TRIBUNALENS BESLUT (femte avdelningen)
den 7 december 2021 (*)
”Överklagande – EU-varumärke – Klaganden är inte företrädd av en advokat som är behörig att uppträda inför domstol i en medlemsstat eller i en annan stat som har anslutit sig till EES-avtalet – Uppenbart att talan ska avvisas”
I mål T‑422/21,
Daimler AG, Stuttgart (Tyskland),
klagande,
mot
Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO),
motpart,
varvid motparten i förfarandet vid immaterialrättsmyndighetens överklagandenämnd var
Volkswagen AG, Wolfsburg (Tyskland),
angående ett överklagande av det beslut som meddelades av EUIPO:s första överklagandenämnd den 7 maj 2021 (ärende R 734/2020–1) avseende ett invändningsförfarande mellan Daimler och Volkswagen,
meddelar
TRIBUNALEN (femte avdelningen),
sammansatt av ordföranden D. Spielmann (referent) samt domarna R. Mastroianni och M. Brkan,
justitiesekreterare: E. Coulon,
följande
Beslut
Tillämpliga bestämmelser
1 Den 1 februari 2020 trädde avtalet om Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands utträde ur Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen (EUT L 29, 2020, s 7) (nedan kallat utträdesavtalet) i kraft, enligt artikel 185 i detta avtal. I artikel 126 i utträdesavtalet föreskrivs en övergångsperiod som upphörde den 31 december 2020 och under vilken Europeiska unionens lagstiftning var tillämplig i Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland, om inte annat föreskrivs i avtalet. Förenade kungariket är sedan den 1 februari 2020 följaktligen inte längre medlem i unionen.
2 I artikel 91 i utträdesavtalet, med rubriken ”Ombud i domstolen”, föreskrivs följande i punkterna 1 och 2:
”1. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 88, får en advokat med behörighet att verka i Förenade kungarikets domstolar som före övergångsperiodens utgång företrädde eller biträdde en part i mål vid Europeiska unionens domstol eller i samband med begäranden om förhandsavgörande som framställts före övergångsperiodens utgång, fortsätta att företräda eller biträda den parten i de målen eller i samband med de begärandena. Denna rätt ska gälla alla skeden i förfarandena, inbegripet förfaranden om överklagande vid domstolen och förfaranden vid tribunalen efter det att ett mål återförvisats dit.
2. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 88 får advokater med behörighet att verka i Förenade kungarikets domstolar företräda eller biträda en part i Europeiska unionens domstol i sådana mål som avses i artiklarna 87 och 95.3. Advokater med behörighet att verka i Förenade kungarikets domstolar får också företräda eller biträda Förenade kungariket i sådana mål som omfattas av artikel 90 i vilka Förenade kungariket har beslutat att intervenera eller delta.”
3 I artikel 87 i utträdesavtalet, med rubriken ”Nya mål vid domstolen”, föreskrivs följande i punkterna 1 och 2:
”1. Om Europeiska kommissionen anser att Förenade kungariket har underlåtit att uppfylla en skyldighet enligt fördragen eller enligt fjärde delen i detta avtal före övergångsperiodens utgång, får Europeiska kommissionen inom fyra år från övergångsperiodens utgång föra ärendet vidare till Europeiska unionens domstol i enlighet med kraven i artikel 258 i EUF-fördraget eller i artikel 108.2 andra stycket i EUF-fördraget, allt efter omständigheterna. Europeiska unionens domstol ska ha behörighet i sådana mål.
2. Om Förenade kungariket inte rättar sig efter ett sådant beslut som avses i artikel 95.1 i detta avtal eller underlåter att i Förenade kungarikets rättsordning ge rättsliga verkningar åt ett sådant beslut som avses i den bestämmelsen och som riktats till en fysisk eller juridisk person som är bosatt eller etablerad i Förenade kungariket, får Europeiska kommissionen inom fyra år från dagen för det berörda beslutet föra ärendet vidare till Europeiska unionens domstol i enlighet med formföreskrifterna i artikel 258 i EUF-fördraget eller i artikel 108.2 andra stycket i EUF-fördraget, allt efter omständigheterna. Europeiska unionens domstol ska ha behörighet i sådana mål.”
