Mål C‑263/08
Djurgården-Lilla Värtans Miljöskyddsförening
mot
Stockholms kommun genom dess marknämnd
(begäran om förhandsavgörande från Högsta domstolen)
”Direktiv 85/337/EEG – Allmänhetens deltagande i beslutsprocesser på miljöområdet – Rätt att föra talan mot beslut om tillstånd för projekt som kan antas medföra en betydande miljöpåverkan”
Sammanfattning av domen
1. Miljö – Bedömning av vissa projekts inverkan på miljön – Direktiv 85/337– Projekt av de slag som uppräknas i bilaga II till direktivet ska bli föremål för en miljökonsekvensbeskrivning – Projekt avseende utvinning av grundvatten eller konstgjord grundvattenbildning vilka inte omfattas av bilaga I till direktivet – Begrepp – Projekt som inte medför att vattnet i fråga används – Omfattas
(Rådets direktiv 85/337, i dess lydelse enligt direktiv 2003/35, bilaga II, punkt 10 l)
2. Miljö – Bedömning av vissa projekts inverkan på miljön – Direktiv 85/337– Rätt att föra talan mot ett tillståndsbeslut – Beslutat utfärdat av en domstol – Den berörda allmänhetens deltagande i beslutsprocesser – Talerätten påverkas inte
(Rådets direktiv 85/337, i dess lydelse enligt direktiv 2003/35, artiklarna 1.2, 2.2, 6.4 och 10a)
3. Miljö – Bedömning av vissa projekts inverkan på miljön – Direktiv 85/337 – Rätt att föra talan mot ett tillståndsbeslut – Nationell lagstiftning genom vilken talerätten förbehålls miljöskyddsföreningar som har minst 2 000 medlemmar – Otillåtet
(Rådets direktiv 85/337, i dess lydelse enligt direktiv 2003/35, artiklarna 1.2 och 10a)
1. Bestämmelserna i punkt 10 l i bilaga II till direktiv 85/337 om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt, i dess lydelse enligt direktiv 2003/35, ska tolkas så, att de avser alla system för utvinning av grundvatten eller konstgjord grundvattenbildning som inte omfattas av bilaga I till nämnda direktiv, oberoende av deras ändamål. Detta innebär att bestämmelserna även omfattar system som inte medför att vattnet i fråga används.
Ett projekt som avser bortledande av inläckande grundvatten från en kraftledningstunnel och infiltration av vatten i jord eller berg för att kompensera för eventuell grundvattensänkning, samt utförande och bibehållande av anläggningar för bortledandet och infiltrationen, omfattas således av punkt 10 l i bilaga II till direktiv 85/337, oberoende av för vilken slutanvändning grundvattnet är avsett och, i synnerhet, oberoende av huruvida vattnet är föremål för någon senare användning.
(se punkterna 30 och 31, samt punkt 1 i domslutet)
2. Medlemmar av den berörda allmänheten, i den mening som avses i artiklarna 1.2 och 10a i direktiv 85/337 om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt, i dess lydelse enligt direktiv 2003/35, ska ha rätt att föra talan mot beslut genom vilka en instans, som ingår i en medlemsstats domstolsväsende, har tagit ställning till en ansökan om tillstånd för ett projekt, oberoende av vilken roll de, genom att delta i förfarandet i nämnda instans och yttra sig där, kan ha haft vid handläggningen av nämnda ansökan.
För det första gäller nämligen rätten till rättslig prövning enligt artikel 10a i direktiv 85/337 oberoende av om det är en förvaltningsmyndighet eller en domstol som har utfärdat det beslut eller den rättsakt som är omtvistad. För det andra skiljer sig deltagandet i beslutsprocesser på miljöområdet enligt villkoren i artikel 2.2 och 6.4 i direktiv 85/337 från, och har ett annat syfte än, talan i domstol, vilken i förekommande fall kan föras mot ett beslut som antagits i en sådan process. Talerätten påverkas således inte av ett sådant deltagande.
(se punkterna 38 och 39, samt punkt 2 i domslutet)
3. Artikel 10a i direktiv 85/337 om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt, i dess lydelse enligt direktiv 2003/35, ska tolkas så, att den utgör hinder för en nationell lagstiftning genom vilken rätten till rättslig prövning av ett beslut angående en verksamhet som omfattas av tillämpningsområdet för nämnda direktiv förbehålls miljöskyddsföreningar som har minst 2 000 medlemmar.
Artikeln överlåter visserligen, genom hänvisningen till artikel 1.2 i direktiv 85/337, till de nationella lagstiftarna att fastställa eventuella krav som ska vara uppfyllda för att en icke-statlig miljöorganisation ska anses ha talerätt. De nationella bestämmelserna får inte innebära en risk för att de gemenskapsrättsliga bestämmelserna – innebärande en rätt för personer som har ett tillräckligt intresse av att ifrågasätta ett projekt, eller vars rättigheter kränks av projektet, däribland miljöskyddsföreningar, att föra talan i behörig rättsinstans – förlorar all ändamålsenlig verkan.
(se punkterna 45 och 52, samt punkt 3 i domslutet)