TRIBUNALENS DOM (åttonde avdelningen i utökad sammansättning)
den 14 september 2022 (*)
”Dumpning – Import av blandningar av karbamid och ammoniumnitrat med ursprung i Ryssland, Trinidad och Tobago och Amerikas förenta stater – Genomförandeförordning (EU) 2019/1688 – Artikel 3.1–3.3 och 3.5–3.8 i förordning (EU) 2016/1036 – Försäljning via närstående företag – Konstruktionen av exportpriset – Skada som unionsindustrin lidit – Beräkning av prisunderskridandet – Orsakssamband – Artikel 9.4 i förordning 2016/1036 – Beräkning av skademarginalen – Undanröjande av skada”
I mål T‑744/19,
Methanol Holdings (Trinidad) Ltd, Couva (Trinidad och Tobago), företrätt av advokaterna B. Servais och V. Crochet,
sökande,
mot
Europeiska kommissionen, företrädd av G. Luengo och P. Němečková, båda i egenskap av ombud,
svarande,
med stöd av
Achema AB, Jonava (Litauen), företrätt av advokaterna B. O'Connor och M. Hommé,
och av
Grupa Azoty SA, Tarnów (Polen),
Grupa Azoty Zakłady Azotowe Puławy SA, Puławy (Polen),
företrädda av advokaterna O'Connor och Hommé,
intervenienter,
meddelar
TRIBUNALEN (åttonde avdelningen i utökad sammansättning),
sammansatt av ordföranden M. van der Woude, samt domarna J. Svenningsen, R. Barents (referent), T. Pynnä och M.J. Laitenberger,
justitiesekreterare: handläggaren I. Kurme,
efter den skriftliga delen av förfarandet,
och efter förhandlingen den 18 januari 2022,
följande
Dom
1 Sökanden, bolaget Methanol Holdings (Trinidad) Ltd, har med stöd av artikel 263 FEUF väckt talan om ogiltigförklaring av kommissionens genomförandeförordning (EU) 2019/1688 av den 8 oktober 2019 om införande av en slutgiltig antidumpningstull och slutgiltigt uttag av den provisoriska tull som införts på import … av blandningar av karbamid och ammoniumnitrat med ursprung i Ryssland, Trinidad och Tobago och Amerikas förenta stater (EUT L 258, 2019, s. 21, nedan kallad den angripna genomförandeförordningen).
Bakgrund till tvisten
Det administrativa förfarandet
2 Till följd av ett klagomål offentliggjorde Europeiska kommissionen den 13 augusti 2018 ett tillkännagivande om inledande av ett antidumpningsförfarande beträffande import av blandningar av karbamid och ammoniumnitrat (nedan kallade karbamidammoniumnitratlösningar) med ursprung i Ryssland, Trinidad och Tobago och Amerikas förenta stater (EUT C 284, 2018, s. 9).
3 Undersökningen av dumpningen och skadan omfattade perioden från och med den 1 juli 2017 till och med den 30 juni 2018 (nedan kallad undersökningsperioden). Undersökningen av de utvecklingstendenser som är relevanta för bedömningen av skada omfattar perioden från och med den 1 januari 2015 till och med den 30 juni 2018 (nedan kallad skadeundersökningsperioden).
4 Den undersökta produkten utgjordes av blandningar av karbamid och ammoniumnitrat lösta i vatten eller ammoniak som kan innehålla tillsatser, som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer 3102 80 00 (nedan kallad den berörda produkten).
5 Sökandebolaget är bildat enligt lagstiftningen i Trinidad och Tobago och är verksamt inom tillverkning och försäljning av blandningar av karbamid och ammoniumnitrat. Under undersökningsperioden sålde sökandebolaget karbamidammoniumnitratlösningar till en köpare med anknytning till Europeiska unionen, nämligen bolaget Helm AG (nedan kallat HAG). Det sistnämna bolaget sålde därefter karbamidammoniumnitratlösningarna till oberoende köpare i unionen och till två närstående köpare i unionen, nämligen bolagen Helm Engrais France (nedan kallat HEF) och Helm Iberica (nedan kallat HIB). Sökandebolaget är den enda samarbetsvilliga exporterande tillverkaren Trinidad och Tobago och dess export utgjorde 100 % av exporten från detta land under undersökningsperioden.
6 Den 10 april 2019 antog kommissionen genomförandeförordning (EU) 2019/576, om införande av en provisorisk antidumpningstull på import av blandningar av karbamid och ammoniumnitrat med ursprung i Ryssland, Trinidad och Tobago och Amerikas förenta stater (EUT L 100, 2019, s. 7, nedan kallad den provisoriska genomförandeförordningen).
7 I en skrivelse av 11 april 2019 informerades sökanden om kommissionens preliminära slutsatser och den 26 april 2019 yttrade sig sökanden över dessa slutsatser.
8 Genom skrivelse av den 12 juli 2019 underrättade kommissionen sökanden om de viktigaste omständigheter och överväganden som låg till grund för kommissionens avsikt att införa en slutgiltig antidumpningstull på import av den berörda produkten från bland annat Trinidad och Tobago. I skäl 88 i den handling som bifogats nämnda skrivelse förklarade kommissionen bland annat att den hade beslutat att komplettera beräkningarna av prisunderskridandet i det preliminära skedet mot bakgrund av domen av den 10 april 2019 Jindal Saw och Jindal Saw Italia/kommissionen (T‑301/16, EU:T:2019:234). Sökanden besvarade denna skrivelse den 22 juli 2019.
9 Den 8 oktober 2019 antog kommissionen den angripna genomförandeförordningen.
10 I artikel 1.2 i den angripna genomförandeförordningen föreskrivs att en slutgiltig antidumpningstull ska införas i form av ett fast belopp på 22,24 euro per ton på import av den berörda produkten till unionen som tillverkas av sökanden.
11 Sökanden inkom med ett skriftligt yttrande under det administrativa förfarandet.
Skälen till den angripna genomförandeförordningen
Stickprovsförfarande
12 Vad gäller urvalet av unionstillverkare valde kommissionen tre unionstillverkare som tillsammans svarade för mer än 50 % av unionstillverkarnas totala produktion och försäljning.
13 Vad gäller urvalet av icke-närstående importörer beslutade kommissionen att det inte var lämpligt att göra ett sådant urval och översände frågeformulär till de tre importörer som hade gått med på att samarbeta.
14 Vad gäller urvalet av exporterande tillverkare i Ryssland, Trinidad och Tobago och Förenta staterna (nedan kallade de berörda länderna), gick endast två exporterande tillverkare i Ryssland (nämligen Acron group och Eurochem Group), en tillverkare i Trinidad och Tobago (nämligen sökanden) och en tillverkare i Förenta staterna (nämligen CF Industries Holding, Inc.) med på att samarbeta och ingå i urvalet. Mot bakgrund av det begränsade antalet exporterande tillverkare som hade svarat ansåg kommissionen att det inte var nödvändigt att sammanställa ett urval.
