bouillez m.fl./rådet, F‑53/08, EU:F:2010:37, punkt 54, och dom Z/domstolen, F‑88/09 och F‑48/10, EU:F:2012:171, punkt 138, överklagad till tribunalen, mål P

3.      Principen om likabehandling har åsidosatts när två personkategorier, vilka befinner sig i faktiska och rättsliga situationer som inte uppvisar några väsentliga skillnader, behandlas olika och när olika situationer behandlas lika.

Det utgör däremot inte ett åsidosättande av principen om likabehandling att i ett meddelande om ledig tjänst, som offentliggörs av ett av unionens organ, föreskriva att en tjänsteman, om denne tillsätts på tjänsten, behåller sin lönegrad, medan en utstationerad medlem av en medlemsstats utrikesförvaltning, om denne tillsätts på tjänsten, ska ges tillfällig anställning i lönegrad AD 5, vilket får till följd att denne inte har rätt att få sin tjänstetid beaktad. Unionens tjänstemän samt personal från medlemsstaternas utrikesförvaltningar som är utstationerade vid en av unionens institutioner eller vid ett av dess organ befinner sig nämligen inte i en likadan eller liknande situation, vad gäller ramen för deras karriär och löneutveckling eller det sätt på vilket deras ursprungsförvaltning bedömer deras tjänstetid.

Tjänstemän i tjänstegruppen AD har nämligen i denna sin egenskap rätt till en karriär vid unionens institutioner, med utförande särskilt av utredande uppgifter, varvid de kan befordras från lönegrad AD 5 ända upp till AD 14.

Av artikel 50b i anställningsvillkoren för övriga anställda i unionen framgår däremot att personal från medlemsstaternas utrikesförvaltning, även om de anställs tillfälligt i enlighet med artikel 2 e i dessa anställningsvillkor, därefter förväntas fortsätta sina karriärer i ursprungsförvaltningarna. De får nämligen anställas av en av unionens institutioner eller av ett av unionens organ för högst fyra år och anställningen får förnyas en enda gång för ytterligare en period på högst fyra år. Deras anställningstid får därutöver under exceptionella omständigheter förlängas med en period av högst två år, vilket innebär att den längsta tid som en utstationering kan pågå uppgår till tio år. Medlemsstaterna är skyldiga att låta sådana tillfälligt anställda återgå till sina tidigare tjänster omedelbart efter utgången av deras tjänstgöringstid i unionsinstitutionen eller unionsorganet.

(se punkterna 69 och 73–76)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: dom Afari/ECB, T‑11/03, EU:T:2004:77, punkt 65, och där angiven rättspraxis

Personaldomstolen: dom Schönberger/parlamentet, F‑7/08, EU:F:2009:10, punkt 45, och där angiven rättspraxis