Mål T‑126/13

Direct Way

och

Directway Worldwide

mot

Europaparlamentet

”Offentlig upphandling av tjänster – Anbudsförfarande – Transport av Europaparlamentets ledamöter – Beslut att förklara anbudsförfarandet resultatlöst och avslutat samt att inleda ett förhandlat förfarande – Tilldelning av kontraktet till en annan anbudsgivare – Likabehandling – Väsentlig ändring av de ursprungliga villkoren för kontraktet”

Sammanfattning – Tribunalens dom (sjätte avdelningen) av den 29 oktober 2015

1.      Talan om ogiltigförklaring – Tidsfrister – Den tidpunkt då fristen börjar löpa – Rättsakt som varken offentliggjorts eller delgetts sökanden – Kännedom om rättsakten exakta innehåll och skälen – Skyldighet att be om tillgång till akten i dess helhet inom rimlig tid efter det att den berörda fått kännedom om densamma

(Artikel 263 sjätte stycket FEUF)

2.      Talan om ogiltigförklaring – Rättsakter mot vilka talan kan väckas – Begrepp – Akter som har bindande rättsverkningar – Beslut att anordna en anbudsinfordran – Omfattas inte – Beslut att tilldela ett kontrakt – Omfattas

(Artikel 263 FEUF; rådets förordning nr 1605/2002, artikel 91; kommissionens förordning nr 2342/2002, artikel 127.1 a)

3.      Domstolsförfarande – Rättegångshinder som inte kan avhjälpas – Rättens prövning ex officio

(Tribunalens rättegångsregler (1991), artikel 113)

4.      Talan om ogiltigförklaring – Tidsfrister – Den tidpunkt då fristen börjar löpa – Datum för offentliggörande – Den dag den berörde får kännedom om rättsakten – Underordnad karaktär – Offentliggörande av ett meddelande om tilldelning av kontraktet vilket innehåller kortfattade upplysningar som inte gör det möjligt för en anbudsgivare som inte valts ut att utöva sin rätt att väcka talan – Tidsfristen för att väcka talan börjar inte löpa till följd av detta offentliggörande

(Artikel 263 sjätte stycket FEUF)

5.      Talan om ogiltigförklaring – Tidsfrister – Den tidpunkt då fristen börjar löpa – Datum för delgivning av beslutet – Den dag den berörde får kännedom om rättsakten – Rättsakt som delgivits genom e-postmeddelande

(Artikel 263 sjätte stycket FEUF)

6.      Talan om ogiltigförklaring – Fysiska eller juridiska personer – Berättigat intresse av att få saken prövad – Talan som väckts mot ett verkställt beslut – En anbudsgivares talan, vilken väckts inom ramen för ett förfarande för offentlig upphandling, mot ett beslut att tilldela en annan anbudsgivare kontraktet – Upptagande till sakprövning

(Artiklarna 263 fjärde stycket FEUF och 266 FEUF)

7.      Talan om ogiltigförklaring – Grunder – Grund om felaktigheter i en tidigare rättsakt mot vilken talan inte väckts inom fristen – Avvisning

(Artikel 263 sjätte stycket FEUF)

8.      Offentlig upphandling i Europeiska unionen – Anbudsförfarande – Skyldighet att iaktta principen om likabehandling av anbudsgivare – Behov av att säkerställa att alla ges samma möjligheter och av att iaktta principen om insyn – Räckvidd

(Rådets förordning nr 1605/2002, artikel 89.1)

9.      Offentlig upphandling i Europeiska unionen – Anbudsförfarande – Tilldelning av kontrakt – Genomförande av ett förhandlat förfarande efter det att det öppna förfarandet avslutats – Tilldelning av kontraktet till en anbudsgivare som har lämnat ett högre pris än den anbudsgivare som inte valdes ut i det öppna förfarandet – Åsidosättande av principen om likabehandling av anbudsgivare – Föreligger inte

(Rådets förordning nr 1605/2002, artikel 89.1; kommissionens förordning nr 2342/2002, artikel 127.1 a)

10.    Offentlig upphandling i Europeiska unionen – Anbudsförfarande – Tilldelning av kontrakt – Genomförande av ett förhandlat förfarande efter det att det öppna förfarandet avslutats – Den upphandlande myndighetens möjlighet att ändra villkoren för kontraktet – Gränser – Ändring av villkoret avseende priset – Tillåtet

(Rådets förordning nr 1605/2002; kommissionens förordning nr 2342/2002, artiklarna 127.1 a och 130)