Berörd produkt och likadan produkt
15 Den undersökta produkten utgjordes blandningar av karbamid och ammoniumnitrat lösta i vatten eller ammoniak som kan innehålla tillsatser, som klassificeras KN-nummer 3102 80 00, med ursprung i Ryssland, Trinidad och Tobago och Förenta staterna.
16 Kommissionen ansåg att den berörda produkten, den produkt som tillverkas och säljs på hemmamarknaden i de berörda länderna samt den produkt som unionsindustrin tillverkar och säljer i unionen utgör likadana produkter.
Dumpning
17 Vad gäller normalvärdet av de berörda produkterna från de exporterande tillverkarna i Trinidad och Tobago, konstaterade kommissionen att sökanden uppenbarligen var den enda tillverkaren av den berörda produkten i detta land under undersökningsperioden.
18 I sökandens fall konstruerade kommissionen normalvärdet i enlighet med artikel 2.3 och 2.6 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1036 av den 8 juni 2016 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska unionen (EUT L 176, 2016, s. 21, nedan kallad grundförordningen). Normalvärdet konstruerades genom att till den genomsnittliga produktionskostnaden för den likadana produkt som tillverkas av den exporterande tillverkare som samarbetat under undersökningsperioden lägga dels sökandens faktiska försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader avseende produktion och försäljning, vid normal handel, av samma allmänna produktkategori på hemmamarknaden i Trinidad och Tobago, dels sökandens faktiska vinst från produktion och försäljning, vid normal handel, av samma allmänna produktkategori på denna hemmamarknad.
19 För att fastställa exportpriset konstaterade kommissionen att sökandens export till unionen endast skedde via närstående företag som agerade i egenskap av importörer under undersökningsperioden. All försäljning till unionen skedde via en närstående importör i Tyskland. Denna närstående importör sålde den berörda produkten till oberoende köpare i Tyskland eller till närstående företag i Frankrike och Spanien, vilka därefter sålde vidare produkten till oberoende köpare på sina respektive hemmamarknader. Exportpriset fastställdes således på grundval av det pris till vilket de importerade produkterna första gången såldes vidare till oberoende köpare i unionen, i enlighet med artikel 2.9 i grundförordningen. I detta fall har prisjusteringar gjorts för att beakta alla kostnader som uppkommit mellan import och återförsäljning, inklusive försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader, kostnader för utspädning och blandning samt en skälig vinst.
20 Kommissionen jämförde därefter normalvärdet och sökandens exportpris fritt fabrik. För att säkerställa en rättvis jämförelse mellan normalvärdet och exportpriset gjorde kommissionen justeringar i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen för att ta hänsyn till rabatter, avdrag och skillnader i kvantiteter samt transport-, försäkrings-, hanterings-, lastnings- och därmed sammanhängande kostnader samt kreditkostnader.
21 Efter denna jämförelse beräknade kommissionen dumpningsmarginalen för både sökanden och andra potentiella exporterande tillverkare. För sökanden fastställdes dumpningsmarginalen i den angripna genomförandeförordningen till 55,8 %.
Definition av unionsindustrin
22 Kommissionen konstaterade att den likadana produkten tillverkades av 20 kända unionstillverkare under undersökningsperioden. Dessa enheter utgjorde tillsammans ”unionsindustrin” i den mening som avses i artikel 4.1 i grundförordningen.
23 Kommissionen erinrade även om att tre av dessa tillverkare, som svarade för mer än 50 % av den totala unionstillverkningen av den likadana produkten, hade valts ut att ingå i urvalet av unionstillverkare.
Skada
24 Kommissionen ansåg att det var möjligt att göra en sammantagen bedömning av inverkan av importen från de berörda länderna, eftersom villkoren i artikel 3.4 i grundförordningen för att kunna göra en sådan bedömning var uppfyllda.
25 I samband med analysen av importvolymen konstaterade kommissionen en ökning med 64 % av importvolymen från de berörda länderna under skadeundersökningsperioden samt en ökning med 72 % av marknadsandelarna för denna import, från 21,9 % till 37,7 %, under undersökningsperioden. Närmare bestämt minskade volymen av importen från Trinidad och Tobago under denna period och dess marknadsandel gick från 10,2 % till 8,1 %.
26 I samband med analysen av priseffekterna jämförde kommissionen i den provisoriska genomförandeförordningen priserna för de tillverkare som ingick i urvalet av unionstillverkare med priserna för de exporterande tillverkare som hade samarbetat i de berörda länderna. För att fastställa prisunderskridandet under undersökningsperioden gjordes närmare bestämt en jämförelse mellan dels de vägda genomsnittliga priserna per produkttyp för importen från de samarbetande exporterande tillverkarna i de berörda länderna till den första oberoende kunden på unionsmarknaden, fastställda till cif-nivån, med lämpliga justeringar för tullar och kostnader efter import, dels det motsvarande vägda genomsnittliga försäljningspriset per produkttyp som unionstillverkarna i urvalet tog ut av icke-närstående kunder på unionsmarknaden.
27 Kommissionen jämförde också de exporterande tillverkarnas cif-pris vid unionens gräns med unionstillverkarnas pris fritt fabrik, som motsvarade 60 % av de sistnämnda tillverkarnas försäljning. För den försäljning från unionsindustrin som omfattade transport till sjöss för leverans till hamnar som Rouen (Frankrike) och Gent (Belgien), som motsvarade omkring 40 % av unionsindustrins försäljning, ansågs det emellertid lämpligt att använda priserna för leverans till de hamnarna i stället för att beräkna priset fritt fabrik.
28 Kommissionen konstaterade således att importen från de berörda länderna underskred unionsindustrins priser med i genomsnitt 6,8 %. Enligt kommissionen låg den vägda genomsnittliga underskridandemarginalen för importen från Trinidad och Tobago närmare bestämt på 6,2 %.
29 Kommissionen gjorde därefter en uppskattning av importens inverkan på unionsindustrin med hänsyn till olika makroekonomiska och mikroekonomiska indikatorer.
30 Efter sin analys av skadeindikatorerna drog kommissionen slutsatsen att unionsindustrin hade lidit väsentlig skada i den mening som avses i artikel 3.5 i grundförordningen.
31 Inom ramen för den angripna genomförandeförordningen beslutade kommissionen, med beaktande av domen av den 10 april 2019, Jindal Saw och Jindal Saw Italia/kommissionen (T‑301/16, EU:T:2019:234), att komplettera sina beräkningar av prisunderskridandet med två beräkningar av ytterligare prisunderskridande som enligt kommissionen gjorde det möjligt att ännu tydligare visa att den dumpade importen skedde till priser som var lägre än unionsindustrins priser, oavsett vilken metod som användes.
