PERSONALDOMSTOLENS DOM (andra avdelningen)

1 februari 2007

Mål F-42/05

Francisco Rossi Ferreras

mot

Europeiska gemenskapernas kommission

“Tjänstemän – Bedömning – Karriärutvecklingsrapport – Bedömningsperiod för år 2003 – Talan om ogiltigförklaring – Skadeståndstalan”

Saken: Talan väckt med stöd av artiklarna 236 EG och 152 EA, genom vilken Francisco Rossi Ferreras har begärt att hans karriärutvecklingsrapport av den 22 juli 2004 avseende perioden från den 1 januari till den 31 december 2003 skall ogiltigförklaras, samt att kommissionen skall förpliktas att ersätta den ytterligare skada som han påstår sig ha lidit.

Avgörande: Talan ogillas. Vardera parten skall bära sin rättegångskostnad.

Sammanfattning

1.      Tjänstemän – Betygsättning – Betygsrapport – Domstolsprövning – Gränser

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 43)

2.      Tjänstemän – Talan – Begäran om skadestånd för skada som orsakats av en handling som inte utgör något beslut

(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 90 och 91)

3.      Tjänstemän – Talan – Villkor för upptagande till sakprövning – Utgör tvingande rätt

(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 90 och 91)

1.      Domstolens prövning av innehållet i betygsrapporter är begränsad till en kontroll av att förfarandet har gått riktigt till, att de faktiska omständigheterna är korrekta samt att det inte föreligger något uppenbart fel i bedömningen eller maktmissbruk.

(se punkt 33)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: 26 oktober 1994, Marcato mot kommissionen, T‑18/93, REGP 1994, s. I‑A‑215 och II‑681, punkt 45; 20 maj 2003, Pflugradt mot BCE, T‑179/02, REGP s. I‑A‑149 och II‑733, punkt 46

2.      En skadeståndstalan avseende ersättning för skada till följd av en handling som inte utgör något beslut, såsom mobbning, skall inom ramen för artiklarna 90 och 91 i tjänsteföreskrifterna föregås av ett administrativt förfarande i två faser. Den berörde skall först ansöka till tillsättningsmyndigheten enligt artikel 90.1 i tjänsteföreskrifterna och begära ersättning för den nämnda skadan. Enbart ett uttryckligt eller ett tyst avslag på denna ansökan utgör ett beslut som går någon emot, vilket kan överklagas, och enbart efter ett beslut om ett uttryckligt eller ett tyst avslag på detta klagomål, kan en skadeståndstalan väckas vid förstainstansrätten.

(se punkterna 58–61)

Hänvisning till

Domstolen: 27 juni 1989, Giordani mot kommissionen, 200/87, REG 1989, s. 1877, punkt 22

Förstainstansrätten: 1 december 1994, Ditterich mot kommissionen, T‑79/92, REGP 1994, s. I‑A‑289 och II‑907, punkt 41, och där angiven rättspraxis; 14 maj 2002, Antas de Campos mot parlamentet, T‑194/00, REGP 2002, s. I‑A‑59 och II‑279, punkt 72 ; 8 juli 2004, Tsarnavas mot kommissionen, T‑200/02, ej publicerad i rättsfallssamlingen, punkt 48 ; 15 maj 2006, Schmit mot kommissionen, F‑03/05, REGP 2006, s. I‑A‑1‑9 och II‑A‑1‑33, punkt 48

3.      Reglerna som föreskrivs i artiklarna 90 och 91 i tjänsteföreskrifterna utgör tvingande rätt och omfattas därför inte av parternas eller domstolens fria förfoganderätt. Den omständigheten att en institution, i ett beslut om ett uttryckligt avslag på ett klagomål, inte har gjort gällande att en begäran om skadestånd som omfattades av klagomålet inte kunde upptas till prövning medför inte att administrationen fråntas rätten att, under domstolsförfarandet, göra gällande en invändning om rättegångshinder, eller att förstainstansrätten befrias från skyldigheten att kontrollera att artiklarna 90 och 91 i stadgan iakttas.

(se punkt 62)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: 5 december 2002, Hoyer mot kommissionen, T‑209/99, REGP 2002, s. I‑A‑243 och II‑1211, punkt 47