11.    Offentlig upphandling i Europeiska unionen – Anbudsförfarande – Tillämpligheten av regler och principer som uppställs i eller följer av direktiven om offentlig upphandling av bygg- och anläggningsarbeten, varor eller tjänster – Villkor – Huruvida nämnda regler och principer är jämförbara med de bestämmelser som är tillämpliga på offentlig upphandling i unionen

(Rådets förordning nr 1605/2002; kommissionens förordning nr 2342/2002, artikel 127.1 a; rådets direktiv 92/50)

12.    Utomobligatoriskt skadeståndsansvar – Villkor – Rättsstridighet – Skada – Orsakssamband – Kumulativa villkor – Ett av villkoren är inte uppfyllt – Skadeståndstalan ska ogillas i sin helhet

(Artikel 340 andra stycket FEUF)

1.      Se domen.

(se punkterna 22–24)

2.      Endast åtgärder som har tvingande rättsverkningar som kan påverka sökandens intressen genom att väsentligt förändra dennas rättsliga ställning utgör rättsakter eller beslut som kan bli föremål för en talan om ogiltigförklaring i den mening som avses i artikel 263 FEUF. I allmänhet går ett beslut av en institution att anordna en anbudsinfordran inte någon emot, eftersom det endast ger de berörda personerna en möjlighet att delta i förfarandet och inge ett anbud. Ett beslut att inleda det förhandlade förfarandet kan sålunda inte anses ha gått sökandena emot när de har deltagit i detta förfarande.

Även om det förhandlade förfarandet bara kan inledas i vissa särskilda fall, såsom vid felaktiga eller oacceptabla anbud vilka har ingetts i ett öppet förfarande som har avslutats, vilket föreskrivs i artikel 127.1 a i förordning nr 2342/2002 om genomförandebestämmelser för förordning nr 1605/2002, utgör nämnda förfarande likväl ett självständigt förfarande vilket ska särskiljas från alla andra upphandlingsförfaranden och särskilt det öppna förfarandet, i den mening som avses i artikel 91 i förordning nr 1605/2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget.

(se punkterna 26–28)

3.      Se domen.

(se punkt 30)

4.      Det följer av ordalydelsen i artikel 263 sjätte stycket FEUF att tidpunkten då den berörda personen fick kännedom om rättsakten, såsom kriterium för när fristen för att väcka talan ska börja löpa, är subsidiär i förhållande till offentliggörandet eller delgivningen av rättsakten.

När ett tilldelningsbeslut inte har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning eller på internet, och den berörda institutionen har inskränkte sig till att offentliggöra ett meddelande om tilldelning av kontraktet vilket innehöll kortfattade upplysningar vilka inte gjorde det möjligt för en anbudsgivare som inte valts ut att på ett ändamålsenligt sätt utöva sin rätt att väcka talan vid unionsdomstolen, kan datumet för offentliggörandet inte utgöra den dag då fristen för att väcka talan om ogiltigförklaring började löpa. Under dessa omständigheter är det datum då sökanden fick kännedom om den omtvistade rättshandlingen det relevanta datumet. Vid denna tidpunkt kände sökanden till det exakta innehållet i och skälen för den berörda rättsakten och kunde på så sätt utöva sin rätt att väcka tala på ett ändamålsenligt sätt.

(se punkterna 31, 34 och 35)

5.      Ett beslut har delgetts i vederbörlig ordning, i den mening som avses i artikel 263 sjätte stycket FEUF, när det har delgetts den som det riktar sig till och denna har getts möjlighet att få kännedom härom. Detta innebär att delgivning per e-postmeddelande är godtagbart. Samma resonemang kan tillämpas vad avser ett meddelande från en institution vilket skickats per e-postmeddelande eller rekommenderat brev.

Skickandet av ett e-postmeddelande garanterar emellertid inte att adressaten faktiskt erhåller det. Av tekniska skäl kan ett e-postmeddelande inte komma fram till adressaten. Även i det fall där e-postmeddelandet faktiskt kommer fram till adressaten, är det vidare möjligt att mottagandet inte äger rum samma dag som avsändandet.

(se punkterna 37 och 38)

6.      Se domen.

(se punkterna 42 och 44)

7.      Den frist för att väcka talan som föreskrivs i artikel 263 sjätte stycket FEUF utgör tvingande rätt. En sträng tillämpning av unionsbestämmelserna om tidsfrister i förfarandet är påkallad med hänsyn till kravet på rättssäkerhet och nödvändigheten av att undvika all diskriminering eller godtycklig behandling i rättskipningen.