32 I den angripna genomförandeförordningen påpekade kommissionen även att undersökningen utöver det prisunderskridande som fastställts även visade att effekten av den dumpade importen var nedpressade priser på unionsmarknaden under undersökningsperioden, i den mening som avses i artikel 3.3 i grundförordningen. Kommissionen drog slutsatsen att prisunderskridandet således endast var en av faktorerna i en mycket bredare analys av priseffekterna, i vilken prisnedgången/prispressen var ett av huvudargumenten för orsakssambandet.
33 Kommissionen vidhöll således sin slutsats att unionsindustrin hade lidit väsentlig skada i den mening som avses i artikel 3.5 i grundförordningen.
Orsakssamband
34 Under skadeundersökningsperioden konstaterade kommissionen, i samband med en minskning av förbrukningen i unionen, i den provisoriska genomförandeförordningen att importvolymerna från de berörda länderna och deras marknadsandelar hade ökat kraftigt, medan priserna i de berörda länderna hade minskat med i genomsnitt 33 %. Kommissionen påpekade att den ökande importmarknadsandelen sammanföll med en liknande minskning av unionsindustrins marknadsandel. Med hänsyn till att karbamidammoniumnitratlösningar utgör en priskänslig stapelvara, att marknadsandelen från importen från de berörda länderna uppgick till 37,7 % under undersökningsperioden, och att denna import skedde till priser som underskred unionsindustrins priser, drog kommissionen slutsatsen att denna import medförde betydande negativ inverkan.
35 I den angripna genomförandeförordningen bekräftade kommissionen att importen från de berörda länderna underskred unionstillverkarnas försäljningspriser. Kommissionen påpekade att under alla omständigheter hade analysen av orsakssambandet tagit många andra faktorer än prisunderskridande i beaktande i samband med den dumpade importens inverkan. Prisnedgången och prispressen under undersökningsperioden, som orsakats av den berörda importen, var således ett viktigt argument för förekomsten av ett orsakssamband.
36 Efter att ha undersökt andra faktorer, bland annat världsmarknadspriset på karbamid och unionstillverkarnas ökande kostnader, drog kommissionen slutsatsen att ingen av dessa faktorer hade minskat orsakssambandet mellan den dumpade importen från de berörda länderna och den väsentliga skada som unionsindustrin lidit.
Åtgärdsnivå och unionens intresse
37 För att kunna fastställa nivån på åtgärderna undersökte kommissionen om en tull som är lägre än dumpningsmarginalen skulle vara tillräcklig för att undanröja den skada som unionsindustrin vållats genom den dumpade importen.
38 I Trinidad och Tobagos fall drog kommissionen slutsatsen att det var lämpligt att införa provisoriska antidumpningsåtgärder i enlighet med regeln om lägre tull i artikel 7.2 i grundförordningen. Kommissionen jämförde skademarginalerna och dumpningsmarginalerna och tullbeloppet fastställdes till den lägsta av dessa två marginaler. Efter införandet av provisoriska åtgärder korrigerade kommissionen sin beräkning av framtida kostnader för regelefterlevnad i enlighet med artikel 9.4 andra stycket i nämnda förordning, jämförd med artikel 7.2 d i samma förordning. Kommissionen uppdaterade de förväntade kostnaderna för unionens utsläppsrätter och fastställde det slutgiltiga genomsnittspriset för unionens utsläppsrätter för koldioxid till 25,81 euro per ton utsläppt koldioxid, jämfört med 24,14 euro per ton utsläppt koldioxid i det preliminära skedet. Även andra delar av beräkningen korrigerades något. Således fastställdes en ytterligare kostnad på 3,8 % (i stället för 3,7 % i det preliminära skedet) och denna kostnad lades till det icke-skadliga priset.
Antidumpningsåtgärder
39 När det gäller formen för antidumpningsåtgärder valde kommissionen att fastställa en särskild fast tull.
40 Den slutgiltiga antidumpningstullen fastställdes således i slutändan till ett belopp som, beroende på de berörda företagen, varierade mellan 22,24 euro och 42,47 euro per ton av den berörda produkten. För sökanden uppgick denna tull till 22,24 euro per ton av den berörda produkten.
Parternas yrkanden
41 Sökanden har yrkat att tribunalen ska
– ogiltigförklara den angripna genomförandeförordningen såvitt den avser sökanden, och
– förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.
42 Kommissionen har, med stöd av intervenienterna Achema AB, Grupa Azoty SA och Grupa Azoty Zakłady Azotowe Puławy SA, yrkat att tribunalen ska
– ogilla talan, och
– förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.
Rättslig bedömning
43 Till stöd för sin talan har sökanden formellt åberopat en enda grund, nämligen att den metod som kommissionen tillämpade vid fastställandet av marginalerna för prisunderskridande och målprisunderskridande strider mot artikel 1.1 och artikel 3.1–3.3 och 3.5–3.8 i grundförordningen, tribunalens och Världshandelsorganisationens (WTO) praxis samt principen om rättvis jämförelse.
44 Enligt sökanden grundade sig kommissionen på priset på de karbamidammoniumnitratlösningar som HAG, HEF och HIB sålt till oberoende köpare i unionen och drog därefter av de försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader som HAG, HEF och HIB har haft samt en vinstmarginal på 4 % från de icke-närstående importörer som samarbetat. Sökanden har hävdat att kommissionen därefter lade till en euro per ton för att täcka de kostnader som uppkommit efter importen. Såsom anges i skäl 128 i den angripna genomförandeförordningen tillämpade kommissionen, vid beräkningen av marginalerna för prisunderskridande och målprisunderskridande, analogt artikel 2.9 i grundförordningen, som avser fastställandet av exportpriset vid beräkningen av dumpningsmarginalen.
45 Tribunalen konstaterar inledningsvis att den enda grund som sökanden formellt har åberopat består av tre delar. Som första delgrund har sökanden gjort gällande att den metod som kommissionen tillämpade vid beräkningen av marginalerna för prisunderskridande och målprisunderskridande strider mot artikel 3.1 i grundförordningen, den andra delgrunden avser att samma metod strider mot artikel 3.2, 3.3 och 3.5–3.8 i nämnda förordning, eftersom kommissionen inte beaktade de priser som förhandlats fram med oberoende köpare och inte jämförde priserna i samma handelsled och som tredje delgrund har sökanden gjort gällande att den slutliga antidumpningstullen överskrider lämplig nivå för att undanröja den skada som unionsindustrin lidit, i strid med artikel 9.4 i förordningen.
46 Tribunalen erinrar vidare om att den dumpade importens inverkan på priserna inom unionen kan bedömas ur olika synvinklar. I artikel 3.3 i grundförordningen föreskrivs nämligen att kommissionen ska undersöka tre aspekter, nämligen prisunderskridande, prisnedgång och prispress.
47 I förevarande mål grundade sig kommissionen på samma konstruerade exportpris för att beräkna prisunderskridandet (jämfört med unionstillverkarnas försäljningspris) och målprisunderskridandet (jämfört med målpriset).
