TRIBUNALENS DOM (avdelningen för överklaganden)

11 december 2014

Mål T‑304/13 P

Chris van der Aat m.fl.

mot

Europeiska kommissionen

”Överklagande – Personalmål – Tjänstemän – Lön – Årlig anpassning av lönerna och pensionerna för tjänstemän och övriga anställda – Korrigeringskoefficient för tjänstemän och anställda i Varese – Artiklarna 64–65a i tjänsteföreskrifterna – Bilaga IX i tjänsteföreskrifterna – Förordning (EU) nr 1239/2010 – Motiveringsskyldighet – Tillgång till handlingar – Förordning (EG) nr 1049/2001 – Uppenbart oriktig bedömning”

Saken:      Överklagande av den dom som personaldomstolen (tredje avdelningen) meddelade den 21 mars 2013 i mål F‑111/11, van der Aat m.fl./kommissionen (REGFP, EU:F:2013:42), och yrkande om ogiltigförklaring av denna dom.

Domslut:      Överklagandet ogillas. Chris van der Aat och de övriga tjänstemännen och anställda vid Europeiska kommissionen vars namn återfinns i bilagan ska bära sina rättegångskostnader och ersätta kommissionens rättegångskostnader i samband med denna instans. Europeiska unionens råd ska bära sina rättegångskostnader i samband med denna instans.

Sammanfattning

1.      Europeiska unionens institutioner – Allmänhetens tillgång till handlingar – Förordning nr 1049/2001 – En tjänstemans begäran om tillgång till uppgifter som använts vid beräkningen av korrigeringskoefficienter – Skyldighet att ansöka om tillgång enligt förordningen till administrationen – Åsidosättande av rätten till ett effektivt rättsmedel – Föreligger inte

(Tjänsteföreskrifterna, bilaga XI, artikel 3), Europaparlamentets och rådets förordning nr 1049/2001)

2.      Domstolsförfarande – Åtgärder för processledning – Begäran om företeende av handlingar – Sökandens skyldigheter – Avslag på ansökan om ej uppfyllda – Åsidosättande av rätten till ett effektivt rättsmedel – Föreligger inte

(Personaldomstolens rättegångsregler, artikel 54)

3.      Tjänstemän – Lön – Korrigeringskoefficienter – Fastställande – Institutionernas utrymme för skönsmässig bedömning – Domstolsprövning – Gränser

(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 64 och 65 och bilaga XI)

1.      I enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar, ankommer det på en tjänsteman som vill ha tillgång till handlingar som tjänat som underlag vid den statistiska beräkningen i de korrigeringskoefficienter som är tillämpliga på tjänstemäns löner, att ansöka härom i enlighet med nämnda förordning. Nödvändigheten av en sådan ansökan är på inget sätt oförenligt med rätten till ett effektivt rättsmedel och den åsidosätter inte den ändamålsenliga verkan av bildandet av en löneteknisk grupp inom ramen för ett förfarande för fastställandet av en korrigeringskoefficient, eftersom rätten till tillgång till handlingar föreskrivs uttryckligen i förordning nr 1049/2001 på villkor som fastställs däri och någon undantagsbestämmelse är inte aktuell enbart för att sökanden är en EU-tjänsteman.

(se punkt 58)

Hänvisning till

Tribunalen: dom Bareyt m.fl./kommissionen, T‑175/97, REGFP, EU:T:2000:259, punkt 85 och dom Pyres/kommissionen, T‑72/01, REGFP, EU:T:2003:176, punkt 62

2.      Personaldomstolen kan inte anses ha åsidosatt rätten till ett effektivt rättsmedel genom att avslå sökandens begäran om tillgång till handlingar som innehas av den svarande institutionen när nämnda sökanden inte lämnat någon förklaring till på vilket sätt de handlingar som den ifrågavarande institutionen vägrat att lämna ut är avgörande för tvistens utgång. Unionsdomstolens eventuella inblandning i frambringandet av bevisning till förmån för sökanden ska under dessa förhållanden begränsas till exceptionella situationer i vilka sökanden, bland annat, till stöd för sin argumentering behöver vissa uppgifter som svaranden besitter och har svårt att erhålla dessa uppgifter, eller till och med har nekats tillgång till dessa uppgifter från svaranden. För att få domstolen att självmant föranstalta om bevisning, är det nödvändigt att framlägga tillräckligt precisa, objektiva och samstämmiga uppgifter till stöd för att de påstådda omständigheterna är riktiga eller sannolika och de bevis som åberopas till stöd för påståendet.

(se punkt 61)

Hänvisning till

Tribunalen: dom Rossi Ferreras/kommissionen, T‑107/07 P, REGP, EU:T:2008:71, punkterna 38 och 39 och där angiven rättspraxis

3.      Ordalydelsen i artiklarna 64 och 65 i tjänsteföreskrifterna och bilaga XI till dessa föreskrifter liksom ärendets komplexitet innebär att institutionerna har ett stort utrymme för skönsmässig bedömning vad gäller vilka omständigheter och bevis som ska beaktas i samband med anpassningen av lönerna för unionens tjänstemän.

Unionsdomstolens prövning av definitionen och valet av databas och de statistiska metoder som Eurostat använder för att upprätta förslag på korrigeringskoefficienter, ska enbart vara en kontroll av huruvida principerna i tjänsteföreskrifternas bestämmelser efterlevs, av huruvida det föreligger en uppenbart felaktig bedömning av de omständigheter som utgör grund för fastställandet av korrigeringskoefficienter, och av huruvida det föreligger maktmissbruk.

Det ankommer dessutom på de parter som ifrågasatt uppgifterna och kommissionens metod för att fastställa korrigeringskoefficienten, att lägga fram bevis för att det begåtts ett uppenbart fel.

(se punkterna 66–68)

Hänvisning till

Tribunalen: dom Ajour m.fl./kommissionen, T‑201/00 och T‑384/00, REGFP, EU:T:2002:224, punkterna 47–49 och där angiven rättspraxis