TRIBUNALENS BESLUT (avdelningen för överklaganden)

den 18 juli 2011

Mål T‑450/10 P

Luigi Marcuccio

mot

Europeiska kommissionen

”Överklagande – Personalmål – Tjänstemän – Rimlig frist för att ansöka om ersättning – Försening – Uppenbart att överklagandet delvis ska avvisas och delvis ska ogillas”

Saken:      Överklagande av det beslut som Europeiska unionens personaldomstol (första avdelningen) meddelade den 9 juli 2010 i mål F-91/09, Marcuccio mot kommissionen (ännu ej publicerat i rättsfallssamlingen) samt yrkande om upphävande av detta beslut.

Avgörande:      Talan avvisas. Luigi Marcuccio förpliktas att bära sina rättegångskostnader samt att ersätta Europeiska kommissionens kostnader inom ramen för förfarandet vid denna instans.

Sammanfattning

1.      Tjänstemän – Talan – Ansökan med stöd av artikel 90.1 i tjänsteföreskrifterna – Frist för att ansöka – Rimlig tidsfrist

(Artikel 270 FEUF; tjänsteföreskrifterna, artiklarna 90 och 91)

2.      Tjänstemän – Talan – Tidsfrister – Ansökan om ersättning riktad mot en institution – Iakttagande av en skälig tidsfrist – Bedömningskriterier – Personaldomstolens prövning – Rättslig kvalificering

(Domstolens stadga, artikel 46; tjänsteföreskrifterna, artikel 90)

1.      En tvist mellan en tjänsteman och en institution som vederbörande tillhör, eller tillhörde, och som syftar till att erhålla ersättning för skada omfattas av tillämpningsområdet för artikel 270 FEUF samt artiklarna 90 och 91 i tjänsteföreskrifterna när skadan har sin upprinnelse i det anställningsförhållande som binder den berörde till institutionen. En sådan tvist omfattas således inte av tillämpningsområdet för artikel 46 i domstolens stadga.

Det förhållandet att det i artikel 236 EG och artikel 90 i tjänsteföreskrifterna inte fastställs någon frist för att inkomma med en ansökan om ersättning för en skada innebär inte att kravet på att en sådan ansökan ska inlämnas inom en rimlig tid är rättsstridigt. Tillämpning av dessa bestämmelser, i synnerhet på en ansökan om ersättning för en skada, ska ske med iakttagande av rättssäkerhetsprincipen och principen om skydd för berättigade förväntningar som ingår bland Europeiska unionens allmänna rättsprinciper. I avsaknad av reglering i texterna utgör dessa allmänna principer emellertid hinder för att institutionerna och fysiska eller juridiska personer agerar utan någon som helst begränsning i tiden och därmed riskerar att rubba stabiliteten i redan uppkomna rättsliga situationer och ställer krav på att en rimlig frist iakttas. Att sedan en rimlig tid förflutit ifrågasätta den utlösande faktorn bakom en skada som en europeisk institution orsakat i relationen med sina anställda påverkar säkerheten i rättsförhållandena mellan nämnda institution och dess anställa och utsätter Europeiska unionens budget för utgifter för skadebringande händelser som ligger för långt tillbaka i tiden. Rättssäkerhetsprincipen ställer därför krav på att anställda, inom rimlig tid, inkommer med sina ansökningar om ersättning för skador som har orsakats av en europeisk institution i relationen mellan de anställda och denna institution.

Hänvisningen till den frist som föreskrivs i artikel 46 i domstolens stadga kan i detta avseende anses som ett tak. Det faktum att en ansökan om ersättning lämnats in inom fem år från den tidpunkt då de berörda personerna fick kännedom om den situation som de klagar på är emellertid inte tillräckligt för att nämnda ansökan ska anses gjord inom rimlig tid.

(se punkterna 24–27 och 29)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: 5 oktober 2004, T‑45/01, Sanders m.fl. mot kommissionen, REG 2004, s. II‑3315, punkt 59; 5 oktober 2004, Eagle m.fl. mot kommissionen, T‑144/02, ännu ej publicerat i rättsfallssamlingen, punkt 62; 26 juni 2009, T‑114/08 P, Marcuccio mot kommissionen, REG 2009, s. II‑381, punkterna 12 och 25 samt där angiven rättspraxis

2.      Fastställelse av fristen för att väcka talan om skadestånd är en rättsfråga. Om det i tillämpliga bestämmelser inte föreskrivs någon frist för att inkomma med en ansökan om skadestånd som har sin upprinnelse i ett anställningsförhållande mellan tjänstemannen och den institution vederbörande tillhör ska nämnda ansökan lämnas in inom rimlig tid. Vad som är rimlig tid fastställs med hänsyn till omständigheterna i det aktuella fallet. Personaldomstolen fastställer och bedömer de relevanta faktiska omständigheterna, med förbehåll för om dessa missuppfattats. Därefter gör den en rättslig kvalificering av dessa med hänsyn till principen om iakttagande av en rimlig tidsfrist under tribunalens kontroll. Hänvisningen till artikel 46 i domstolens stadga kan under alla omständigheter i första hand anses som ett tak.

(se punkterna 28, 29 och 31)

Hänvisning till

Tribunalen 26 juni 2009, Marcuccio mot kommissionen, T‑114/08 P, ännu ej publicerat i rättsfallssamlingen, punkterna 25 och 27, samt där angiven rättspraxis