TRIBUNALENS DOM (femte avdelningen)
den 26 september 2014(*)
”Talan om ogiltigförklaring – Statligt stöd – Spel på internet – Dansk lag genom vilken det införs en lägre skattesats för spel på internet än den som gäller för kasinon och spelhallar– Beslut genom vilket stödet förklaras förenligt med den inre marknaden – Stöd avsett att underlätta utvecklingen av vissa verksamheter – Villkoret personligen berörd ej uppfyllt – Regleringsakt som medför genomförandeåtgärder – Avvisning”
I mål T‑601/11,
Dansk Automat Brancheforening, Fredericia (Danmark), företrädd av advokaterna K. Dyekjær, T. Høg och J. Flodgaard,
sökande,
mot
Europeiska kommissionen, inledningsvis företrädd av M. Afonso och C. Barslev, därefter av M. Afonso och L. Grønfeldt, samtliga i egenskap av ombud,
svarande,
med stöd av
Konungariket Danmark, inledningsvis företrätt av C. Vang, därefter av M. Wolff och C. Thorning, samtliga i egenskap av ombud, biträdda av advokaten K. Lundgaard Hansen,
av
Republiken Malta, företrädd av P. Grech och A. Buhagiar, båda i egenskap av ombud,
av
Betfair Group plc, London (Förenade kungariket),
och
Betfair International Ltd, Santa Venera (Malta),
företrädda av advokaterna O. Brouwer och A. Pliego Selie,
och av
European Gaming and Betting Association (EGBA), Bryssel (Belgien), företrädd av advokaterna C.-D. Ehlermann, J. C. Heithecker och J. Ylinen,
intervenienter,
angående en talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut 2012/140/EU av den 20 september 2011 om åtgärd C 35/10 (f.d. 302/10) som Danmark avser att genomföra i form av beskattning av onlinespel enligt den danska lagen om skatt på spel (EUT L 68, 2012, s. 3),
meddelar
TRIBUNALEN (femte avdelningen),
sammansatt av ordföranden A. Dittrich (referent) samt domarna J. Schwarcz och V. Tomljenović,
justitiesekreterare: handläggaren C. Heeren,
efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 30 april 2014,
följande
Dom
Bakgrund till tvisten
1 Sökanden, Dansk Automat Brancheforening, är en branschförening som företräder företag och bolag med licens att ställa upp spelautomater och anordna automatspel. Den ekonomiska modell på vilken den verksamhet som bedrivs av sökandens medlemmar vilar består i att förvärva spelautomater och sedan ingå avtal om uppställande av dessa i spelhallar och i lokaler med matservering. Sökanden har 80 medlemmar och företräder cirka 86 procent av de företag som bedriver automatspelsverksamhet i Danmark. Sökandens medlemmar erhåller bruttointäkterna från spelet och erlägger tillämpliga skatter till staten. Därefter betalar de ut en del av spelintäkterna till de inrättningar där deras automater är uppställda.
2 Efter det att Europeiska gemenskapernas kommission inlett ett fördragsbrottsförfarande och den 23 mars 2007 skickat ett motiverat yttrande till konungariket Danmark rörande hinder för friheten att tillhandahålla vadhållningstjänster i samband med idrottshändelser i Danmark, beslutade denna medlemsstat att ändra sin nationella lagstiftning om spel och vadhållning. Det monopol som innehades av det offentliga företaget D. på vissa typer av spel ersattes med en lagstadgad delvis avreglerad ordning.
3 Den 6 juli 2010 anmälde Konungariket Danmark i enlighet med artikel 108.3 FEUF förslag till lag L 203 om skatt på spel till kommissionen. Detta antogs som lag nr 698 av den 25 juni 2010 (nedan kallad lagen om skatt på spel). Denna lag ingår i ett lagstiftningspaket som även innefattar en lag angående spel (nedan kallad lagen om spel), en lag om fördelning av vinster från lotterier och vadhållning på häst- och hundkapplöpning samt en lag angående det offentliga företaget D:s ställning. Enligt lagen om spel är erbjudande och anordnande av spel tillståndspliktig verksamhet och dessa verksamheter regleras i lagen. Detta lagstiftningspaket innebär även en avreglering genom att det offentliga företaget D:s monopol upphävs för vissa typer av spel.