4 I artikel 95 i utträdesavtalet, med rubriken ”Besluts bindande verkan och verkställbarhet”, föreskrivs följande i punkterna 1 och 3:
”1. Beslut som antas av unionens institutioner, organ och byråer före övergångsperiodens utgång, eller som antas i de förfaranden som avses i artiklarna 92 och 93 efter övergångsperiodens utgång, och som är riktade till Förenade kungariket eller till fysiska eller juridiska personer som är bosatta eller etablerade i Förenade kungariket, ska vara bindande för och i Förenade kungariket.
…
3. Lagenligheten av ett beslut som avses i punkt 1 i denna artikel ska granskas enbart av Europeiska unionens domstol i enlighet med artikel 263 i EUF‑fördraget”
5 I artikel 92 i utträdesavtalet, med rubriken ”Pågående administrativa förfaranden”, föreskrivs följande i punkt 1:
”1. Unionens institutioner, organ och byråer ska fortsätta att vara behöriga för administrativa förfaranden som inletts före övergångsperiodens utgång och som avser
a) efterlevnad av unionsrätten av Förenade kungariket eller fysiska eller juridiska personer som är bosatta eller etablerade i Förenade kungariket, eller
b) efterlevnad av unionsrätten när det gäller konkurrens i Förenade kungariket.”
6 I artikel 93 i utträdesavtalet, med rubriken ”Nytt statligt stöd och förfaranden vid Europeiska byrån för bedrägeribekämpning”, föreskrivs följande:
”1. När det gäller stöd som beviljats före övergångsperiodens utgång ska Europeiska kommissionen under en period på fyra år efter övergångsperiodens utgång vara behörig att inleda nya administrativa förfaranden om statligt stöd enligt förordning (EU) 2015/1589 som rör Förenade kungariket.
Europeiska kommissionen ska efter fyraårsperiodens utgång fortsätta att vara behörig i förfaranden som inleddes före den periodens utgång.
Artikel 92.5 i detta avtal ska gälla i tillämpliga delar.
Europeiska kommissionen ska underrätta Förenade kungariket om alla nya administrativa förfaranden om statligt stöd som inleds enligt första stycket i denna punkt senast tre månader efter det att de har inletts.
2. Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 136 och 138 i detta avtal ska Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) under en period av fyra år efter övergångsperiodens utgång vara behörig att inleda nya utredningar enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 med avseende på
a) omständigheter som inträffade före övergångsperiodens slut, eller
b) tullskulder som uppkommer efter övergångsperiodens utgång till följd av de förfaranden för avslutande som avses i artikel 49.1 i detta avtal.
Olaf ska efter fyraårsperiodens utgång fortsätta att vara behörig i förfaranden som inleddes före den periodens utgång.
Olaf ska underrätta Förenade kungariket om alla nya utredningar som inleds enligt första stycket i denna punkt senast tre månader efter det att de har inletts.”
7 I artikel 97 i utträdesavtalet, med rubriken ”Ombud i pågående förfaranden vid Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet”, föreskrivs följande:
”Om en person med behörighet att företräda en fysisk eller juridisk person vid Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet i enlighet med unionsrätten, före övergångsperiodens utgång företrädde en part i ett förfarande som inletts vid den myndigheten får det ombudet fortsätta att företräda den parten i det förfarandet. Denna rätt ska gälla alla skeden i förfarandet vid den myndigheten.
När ett sådant ombud företräder en part vid Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet i ett sådant förfarande som avses i första stycket ska han eller hon i alla avseenden behandlas som ett auktoriserat ombud med behörighet att företräda en fysisk eller juridisk person vid Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet i enlighet med unionsrätten.”