Om en sökande i ett mål om ogiltigförklaring av ett beslut tilläts åberopa felaktigheter i en tidigare rättsakt, mot vilken sökanden hade kunnat väcka talan om ogiltigförklaring, skulle detta innebära att det vore möjligt att indirekt föra talan mot tidigare beslut, som inte varit föremål för talan inom den frist för att väcka talan som anges i artikel 263 FEUF, och att på så sätt kringgå fristen.

(se punkterna 57 och 58)

8.      Se domen.

(se punkterna 62–65)

9.      Principen om likabehandling av anbudsgivare vid offentlig upphandling kan inte anses ha åsidosatts i och med att den upphandlande myndigheten har valt att acceptera ett anbud, vilket lämnades inom i det förhandlade förfarandet, och som var något högre än det som en anbudsgivare, vilken inte valdes ut, dessförinnan hade lämnat i ett öppet förfarande. För det första, även om den upphandlande myndigheten bara kan inleda det förhandlade förfarandet i vissa särskilda fall, såsom vid felaktiga eller oacceptabla anbud vilka har ingetts i ett öppet förfarande som har avslutats, vilka föreskrivs i artikel 127.1 i förordning nr 2342/2002 om genomförandebestämmelser för rådets förordning nr 1605/2002, utgör nämnda förfarande nämligen ett självständigt förfarande vilket ska särskiljas från alla andra upphandlingsförfaranden och särskilt det öppna förfarandet. Det är inte möjligt att jämföra det pris som den anbudsgivare som inte valdes ut lämnade i det öppna förfarandet med det pris som den som tilldelades kontraktet lämnade i det förhandlade förfarandet, då det rör sig om två olika förfaranden.

För det andra, även om situation för den anbudsgivare som inte valdes ut i det öppna förfarandet anses vara jämförbar med situationen för den som tilldelades kontraktet i det förhandlade förfarandet, vilket inte är fallet, utgör priset, när kontraktet ska tilldelas den anbudsgivare som lämnar det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet, bara ett av fyra tilldelningskriterier. Den upphandlande myndigheten kan följaktligen välja en anbudsgivare som erbjuder ett högre pris, men vars anbud håller högre kvalitet mot bakgrund av övriga tilldelningskriterier.

(se punkterna 67, 69 och 72)

10.    Varken i artikel 127.1 a i förordning nr 2342/2002 om genomförandebestämmelser för förordning nr 1605/2002 eller i artikel 130 i nämnda förordning antyds det att det pris som en av anbudsgivarna erbjudit i det öppna förfarandet ska anses vara ett ursprungligt villkor för kontraktet vilket inte väsentligt får ändras. Tvärtom framgår det av nämnda artikel 130 att de ursprungliga villkoren för kontraktet bland annat inkluderar uteslutnings- och urvalskriterierna, kriterierna för tilldelning av kontrakt och viktning av dessa kriterier samt de tekniska specifikationerna. Det vore dessutom ologiskt att anta att det pris som en anbudsgivare erbjudit i det öppna förfarandet ska anses utgöra en översta gräns vilken inte får överskridas inom ramen för ett förfarande som ska särskiljas från det första förfarandet, särskilt när kontraktet har tilldelats den anbudsgivare som lämnade det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet (det vill säga efter en utvärdering vilken även omfattade kvalitetskriterier och således inte begränsade sig till enbart priset).

(se punkterna 88 och 89)

11.    Även om direktiven avseende offentlig upphandling av tjänster inte är tillämpliga på offentliga upphandlingar som genomförs av unionsadministrationen, kan de regler och principer som uppställs i eller följer av dessa direktiv likväl åberopas mot nämnda administration när de endast utgör specifika uttryck för grundläggande regler i fördraget eller allmänna rättsprinciper som unionen är direkt skyldig att respektera.

Så är inte fallet med bestämmelserna i direktiv 92/50 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av tjänster vad avser en upphandlande myndighets ändring av ett offentligt kontrakt under dess löptid. Dessa bestämmelser är nämligen inte jämförbara med artikel 127.1 a i förordning nr 2342/2002 om genomförandebestämmelser för förordning nr 1605/2002. Följaktligen saknar en dom i vilken domstolen tolkar direktiv 92/50 relevans.

(se punkterna 91 och 92)

12.    Se domen.

(se punkterna 103 och 104)