Mål T‑146/22
Ryanair DAC
mot
Europeiska kommissionen
Tribunalens dom (åttonde avdelningen) av den 7 februari 2024
”Statligt stöd – Stöd som Nederländerna beviljat KLM i samband med covid-19-pandemin – Statlig kreditgaranti och ett statligt förlagslån – Beslut i vilket stödet förklaras vara förenligt med den inre marknaden – Talan om ogiltigförklaring – Talerätt – Väsentlig påverkan på sökandens ställning på den berörda marknaden – Upptagande till prövning – Fastställande av stödmottagaren när en koncern berörs”
1. Talan om ogiltigförklaring – Fysiska eller juridiska personer – Akter som berör dem direkt och personligen – Villkoret personligen berörd – Kriterier – Kommissionsbeslut om att ett stöd är förenligt med den inre marknaden – Talan väckt av ett konkurrerande företag som visar att dess marknadsställning påverkas väsentligt – Upptagande till prövning – Skyldighet för det konkurrerande företaget att exakt definiera den relevanta marknaden och jämföra situationen för samtliga konkurrenter på denna marknad för att särskilja sig från dessa – Föreligger inte
(Artikel 263 fjärde stycket FEUF)
(se punkterna 19–45)
2. Stöd som ges av en medlemsstat – Förbud – Undantag – Stöd som kan anses vara förenligt med den inre marknaden – Kommissionens utrymme för skönsmässig bedömning – Identifiering av stödmottagare – Grupp av företag som utgör en enda ekonomisk enhet – Bedömningskriterier – Äganderättsliga, organisatoriska, funktionella och ekonomiska band mellan de företag som ingår i nämnda grupp – De aktuella stödåtgärdernas avtalsrättsliga ram och sammanhang
(Artikel 107.3 b FEUF)
(se punkterna 52–62, 76, 77, 97, 107, 132 och 139–146)
3. Stöd som ges av en medlemsstat – Förbud – Undantag – Stöd som kan anses vara förenligt med den inre marknaden – Kommissionens utrymme för skönsmässig bedömning – Identifiering av stödmottagare – Företag som åtnjuter en direkt eller indirekt fördel – Indirekt fördel – Begrepp – Skillnaden mellan en indirekt fördel och sekundära ekonomiska effekter som följer av en stödåtgärd
(Artikel 107.3 b FEUF; kommissionens tillkännagivande 2016/C 262/01, punkterna 115 och 116)
(se punkterna 149–158)
4. Stöd som ges av en medlemsstat – Förbud – Undantag – Stöd som kan anses vara förenligt med den inre marknaden – Stöd för att avhjälpa en allvarlig störning i en medlemsstats ekonomi – Stöd avsett att finansiera en flygkoncerns omedelbara likviditetsbehov i samband med covid-19-pandemin – Kommissionsbeslut om att ett stöd är förenligt med den inre marknaden – Kommissionens identifiering av stödmottagarna är uppenbart felaktig – Felaktighet som kan påverka bedömningen av stödåtgärders förenlighet med den inre marknaden
(Artikel 107.3 b FEUF)
(se punkterna 159–163)
Resumé
Efter det att flygbolaget Ryanair väckt talan ogiltigförklarar tribunalen kommissionens beslut av den 16 juli 2021(1) att kvalificera ett finansiellt stöd till flygbolaget KLM, vilket hade anmälts av Konungariket Nederländerna, som statligt stöd som är förenligt med den inre marknaden enligt artikel 107.3 b FEUF. Tribunalen preciserar härvid vilka som är mottagare av en stödåtgärd när en koncern berörs.
Den 26 juni 2020 anmälde Konungariket Nederländerna till kommissionen ett statligt stöd till förmån för KLM. Stödet bestod dels av en statlig garanti för ett lån som ett bankkonsortium skulle bevilja KLM, dels av ett statligt lån (nedan kallad den aktuella åtgärden). Den totala budgeten för detta stöd uppgick till 3,4 miljarder euro.
Stödåtgärden i fråga ingår i det sammanhang som utgörs av flera andra statliga stödåtgärder som syftar till att stödja de bolag som ägs av holdingbolaget Air France-KLM, vars flygbolag KLM och Air France är de två största dotterbolagen.