48 När det gäller prisunderskridandet gjorde kommissionen en stickprovsundersökning av unionsindustrin genom att använda sig av tillverkare som stod för 50 % av unionens totala produktion och försäljning. Kommissionen konstruerade även sökandens exportpriser utifrån de priser som sökandens närstående importörer fakturerade oberoende köpare, genom att dra av försäljnings- och administrationskostnaderna och andra allmänna kostnader samt en vinstmarginal på 4 % (och lägga till ett belopp på 1 euro per ton för att täcka de kostnader som uppkommit efter importen). Därefter jämförde kommissionen dessa exportpriser med unionsindustrins priser fritt fabrik (för 60 % av försäljningen) och cif-priserna för hamnarna i Rouen och Gent (för 40 % av försäljningen). Resultatet av denna jämförelse visade att det förelåg ett prisunderskridande. I den angripna genomförandeförordningen och mot bakgrund av domen av den 10 april 2019, Jindal Saw och Jindal Saw Italia/kommissionen (T‑301/16, EU:T:2019:234), kompletterade kommissionen, vid tidpunkten för den provisoriska genomförandeförordningen, slutligen denna beräkning med en första ytterligare beräkning i skäl 114 i nämnda genomförandeförordning och en andra ytterligare beräkning i skäl 115 i samma genomförandeförordning, vilka båda bekräftade att det förelåg ett prisunderskridande.
Den första delgrunden: den metod som kommissionen tillämpade för att beräkna marginalerna för prisunderskridande och målprisunderskridande strider mot artikel 3.1 i grundförordningen
49 Sökanden har hävdat att en analog tillämpning av artikel 2.9 i grundförordningen, till vilken kommissionen hänvisar i skäl 128 i den angripna genomförandeförordningen, strider mot artikel 3.1 i nämnda förordning.
50 Sökanden har för det första åberopat ordalydelsen i artikel 3.1 i grundförordningen, av vilken det framgår att ”begreppet skada … ska tolkas enligt bestämmelserna i denna artikel”. I nämnda bestämmelse hänvisas alltså över huvud taget inte till artikel 2.9 i denna förordning. För det andra avser den sistnämnda bestämmelsen fastställandet av exportpriset för att beräkna dumpningsmarginalen och inte marginaler för prisunderskridande och målprisunderskridande. För det tredje föreskrivs det inte i någon bestämmelse i denna förordning att artikel 2.9 i förordningen kan tillämpas ”analogt” vid beräkningen av skademarginalen.
51 Sökanden har vidare hävdat att logiken bakom konstruktionen av exportpriset, enligt artikel 2.9 i grundförordningen, när det gäller försäljning i unionen via närstående företag bygger på att detta pris inte är tillförlitligt på grund av det förhållande som råder mellan parterna. Enligt sökanden kan denna logik inte tillämpas på fastställandet av det pris som ska användas vid beräkningen av marginalerna för prisunderskridande och målprisunderskridande, eftersom det faktiska pris som HAG, HEF och HIB fakturerar sina oberoende köpare i unionen per definition är tillförlitligt, eftersom det faktureras av parter som inte har någon anknytning till varandra. Sökanden har preciserat att de fel som identifierades i den metod som kommissionen tillämpade även påverkade giltigheten av beräkningen av prisunderskridandemarginalerna för de ryska exporterande tillverkarna, eftersom de också sålde sina produkter via närstående handlare.
52 Kommissionen har, med stöd av intervenienterna, bestritt sökandens argument.
53 Tribunalen erinrar inledningsvis om att skäl 128 i den angripna genomförandeförordningen har följande lydelse:
”[N]är det gäller de faktorer som beaktas vid beräkningen av prisunderskridandet (särskilt exportpriset), måste kommissionen fastställa det första tillfälle när konkurrensen äger rum (eller kan äga rum) med unionstillverkare på unionsmarknaden. Denna punkt motsvarar egentligen inköpspriset från den första icke-närstående importören, eftersom företaget i princip kan välja att förvärva varorna antingen från unionsindustrin eller från utländska leverantörer. Bedömningen ska grundas på exportpriset vid unionens gräns, vilket anses vara en nivå som är jämförbar med unionsindustrins pris fritt fabrik. Vad gäller exportförsäljning genom närstående importörer ska jämförelsen göras precis efter det att varorna korsar unionsgränsen och inte i ett senare skede i distributionskedjan, t.ex. vid försäljningen av varan till slutkonsumenten. Genom en analog tillämpning av det tillvägagångssätt som tillämpats vid beräkningen av dumpningsmarginalen, konstrueras således exportpriset på grundval av återförsäljningspriset till den första oberoende kunden, vederbörligen justerat enligt artikel 2.9 i grundförordningen. Eftersom denna artikel är den enda bestämmelsen i grundförordningen som ger vägledning avseende beräkningen av exportpriset är en analog tillämpning motiverad. Vad gäller beräkningen av prisunderskridande noterade kommissionen att användningen av artikel 2.9 i grundförordningen inte ledde till en asymmetrisk jämförelse (till skillnad från Jindal-målet) eftersom man vid målprisunderskridandejämförelsen konstruerade unionsindustrins målpris på grundval av tillverkningskostnader, försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader och vinstmål endast för den tillverkande enheten, och det är därför jämförbart med det konstruerade exportpriset. Kostnaderna för unionstillverkarnas närstående säljande enheter beaktades med andra ord inte vid jämförelsen av unionsindustrins målpris och det konstruerade exportpriset.”
54 I artikel 3.1 i grundförordningen anges att begreppet skada, ”om inte annat anges, [avser] väsentlig skada för unionsindustrin, risk för väsentlig skada för unionsindustrin eller avsevärd försening av etablerandet av sådan industri”.
55 I enlighet med artikel 3.2 i grundförordningen ska fastställandet av skada grundas på faktiska bevis och ska inbegripa en objektiv granskning av såväl den dumpade importens omfattning och inverkan på priserna på unionsmarknaden för likadana produkter, som denna imports inverkan på unionsindustrin.
56 Vad avser den dumpade importens inverkan på priserna föreskrivs det i artikel 3.3 i grundförordningen bland annat det ska övervägas huruvida de dumpade importprodukterna sålts till betydligt lägre pris än priset för den likadana produkten framställd av unionsindustrin, eller om denna import annars leder till att priserna sänks väsentligt eller till att väsentliga prisökningar som annars skulle ha ägt rum förhindras.
57 Av de bestämmelser i grundförordningen som återges i punkterna 54–56 ovan följer således att det inte föreskrivs någon särskild metod för att fastställa den dumpade importens inverkan på priserna på likadana produkter som framställs av unionsindustrin (se, för ett liknande resonemang, dom av den 10 april 2019, Jindal Saw och Jindal Saw Italia/kommissionen, T‑301/16, EU:T:2019:234, punkt 175).
