Talan väckt den 15 april 2024 – Zalando mot kommissionen

(Mål T-203/24)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Zalando SE (Berlin, Deutschland) (ombud: advokaterna R. Briske, J. Trouet, K. Ewald och L. Schneider)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

ogiltigförklara Europeiska kommissionens (påstådda) beslut om avslag på sökandens bekräftande ansökan med referens EASE 2023/6032, och

förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden fyra grunder.

Första grunden: åsidosättande av rätten till tillgång till handlingar, vilken följer av artikel 2 i förordning (EG) nr 1049/2001.¹

Svaranden avslog felaktigt sökandens ursprungliga ansökan och dess bekräftande ansökan och hänvisade till irrelevanta undantag i artikel 4.2 och 4.3 i förordning 1049/2001.

Det finns inget affärsintresse hos en bestämd fysisk eller juridisk person som hindrar offentliggörande, eftersom det är sökande själv som är det företag som eventuellt skulle kunna beröras. Den omständigheten att handlingarna inte kom från sökanden själv och att sökanden aldrig har gjort gällande att de är konfidentiella hindrar dessutom att undantaget tillämpas. De sökta handlingarna utgör tvärtom information om det genomsnittliga antalet aktiva mottagare per månad av sökandens tjänst i unionen för den beräkningsmetod som föreskrivs i artikel 4.1 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2023/1127¹ i syfte att fastställa den tillsynsavgift som avses i artikel 43 i förordning (EU) 2022/2065.² Eftersom detta antal ska offentliggöras enligt lag, i överensstämmelse med artikel 24.2 i förordning 2022/2065, kan de beräkningssteg som den grundas på inte vara konfidentiella.

Dessutom utgör fastställandet av tillsynsavgiften inte någon ”utredning”, i den mening som avses i artikel 4.2 tredje strecksatsen i förordning 1049/2001. Svaranden utarbetar nämligen inte några yttranden och utreder inte heller ett eventuellt åsidosättande av förordning 2022/2065. Det rör sig snarare om matematiska beräkningssteg och uppgiftsanalys.

Det finns inte heller någon presumtion för icke offentliggörande, eftersom de fall som avses i rättspraxis inte är relevanta och fallet med fastställande av avgifter enligt förordning 2022/2065 inte är jämförbart med de fallen.

Eftersom förfarandet för att avge yttrande över avgifter hade avslutats senast när sökanden verkställde betalning, är artikel 4.3 första stycket i förordning 1049/2001 inte heller relevant.

Slutligen kan svaranden inte heller göra gällande artikel 4.3 andra stycket i förordning 1049/2001, eftersom ett offentliggörande inte allvarligt skulle undergräva svarandens beslutsförfarande. Det rör sig om sådan information om sökandens tjänst som i hög grad har samlats in och behandlats av utomstående kommersiella leverantörer.

Andra grunden: åsidosättande av motiveringsskyldigheten

Svaranden åsidosatte motiveringsskyldigheten enligt artikel 296 FEUF i sitt beslut på så sätt att beslutet inte är begripligt för sökanden i egenskap av mottagare. Genom sitt första avslag gjorde svaranden ingen konkret prövning av något som helst dokument och vägrade publicering genom att anföra falska argument till förmån för presumtionen för icke offentliggörande.

Tredje grunden: åsidosättande av den grundläggande rätten till tillgång till handlingar

Genom sitt rättsstridiga avslag åsidosatte svaranden även sökandens grundläggande rätt till tillgång till handlingar, vilken slås fast i artikel 42 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.¹

Fjärde grunden : åsidosättande av den grundläggande rätten till god förvaltningssed

Samtidigt åsidosatte svaranden den grundläggande rätten till god förvaltningssed, vilken slås fast i artikel 41.2 b i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, genom att svaranden i sitt totala avslag fullständigt bortsåg från den roll som sökanden hade i egenskap av berört företag.

____________

¹ Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (EUT L 145, 2001, s. 43).

¹ Kommissionens delegerade förordning (EU) 2023/1127 av den 2 mars 2023 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/2065 vad gäller detaljerade metoder och förfaranden för de tillsynsavgifter som kommissionen tar ut av leverantörer av mycket stora onlineplattformar och mycket stora onlinesökmotorer (EUT L 149, 2023, s. 16).

¹ Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/2065 av den 19 oktober 2022 om en inre marknad för digitala tjänster och om ändring av direktiv 2000/31/EG (förordningen om digitala tjänster)) (EUT L 277, 2022, s. 1).

¹ EUT C 326, 2012, s. 391.