Language of document : ECLI:EU:T:2021:201

Mål T539/13 RENV

Inclusion Alliance for Europe GEIE

mot

Europeiska kommissionen

 Tribunalens beslut (fjärde avdelningen) av den 20 april 2021

”Talan om ogiltigförklaring och skadestånd – Sjunde ramprogrammet för verksamhet inom området forskning, teknisk utveckling och demonstration (2007–2013) – Projekten MARE, Senior och ECRN – Kommissionens beslut om återkrav av felaktigt utbetalda belopp – Sökanden besvarar inte längre tribunalens uppmaningar – Anledning saknas att döma i saken”

1.      Talan om ogiltigförklaring – Sjunde ramprogrammet för verksamhet inom området forskning, teknisk utveckling och demonstration (2007–2013) – Ramprogram för konkurrenskraft och innovation (2007–2013) – Projekten MARE, Senior och ECRN – Kommissionens beslut om återkrav av felaktigt utbetalda belopp – Återförvisning till tribunalen – Sökandens passivitet – Anledning saknas att döma i saken

(Artikel 263 FEUF; tribunalens rättegångsregler, artikel 131.2)

(se punkterna 13–28)

2.      Skadeståndstalan – Sjunde ramprogrammet för verksamhet inom området forskning, teknisk utveckling och demonstration (2007–2013) – Ramprogram för konkurrenskraft och innovation (2007–2013) – Projekten MARE, Senior och ECRN – Kommissionens beslut om återkrav av felaktigt utbetalda belopp – Återförvisning till tribunalen – Sökandens passivitet – Anledning saknas att döma i saken

(Artikel 268 FEUF; tribunalens rättegångsregler, artikel 131.2)

(se punkterna 13–28)

Resumé

Sökanden i målet, Inclusion Alliance for Europe GEIE, är ett bolag etablerat i Rumänien med verksamhet inom sektorn för hälsa och social integration. Under åren 2007 och 2008 hade Europeiska kommissionen ingått tre bidragsavtal(1) inom ramen för två program som bland annat avsåg forskning, teknisk utveckling och demonstration samt konkurrenskraft och innovation.

Efter flera revisioner av vilka det framgick att den ekonomiska förvaltningen av projekten i fråga inte hade genomförts i enlighet med avtalsvillkoren samt de allmänna villkoren för motsvarande ramprogram, antog kommissionen den 17 juli 2013 ett beslut om återkrav av en del av de ekonomiska bidrag som sökanden uppburit från sökanden inom ramen för ovannämnda avtal samt dröjsmålsränta på dessa belopp (nedan kallat det angripna beslutet).(2)

Sökanden väckte talan vid tribunalen och yrkade bland annat ogiltigförklaring av det angripna beslutet(3) samt att kommissionen skulle förpliktas att betala skadestånd för den ekonomiska och ideella skada som sökanden ansåg sig ha lidit till följd av beslutets tillämpning.(4) Talan avvisades i vissa delar och ogillades i övriga delar genom beslut av tribunalen (nedan kallat det ursprungliga beslutet).(5) Sökanden överklagade det beslutet till domstolen och ansökte även om uppskov med verkställigheten av det ursprungliga beslutet och av det angripna beslutet.

Domstolen avslog ansökan om interimistiska åtgärder(6) och upphävde i målet om överklagande det ursprungliga beslutet med motiveringen att tribunalen hade gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den fann att unionsdomstolen, i ett mål som anhängiggjorts med stöd av artikel 263 FEUF, ska pröva den angripna rättsaktens lagenlighet enbart mot bakgrund av unionsrätten och att bristande uppfyllelse av villkoren i det berörda avtalet eller ett åsidosättande av den lag som är tillämplig på detta avtal endast kan åberopas inom ramen för en talan som väckts med stöd av artikel 272 FEUF (nedan kallad domen i målet om överklagande).(7)