58 Tribunalen kan således inte godta sökandens argument att det vid fastställandet av skada för unionsindustrin enligt artikel 3.1 i grundförordningen är uteslutet att använda ett konstruerat exportpris, i enlighet med artikel 2.9 i denna förordning.
59 Som det har erinrats om i punkt 55 ovan förutsätter fastställandet av förekomsten av en sådan skada under alla omständigheter en objektiv och rättvis prövning av den dumpade importens inverkan på priserna (se dom av den 10 april 2019, Jindal Saw och Jindal Saw Italia/kommissionen, T‑301/16, EU:T:2019:234, punkt 176 och där angiven rättspraxis), vilket ska prövas inom ramen för den enda grundens andra del, bedömd tillsammans med sökandens påstående om åsidosättande av likabehandlingsprincipen.
60 I den del sökanden har gjort gällande att det pris som dess närstående importörer fakturerar sina oberoende köpare i unionen är tillförlitligt, och att det inte är nödvändigt att konstruera ett exportpris, ska det dessutom påpekas att det i artikel 2.8 i grundförordningen föreskrivs att ”[e]xportpriset ska vara det pris som faktiskt betalas eller ska betalas för produkten när den säljs på export från exportlandet till unionen”. Det är endast i de fall då ”det inte finns något exportpris eller då exportpriset förefaller otillförlitligt på grund av förhållandet eller ett kompensationsarrangemang mellan exportören och importören eller en tredje part” som det enligt artikel 2.9 första stycket i nämnda förordning är tillåtet att konstruera ett exportpris på grundval av det pris till vilket de importerade produkterna första gången säljs vidare till en icke-närstående köpare.
61 Det framgår således av artikel 2.9 i grundförordningen att institutionerna kan anse att exportpriset inte är tillförlitligt i två fall, nämligen då det existerar en särskild förbindelse mellan exportören och importören eller en tredje part eller ett kompensationsarrangemang mellan exportören, importören eller en tredje part. Bortsett från i dessa fall är institutionerna skyldiga att grunda sig på exportpriset, då ett sådant finns, när de fastställer dumpningen (dom av den 21 november 2002, Kundan och Tata/rådet, T‑88/98, EU:T:2002:280, punkt 49, och dom av den 25 oktober 2011, CHEMK och KF/rådet, T‑190/08, EU:T:2011:618, punkt 26).
62 Det har inte bestritts att sökandebolaget under undersökningsperioden exporterade sina produkter till unionen enbart via sin närstående importör, det vill säga HAG, som även äger sökandebolaget.
63 Sökanden kan således inte klandra kommissionen för att ha beaktat detta förhållande vid konstruerandet av ett exportpris. Som kommissionen med rätta har påpekat, utan att motsägas av sökanden, är det av sökanden deklarerade exportpriset inte tillförlitligt just på grund av att det föreligger ett koncerninternt förhållande.
64 Härav följer att talan inte kan vinna bifall såvitt avser denna delgrund.
Den andra delgrunden: den metod som kommissionen tillämpade vid beräkningen av marginalerna för prisunderskridande och målprisunderskridande strider mot artikel 3.2, 3.3 och 3.5–3.8 i grundförordningen, eftersom kommissionen inte beaktade de priser som förhandlats fram med de oberoende köparna och inte jämförde priserna i samma handelsled
65 Sökanden har det första kritiserat kommissionen för att ha bortsett från tribunalens praxis enligt vilken det pris för exporterande tillverkare som används för att beräkna marginalen för prisunderskridande, som även används för att beräkna marginalen för målprisunderskridande, och följaktligen för att fastställa skademarginalen, ska fastställas på grundval av de priser som de exporterande tillverkarna faktiskt har fakturerat på unionsmarknaden i konkurrens med unionstillverkarnas priser. Sökanden har i detta avseende hänvisat till domen av den 30 november 2011, Transnational Company ”Kazchrome” och ENRC Marketing/rådet och kommissionen (T‑107/08, EU:T:2011:704, punkterna 62 och 63), och domen av den 10 april 2019, Jindal Saw och Jindal Saw Italia/kommissionen (T‑301/16, EU:T:2019:234, punkt 187). Det exportpris som konstruerats i förevarande mål motsvarar endast en bråkdel av det pris som HAG, HEF och HIB faktiskt fakturerade sina oberoende köpare.
66 Enligt sökanden borde kommissionen, för att följa tribunalens praxis, ha jämfört de faktiska priserna på de karbamidammoniumnitratlösningar som HAG, HEF och HIB sålt till sina oberoende köpare i unionen med det försäljningspris och det målpris som unionstillverkarna tillämpat gentemot sina oberoende köpare i unionen. Det rör sig om de priser som oberoende köpare i unionen tar hänsyn till när de bestämmer sig för att köpa karbamidammoniumnitratlösningar från HAG, HEF och HIB eller från unionstillverkarna och deras närstående handlare. Det var först i detta skede som det uppstod konkurrens mellan de karbamidammoniumnitratlösningar som tillverkas av sökanden och de karbamidammoniumnitratlösningar som tillverkas av unionstillverkare, eftersom den första oberoende köparen inte kände till säljarens interna organisationsstruktur och inte kunde ha uppskattat det pris som togs ut i ett tidigare skede. Sökanden har dessutom preciserat att den relevanta ”konkurrensfaktorn” vid beräkningen av marginalerna för prisunderskridande och målprisunderskridande borde vara det pris som faktureras oberoende kunder i hamnarna i Gent och Rouen.
67 Sökanden har för det andra hävdat att den metod som kommissionen tillämpade vid beräkningen av marginalerna för prisunderskridande och målprisunderskridande strider mot artikel 3.2, 3.3 och 3.5–3.8 i grundförordningen. Enligt sökanden jämförde kommissionen inte priserna i samma handelsled, eftersom kommissionen jämförde ett artificiellt konstruerat pris mellan sökanden och HAG med de priser som unionstillverkarna tillämpar gentemot sina första oberoende köpare. Kommissionen borde i stället ha jämfört de priser för den berörda produkten som HAG, HEF och HIB fakturerar sina oberoende köpare i unionen med de priser för den berörda produkten som unionstillverkarna och deras närstående företag fakturerar sina oberoende köpare i unionen.
68 Sökanden har för det tredje hävdat att den metod som kommissionen tillämpat strider mot principen om likabehandling vid beräkningen av marginalerna för prisunderskridande och målprisunderskridande, eftersom den behandlar en situation där exporterande tillverkare har bildat närstående försäljningsenheter i unionen och en situation där dessa säljer sina varor direkt till oberoende köpare i unionen på samma sätt.