4 Enligt lagen om skatt på spel, vars ikraftträdande sköts upp i avvaktan på kommissionens beslut, utgör anordnande och tillhandahållande av spel skattepliktiga verksamheter. Denna lag innehåller flera skattesatser för spel beroende på om dessa erbjuds via kasinon på internet eller via kasinon i lokal. För den som har tillstånd att anordna spel genom spelautomater i spelhallar och restauranger är skattesatsen 41 procent av bruttointäkterna från spelet. För spelautomater som ställts upp i restauranger och i spelhallar utgår en tilläggsskatt på 30 procent på den del av bruttointäkterna från spelet som överstiger gränsnivåerna 30 000 danska kronor (DKK) respektive 250 000 DKK. För innehavare av tillstånd att anordna spel i landbaserade kasinon gäller en grundskattesats på 45 procent av bruttointäkterna från spelet, minskat med värdet på markerna i potten, och en tilläggsskatt på 30 procent på den del av bruttointäkterna från spelet som överstiger 4 miljoner DKK, beräknat månadsvis. För den som har tillstånd att anordna spel genom ett kasino på internet gäller en skattesats på 20 procent av bruttointäkterna från spelet.
5 Kommissionen mottog två separata klagomål rörande förslaget till lag om skatt på spel. Det första lämnades av sökanden den 23 juli 2010. Det andra lämnades av en aktör som driver ett landbaserat kasino i Danmark den 6 augusti 2010.
6 Den 14 december 2010 underrättade kommissionen Konungariket Danmark om sitt beslut att inleda förfarandet enligt artikel 108.2 FEUF angående den åtgärd som anmälts av denna medlemsstat. Genom detta beslut, som offentliggjordes i Europeiska unionens tidning (EUT C 22, 2011, s. 9), anmodade kommissionen berörda parter att inkomma med yttrande angående åtgärden. Sammanlagt inkom 17 berörda parter, däribland sökanden, med yttranden, vilka vidarebefordrades till Konungariket Danmark. Denna stat inkom med sitt yttrande till kommissionen i en skrivelse av den 14 april 2011.
7 Kommissionen godkände den åtgärd som anmälts av Konungariket Danmark genom beslut 2012/140/EU av den 20 september 2011 om åtgärd C 35/10 (f.d. 302/10) som Danmark avser att genomföra i form av beskattning av onlinespel enligt den danska lagen om skatt på spel (EUT L 68, 2012, s. 3) (nedan kallat det angripna beslutet). I artikeldelen i det angripna beslutet föreskrivs följande:
”Artikel 1
Den åtgärd C 35/10 som Danmark avser att genomföra i form av skattesatser för onlinespel enligt den danska lagen om spel är förenlig med den inre marknaden enligt det som avses i artikel 107.3 c [FEUF].
Genomförandet av åtgärden godkänns följaktligen.
Artikel 2
Detta beslut riktar sig till Konungariket Danmark.”
8 I skälen till det angripna beslutet fastställde kommissionen för det första att den anmälda åtgärden, det vill säga den lägre skattesatsen för spel på internet, utgjorde ett statligt stöd i den mening som avses i artikel 107.1 FEUF för aktörer etablerade i Danmark som anordnar sådant spel. Kommissionen ansåg därvid att den anmälda lagen ger dessa aktörer en skattefördel som beviljas av statliga medel. Åtgärden anses a priori vara selektiv, eftersom den skiljer mellan aktörer som anordnar spel på internet och aktörer som driver landbaserade kasinon, vilka med tanke på det mål som eftersträvas genom åtgärden befinner sig i en jämförbar faktisk och rättslig situation. Enligt kommissionen hade de danska myndigheterna inte kunnat påvisa att den anmälda åtgärdens selektivitet kan motiveras genom skattesystemets logik (skälen 72–102 och 144 i det angripna beslutet).
