Överklagande ingett den 21 juli 2023 av TEAG Thüringer Energie AG av den dom som tribunalen (fjärde avdelningen utökad sammansättning) meddelade den 17 maj 2023 i mål T-315/20, TEAG Thüringer Energie AG mot Europeiska kommissionen
(Mål C-467/23 P)
Rättegångsspråk: tyska
Parter
Klagande: TEAG Thüringer Energie AG (ombud: I. Zenke, Rechtsanwältin, och T. Heymann, Rechtsanwalt)
Övriga parter i målet: Europeiska kommissionen, Förbundsrepubliken Tyskland, E.ON SE och RWE AG
Klagandens yrkanden
Klaganden yrkar att domstolen ska
upphäva den dom som Europeiska unionens tribunal meddelade den 17 maj 2023 i målet TEAG/kommissionen (T-315/20), och ogiltigförklara Europeiska kommissionens beslut av den 26 februari 2019 om koncentrationen ”RWE/E.ON Assets” (ärende M.8871) (EUT C 111, 2020, s. 1),
1a. alternativt och under alla omständigheter, återförvisa mål T-315/20 till tribunalen för att den ska meddela alla nödvändiga beslut i sak, och
förplikta kommissionen att ersätta klagandens rättegångskostnader, inklusive de advokat- och resekostnader klaganden haft i mål T-315/20.
Grunder och huvudargument
I sin första grund hävdar klaganden att tribunalen, i den överklagade domen, gjort en felaktig tolkning av unionsrätten, närmare bestämt vad avser artikel 101 FEUF och artikel 21.1 i förordning (EG) 139/20041 .
För det första har unionsrätten åsidosatts genom att artikel 101 FEUF inte tillämpats på grund av en påstådd blockerande verkan av artikel 21 i koncentrationsförordningen (punkt 392 och följande punkter i den överklagade domen).
För det andra har tribunalen inte beaktat klagandens framlagda bevisning om att det uppkommit en kartell mellan RWE och E.ON, i den mening som avses i artikel 101 FEUF (punkt 392 och följande punkter i den överklagade domen).
För det tredje har klagandens dokumentation av faktiska förhållanden inte beaktats på formella grunder, vilket måste anses strida mot processrättsliga bestämmelser (punkterna 393 och 394 samt punkt 406 och följande punkter i den överklagade domen).
Klaganden gör i sin andra grund gällande att tribunalen felaktigt ansett att kommissionens förfarande för kontroll av koncentrationer i ärendena M.8871 och M.8870, liksom Bundeskartellamts förfarande för kontroll av koncentrationer i ärende B8-28/19, inte avsåg en integrerad del av en enda koncentration, vilket borde ha prövats i ett enda förfarande.
Vidare hävdas att tribunalen, för det första, bortsett från RWE:s förvärv av 16,67 procent av andelarna i E.ON i ärende B8-28/19 (punkt 65 och följande punkter i den överklagade domen).
För det andra invänder klaganden mot tolkningen av begreppet ”en enda koncentration” i artikel 3 i koncentrationsförordningen, jämförd med skäl 20 i samma förordning (punkt 74 och följande punkter i den överklagade domen).
Den tredje grunden rör det förhållandet att tribunalen även åsidosatt artikel 2 i koncentrationsförordningen och tillämpat denna bestämmelse på ett felaktigt sätt genom en felaktig marknadsvärdering i ärende M.8871.
Tribunalen har för det första felaktigt accepterat kommissionens bristande avgränsning av marknaden (punkt 220 och följande punkter i den överklagade domen).
För det andra har tribunalen inte kritiserat kommissions otillräckliga prognos för marknadsutvecklingen (punkt 229 och följande punkter i den överklagade domen).
För det tredje vänder sig klaganden mot den, enligt klagandens mening, otillräckliga bedömningen av RWE:s ökande marknadsstyrka (punkt 260 och följande punkter i den överklagade domen).
För det fjärde har tribunalen inte i tillräcklig mån beaktat konkurrensförhållandet mellan RWE och E.ON samt E.ON:s utträde från marknaden (punkt 337 och följande punkter i den överklagade domen).
I fjärde grunden hävdas slutligen att tribunalen åsidosatt principen om fördelning av bevisbördan genom att i den överklagade domen (punkt 273, punkt 278 och följande punkter samt punkterna 328, 341, 344 och 382) ålägga klaganden överdrivet höga beviskrav.
____________
1 Rådets förordning (EG) nr 139/2004 av den 20 januari 2004 om kontroll av företagskoncentrationer (EUT L 24, 2004, s. 1) (nedan kallad koncentrationsförordningen).