69 Det fel som begicks vid beräkningen av den exporterande tillverkarens pris, som användes för att fastställa marginalen för prisunderskridande, innebär dessutom med nödvändighet att fastställandet av marginalen för målprisunderskridande var felaktigt, eftersom den exporterande tillverkaren använde samma pris vid båda beräkningarna. På samma sätt har sökanden i repliken gjort gällande att felet vid fastställandet av prisunderskridandet även medför att kommissionens slutsatser avseende nedsatta priser och prispress blir ogiltiga, eftersom dessa fel i sin tur undergräver kommissionens samtliga slutsatser avseende skadan och orsakssambandet.
70 Kommissionen har, med stöd av intervenienterna, bestritt sökandens argument.
71 Tribunalen ska härvid pröva dels anmärkningarna om åsidosättande av rättspraxis och artikel 3.2, 3.3 och 3.5–3.8 i grundförordningen, dels anmärkningen om åsidosättande av likabehandlingsprincipen.
72 Det ska inledningsvis påpekas att tribunalen i punkt 176 i domen av den 10 april 2019, Jindal Saw och Jindal Saw Italia/kommissionen (T‑301/16, EU:T:2019:234), slog fast följande:
”Prisunderskridandet för den aktuella importen beräknas, i enlighet med artikel 3.2 och 3.3 i grundförordningen, för att fastställa förekomsten av en skada för unionsindustrin till följd av denna import. Beräkningen används mer allmänt för att värdera denna skada och fastställa skademarginalen, det vill säga den prishöjning som krävs för att undanröja nämnda skada. Skyldigheten att utföra en objektiv granskning av den dumpade importens inverkan enligt artikel 3.2 kräver en rättvis jämförelse mellan priserna på den berörda produkten och den likadana produkten i [unions]industrins försäljning på unionens territorium. För att denna jämförelse ska bli rättvis måste priserna jämföras i samma handelsled. Om jämförelsen avser priser i olika handelsled, det vill säga utan att samtliga kostnader i det handelsled som beaktas tas med, blir resultaten ofrånkomligen konstlade och bedömningen av skadan för unionsindustrin blir oriktig. En rättvis jämförelse är ett villkor för att skadan för nämnda industri ska beräknas på ett lagenligt sätt.”
73 I punkterna 188 och 189 i domen av den 10 april 2019, Jindal Saw och Jindal Saw Italia/kommissionen (T‑301/16, EU:T:2019:234), tillade tribunalen följande:
”188 Det framgår av vad som anförs ovan att kommissionen beaktade priserna vid försäljning som gjordes av försäljningsenheter med anknytning till unionens främsta tillverkare för att fastställa priset på en likadan produkt från unionsindustrin. Däremot beaktade kommissionen inte de priser som tillämpades av Jindal Saws försäljningsenheter för att fastställa priset på den berörda produkten från det sistnämnda bolaget. Prisunderskridandet kan därmed inte anses ha beräknats genom en jämförelse av priserna i samma handelsled.
189 [E]tt villkor för att beräkningen av prisunderstigandet för den berörda produkten ska vara lagenlig [är] att prisjämförelsen avser samma handelsled. Kommissionens beräkning av prisunderskridandet i den angripa förordningen ska således anses strida mot artikel 3.2 i grundförordningen.”
74 I förevarande mål framgår det av skäl 112 jämfört med skäl 114 i den angripna genomförandeförordningen att kommissionen, vid beräkningen av prisunderskridandet i det preliminära skedet, som i huvudsak upprepades vid den slutliga beräkningen, satte ned priserna för de exporterande tillverkarnas försäljning i unionen med försäljnings- och administrationskostnaderna, andra allmänna kostnader samt vinsten för deras närstående handlare som var etablerade i unionen, men inte gjorde något avdrag av detta slag för unionstillverkarnas försäljning i unionen via närstående handlare, som utgjorde omkring 40 % av den försäljning som de tillverkare som ingick unionsindustriurvalet stod för och som användes som jämförelse.
75 Såsom framgår av punkt 176 i domen av den 10 april 2019, Jindal Saw och Jindal Saw Italia/kommissionen (T‑301/16, EU:T:2019:234), utgör jämförelsen mellan priserna på den berörda produkten och den likadana produkten från unionsindustrin i samma handelsled ett villkor för att beräkningen av prisunderskridandet för den berörda produkten ska vara tillåten. Kommissionens beräkning av prisunderskridandet måste således anses strida mot artikel 3.2 i grundförordningen.
76 Härav följer att den metod för beräkning av prisunderskridandet som kommissionen tillämpade i det preliminära skedet, och som upprepades vid den slutliga beräkningen, är felaktig. För sökandens del visade dessa beräkningar ett prisunderskridande på 5 %,
77 Detta verkar bekräftas av skäl 113 i den angripna genomförandeförordningen, som har följande lydelse:
”När det gäller [domen av den 10 april 2019, Jindal Saw och Jindal Saw Italia/kommissionen (T‑301/16, EU:T:2019:234)], fann tribunalen ett fel i det att kommissionen gjorde ett avdrag för försäljningskostnaderna för Jindals närstående importörer i unionen från försäljningen till den första oberoende köparen, medan försäljningskostnaderna för försäljningsenheter närstående unionsindustrin inte drogs av från unionsindustrins försäljningspris till den första oberoende köparen. Tribunalen ansåg därför att de båda priserna inte jämfördes symmetriskt i samma handelsled.”
78 Efter att i skälen 112 och 113 i den angripna genomförandeförordningen ha påpekat att vissa parter ifrågasatte den metod som tillämpats, med beaktande av domen av den 10 april 2019, Jindal Saw och Jindal Saw Italia/kommissionen (T‑301/16, EU:T:2019:234), tillade kommissionen emellertid, i skäl 114 i nämnda förordning, att den avsåg att beakta den domen genom att komplettera sina beräkningar avseende prisunderskridandet med ytterligare två beräkningar, varav den första presenterades i sista meningen i det sistnämnda skälet och den andra, som skulle genomföras i andra hand, presenterades i skäl 115 i samma förordning.
79 Härav följer att det är nödvändigt att undersöka om den metod som kommissionen använde i skälen 112–115 i den angripna genomförandeförordningen för att bedöma den skada som unionsindustrin lidit och dess tillämpning inte är behäftad med några fel.
80 För det första, vad gäller den första beräkningen av ytterligare prisunderskridande ansåg kommissionen, såsom framgår av skäl 114 i den angripna genomförandeförordningen, att prisunderskridandet för den kumulerade importen inte kunde ifrågasättas, med hänsyn till att unionsindustrins försäljning via närstående parter var av mindre omfattning och att försäljnings- och administrationskostnaderna och andra allmänna kostnader samt de närstående parternas vinster var låga, även om beräkningarna skulle justeras för dessa delar. Vidare ansåg kommissionen att samtliga exporterande tillverkare (med ett undantag), och i vart fall vart och ett av de berörda länderna fortsatt, gjorde sig skyldiga till prisunderskridande, även om försäljningsenheter med anknytning till unionstillverkarna drog av försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst.
