Language of document :

Begäran om förhandsavgörande framställd av Consiglio di Stato (Italien) den 9 februari 2021 – Airbnb Ireland UC, Airbnb Payments UK Ltd mot Agenzia delle Entrate

(Mål C-83/21)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Consiglio di Stato

Parter i det nationella målet

Klagande: Airbnb Ireland UC, Airbnb Payments UK Ltd

Motpart: Agenzia delle Entrate

Tolkningsfrågor

EU-domstolen ombeds klargöra hur begreppen ”teknisk föreskrift” för informationssamhällets tjänster och ”föreskrift för tjänster” i informationssamhället i direktiv (EU) 2015/15351 , ska tolkas och närmare bestämt om de ska tolkas så att de även innefattar skattemässiga åtgärder som inte direkt syftar till att reglera den specifika tjänsten i informationssamhället utan till att harmonisera det faktiska utövandet av tjänsten inom medlemsstaten, i synnerhet genom att de medför ytterligare skyldigheter för alla bostadsförmedlare – således även icke-etablerade aktörer som tillhandahåller sina tjänster online – i syfte att skatter från hyresgästerna ska uppbäras effektivt. Följande skyldigheter avses:

a)    Att samla in uppgifter om korttidshyresavtal som har ingåtts som ett resultat av förmedlarens verksamhet och att senare meddela dessa till medlemsstatens skattemyndigheter.

b)    Att av de belopp som hyresgästerna ska betala till hyresvärdarna innehålla den andel som ska betalas till Fisco (även kallad Amministrazione finanziaria, skattemyndigheten) och att senare betala in denna andel till staten.

EU-domstolen ombeds klargöra

a)    om principen om fritt tillhandahållande av tjänster i enlighet med artikel 56 FEUF samt även liknande principer som föreskrivs i direktiven 2006/123/EG2 och 2000/31/EG3 , i de fall där de anses vara tillämpliga i den aktuella frågan, utgör hinder för en nationell åtgärd som medför skyldigheter för bostadsförmedlare som bedriver verksamhet i Italien – således även icke-etablerade aktörer som tillhandahåller sina tjänster online – att samla in uppgifter om korttidshyresavtal som har ingåtts via dem och att senare meddela dessa till skattemyndigheten för uppbörd av de direkta skatter som de personer som utnyttjar tjänsterna ska betala,

b)    om principen om fritt tillhandahållande av tjänster i enlighet med artikel 56 FEUF samt även liknande principer som föreskrivs i direktiven 2006/123/EG och 2000/31/EG, i de fall där de anses vara tillämpliga i den aktuella frågan, utgör hinder för en nationell åtgärd som medför skyldigheter för bostadsförmedlare som bedriver verksamhet i Italien – således även icke-etablerade aktörer som tillhandahåller sina tjänster online – och som hanterar betalningar avseende korttidshyresavtal som har ingåtts via dem att ta ut källskatt på sådana betalningar med senare inbetalning till staten, för uppbörd av de direkta skatter som de personer som utnyttjar tjänsterna ska betala,

c)    om principen om fritt tillhandahållande av tjänster i enlighet med artikel 56 FEUF samt även liknande principer som föreskrivs i direktiven 2006/123/EG och 2000/31/EG, i de fall där de anses vara tillämpliga i den aktuella frågan och vid jakande svar på de föregående frågorna, dock får begränsas i enlighet med rätten [unionsrätten] genom sådana nationella åtgärder som beskrivs i leden a och b ovan, med hänsyn till den i annat fall ineffektiva skatteuppbörden beträffande de direkta skatter som de personer som utnyttjar tjänsten ska betala, och

d)    om principen om fritt tillhandahållande av tjänster i enlighet med artikel 56 FEUF samt även liknande principer som föreskrivs i direktiven 2006/123/EG och 2000/31/EG, i de fall där de anses vara tillämpliga i den aktuella frågan, får begränsas i enlighet med rätten [unionsrätten] genom en nationell åtgärd som medför en skyldighet för bostadsförmedlare som inte är etablerade i Italien att utse en skatterepresentant som, i den icke-etablerade förmedlarens namn och för dennes räkning, är skyldig att respektera de nationella åtgärder som beskrivs i punkt b ovan, med hänsyn till den i annat fall ineffektiva skatteuppbörden beträffande de direkta skatter som de personer som utnyttjar tjänsten ska betala.

EU-domstolen ombeds klargöra om artikel 267 tredje stycket FEUF ska tolkas så att domstolen, när en fråga om tolkningen av rätten [unionsrätten] (primär- eller sekundärrätten) tas upp av någon av parterna och åtföljs av en ingående redogörelse av frågan, bibehåller rätten att göra en egen omformulering av frågan och att skönsmässigt fastställa, enligt bästa vetskap och övertygelse, relevanta bestämmelser i rätten [unionsrätten], de nationella bestämmelser som eventuellt strider mot dessa och ordalydelsen i hänskjutandet, förutsatt att det sker inom tvistefrågans ramar, eller om rätten är skyldig att ta upp frågan såsom den har framställts av klaganden.

____________

1     Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/1535 av den 9 september 2015 om ett informationsförfarande beträffande tekniska föreskrifter och beträffande föreskrifter för informationssamhällets tjänster (EUT 2015, L 241, s. 1).

2     Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG av den 12 december 2006 om tjänster på den inre marknaden (EUT 2006, L 376, s. 36).

3     Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/31/EG av den 8 juni 2000 om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster, särskilt elektronisk handel, på den inre marknaden ("Direktiv om elektronisk handel") (EUT 2000, L 178, s. 1).