Eftersom målet inte var färdigt för avgörande återförvisade domstolen målet till tribunalen. Domen i målet om överklagande delgavs parterna.(8) Vad gäller sökanden riktades delgivningen till sökandens rättsliga ställföreträdare. Därefter anmodade tribunalen vid flera tillfällen parterna – däribland sökandens rättsliga ställföreträdare och advokat – att inkomma med skriftliga yttranden över de slutsatser som borde dras av domen i målet om överklagande med avseende på målets avgörande. Eftersom tribunalen konstaterade att sökanden inte längre besvarade dess uppmaningar anmodade den parterna att inkomma med yttrande om huruvida tribunalen på eget initiativ kunde fastställa, genom särskilt uppsatt beslut som är motiverat, att det inte längre fanns anledning att döma i saken.(9) I denna anmodan fastställdes en svarsfrist till den 8 januari 2021. Vad gäller sökanden sändes anmodan både till dess rättsliga ställföreträdare och till dess advokat men ingen av dem reagerade på tribunalens anmodan.

Efter utgången av den utsatta fristen mottog emellertid tribunalen en skrivelse från en advokat som påstod sig företräda sökanden och som begärde att få yttra sig i sökandens namn inom en tidsfrist som skulle fastställas, och förklarade att sökanden inte hade underrättats om tribunalens senaste delgivningar på grund av ”kommunikationsproblem” och ”följderna av pandemin”.

Tribunalen konstaterar i sitt beslut att det saknas anledning att döma i saken.

Tribunalens bedömning

I detta sammanhang erinrar tribunalen om att den, om sökanden inte längre besvarar tribunalens uppmaningar, efter att ha hört parterna, på eget initiativ kan fastställa att det inte längre finns anledning att döma i saken.

Tribunalens konstaterande i det avseendet påverkas inte av den skrivelse som tribunalen mottog från sökandens nya advokat tio dagar efter utgången av den tidsfrist som tribunalen fastställt för att parterna skulle få yttra sig om möjligheten för tribunalen att på eget initiativ fastställa att det saknas anledning att döma i saken. Denna advokat nöjde sig nämligen med att allmänt hänvisa till ”kommunikationsproblem” och ”följderna av pandemin”, utan att ange några precisa och konkreta faktorer som gör det möjligt att anse att nämnda omständigheter skulle ha kunnat hindra att tribunalens uppmaningar efter delgivningen av domen i målet om överklagande besvarades.

Med hänsyn till sökandens passivitet och till den omständigheten att sökanden inte har gett någon konkret förklaring som kan motivera denna passivitet eller någon annan omständighet till stöd för skälen för passiviteten, konstaterar tribunalen att det inte längre finns anledning att döma i saken i förevarande mål.


1      ”Senior – Social Ethical and Privacy Needs in ICT for Older People: a dialogue roadmap” (Seniorer – Behoven av social etik och konfidentialitet i IKT för äldre personer: en strategi för dialog), ”Market Requirements, Barriers and Cost-Benefits Aspects of Assistive Technologies” (Marknadskrav, hinder och kostnads-nyttoaspekter av stödjande teknik) respektive ”European Civil Registry Network” (Europeiska nätverket för personaktsregister).


2      Kommissionens beslut C(2013) 4693 final av den 17 juli 2013.


3      Enligt artikel 263 FEUF


4      Enligt artikel 268 FEUF


5      Tribunalens beslut av den 21 april 2016, Inclusion Alliance for Europe/kommissionen (T-539/13, ej publicerat, EU:T:2016:235).


6      Beslut av domstolens vice ordförande av den 6 september 2016, Inclusion Alliance for Europe/kommissionen (C-378/16 P-R, ej publicerat EU:T:2016:668).


7      Dom av den 16 juli 2020, Inclusion Alliance for Europe/kommissionen (C-378/16 P-R, EU:C:2020:575).


8      I enlighet med artikel 88 i domstolens rättegångsregler.


9      Enligt artikel 131.2 i tribunalens rättegångsregler får tribunalen, om sökanden inte längre besvarar tribunalens uppmaningar, efter att ha hört parterna, genom särskilt uppsatt beslut som är motiverat på eget initiativ fastställa att det inte längre finns anledning att döma i saken.