81 Vad gäller sökanden framgår det av de definitiva slutsatserna att kommissionen under det administrativa förfarandet underrättade sökanden om att denna första ytterligare beräkning visade att prisunderskridandet var 2,6 %.
82 Härav följer att kommissionen, genom denna beräkning, konstaterade och motiverade förekomsten av ett prisunderskridande som hade beräknats med iakttagande av kravet på en objektiv och rättvis jämförelse, eftersom kommissionen, genom att dra av försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinsten från de försäljningspriser som tillämpades av enheter med anknytning till unionstillverkarna, räknade om de priser som unionstillverkarna tillämpade så att de motsvarade de exporterande tillverkarnas priser i samma handelsled, och att likabehandlingsprincipen därför inte hade åsidosatts.
83 Sökanden har emellertid inte bestritt den aktuella beräkningen förrän i repliken. Vidare har sökanden nöjt sig med att göra gällande att unionsindustrins försäljningspris jämfördes med ett konstlat och teoretiskt konstruerat pris mellan sökanden och HAG, med motiveringen att detta pris inte omfattade samma priskomponenter. I detta avseende angav kommissionen att ”HAG, HEF och HIB vid försäljning till samma kunder som unionsindustrins kunder registrerar försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst” och att ”det i själva verket är dessa enheter, och inte [sökanden], som har sålt karbamidammoniumnitratlösningar till samma kunder som unionsindustrins kunder.”
84 Även om det antas att denna kritik kan tas upp till sakprövning, trots att den inte har framställts i ansökan och är oklar, påverkar den inte kommissionens konstaterande i skäl 114 i den angripna genomförandeförordningen.
85 Även om det antas att denna kritik syftar till att ifrågasätta det handelsled i vilket kommissionen jämförde unionsindustrins och sökandens priser för att fastställa att det förelåg ett prisunderskridande, ska det påpekas att kravet på en objektiv och rättvis jämförelse inte påverkar det handelsled i vilket kommissionen ska jämföra priserna, utan endast innebär att jämförelsen ska göras i samma handelsled vad gäller såväl unionstillverkarnas som de exporterande tillverkarnas priser.
86 Tribunalen erinrar dessutom om att det inte rör sig om huruvida kommissionens metod är objektiv och rättvis, utan om tillämpningen av denna metod, som förutsätter en bedömning av komplicerade ekonomiska situationer som motiverar att domstolsprövningen av denna institutions bedömning är begränsad till en kontroll av att reglerna för handläggning har följts, att de faktiska omständigheter som lagts till grund för det angripna valet är materiellt riktiga, att bedömningen av dessa omständigheter inte är uppenbart oriktig och att det inte förekommit maktmissbruk (se, för ett liknande resonemang, dom av den 7 april 2016, ArcelorMittal Tubular Products Ostrava m.fl./Hubei Xinyegang Steel, C‑186/14 P och C‑193/14 P, EU:C:2016:209, punkt 34 och där angiven rättspraxis).
87 I den mån sökanden vidare har gjort gällande att denna beräkning strider mot punkterna 62 och 63 i domen av den 30 november 2011, Transnational Company ”Kazchrome” och ENRC Marketing/rådet och kommissionen (T‑107/08, EU:T:2011:704), ska det konstateras att tribunalen, i punkt 63 i den domen, preciserade att kunderna väl kände till transportkostnaderna från hamnen där tullklarering skedde till deras fabriker och således enkelt kunde beräkna det slutliga priset med utgångspunkt i de cif-priser i hamnen där tullklarering sker som förhandlats med sökandena. I förevarande mål har sökanden däremot inte visat att de kunder som köpte från närstående enheter kände till förhållandet mellan de exporterande tillverkarna och deras närstående enheter.
88 Tribunalen konstaterar vidare att domen av den 30 november 2011, Transnational Company ”Kazchrome” och ENRC Marketing/rådet och kommissionen (T‑107/08, EU:T:2011:704), inte avsåg en sådan situation som den som är aktuell i förevarande mål, i vilken kommissionen drog av försäljnings- och administrationskostnaderna och andra allmänna kostnader samt vinsten från priset på de exporterande tillverkarnas försäljning via närstående enheter.
89 Sett ur samma perspektiv som det som användes i punkt 85 ovan framgår det slutligen inte av domen av den 30 november 2011, Transnational Company ”Kazchrome” och ENRC Marketing/rådet och kommissionen (T‑107/08, EU:T:2011:704), att tribunalen generellt har uteslutit möjligheten att vid beräkningen av prisunderskridandet beakta cif-priserna vid lossning i de hamnar där de exporterande tillverkarnas tullklarering sker.
90 Vad för det andra gäller den andra beräkning av prisunderskridande som kommissionen gjorde i andra hand, framgår det av skäl 115 i den angripna genomförandeförordningen att kommissionen från denna beräkning undantog unionsindustrins försäljning genom närstående parter. Denna beräkning avser följaktligen ungefär 60 % av den försäljning som de parter som ingick i unionsurvalet stod för. För sökandens del visade denna beräkning ett prisunderskridande på 6,3 %.
91 Eftersom kommissionen, inom ramen för den första beräkningen av ytterligare prisunderskridande, har styrkt att det förelåg ett prisunderskridande och eftersom den andra beräkningen av ytterligare prisunderskridande, som gjordes i andra hand, inte kan påverka det prisunderskridande som kommissionen fastställde i den första beräkningen av ytterligare prisunderskridande, kan den andra beräkningen av ytterligare prisunderskridande inte heller med framgång åberopas för att ifrågasätta lagenligheten av den angripna genomförandeförordningen.
92 Under alla omständigheter kan sökanden inte med framgång göra gällande att jämförelsen av unionstillverkarnas priser med de exporterande tillverkarnas priser inte gjordes i samma handelsled. Såsom framgår av skäl 115 i den angripna genomförandeförordningen jämförde kommissionen över huvud taget inte unionsindustrins försäljning till icke-närstående kunder med sökandens försäljning till närstående parter, eftersom kommissionen beaktade de exporterande tillverkarnas försäljning till icke-närstående kunder, lämpligen anpassad till cif-nivå, vilket sökanden för övrigt inte har bestritt.
93 Slutligen har sökanden inte visat att det justerade priset för exporterande tillverkare inte innehåller samma priskomponenter som unionstillverkarnas pris. Såsom kommissionen har påpekat har nämligen de närstående försäljningsenheternas försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinster över huvud taget inte beaktats vid jämförelsen.
94 Härav följer att kommissionens konstateranden att det förelåg ett prisunderskridande, vilka grundar sig på två beräkningar av ytterligare prisunderskridande, varken utgör felaktig rättstillämpning eller en uppenbart oriktig bedömning.