Europeiska kommissionen godkände i synnerhet, genom beslut av den 4 maj 2020 (nedan kallat Air France-beslutet)(2), ett individuellt stöd som Republiken Frankrike beviljat Air France i form av dels en statlig garanti på 90 procent för ett lån på 4 miljarder euro från ett bankkonsortium, dels ett aktieägarlån på högst 3 miljarder euro. Den 5 april 2021 slog kommissionen dessutom fast att ett individuellt stöd som beviljats av Republiken Frankrike i form av en rekapitalisering av Air France och holdingbolaget Air France-KLM till ett sammanlagt belopp av 4 miljarder euro var förenligt med den inre marknaden (nedan kallat beslutet Air France-KLM och Air France)(3).
Syftet med den aktuella åtgärden var att tillfälligt förse KLM med de likvida medel som företaget behövde för att hantera de negativa konsekvenserna av covid-19-pandemin.
I beslut av den 13 juli 2020(4) bedömde kommissionen att den aktuella åtgärden utgjorde statligt stöd som är förenligt med den inre marknaden enligt artikel 107.2 b FEUF. Enligt detta beslut var KLM den enda mottagaren av stödet, med uteslutande av de andra bolagen i koncernen Air France-KLM.
Genom dom av den 19 maj 2021 ogiltigförklarade tribunalen emellertid beslutet av den 13 juli 2020(5), med motiveringen att det var bristfälligt motiverat vad gäller fastställandet av vem som var mottagare av den aktuella åtgärden. Tribunalen beslutade dessutom att verkningarna av ogiltigförklaringen av nämnda beslut skulle skjutas upp till dess att kommissionen hade antagit ett nytt beslut i enlighet med artikel 108 FEUF.
Den 16 juli 2021 antog kommissionen följaktligen ett andra beslut, i vilket den på nytt slog fast att den aktuella åtgärden utgjorde statligt stöd i den mening som avses i artikel 107.1 FEUF, men att det var förenligt med den inre marknaden enligt artikel 107.3 b FEUF. Denna gång identifierade kommissionen KLM och dess dotterbolag som enda mottagare av stödet, med uteslutande av de andra bolagen i koncernen Air France-KLM.
Ryanair väckte talan vid tribunalen om ogiltigförklaring av det andra beslutet och bestred bland annat att holdingbolaget Air France-KLM och dess dotterbolag Air France inte ingick i kretsen av mottagare av den aktuella åtgärden.
Tribunalens bedömning
Vad gäller fastställandet av vem som är mottagare av en anmäld stödåtgärd när en koncern berörs erinrar tribunalen om att även om kommissionen har ett stort utrymme för skönsmässig bedömning i detta avseende, är det likväl så, att unionsdomstolen inte bara ska pröva huruvida de bevis som åberopats är materiellt riktiga, tillförlitliga och samstämmiga, utan även huruvida dessa bevis utgör samtliga relevanta uppgifter som ska beaktas för att bedöma en komplicerad situation och huruvida de kan ligga till grund för de slutsatser som dragits.
Det följer dessutom av rättspraxis och kommissionens tillkännagivande om begreppet statligt stöd(6) att flera separata juridiska personer kan anses utgöra en ekonomisk enhet vid tillämpningen av reglerna för statligt stöd. Bland de omständigheter som beaktas vid fastställandet av huruvida det föreligger en sådan ekonomisk enhet återfinns bland annat de äganderättsliga, organisatoriska, funktionella och ekonomiska banden mellan de berörda enheterna, de avtal på grundval av vilka det anmälda stödet beviljades, och det sammanhang i vilket det ingår.
Mot bakgrund av dessa preciseringar noterar tribunalen för det första att de äganderättsliga och organisatoriska banden inom koncernen Air France-KLM visar att de olika juridiska personerna inom koncernen utgör en enda ekonomisk enhet vid tillämpningen av reglerna om statligt stöd. Tribunalen understryker att det framgår av kommissionens redogörelse i det angripna beslutet och den bevisning som framlagts av Ryanair att holdingbolaget Air France-KLM i praktiken utövar kontroll över systerbolagen Air France och KLM genom att direkt eller indirekt utöva ett inflytande på förvaltningen och på så sätt deltar i den ekonomiska verksamheten. Av detta följer även att det finns ett centraliserat beslutsförfarande och en viss samordning på koncernnivå, vilka säkerställs genom blandade organ i vilka företrädare på hög nivå för holdingbolaget Air France-KLM, Air France och KLM ingår, i vart fall vad gäller antagandet av vissa viktiga beslut.