9 Kommissionen fann för det andra att stödet uppfyller villkoren för att kunna betraktas som förenligt med den inre marknaden i enlighet med artikel 107.3 c FEUF (skäl 145 i det angripna beslutet). Till stöd för denna slutsats gjorde kommissionen bedömningen att lagen om skatt på spel, i den mån som den innebar en avreglering av marknaden och gjorde det möjligt för danska och internationella aktörer som anordnar spel på internet att tillhandahålla sina tjänster till danskar och samtidigt säkerställa att dessa aktörer uppfyller de villkor som gäller för att erhålla tillstånd från de danska myndigheterna, syftade till att uppfylla ett väldefinierat mål i allmänhetens intresse (skälen 106–123 i det angripna beslutet). Vidare ansåg kommissionen att stödåtgärden uppfyllde kravet på proportionalitet, eftersom en skattesats på 20 procent av bruttointäkterna från spelet för aktörer som anordnar spel på internet inte är lägre än vad som är nödvändigt för att säkerställa att målen med lagen om spel uppfylls (skälen 124‑137 i det angripna beslutet). Slutligen undersökte kommissionen stödåtgärdens inverkan på konkurrensen och handeln mellan medlemsstaterna. Den fann härvid att införandet av en skattesats för spel på internet som ligger på motsvarande eller en liknande nivå som den skattesats som gäller för landbaserade spel skulle leda till en situation där aktörerna och spelarna inte skulle ha utnyttjat möjligheten att erbjuda eller spela spel på internet lagligt på den danska marknaden, vilket skulle motverka de mål av allmänt intresse som eftersträvas genom lagen om spel (skälen 138–142 i det angripna beslutet).
10 Det ovan i punkt 3 nämnda lagstiftningspaketet, vilket innefattade bland annat lagen om skatt på spel och lagen om spel, trädde i kraft den 1 januari 2012.
Förfarande och parternas yrkanden
11 Sökanden har väckt förevarande talan genom ansökan som inkom till tribunalens kansli den 30 november 2011.
12 Genom särskild handling som också inkom till tribunalens kansli den 30 november 2011 begärde sökanden att tribunalens ordförande interimistiskt skulle förordna om uppskov med verkställigheten av det angripna beslutet. Genom beslut av den 13 februari 2012 i mål T‑601/11 R, Dansk Automat Brancheforening mot kommissionen (EU:T:2012:66), avslog tribunalens ordförande ansökan om interimistiska åtgärder och fastställde att rättegångskostnaderna skulle anstå.
13 Genom en handling som inkom till tribunalen den 9 december 2011 ansökte Konungariket Danmark om att få intervenera till stöd för kommissionens yrkanden. Efter det att parterna hörts, beviljade ordföranden på tribunalens sjunde avdelning ansökan i beslut av den 1 mars 2012.
14 Den 9 januari 2012 framställde sökanden en begäran om konfidentiell behandling av vissa delar av ansökan och vissa av bilagorna till denna.
15 Genom en handling som inkom till tribunalen den 9 mars 2012 ansökte CODERE SA och Asociación de Empresarios de Máquinas Recreativas (AEMAR) om att få intervenera till stöd för sökandens yrkanden. Genom beslut den 21 september 2012 av ordföranden för tribunalens sjunde avdelning avslogs denna ansökan.
16 Genom handlingar som inkom till tribunalens kansli den 19 och 21 mars 2012, ansökte Betfair Group plc och Betfair International Ltd (nedan gemensamt kallade Betfair) respektive European Gaming and Betting Association (EGBA) om att få intervenera till stöd för kommissionens yrkanden. Genom beslut av den 21 september 2012 och efter hörande av parterna biföll ordföranden på tribunalens sjunde avdelning dessa ansökningar.
17 Konungariket Danmark och Betfair inkom den 8 juni 2012 respektive den 7 januari 2013 med sina interventionsinlagor till tribunalen. Sökanden inkom med yttranden angående dessa inlagor den 26 juli 2012 respektive den 18 mars 2013. Kommissionen yttrade sig inte angående dessa inlagor.
18 I samband med att sammansättningen av tribunalens avdelningar ändrades, förordnades referenten att tjänstgöra på femte avdelningen, varför målet tilldelades denna avdelning.
19 Genom en handling som inkom till tribunalen den 10 mars 2014 ansökte Republiken Malta om att få intervenera till stöd för kommissionens yrkanden. Efter det att parterna hörts, beviljade ordföranden på tribunalens femte avdelning ansökan i beslut av den 9 april 2014.
