DOM AV EUROPEISKA UNIONENS PERSONALDOMSTOL
(ensamdomare)
den 18 december 2015
(Mål F-104/13)
Carlo De Nicola
mot
Europeiska investeringsbanken (EIB)
”Personalmål – EIB:s personal – Mobbning – Utredningsförfarande – Rapport från utredningskommittén – Felaktig definition av mobbning – Beslut från EIB:s ordförande att inte vidta några åtgärder med anledning av anmälan – Ogiltigförklaring – Skadeståndstalan”
Saken: Talan, som väckts med stöd av artikel 270 FEUF, enligt vilken Carlo De Nicola har yrkat om ogiltigförklaring av beslutet av den 29 april 2013 genom vilket ordföranden för Europeiska investeringsbanken (nedan kallad EIB eller banken) tillkännagav att det inte skulle vidtas några åtgärder med anledning av Carlo De Nicolas anmälan om mobbning och vidare om att EIB ska förpliktas att ersätta den skada som Carlo De Nicola anser sig ha lidit till följd av mobbningen.
Avgörande: Beslutet av den 29 april 2013 genom vilket ordföranden för Europeiska investeringsbanken tillkännagav att det inte skulle vidtas några åtgärder med anledning av Carlo De Nicolas anmälan om mobbning ogiltigförklaras. Talan ogillas i övrigt. Europeiska investeringsbanken ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Carlo De Nicolas rättegångskostnader.
Sammanfattning
1. Talan väckt av tjänstemän – Anställda vid Europeiska investeringsbanken – Rättsakt som går någon emot – Begrepp – Förberedande rättsakt – Ett meddelande från utredningskommittén avseende mobbning
(Europeiska investeringsbankens uppförandekodex, artikel 3.6; Europeiska investeringsbankens interna bestämmelser om värdighet på arbetsplatsen, punkt 5.5)
2. Tjänstemän – Anställda vid Europeiska investeringsbanken – Intern utredning avseende påstådd mobbning – Utredningskommitténs meddelande är rättsstridigt – Underlåtelse att iaktta den definition av mobbning som fastställts i bankens interna bestämmelser – Krav på avsiktligt beteende från mobbarens sida – Otillåtet
(Europeiska investeringsbankens uppförandekodex, artikel 3.6.1; Europeiska investeringsbankens interna bestämmelser om värdighet på arbetsplatsen, artikel 2.1)
1. Endast åtgärder som har sådana bindande rättsverkningar som kan påverka sökandens intressen, genom att klart förändra dennes rättsliga ställning, utgör sådana rättsakter och beslut som kan bli föremål för en talan om ogiltigförklaring. När det rör sig om rättsakter som utarbetas i flera led, i synnerhet efter ett internt förfarande, är det i princip endast de åtgärder som slutgiltigt fastslår institutionens ställningstagande i slutet av detta förfarande som utgör en rättsakt som kan angripas och inte mellanliggande åtgärder som syftar till att förbereda det slutliga beslutet. Förberedande rättsakter inför ett beslut anses inte gå sökanden emot och det är endast i samband med en talan mot det beslut som fattas sedan förfarandet har slutförts som sökanden kan göra gällande att förberedande rättsakter, nära knutna till beslutet, är rättsstridiga.
Eftersom ett meddelande från Europeiska investeringsbankens utredningskommitté således inte utgör en rättsakt som kan angripas, kan yrkanden om ogiltigförklaring av ett sådant meddelande inte upptas till prövning.
Däremot kan det med framgång göras gällande att nämnda meddelande från utredningskommittén är rättsstridigt som stöd för ett yrkande om ogiltigförklaring av det beslut som Europeiska investeringsbankens ordförande har fattat. Det följer nämligen av Europeiska investeringsbankens interna bestämmelser som benämnts ”Policy om värdighet på arbetsplatsen” och som avses i artikel 3.6 i uppförandekodexen för bankens anställda att ett meddelande från utredningskommittén utgör en väsentlig formföreskrift. Om man underlåter att i formellt eller materiellt hänseende iaktta en sådan väsentlig formföreskrift utgör det följaktligen ett fel som innebär att det beslut som ordföranden vid Europeiska investeringsbanken fattar på grundval av det meddelandet är rättsstridigt.
(se punkterna 44–46)
Hänvisning till
Personaldomstolen: dom 11 november 2014, De Nicola/EIB, F-52/11, EU:F:2014:243, punkterna 144 och 145
2. I artikel 3.6.1 i Europeiska investeringsbankens uppförandekodex anges att mobbning föreligger när en eller flera anställda under en längre period vid upprepade tillfällen uppvisar eller uttrycker hotfulla eller olämpliga kommentarer, attityder eller beteenden gentemot en annan anställd. I policyn om värdighet på arbetsplatsen preciseras att det saknas betydelse om det ifrågavarande beteendet är avsiktligt eller inte. Principiellt avgörande är att mobbningen och hoten utgör ett oönskat och oacceptabelt beteende som är kränkande för den utsattes självkänsla och självförtroende.
Härav följer att enligt bankens uppförandekodex föreligger mobbning, som medför att banken är skyldig att vidta åtgärder, när det objektivt kan fastställas att kommentarer, attityder eller beteenden från mobbarens sida har påverkat självkänslan och självförtroendet hos den person vid banken som utsatts. Det är härvid inte nödvändigt att visa att mobbarens beteende var avsiktligt.
Ett meddelande från utredningskommittén avseende mobbning där det anges att det krävs att det rör sig om ett avsiktligt beteende för att det ska kunna anses föreligga mobbning är inte förenligt med nämnda tvingande interna föreskrifter.
(se punkterna 50, 51 och 53)
Hänvisning till
Personaldomstolen: dom 11 november 2014, De Nicola/EIB, F-52/11, EU:F:2014:243, punkt 154