Kommissionens slutsats att holdingbolaget Air France-KLM, Air France och KLM inte utgör en ekonomisk enhet vid identifieringen av mottagarna av den aktuella åtgärden motsägs dessutom av de funktionella och ekonomiska banden mellan dessa enheter. Beskrivningen av dessa band i det angripna beslutet och de olika exempel som Ryanair åberopat i detta avseende vittnar nämligen om att det föreligger viss integration samt funktionellt, kommersiellt och finansiellt samarbete mellan nämnda enheter.
Vidare finner tribunalen att de avtalsbestämmelser som citeras i det angripna beslutet, i motsats till vad kommissionen har gjort gällande, inte gör det möjligt att dra slutsatsen att de enda mottagarna av den aktuella åtgärden är KLM och dess dotterbolag, med uteslutande av holdingbolaget Air France-KLM och Air France och de dotterbolag som de kontrollerar. I detta avseende understryker tribunalen att flera villkor för att bevilja den aktuella åtgärden uttryckligen måste godkännas av holdingbolaget Air France-KLM eller är föremål för ett åtagande från holdingbolagets sida. Detta visar att de avtal på grundval av vilka den aktuella åtgärden beviljades medför betydande avtalsmässiga rättigheter och skyldigheter för nämnda holdingbolag inom ramen för beviljandet och genomförandet av nämnda åtgärd. Genom att säkerställa lönsamheten för KLM, stärker den aktuella åtgärden för övrigt även holdingbolaget Air France-KLM:s lönsamhet. Utan denna åtgärd skulle risken för obestånd för KLM ha kunnat sprida sig till nämnda holdingbolag och därmed till hela koncernen Air France-KLM. Den aktuella åtgärden kan således, med hänsyn till omfattningen av integrationen inom koncernen Air France-KLM, stärka hela koncernens finansiella ställning, i vart fall indirekt.
Tribunalen konstaterar dessutom att den stödåtgärd som var föremål för beslutet Air France-KLM och Air France inte nämns i det angripna beslutet samtidigt som den betonar att det finns ett kronologiskt, strukturellt och ekonomiskt samband mellan den aktuella åtgärden och de åtgärder som var föremål för Air France-beslutet och beslutet Air France-KLM och Air France. I detta beslut, vilket antogs mer än tre månader före det angripna beslutet, ansåg kommissionen att såväl holdingbolaget Air France-KLM och dess dotterbolag som Air France och dess dotterbolag, med undantag för KLM och dess dotterbolag, var mottagare av den stödåtgärd som var föremål för detta beslut. Under de särskilda omständigheterna i förevarande fall ankom det på kommissionen att även beakta beslutet Air France-KLM och Air France, vilket den underlät att göra.
Slutligen underkänner tribunalen kommissionens resonemang att den aktuella åtgärden på sin höjd har rena sekundära ekonomiska effekter för holdingbolaget Air France-KLM och Air France. På denna punkt erinrar tribunalen om att en förhandsprövning av de förutsebara effekterna av den aktuella åtgärden ger vid handen att denna finansieringslösning kunde gynna koncernen Air France-KLM i dess helhet genom att förbättra koncernens övergripande finansiella ställning. Enligt kommissionens tillkännagivande om begreppet statligt stöd tyder en sådan finansieringslösning på att det åtminstone föreligger en indirekt fördel för koncernen Air France-KLM.
Mot bakgrund av samtliga dessa omständigheter finner tribunalen att kommissionen gjorde en uppenbart oriktig bedömning när den fann att KLM och dess dotterbolag, med uteslutande av holdingbolaget Air France-KLM och dess andra dotterbolag, däribland Air France och dess dotterbolag, var mottagare av den aktuella åtgärden. Eftersom denna felaktiga identifiering av stödmottagarna kan påverka hela bedömningen av de anmälda åtgärdernas förenlighet med den inre marknaden enligt artikel 107.3 b FEUF och den tillfälliga ramen, ogiltigförklarar tribunalen de angripna besluten.