PERSONALDOMSTOLENS BESLUT

(tredje avdelningen)

den 28 september 2011

Mål F‑12/11

André Hecq

mot

Europeiska kommissionen

”Personalmål – Yrkessjukdom – Bestående nedsatt arbetsförmåga – Begäran om att få återuppta yrkesverksamheten – Skadeståndsyrkande”

Saken:      Talan enligt artikel 270 FEUF, vilken är tillämplig på Euratomfördraget enligt dess artikel 106a, i vilken André Hecq yrkar, för det första, ogiltigförklaring av kommissionens underförstådda beslut av den 15 april 2010 att avslå sökandens begäran av den 15 december 2009 om att få återuppta sin yrkesverksamhet, för det andra, utbetalning av skillnaden mellan den lön som han skulle ha uppburit om han hade varit i tjänst från och med den 1 augusti 2003 och det belopp som han har erhållit i form av invaliditetspension från och med detta datum, jämte dröjsmålsränta, samt, för det tredje, skadestånd på 50 000 euro.

Avgörande:      Talan avvisas, eftersom det är uppenbart att den inte kan prövas i sak. Sökanden ska ersätta rättegångskostnaderna.

Sammanfattning

1.      Tjänstemän – Talan – Tidsfrister – Utgången frist – Börjar löpa på nytt – Villkor – Ny och väsentlig omständighet

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 90.1)

2.      Tjänstemän – Social trygghet – Olycksfallsförsäkring och yrkessjukdomsförsäkring – Invaliditet – Skilda föreskrifter

(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 73 och 78; reglerna om olycksfallsförsäkring och yrkessjukdomsförsäkring, artikel 25)

3.      Tjänstemän – Talan – Skadeståndstalan – Grunder – Fråga huruvida ett beslut av tillsättningsmyndigheten som inte ifrågasatts inom föreskriven frist är rättsstridig – Avvisning

(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 90 och 91)

1.      En tjänsteman kan inte genom att framställa en begäran till tillsättningsmyndigheten enligt artikel 90.1 i tjänsteföreskrifterna, förvärva en rätt att väcka talan mot ett beslut som vunnit laga kraft efter att tidsfristerna för väckande av talan löpt ut.

Endast om det föreligger nya och väsentliga omständigheter kan det vara berättigat att inge en begäran som syftar till omprövning av ett sådant beslut.

Ett beslut av tillsättningsmyndigheten att det inte bevilja den berörda personen invaliditetsersättning på grundval av artikel 73 i tjänsteföreskrifterna, även om det otvivelaktigt utgör en ny omständighet, kan inte anses utgöra en väsentlig omständighet i det förfarande som ägt rum enligt artikel 78 i tjänsteföreskrifterna.

(se punkterna 41-43)

Hänvisning till

Domstolen: 26 september 1985, Valentini mot kommissionen, 231/84, punkt 14

Förstainstansrätten: 22 september 1994, Carrer m.fl. mot domstolen, T‑495/93, punkt 20; 14 juli 1998, Lebedef mot kommissionen, T‑42/97, punkt 25

2.      Av artikel 25 i reglerna om olycksfallsförsäkring och yrkessjukdomsförsäkring för tjänstemän följer att ett förfarande för att erkänna en fullständig eller partiell bestående invaliditet med tillämpning av artikel 73 i tjänsteföreskrifterna inte hindrar en tillämpning av artikel 78 i tjänsteföreskrifterna, och tvärtom. Artiklarna 73 och 78 i tjänsteföreskrifterna har olika ändamål och grundar sig på skilda begrepp.

(se punkterna 44 och 54)

Hänvisning till

Personaldomstolen: 14 september 2011, A mot kommissionen, F‑12/09, punkterna 146–150 och där angiven rättspraxis

3.      En tjänsteman som har underlåtit att angripa en rättsakt som går honom eller henne emot genom att inom föreskriven tid väckta en talan om ogiltigförklaring, kan inte reparera denna underlåtelse, och i viss mening erhålla nya talefrister, genom att väcka en skadeståndstalan.

En tjänsteman som inte inom föreskriven tid har väckt talan mot ett beslut av tillsättningsmyndigheten som går honom eller henne emot kan inte i en skadeståndstalan åberopa påstådda rättsstridigheter i detta beslut. En tjänsteman som vill väcka en skadeståndstalan på grundval av att en rättsakt som går honom emot innehåller rättsstridigheter, måste inom tre månader från det att akten delgavs eller från den tidpunkt då sökanden fick kännedom om akten inleda det administrativa förfarandet avseende inte enbart den materiella utan också den ideella skadan.

(se punkterna 50 och 51)

Hänvisning till

Domstolen: 7 oktober 1987, Schina mot kommissionen, C-401/85, punkt 9

Förstainstansrätten: 24 januari 1991, Latham mot kommissionen, T‑27/90, punkt 38; 27 juni 1991, Valverde Mordt mot domstolen, T‑156/89, punkt 144; 13 juli 1993, Moat mot kommissionen, T‑20/92, punkt 46; 28 juni 2005, Ross mot kommissionen, T‑147/04, punkt 48

Personaldomstolen: 21 februari 2008, Skoulidi mot kommissionen, F‑4/07, punkt 70