Bakgrund och förfarandet
8 Genom ansökan som inkom till tribunalens kansli den 12 juli 2021, överklagade klaganden, Daimler AG, det beslut som första överklagandenämnden vid Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) meddelade den 7 maj 2021 (ärende R 734/2020–1), i ett invändningsförfarande mellan Daimler AG och Volkswagen AG.
9 Klaganden har i sin ansökan uppgett sig företrädas av D. Moore, ”patent attorney litigator”, samt av D. Ivison och K. Nezami, barristers.
10 Den 19 juli 2021 anmodade tribunalen klaganden att avhjälpa brister i ansökan, bland annat genom att ge in handlingar av vilka det framgår att D. Ivison och K. Nezami är behöriga att uppträda inför domstol i någon av medlemsstaterna eller i en annan stat som är part i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES), enligt artikel 51.2 i tribunalens rättegångsregler.
11 Den 31 augusti 2021 ingav klaganden två intyg på registrering av medlemskap i advokatsamfundet utfärdade av General Council of the Bar of England and Wales (Allmänna rådet för advokatsamfundet i England och Wales, Förenade kungariket), enligt vilka D. Ivision och K. Nezami hade titeln ”barrister” och var behöriga att uppträda inför domstol i samtliga mål.
Rättslig bedömning
12 Enligt artikel 126 i tribunalens rättegångsregler får tribunalen, om det är uppenbart att talan inte kan tas upp till prövning, på förslag av referenten, när som helst avgöra målet genom särskilt uppsatt beslut som är motiverat, utan vidare handläggning.
13 I detta fall anser tribunalen att handlingarna i målet innehåller tillräckliga upplysningar och beslutar, i enlighet med denna artikel, att avgöra målet utan vidare handläggning.
14 Enligt artikel 19 fjärde stycket i stadgan för Europeiska unionens domstol, som enligt artikel 53 första stycket i denna stadga ska tillämpas på förfarandet vid tribunalen, får endast en advokat som är behörig att uppträda inför domstol i någon av medlemsstaterna eller i en annan stat som är part i EES-avtalet företräda eller biträda en part vid unionsdomstolarna.
15 Enligt fast rättspraxis framgår det sålunda av nämnda artikel att två kumulativa villkor måste vara uppfyllda för att en person lagligen ska kunna företräda andra parter än medlemsstater eller unionsinstitutioner vid unionsdomstolarna. De ska nämligen för det första ha ställning som advokat och för det andra vara behöriga att uppträda inför domstol i någon av medlemsstaterna eller i en annan stat som är part i EES-avtalet (se, för ett liknande resonemang, beslut av den 11 maj 2017, Neonart svetlobni in reklamni napisi Krevh/EUIPO, C‑22/17 P, ej publicerat, EU:C:2017:369, punkterna 6 och 7, och beslut av den 12 juni 2019, Saga Furs/EUIPO, C‑805/18 P, ej publicerat, EU:C:2019:488, punkterna 5 och 6).
16 Tribunalen erinrar inledningsvis om att en ”patent attorney litigator”, såsom D. Moore, inte är en advokat i den mening som avses i artikel 19 i stadgan för Europeiska unionens domstol och är följaktligen inte behörig att företräda en part vid tribunalen (beslut av den 20 oktober 2008, Imperial Chemical Industries/harmoniseringskontoret (FACTORY FINISH), T‑487/07, ej publicerat, EU:T:2008:453, punkt 22).
17 Det är vidare utrett att klaganden har styrkt att D. Ivision och K. Nezami var behöriga att verka i Förenade kungarikets domstolar. Klaganden har emellertid inte styrkt att dessa två personer även var behöriga att uppträda inför domstol i någon av medlemsstaterna eller i en annan stat som är part i EES‑avtalet.
