FÖRSTAINSTANSRÄTTENS DOM (tredje avdelningen)
den 31 januari 2007
Mål T‑166/04
C
mot
Europeiska gemenskapernas kommission
”Tjänstemän – Åtgärder för att följa förstainstansrättens dom – Talan om ogiltigförklaring – Anledning saknas att döma i saken – Skadeståndstalan – Fel i tjänsten – Förlust av en möjlighet”
Saken: Talan om dels ogiltigförklaring av det tysta avslaget på sökandens ansökan om verkställighet av en dom som förstainstansrätten meddelat och, om nödvändigt, av beslutet att avslå sökandens klagomål av den 12 februari 2004, dels ersättning för den materiella och ideella skada som sökanden påstås ha lidit.
Avgörande: Det saknas anledning att pröva yrkandena om ogiltigförklaring. Kommissionen skall till sökanden, C, utge 15 000 euro. Kommissionen skall ersätta rättegångskostnaderna.
Sammanfattning
1. Tjänstemän – Talan – Berättigat intresse av att få saken prövad (Artikel 233 EG; tjänsteföreskrifterna, artiklarna 90 och 91)
2. Tjänstemän – Talan – Dom om ogiltigförklaring – Rättsverkningar – Skyldighet att vidta åtgärder för att följa domen
(Artikel 233 EG)
3. Tjänstemän – Institutionernas utomobligatoriska skadeståndsansvar
(Artikel 233 EG; tjänsteföreskrifterna, artikel 91)
1. Den part vars talan om ogiltigförklaring av en institutions rättsakt har bifallits i en dom är i princip direkt berörd av det sätt på vilket institutionen rättar sig efter denna dom. Denna part har således rätt att yrka att gemenskapsdomstolen skall fastställa att institutionen eventuellt har underlåtit att fullgöra de skyldigheter som åligger den enligt tillämpliga bestämmelser.
Så är inte fallet i fråga om yrkanden om ogiltigförklaring som anförts inom ramen för en talan vari det sätt på vilket en institution har rättat sig efter en dom om ogiltigförklaring av avslaget på sökandens ansökan till en ledig tjänst angrips, när sökanden har gått i pension efter det att talan har väckts, och det saknas i sådant fall anledning att döma i saken. Den berörda institutionen kan nämligen i ett sådant fall inte ompröva sökandens ansökan till den aktuella tjänsten, vilket medför att den enda tänkbara åtgärden för att följa domen i förhållande till sökanden är att bevilja skadestånd. När en sådan talan även avser yrkanden om skadestånd skall det, vid bedömningen av lagenligheten av det beteende som läggs institutionen till last, emellertid hänvisas till de grunder och argument som anförts inom ramen för yrkandet om ogiltigförklaring.
(se punkterna 25–27 och 29)
Hänvisning till domstolen den 28 februari 1989, 341/85, 251/86, 258/86, 259/86, 262/86, 266/86, 222/87 och 232/87, Van der Stijl m.fl. mot kommissionen, REG 1989, s. 511, punkt 18; förstainstansrätten den 22 april 1999, T‑148/96 och T‑174/96, Brognieri mot kommissionen, REGP 1999, s. I‑A‑65 och II‑329, punkt 22 och där angiven rättspraxis
2. Administrationen åsidosätter artikel 233 EG och gör sig skyldig till ett fel i tjänsten som kan föranleda skadeståndsansvar om den, på grund av att det föreligger hinder för verkställighet, underlåter att vidta någon som helst åtgärd för att följa en dom om ogiltigförklaring och den till och med underlåter att vidta någon som helst åtgärd i förhållande till sökanden för att undersöka möjligheten till en uppgörelse. Om objektiva omständigheter hindrar administrationen från att följa en dom om ogiltigförklaring, medför omsorgsplikten att den är skyldig att så snart som möjligt underrätta sökanden om detta och inleda diskussioner med vederbörande för att fastställa en rimlig ersättning för sökandens skada.
(se punkterna 49 och 52)
Hänvisning till förstainstansrätten den 12 december 2000, T‑11/00, Hautem mot EIB, REG 2000, s. II‑4019, punkt 43 och där angiven rättspraxis
3. När administrationen gör sig skyldig till ett fel i tjänsten på grund av underlåtenhet att fullgöra sin skyldighet att följa en dom om ogiltigförklaring av avslaget på sökandens ansökan till en ledig tjänst, kan höjningen av den lön och de pensionsrättigheter som sökandena skulle ha erhållit om han hade tillsatts på den aktuella tjänsten inte anses utgöra en tillräckligt säker skada för att kunna ligga till grund för rätt till skadestånd. Även om den rättsstridighet som föranledde en ogiltigförklaring av avslaget på hans ansökan inte hade förelegat, hade sökanden inte tillräckliga garantier för att han slutligen skulle tillsättas på tjänsten, vilket i sig utgör en hypotetisk händelse genom att den förutsätter att tillsättningsmyndigheten utövar det stora utrymme för skönsmässig bedömning som den förfogar över när det gäller rekrytering och befordran, eftersom det rör sig både om en jämförelse av kandidaternas kvalifikationer och om organisering av förfarandet för rekrytering av anställda.
Den ideella skadan till följd av den rättsstridighet som administrationen har gjort sig skyldig till är däremot faktisk och säker. Eftersom sökandens kvalifikationer inte har beaktats i vederbörlig ordning, har han oundvikligen lidit ideell skada till följd av känslan att ha gått miste om möjligheten att få tjänsten i fråga och att få sin kompetens erkänd, och det på grund av ett rättstridigt beteende från administrationens sida. Eftersom administrationen inte har vidtagit någon åtgärd för att följa domen i syfte att beakta sökandens ansökan på lagenliga villkor, är sökandens förlust av denna möjlighet definitiv och säker vid dagen för vägran att följa domen om ogiltigförklaring.
Administrationen kan i det avseendet inte åberopa rättspraxis enligt vilken gemenskapsdomstolens ogiltigförklaring av det beslut som ligger till grund för en sådan ideell skada i princip räcker för att avhjälpa skadan. Det övervägandet grundar sig nämligen på administrationens skyldighet att vidta åtgärder för att följa domen.
(se punkterna 66, 68 och 70–72)
Hänvisning till domstolen den 27 oktober 1977, 126/75, 34/76 och 92/76, Giry mot kommissionen, REG 1977, s. 1937, punkt 28; förstainstansrätten den 11 juni 2002, T‑365/00, AICS mot parlamentet, REG 2002, s. II‑2719, punkterna 79 och 80