20 Eftersom Republiken Maltas och EGBA:s interventionsansökningar ingavs efter det att fristen enligt artikel 115.1 i tribunalens rättegångsregler löpt ut, beslutade tribunalen att Republiken Malta och EGBA endast fick framställa sina yttranden under det muntliga förfarandet i enlighet med artikel 116.6 i dessa regler.
21 På grundval av referentens rapport beslutade tribunalen (femte avdelningen) att inleda det muntliga förfarandet.
22 Tribunalen förelade parterna, som en processledningsåtgärd enligt artikel 64 i tribunalens rättegångsregler, att besvara frågan huruvida det angripna beslutet utgjorde en regleringsakt som inte medför genomförandeåtgärder i den mening som avses i artikel 263 fjärde stycket sista ledet FEUF. Parterna efterkom denna begäran inom den utsatta fristen.
23 Parterna utvecklade sin talan och svarade på tribunalens frågor vid förhandlingen den 30 april 2014.
24 Sökanden har yrkat att tribunalen ska
– ogiltigförklara artikel 1 i det angripna beslutet,
– förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.
25 Kommissionen har yrkat att tribunalen ska
– i första hand avvisa talan och i andra hand ogilla densamma, och
– förplikta sökanden att ersätta rättegångskostnaderna.
26 Intervenienterna har yrkat att tribunalen ska avvisa talan eller i andra hand ogilla den. För det fall tribunalen ogiltigförklarar det angripna beslutet har Konungariket Danmark yrkat att tribunalen ska förordna att beslutet ska fortsätta att ha verkan, med tillämpning av artikel 264.2 FEUF. Betfair och EGBA har även yrkat att tribunalen ska förplikta sökanden att ersätta rättegångskostnaderna, inbegripet dessa intervenienters rättegångskostnader.
Rättslig bedömning
27 Utan att göra en formell invändning om rättegångshinder har kommissionen, med stöd av intervenienterna, gjort gällande att talan inte kan upptas till sakprövning. Kommissionen har hävdat att sökanden inte har talerätt på grund av att denna förening inte är direkt och personligen berörd av det angripna beslutet.
28 Sökanden har påpekat att föreningen har talerätt, eftersom den är direkt och personligen berörd av det angripna beslutet. Den har vidare anfört att det angripna beslutet är en regleringsakt som inte medför genomförandeåtgärder i den mening som avses i artikel 263 fjärde stycket sista ledet FEUF.
29 Enligt artikel 263 fjärde stycket FEUF får alla fysiska eller juridiska personer på de villkor som anges i första och andra styckena väcka talan mot en akt som är riktad till dem eller som direkt och personligen berör dem samt mot en regleringsakt som direkt berör dem och som inte medför genomförandeåtgärder.
30 I förevarande fall är det utrett att det angripna beslutet enbart riktar sig till Konungariket Danmark. Under sådana förutsättningar följer det av artikel 263 fjärde stycket FEUF att förevarande talan enbart kan upptas till sakprövning om sökanden direkt och personligen berörs av det angripna beslutet eller om sökanden berörs direkt av det angripna beslutet och detta utgör en regleringsakt som inte medför genomförandeåtgärder (se, för att liknande resonemang, dom av den 19 december 2013, Telefónica mot kommissionen, C–274/12 P, EU:C:2013:852, punkt 19).
Huruvida sökanden är personligen berörd
31 Enligt fast rättspraxis kan andra personer än de som ett beslut är riktat till endast göra gällande att de är personligen berörda om beslutet påverkar dem på grund av vissa för dem utmärkande egenskaper eller på grund av faktiska omständigheter som särskiljer dem från alla andra rättssubjekt, och beslutet därigenom medför att de individualiseras på motsvarande sätt som den som beslutet är riktat till (se, för ett liknande resonemang, domstolens dom av den 15 juli 1963, Plaumann mot kommissionen, 25/62, REG, EU:C:1963:17, s. 197, 223, och av den 22 november 2007, Spanien mot Lenzing, C‑525/04 P, REG, EU:C:2007:698, punkt 30).