18 Sedan utträdesavtalet trädde i kraft anges de olika situationer i vilka en advokat med behörighet att verka i Förenade kungarikets domstolar får företräda eller biträda en part vid unionsdomstolarna i artikel 91.1 och 91.2 i detta avtal.
19 I förevarande mål ingavs, för det första, ansökan den 12 juli 2021, det vill säga efter övergångsperiodens utgång. Talan omfattas således inte av de situationer som avses i artikel 91.1 i utträdesavtalet, vilken artikel avser förfaranden som pågick vid unionsdomstolarna före övergångsperiodens utgång.
20 För det andra ingavs förevarande överklagande med stöd av artikel 72 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001 av den 14 juni 2017 om EU-varumärken (EUT L 154, 2017, s. 1). Talan omfattas följaktligen inte av någon av de situationer som avses i artikel 87 i utträdesavtalet, till vilken artikel 91.2 i samma avtal hänvisar, och som särskilt avser fördragsbrottsförfaranden, enligt artikel 108.2 FEUF och artikel 258 FEUF, som Europeiska kommissionen inlett mot Förenade kungariket.
21 För det tredje antogs det angripna beslutet den 7 maj 2021, det vill säga efter övergångsperiodens utgång, varför den inte omfattas av de situationer som avses i artikel 95.1 första delen av meningen i utträdesavtalet, till vilken artikel 91.2 i samma avtal indirekt hänvisar, och som avser beslut som antagits av unionens institutioner, organ och byråer före övergångsperiodens utgång.
22 I den mån förevarande talan avser ett överklagande av ett beslut meddelat av en av EUIPO:s överklagandenämnder, omfattas den för det fjärde varken av de situationer som avses i artikel 92.1 i utträdesavtalet, till vilken artikel det hänvisas i artikel 91.2 i samma avtal och som avser administrativa förfaranden avseende dels efterlevnad av unionsrätten av Förenade kungariket eller fysiska eller juridiska personer som är bosatta eller etablerade i Förenade kungariket, dels efterlevnad av unionsrätten när det gäller unionens konkurrens i Förenade kungariket eller av de situationer som avses i artikel 93 i detta avtal till vilken artikel 91.2 i samma avtal också hänvisar och som avser förfaranden avseende statligt stöd och förfaranden vid Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf).
23 Slutligen och för det femte omfattas överklagandet inte av artikel 97 i utträdesavtalet, till vilken klaganden har hänvisat i överklagandet, eftersom denna bestämmelse endast avser ombud i pågående förfaranden vid EUIPO och inte vid tribunalen.
24 Av det anförda följer att förevarande överklagande inte omfattas av någon av de situationer som avses i utträdesavtalet enligt vilka en advokat som är behörig att verka i Förenade kungarikets domstolar och som inte har styrkt att vederbörande även är behörig att uppträda inför domstol i någon av medlemsstaterna eller i en annan stat som är part i EES-avtalet får företräda eller biträda en part vid unionsdomstolarna.
25 Ansökan uppfyller följaktligen inte de villkor som föreskrivs i artikel 19 fjärde stycket i stadgan för Europeiska unionens domstol, varför det är uppenbart att överklagandet ska avvisas, utan att EUIPO och motparten i förfarandet vid EUIPO behöver delges överklagandet.
Rättegångskostnader
26 Eftersom detta beslut har antagits innan EUIPO och motparten i förfarandet vid EUIPO har delgetts överklagandet och innan dessa haft möjlighet att lägga fram sina kostnadsyrkanden räcker det att besluta att klaganden ska bära sina kostnader i enlighet med artikel 133 i rättegångsreglerna.
Mot denna bakgrund beslutar
TRIBUNALEN (femte avdelningen)
följande:
1) Överklagandet avvisas, eftersom det är uppenbart att det inte kan prövas i sak.
2) Daimler AG ska bära sina rättegångskostnader.
Luxemburg den 7 december 2021
Justitiesekreteraren | | Ordföranden |