TRIBUNALENS DOM (avdelningen för överklaganden)

29 april 2015

Mål T‑457/13 P

CC

mot

Europaparlamentet

”Överklagande – Anslutningsöverklagande – Personalmål – Allmänt uttagningsprov – Felaktig hantering av förteckningen över godkända sökande – Utomobligatoriskt skadeståndsansvar – Ekonomisk skada – Berättigade förväntningar – Missuppfattning av de faktiska omständigheterna – Förlust av möjlighet – Ideell skada – Motiveringsskyldighet”

Saken:      Överklagande av den dom som Europeiska unionens personaldomstol (tredje avdelningen) meddelade den 11 juli 2013, CC/parlamentet (F-9/12, REUP, EU:F:2013:116), med yrkande om upphävande av den domen.

Domslut:      Den dom som Europeiska unionens personaldomstol (tredje avdelningen) meddelade den 11 juli 2013 i mål F-9/12, CC/parlamentet, upphävs. Målet återförvisas till Europeiska unionens personaldomstol. Frågan om rättegångskostnader.

Sammanfattning

1.      Tjänstemän – Institutionernas utomobligatoriska skadeståndsansvar – Ideell skada – Lämplig kompensering genom ogiltigförklaring av en rättsstridig rättsakt – Personaldomstolens motiveringsskyldighet

(Artikel 340 FEUF)

2.      Unionsrätten – Principer – Likabehandling – Begrepp – Giltighetstiden för förteckningen över godkända sökande skiljer sig såvitt gäller olika sökande

3.      Talan väckt av tjänstemän – Obegränsad behörighet – Ersättning av ekonomisk skada till följd av förlust av en möjlighet att rekryteras – Kriterier

1.      Eftersom personaldomstolen endast har hänvisat till en icke preciserad rättsstridighet samt till känslan av orättvisa och ångest som sökanden anser sig ha upplevt utan att förklara bland annat skälen till att den ideella skada som därmed uppstått inte kunde kompenseras genom ogiltigförklaring av en rättsakt har denna domstol åsidosatt sin motiveringsskyldighet.

(se punkterna 51 och 52)

Hänvisning till

Domstolen: dom av den 7 februari 1990, Culin/kommissionen, C‑343/87, REG, EU:C:1990:49, punkt 128

2.      Principen om likabehandling är en grundläggande princip inom unionsrätten enligt vilken lika situationer inte får behandlas olika, såvida det inte finns sakliga skäl för en sådan behandling. Likabehandlingsprincipen har åsidosatts när två personkategorier, vilka befinner sig i faktiska och rättsliga situationer som inte uppvisar några väsentliga skillnader, behandlas olika och när olika situationer behandlas lika.

Situationen för en godkänd sökande som senare upptagits på förteckningen över godkända sökande vars giltighetstid har förlängts i avvaktan på utgången av det rättsliga förfarande som denna sökande har inlett ska jämställas med situationen för en sökande som bland alla godkända sökande har sett sitt namn stå kvar på förteckningen under längst tid innan denna sökande kunde erhålla en anställning såsom tjänsteman. Om så inte vore fallet skulle förlängningen av giltighetstiden, som egentligen berodde på det rättsliga förfarande som inletts av den sökande vars namn senare upptogs på förteckningen mot beslutet att utesluta vederbörande från uttagningsförfarandet, främst gynna de andra godkända sökande än nämnda sökande.

(se punkterna 72 och 76)

Hänvisning till

Tribunalen: dom av den 20 februari 2009, kommissionen/Bertolete m.fl., T‑359/07 P–T‑361/07 P, REUFP, EU:T:2009:40, punkterna 37 och 38 samt där angiven rättspraxis

3.      Den omständighet att en institution inte omedelbart har försett en annan institution som var delaktig i organiseringen av ett uttagningsprov med information om upptagandet av sökandens namn på förteckningen över godkända sökande har berövat sökanden möjligheten att rekryteras såsom provanställd vid sistnämnda institution under perioden från den tidpunkt då vederbörandes namn upptogs på förteckningen och den tidpunkt då denna information lämnades till den ifrågavarande institutionen.

(se punkt 82)