32 Vad särskilt avser statligt stöd anses sökande som ifrågasätter ett beslut angående bedömningen av ett stöd som fattats efter det formella granskningsförfarandet vara personligen berörda av detta beslut om deras ställning på marknaden påtagligt påverkats av det stöd som beslutet rör (se, för ett liknande resonemang, dom av den 28 januari 1986, Cofaz m.fl. mot kommissionen, 169/84, REG, EU:C:1986:42, punkterna 22–25 och där angiven rättspraxis, och av den 22 november 2007, Sniace mot kommissionen, C‑260/05 P, REG, EU:C:2007:700, punkt 54 och där angiven rättspraxis).
33 I detta sammanhang har förutom det stödmottagande företaget exempelvis även företag som konkurrerar med det stödmottagande företaget, vilka har varit aktiva under ett formellt granskningsförfarande, ansetts vara personligen berörda av kommissionens beslut att avsluta detta förfarande, förutsatt att deras ställning på marknaden väsentligt påverkas av den stödåtgärd som det angripna beslutet avser (se dom Sniace mot kommissionen, EU:C:2007:700, punkt 55 och där angiven rättspraxis).
34 Domstolen har därför ansett att de förhållandena att ett företag har ingett det klagomål som ledde till att det formella granskningsförfarandet inleddes, att företaget har beretts tillfälle att yttra sig och att förfarandets gång påtagligt har påverkats av företagets yttranden utgör omständigheter som är relevanta för bedömningen huruvida företaget är behörigt att väcka talan (dom Cofaz m.fl. mot kommissionen, EU:C:1986:42, punkterna 24 och 25, och dom av den 27 april 1995, ASPEC m.fl. mot kommissionen, T‑435/93, REG, EU:T:1995:79, punkt 63).
35 I förevarande fall är det utrett att sökanden deltog aktivt i förfarandet vid kommissionen. Sökanden ingav nämligen ett klagomål till kommissionen den 23 juli 2010 och yttrade sig i förfarandet enligt artikel 108. 2 FEUF.
36 Kommissionen har emellertid, med stöd av intervenienterna, invänt att sökanden inte påtagligt påverkas av det stöd som det angripna beslutet avser.
37 Tribunalen påpekar att en branschsammanslutning som har till uppgift att tillvarata sina medlemmars gemensamma intressen, såsom sökanden, i princip endast i två situationer kan väcka talan om ogiltigförklaring av ett slutligt beslut som kommissionen har fattat beträffande statligt stöd. Det första fallet är om de företag som sammanslutningen företräder, eller vissa av dem, har individuell talerätt. Det andra fallet är om sammanslutningen har ett eget intresse av att väcka talan, exempelvis på grund av att dess ställning som förhandlingspartner har påverkats av den rättsakt som begärs ogiltigförklarad (beslut av den 18 december 1997, Sveriges Betodlares Centralförening och Henrikson mot kommissionen, C‑409/96 P, REG, EU:C:1997:635, punkt 45; dom av den 12 december 1996, AIUFFASS och AKT mot kommissionen, T‑380/94, REG, EU:T:1996:195, punkt 50, och av den 15 januari 2013, Aiscat mot kommissionen, T‑182/10, REU, EU:T:2013:9, punkt 48).
38 I förevarande fall har sökanden inte gjort gällande något eget intresse, utan hävdat att talan kan upptas till sakprövning eftersom merparten av dess medlemmar har talerätt på grund av att deras konkurrenssituation påtagligt har påverkats av det aktuella stödet.
39 Tribunalen ska således pröva huruvida sökanden har visat att dess medlemmars ställning på marknaden påtagligt påverkas av det stöd som är föremål för det angripna beslutet (se, för ett liknande resonemang, dom av den 22 december 2008, British Aggregates mot kommissionen, C‑487/06 P, REG, EU:C:2008:757, punkterna 33 och 35).