95 Tribunalen konstaterar vidare att kommissionens undersökning, utöver fastställandet av att det förelåg ett prisunderskridande, även visade att effekten av den dumpade importen var nedpressade priser på unionsmarknaden under undersökningsperioden (skälen 117, 125 och 131 i den angripna genomförandeförordningen) och en prisnedgång (skälen 136, 161 och 181 i denna genomförandeförordning). Även om dessa indikatorer är subsidiära i kommissionens bedömning av skadan, och således orsakssambandet, kompletterar de kommissionens undersökning av effekterna på priserna och stöder de kommissionens slutsats att unionsindustrin hade lidit väsentlig skada i den mening som avses i artikel 3.5 i grundförordningen.
96 I förevarande fall har sökanden emellertid inte i ansökan angett skälen till att konstaterandet om prisnedgång eller prispress innebär en uppenbart oriktig bedömning eller att det fel som påstås ha begåtts i fråga om marginalen för prisunderskridande skulle ha påverkat dessa två omständigheter. Begreppen prisnedgång eller prispress nämndes för övrigt inte någonstans i ansökan. Det var först i repliken som sökanden framställde en anmärkning avseende kommissionens slutsatser beträffande prisnedgång och prispress (se punkt 69 ovan).
97 Tribunalen konstaterar emellertid att denna nya anmärkning inte grundar sig på någon faktisk eller rättslig omständighet som framkommit först under förfarandet vid tribunalen, eftersom dessa omständigheter klart framgår av den angripna genomförandeförordningen, varför denna anmärkning kunde och borde ha framförts i ansökan.
98 Tribunalen erinrar om att enligt fast rättspraxis får enligt artikel 84.1 i tribunalens rättegångsregler nya grunder inte åberopas under rättegången, såvida de inte föranleds av rättsliga eller faktiska omständigheter som framkommit först under förfarandet. En grund som utgör en utvidgning av en grund som tidigare – direkt eller underförstått – har åberopats i ansökan och som har ett nära samband med denna kan emellertid läggas till grund för sakprövningen. För att ett nytt argument ska kunna betraktas som en utvidgning av en tidigare åberopad grund eller framställd invändning måste argumentet ha ett så nära samband med de argument som inledningsvis anförts i ansökan att det kan anses ingå i den normala utvecklingen av talan i ett domstolsförfarande (se, för ett liknande resonemang, dom av den 16 november 2011, Groupe Gascogne/kommissionen, T‑72/06, ej publicerad, EU:T:2011:671, punkterna 23 och 27, dom av den 22 april 2016, Italien och Eurallumina/kommissionen, T‑60/06 RENV II och T‑62/06 RENV II, EU:T:2016:233, punkterna 45 och 46, och dom av den 20 november 2017, Petrov m.fl./parlamentet, T‑452/15, EU:T:2017:822, punkt 46).
99 Härav följer att denna nya anmärkning inte kan tas upp till sakprövning.
100 Även om det antas att sökandens argument syftar till att ifrågasätta kommissionens undersökning av prisnedgången och prispressen saknas det under alla omständigheter fog för dessa argument, eftersom de har ett nära samband med konstaterandet att det skett en felaktig bedömning vid fastställandet av prisunderskridandet.
101 Eftersom tribunalen har funnit att fastställandet av prisunderskridandet inte var felaktigt kan klagandens argument inte godtas på denna punkt.
102 Även om det antas att kommissionen begick ett fel vid den preliminära beräkningen av marginalen för prisunderskridande konstaterar tribunalen att de kompletterande omständigheter som kommissionen beaktade i sin undersökning av priseffekterna därför fick till följd att detta fel neutraliserades.
103 Vad gäller beräkningen av marginalen för prisunderskridande framgår det av skäl 189 i den angripna genomförandeförordningen att denna marginal fastställdes med hjälp av unionstillverkarnas produktionskostnad. Inga kostnader lades till fabrikskostnaderna för att täcka kostnader för närstående försäljningsföretag till unionsindustrin, om sådana finns. Därför är det fel som konstaterades i punkterna 74–76 ovan inte förhanden i detta fall, och kan sökandens ifrågasättande av beräkningen inte godtas.
104 Vad slutligen gäller det av sökanden åberopade åsidosättandet av likabehandlingsprincipen, erinrar tribunalen om att kommissionen i förevarande mål, vid beräkningen av exportpriset för exporterande tillverkare i samband med beräkningen av prisunderskridande, drog av försäljnings- och administrationskostnaderna och andra allmänna kostnader samt vinsten från de försäljningspriser som tillämpades av närstående enheter i syfte att säkerställa en objektiv och rättvis jämförelse mellan unionstillverkarnas priser och exporterande tillverkares priser, genom att räkna om priserna i samma handelsled i samband med den första ytterligare beräkningen av prisunderskridande, i enlighet med deras skyldigheter (se, för ett liknande resonemang, 10 april 2019, Jindal Saw och Jindal Saw Italia/kommissionen, T‑301/16, EU:T:2019:234, punkt 176).
105 Med hänsyn till att kommissionen har iakttagit kravet på en objektiv och rättvis jämförelse i samma handelsled, kan likabehandlingsprincipen följaktligen inte anses ha åsidosatts.
106 Av det ovan anförda följer att talan inte kan vinna bifall såvitt avser denna delgrund.
Den tredje delgrunden: antidumpningstullen överstiger den nivå som är tillräcklig för att undanröja den skada som vållats unionsindustrin, i strid med artikel 9.4 i grundförordningen
107 Vad gäller frågan huruvida beräkningen av marginalen för målprisunderskridande är rättsstridig har sökanden gjort gällande att antidumpningstullens storlek, som grundar sig på den lämpliga marginalen för att undanröja den skada som vållats unionsindustrin, har fastställts till en nivå som är högre än den nivå som är nödvändig för att undanröja skadan, vilket strider mot artikel 9.4 i grundförordningen.
108 Kommissionen har, med stöd av intervenienterna, bestritt sökandens argument.
109 Det räcker att påpeka att eftersom talan inte kan vinna bifall såvitt avser den enda grundens två första delar, kan talan inte heller vinna bifall såvitt avser den tredje delgrunden, eftersom denna bygger på en felaktig premiss.
110 Mot bakgrund av det ovan anförda kan talan inte vinna bifall såvitt avser den enda grunden och ska ogillas i sin helhet, utan att det är nödvändigt att pröva huruvida den kompletterande inlagan, vilken vederbörligen har beaktats, kan tas upp till sakprövning.
Rättegångskostnader
111 Enligt artikel 134.1 i rättegångsreglerna ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Kommissionen och interventienterna har yrkat att sökanden ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom sökanden har tappat målet, ska kommissionens och intervenienternas yrkande bifallas.
Mot denna bakgrund beslutar
TRIBUNALEN (åttonde avdelningen i utökad sammansättning)
följande:
1) Talan ogillas.
2) Methanol Holdings (Trinidad) Ltd ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de kostnader som Europeiska kommissionen, Achema AB, Grupa Azoty SA och Grupa Azoty Zakłady Azotowe Puławy SA har haft.
Van der Woude | Svenningsen | Barents |
Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den.
Underskrifter