Förenade målen T-83/11 och T-84/11

Antrax It Srl

mot

Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån)

”Gemenskapsformgivning – Ogiltighetsförfarande – Gemenskapsformgivningar som föreställer termosifoner för radiatorer – Äldre formgivning – Ogiltighetsgrund – Särprägel saknas – Helhetsintrycken skiljer sig inte åt – Artiklarna 6 och 25.1 b i förordning (EG) nr 6/2002 – Det konstnärliga utrymmet är mättat – Motiveringsskyldighet”

Sammanfattning — Tribunalens dom (andra avdelningen) av den 13 november 2012

1.      Gemenskapsformgivningar — Överklagande — Överklagande till unionsdomstolen — Tribunalens behörighet — Ny prövning av de faktiska omständigheterna mot bakgrund av bevisning som förebringats för första gången vid tribunalen — Omfattas inte

(Rådets förordning nr 6/2002, artikel 61)

2.      Gemenskapsformgivningar — Ogiltighetsgrunder — Särprägel föreligger inte — Kunnig användare — Begrepp

(Rådets förordning nr 6/2002, artiklarna 6.1 och 25.1 b)

3.      Gemenskapsformgivningar — Ogiltighetsgrunder — Särprägel föreligger inte — Det helhetsintryck som den kunniga användaren får av en formgivning skiljer sig inte från det helhetsintryck som den äldre formgivningen ger — Bedömningskriterier — Formgivarens frihet

(Rådets förordning nr 6/2002, artiklarna 6.2 och 25.1 b)

4.      Gemenskapsformgivningar — Ogiltighetsgrunder — Särprägel föreligger inte — Det helhetsintryck som den kunniga användaren får av en formgivning skiljer sig inte från det helhetsintryck som den äldre formgivningen ger — Mättat konstnärligt utrymme — Relevans

5.      Gemenskapsformgivningar — Överklagande — Överklagande till unionsdomstolen – Tribunalens behörighet att ändra det angripna beslutet — Gränser

(Rådets förordning nr 6/2002, artikel 61)

1.      Se domen.

(punkt 28)

2.      Begreppet ”kunnig användare” i den mening som avses i artikel 6 i förordning nr 6/2002 enligt rättspraxis avser varken en tillverkare eller en försäljare av de produkter som den aktuella formgivningen är avsedd att ingå i eller användas för. En kunnig användare är särskilt uppmärksam och har viss kunskap om det tidigare konstnärliga utrymmet, det vill säga om den samlade mängd av redan befintliga formgivningar för den aktuella produkten som har offentliggjorts vid tidpunkten för inlämnandet av ansökan rörande den berörda formgivningen.

Dessutom förutsätter beteckningen ”användare” att personen i fråga använder den produkt som innefattar formgivningen för det ändamål som produkten är avsedd.

Därutöver tyder kvalificeringen ”kunnig” på att användaren, utan att vara konstruktör eller teknisk expert, känner till de olika formgivningarna som förekommer inom den berörda sektorn, besitter vissa kunskaper om de delar som dessa formgivningar vanligtvis brukar innehålla och på grund av sitt intresse för produkterna är relativt uppmärksam när han eller hon använder dem.

Denna omständighet innebär dock inte att den kunniga användaren ska vara kapabel att göra en distinktion mellan å ena sidan sådana aspekter av produktens utseende som är oundvikliga på grund av dess tekniska funktion och å andra sidan sådana aspekter som är godtyckliga, när detta inte är en följd av den erfarenhet vederbörande har samlat på sig genom att använda produkten i fråga.

(se punkterna 36–39)

3.      Den grad av frihet som formgivaren haft vid utvecklingen av en formgivning fastställs bland annat utifrån de krav som hänger samman med de egenskaper som är nödvändiga på grund av produktens, eller en del av en produkts, tekniska funktion eller de krav som gäller enligt lag för den produkt för vilken formgivningen används. Dessa krav leder till att vissa särskilda egenskaper standardiseras och således blir gemensamma för de formgivningar som används för den berörda produkten.

Ju större formgivarens frihet är vid utvecklingen av formgivningen, i desto mindre utsträckning är smärre skillnader mellan de formgivningar som jämförs således tillräckliga för att de helhetsintryck som den kunniga användaren får ska skilja sig åt. Omvänt gäller att ju mer formgivarens frihet vid utvecklingen av formgivningen är begränsad, i desto större utsträckning är smärre skillnader mellan de formgivningar som jämförs tillräckliga för att de helhetsintryck som den kunniga användaren får ska skilja sig åt. Om formgivaren således har stor frihet vid utvecklingen av formgivningen stödjer det slutsatsen att de helhetsintryck som den kunniga användaren får är desamma när det inte föreligger några betydande skillnader mellan de formgivningar som jämförs.

(se punkterna 44 och 45)

4.      Ett mättat konstnärligt utrymme, genom den påstådda förekomsten av andra formgivningar av termosifonmodeller eller radiatorer vilkas huvudsakliga kännetecken var desamma som de ifrågavarande formgivningarnas, är relevant genom att det kan medföra att den kunniga användaren lättare kan uppfatta skillnader mellan de olika formgivningarnas inre proportioner.

(se punkt 89)

5.      Tribunalens behörighet att ändra överklagandenämndens beslut innebär inte att tribunalen får vidta bedömningar i frågor där överklagandenämnden ännu inte uttalat sig. Tribunalens behörighet att ändra beslut ska således i princip endast avse de fall där tribunalen – efter att ha prövat överklagandenämndens bedömning – på grundval av fastlagda rättsliga och faktiska omständigheter kan bestämma det beslut som överklagandenämnden var skyldig att fatta.

(se punkt 92)