Talan väckt den 18 april 2007 - Toshiba mot kommissionen

(Mål T-113/07)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Toshiba Corp. (Tokyo, Japan) (ombud: J. MacLennan, Solicitor samt advokaterna A. Schulz och J. Borum)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

ogiltigförklara kommissionens beslut av den 24 januari 2007 - ärende COMP/F/38.899 - Gasisolerad kopplingsutrustning, eller

ogiltigförklara kommissionens beslut i den del det berör Toshiba, eller

ändra artiklarna 1 och 2 i beslutet genom att upphäva eller avsevärt sätta ned de böter som ålagts Toshiba, och

förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna, inbegripet kostnaderna för bankgarantin.

Grunder och huvudargument

Sökanden har i enlighet med artikel 230 EG väckt talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut av den 24 januari 2007 (ärende COMP/F/38.899) - Gasisolerad kopplingsutrustning - K(2006) 6762 slutligt) genom vilket kommissionen fann att sökanden tillsammans med andra företag överträtt bestämmelserna i artikel 81.1 EG och från den 1 januari 1994 även bestämmelserna i artikel 53 EES i det att man inom sektorn för gasisolerad kopplingsutrustning ingått ett antal avtal och samordnade förfaranden avseende a) uppdelning av marknaden, b) tilldelning av kvoter och bibehållande av respektive marknadsandelar, c) tilldelningen av specifika projekt för tillverkning av gasisolerad kopplingsutrustning (anbudsuppgörelser) till bestämda producenter och manipulering av anbudsförfarandet för dessa projekt, d) fastställande av priser, e) överenskommelse om att sluta teckna licensavtal med parter utanför kartellen och f) utbyte av känslig marknadsinformation. Alternativt yrkar sökanden att de böter som ålagts skall upphävas eller nedsättas.

Enligt sökanden har kommissionen grundat sitt beslut på tre överenskommelser vilka ska ha visat på förekomsten av en världsomspännande kartell. Sökanden anför att även om så varit fallet saknar kommissionen behörighet att besluta om åtgärder vilka skulle kunna ha konkurrenshämmande effekt utanför EES.

Sökanden hävdar att kommissionen inte styrkt att sökanden varit delaktig i avtal eller samordnade förfaranden om att inte sälja i Europa och inte heller styrkt dess delaktighet i avtal eller samordnade förfaranden om att europeiska leverantörer av gasisolerad kopplingsutrustning skulle kompensera japanska företag för att de inte gått in på den europeiska marknaden genom att "fylla på med" europeiska projekt i den europeiska kvoten för utrustning. Vidare gör sökanden gällande att kommissionen litat till indirekt, vag och ogrundad bevisning huvudsakligen bestående av det samarbetande företagets muntliga utsagor för att styrka anklagelserna. Enligt sökanden har kommissionen dessutom bortsett ifrån bevisning som syftat till att motbevisa anklagelserna.

Även om sökanden inte bestrider att han var part till avtalet om utfyllnad av den europeiska kvoten för utrustning, bestrider sökanden att det var ett världsomspännande avtal som också omfattade Europa och kommissionen saknade därför behörighet. Sökanden gör gällande att kommissionen för att sökanden skulle falla under dess behörighet fokuserat sin rättsliga bedömning på huruvida en "gemensam överenskommelse" (att de japanska företagen inte skulle gå in på den europeiska marknaden och att europeiska företag likaledes inte skulle konkurrera med de japanska på den japanska marknaden) förelegat och huruvida europeiska projekt systematiskt tilldelats de japanska företagen eller "fyllts på" i den europeiska kvoten för utrustning som en del av den "gemensamma överenskommelsen". Således har kommissionen inte styrkt att sökanden överträtt de ovan nämnda bestämmelserna och kommissionen har dessutom gjort en uppenbart oriktig bedömning.

Det anförs vidare att beslutet är befattat med brister i förfarandet. Sökanden anför att dess rätt till försvar har åsidosatts då kommissionen underlåtit att tillräckligt motivera sitt beslut, underlåtit att ge tillgång till bevismaterial och förvanskat bevisning.

Alternativt gör sökanden gällande att kommissionen inte fördelat ansvaret mellan de europeiska och japanska företagen på ett korrekt sätt vilket lett till att den metod som använts för fastställande av böter för de berörda företagen är ogiltig. Sökanden gör därför gällande att kommissionen inte tillräckligt utrett vare sig omfattningen av överträdelsen eller under hur lång tid den pågått och därför har handlat på ett diskriminerande sätt gentemot sökanden.

____________