Language of document : ECLI:EU:C:2019:204

Mål C‑724/17

Vantaan kaupunki

mot

Skanska Industrial Solutions Oy m.fl.

(begäran om förhandsavgörande från Högsta domstolen (Finland))

 Domstolens dom (andra avdelningen) av den 14 mars 2019

”Begäran om förhandsavgörande – Konkurrens – Artikel 101 FEUF – Skadestånd för den skada som orsakats av en konkurrensbegränsande samverkan som är förbjuden enligt denna artikel – Fastställande av vilka enheter som är skadeståndsskyldiga – Succession av juridiska enheter – Begreppet företag – Kriteriet ekonomisk kontinuitet”

1.        Konkurrensbegränsande samverkan – Förbud – Direkt effekt – Enskildas rätt att begära skadestånd – Närmare villkor för utövandet

(Artikel 101.1 FEUF)

(se punkterna 24–27, 43 och 44)

2.        Konkurrensbegränsande samverkan – Förbud – Direkt effekt – Enskildas rätt att begära skadestånd – Fastställande av vilken enhet som är skadeståndsskyldig – Tillämpning av unionsrätten – Företag – Artikel 11.1 i direktiv 2014/104 om vissa regler som styr skadeståndstalan enligt nationell rätt – Företag som är solidariskt ansvariga – Saknar betydelse

(Artikel 101 FEUF; Europaparlamentets och rådets direktiv nr 2014/104, artikel 11.1)

(se punkterna 28–35)

3.        Konkurrensbegränsande samverkan – Förbud – Direkt effekt – Enskildas rätt att begära skadestånd – Fastställande av vilken enhet som är skadeståndsskyldig – Företag – Begrepp – Ekonomisk enhet – Företag bestående av flera fysiska eller juridiska personer – Omstrukturering av företag – Rättssubjekt som var ansvarigt för företagets drift vid tidpunkten för överträdelsen – Upphörande på grund av uppgående i ett annat företag – Förvärvaren tillskrivs ansvar – Tillåtet – Villkor

(Artikel 101 FEUF)

(se punkterna 36–40)

4.        Konkurrensbegränsande samverkan – Förbud – Direkt effekt – Enskildas rätt att begära skadestånd – Fastställande av vilken enhet som är skadeståndsskyldig – Företag – Huruvida det föreligger ekonomisk kontinuitet – Rättspraxis som utvecklats i samband med kommissionens åläggande av böter – Tillämplig på en skadeståndstalan

(Artikel 101 FEUF)

(se punkterna 41–47)

5.        Konkurrensbegränsande samverkan – Förbud – Direkt effekt – Enskildas rätt att begära skadestånd – Fastställande av vilken enhet som är skadeståndsskyldig – Företag – Ekonomisk identitet mellan det bolag som deltagit i överträdelsen och det förvärvande bolaget

(Artikel 101 FEUF)

(se punkterna 48–51 samt domslutet)

6.        Tolkningsfrågor – Tolkning – Rättsverkningar i tiden av domar om tolkning – Retroaktiv verkan – Domstolens möjlighet att begränsa sådan verkan – Villkor – Omfattningen av de ekonomiska följderna av domen för den berörda medlemsstaten – Fara för allvarliga ekonomiska återverkningar, i synnerhet beroende på det stora antalet rättsförhållanden som har upprättats i god tro – Enskilda och nationella myndigheter har förmåtts att handla på ett sätt som strider mot unionsbestämmelserna – Andra medlemsstaters eller kommissionens beteenden som eventuellt bidragit till osäkerheten – Villkoren är inte uppfyllda

(Artikel 267 FEUF)

(se punkterna 54–58)

Resumé

I domen Skanska Industrial Solutions m.fl. (C‑724/17), meddelad den 14 mars 2019, prövade domstolen en begäran om förhandsavgörande som rörde de bestämmelser i fördraget som avser konkurrensbegränsande samverkan. Domstolen fann att det, i en sådan situation där alla aktierna i de bolag som har deltagit i en kartell har förvärvats av andra bolag, vilka upplöst de förstnämnda bolagen och fortsatt deras affärsverksamhet, är de förvärvande bolagen som är ansvariga för den skada som kartellen har orsakat.

I detta fall verkade en kartell i Finland mellan åren 1994 och 2002. Denna kartell, som innebar en uppdelning av marknaden, samordnade priser och samordnad inlämning av anbud, täckte hela medlemsstaten och kunde även påverka handeln mellan medlemsstaterna. Mellan år 2000 och år 2003 förvärvade de i det nationella målet aktuella bolagen alla aktierna i flera bolag som deltog i kartellen, som de sedan upplöste efter frivilliga likvidationsförfaranden. I beslut av den 29 september 2009 fann Högsta förvaltningsdomstolen (Finland) att deltagarna i kartellen hade åsidosatt den finländska konkurrenslagen och bestämmelserna i fördraget om konkurrensbegränsande samverkan. Med stöd av detta beslut väckte Vanda stad talan och yrkade att de förvärvande bolagen skulle betala skadestånd för att ersätta den skada som kartellen hade orsakat. Talan ogillades med motiveringen att det i bestämmelserna om skadestånd i finländsk rätt föreskrivs att det endast är den juridiska enheten som har orsakat skadan som är ansvarig.

Den hänskjutande domstolen ställde den första och den andra frågan för att få klarhet i huruvida bestämmelserna i fördraget om konkurrensbegränsande samverkan ska tolkas så, att de förvärvande bolagen, i en sådan situation som var aktuell i det nationella målet, kan hållas ansvariga för den skada som orsakats av kartellen.

Domstolen fann att frågan om vem som ska ersätta den skada som orsakats av en kartell regleras direkt i unionsrätten. Eftersom ansvaret för skada till följd av överträdelser av unionens konkurrensregler har en personlig karaktär, åligger det företaget som bryter mot dessa regler att ansvara för den skada som överträdelsen har orsakat. De enheter som ska ersätta den skada som orsakas av en kartell eller av ett förfarande som är förbjudet enligt artikel 101 FEUF är de företag, i den mening som avses i denna bestämmelse, som har deltagit i denna kartell eller i detta förfarande.

Begreppet företag, i den mening som avses i artikel 101 FEUF, omfattar emellertid varje enhet som bedriver ekonomisk verksamhet, oavsett enhetens rättsliga form och oavsett hur den finansieras, och avser en ekonomisk enhet oavsett om denna ur rättslig synvinkel består av flera fysiska eller juridiska personer.

Då en enhet som har överträtt konkurrensreglerna ändras i rättsligt eller organisatoriskt avseende, medför denna ändring således inte nödvändigtvis att det bildas ett nytt företag som är befriat från ansvar för den tidigare enhetens överträdelser av konkurrensreglerna, om det i ekonomiskt hänseende föreligger identitet mellan de båda enheterna. Om företag som är ansvariga för en skada som har orsakats av en sådan överträdelse skulle kunna undgå ansvar av den enkla anledningen att deras identitet har ändrats till följd av omstruktureringar, överlåtelser eller andra ändringar i rättsligt eller organisatoriskt avseende, skulle den målsättning som detta system syftar till att uppnå och den ändamålsenliga verkan av dessa regler äventyras.

I förevarande fall tycks det finnas en ekonomisk kontinuitet mellan de förvärvande bolagen och de bolag som deltagit i den aktuella kartellen. De förvärvande bolagen har således övertagit dessa sistnämnda bolags ansvar för den skada som orsakats av den aktuella kartellen.