Language of document :

Talan väckt den 15 februari 2022 – Europeiska kommissionen mot Rumänien

(Mål C-109/22)

Rättegångsspråk: rumänska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: L. Nicolae, E. Sanfrutos Cano)

Svarande: Rumänien

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

fastställa att Rumänien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 260.1 FEUF genom att inte vidta samtliga nödvändiga åtgärder för att följa domstolens dom C-301/17, kommissionen/Rumänien(1 ),

förplikta Rumänien att i enlighet med artikel 260.2 FEUF erlägga ett vite uppgående till 29 781,30 euro för åsidosättande av sin skyldighet att vidta nödvändiga åtgärder för att följa domstolens dom C-301/17, kommissionen/Rumänien, för varje dags försening räknat från den dag då avgörande meddelas i förevarande mål, och till dess samtliga nödvändiga åtgärder vidtagits för att följa domstolens dom C-301/17, kommissionen/Rumänien,

förplikta Rumänien att i enlighet med artikel 260.2 FEUF erlägga ett standardbelopp uppgående till ett dagligt belopp på 3 311,50 euro multiplicerat med antaget dagar som förflutit mellan dagen då domen meddelades i mål C-301/17, kommissionen/Rumänien, och det datum då Rumänien har vidtagit samtliga nödvändiga åtgärder för att följa nämnda dom, eller, för det fall Rumänien inte vidtar dessa åtgärder, den dag då avgörande meddelas i förevarande mål, under förutsättning att standardbeloppet uppgår till minst 1 643 000 euro, och

förplikta Rumänien att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Europeiska kommissionen har till stöd för sin talan mot Rumänien åberopat att denna medlemsstat underlåtit att vidta samtliga nödvändiga åtgärder för att följa domstolens dom C-301/17, eftersom 44 av de 68 deponier som var aktuella i denna dom ännu inte har avslutats i enlighet med rådets direktiv 1999/31/EG av den 26 april 1999 om deponering av avfall(1 ).

Kommissionen anser att Rumänen, för att motivera underlåtenheten att följa domstolens dom, inte kan inte kan åberopa rent interna omständigheter, såsom nödvändigheten att utföra genomförbarhetsstudier, genomförandet av expropriationsförfaranden, genomförandet av administrativa förfaranden eller underlåtenhet att vidta nödvändiga åtgärder som kan tillskrivas de ekonomiska aktörer som driver de aktuella deponierna.

Följaktligen yrkar kommissionen att Rumänien, på grund av underlåtenheten att följa domstolens dom, ska förpliktas att betala ett vite uppgående till 29 781,30 euro för varje dags försening räknat från den dag då avgörande meddelas i förevarande mål, och till dess samtliga nödvändiga åtgärder vidtagits för att följa domen C-301/17. I syfte att säkerställa att de framsteg Rumänien gör kan kontrolleras, verifieras och beaktas, föreslår kommissionen att vitet för varje dags försening ska beräknas på grundval av perioder om sex månaders försening med att vidta nödvändiga åtgärder för att följa domen C-301/17, med användning av en metod med minskningar där den totala summan för denna period minskas med en procentsats som motsvarar den andel som utgörs av deponier där vidtagna åtgärder medfört att de uppfyller villkoren i direktiv 1999/31.

Vidare har kommissionen yrkat att Rumänien ska förpliktas att betala ett standardbelopp uppgående till ett dagligt belopp på 3 311,50 euro multiplicerat med antaget dagar som förflutit mellan dagen då domen meddelades i mål C-301/17, kommissionen/Rumänien, och det datum då Rumänien har vidtagit samtliga nödvändiga åtgärder för att följa nämnda dom, eller, för det fall Rumänien inte vidtar dessa åtgärder, den dag då avgörande meddelas i förevarande mål, under förutsättning att standardbeloppet uppgår till minst 1 643 000 euro.

Beloppet för nämnda sanktionsavgift ska beakta åsidosättandets allvar, dess varaktighet samt nödvändigheten att säkerställa att sanktionsavgifterna har en avskräckande verkan, med beaktande av nämnda medlemsstats ekonomiska resurser, med tillämpning av faktorn ”n”.

____________

(1 ) Dom av den 18 oktober 2018, kommissionen/Rumänien (C-301/17, EU:C:2018:846).

(1 ) EUT L 182, 1999, s. 1.