40 Eftersom det är fråga om domstolsprövningens omfattning, erinrar tribunalen om att det inte ankommer på unionsdomstolen att i samband med bedömningen av om talan ska upptas till prövning slutgiltigt ta ställning till konkurrensförhållandet mellan sökandens medlemmar och de stödmottagande företagen. Sökanden ska endast på ett relevant sätt ange skälen till att det påstådda stödet kan skada de berättigade intressena hos en eller flera medlemmar genom att deras ställning på den relevanta marknaden påverkas på ett påtagligt sätt (se, för ett liknande resonemang, dom Cofaz m.fl. mot kommissionen, EU:C:1986:42, punkt 28, och dom Aiscat mot kommissionen, EU:T:2013:9, punkt 60).
41 Vad gäller bedömningen av om ett konkurrerande företags ställning på marknaden påtagligt påverkas, följer det av rättspraxis att enbart den omständigheten att ett beslut kan ha en viss påverkan på de existerande konkurrensförhållandena på den relevanta marknaden, och att det berörda företaget befann sig i någon form av konkurrensförhållande med det företag som beslutet riktar sig till, i vart fall inte är tillräckligt för att nämnda företag ska kunna anses vara personligen berört av detta beslut. Ett företag kan således inte enbart åberopa den omständigheten att det konkurrerar med det stödmottagande företaget utan ska dessutom visa att det befinner sig i en konkret situation som medför att det individualiseras på motsvarande sätt som det företag som beslutet är riktat till (dom Spanien mot Lenzing, EU:C:2007:698, punkterna 32 och 33).
42 En sådan särskild ställning, som karaktäriserar andra personer än de som ett beslut är riktat till i den mening som avses i dom Plaumann mot kommissionen (EU:C:1963:17) i förhållande till alla andra ekonomiska aktörer, måste inte nödvändigtvis framgå av sådana omständigheter som en avsevärd minskning av omsättningen, en icke försumbar ekonomisk förlust, eller en betydande minskning av marknadsandelar till följd av att det ifrågavarande stödet beviljades. Beviljandet av ett statligt stöd kan skada ett företags konkurrensställning även på andra sätt, bland annat genom att det leder till lägre vinst eller en mindre fördelaktig utveckling än vad som hade varit fallet om ett sådant stöd inte hade beviljats. På samma sätt kan graden av en sådan skada variera på grundval av ett stort antal omständigheter såsom, bland annat, den relevanta marknadens struktur eller karaktären på det ifrågavarande stödet. Möjligheterna att visa en påtaglig skada på en konkurrents marknadsställning är således inte begränsade till att påvisa vissa omständigheter som tyder på en minskning av företagets kommersiella eller ekonomiska prestationsförmåga (se dom British Aggregates mot kommissionen, EU:C:2008:757, punkt 53 och där angiven rättspraxis).
43 Till stöd för sitt påstående att de flesta av medlemmarnas ställning påtagligt påverkas av det aktuella stödet, har sökanden gjort gällande att den skattesats som är tillämplig för dess medlemmar, vilken är högre än den som gäller för spel på internet, innebär att de vinster som spelarna kan göra hos medlemsföretagen är lägre än vad de hade varit om skattesatsen varit lägre. Sökanden har i detta avseende såsom exempel hänvisat till två medlemsföretag vars omsättning är beroende av verksamhet med spelmaskiner uppställda i lokal. Sökanden anser att de relativt låga vinstmöjligheterna på lång sikt leder till ett minskat intresse från spelarna till förmån för spel på internet. Den lägre vinstmarginalen påverkar dessutom medlemmarnas konkurrenssituation negativt, bland annat eftersom aktörer som anordnar spel på internet har större utrymme för att göra kommersiell reklam och vidta andra åtgärder av samma art. Sökanden har härvid hänvisat till beräkningar som rör omsättningen för ett av medlemsföretagen. Dessa beräkningar påvisar en minskning av detta företags intäkter med cirka två tredjedelar om – av konkurrensskäl – vinståterbetalningsandelen höjs utan att spelinsatsen ändras.
44 Tribunalen framhåller härvid att lagen om skatt på spel bland annat innehåller regler om skatt på spel som gäller för innehavare av tillstånd att anordna kasinospel på internet, för innehavare av tillstånd att anordna spel i landbaserade kasinon och för innehavare av tillstånd att anordna spel genom spelautomater i spelhallar och restauranger, såsom sökandens medlemmar. För de förstnämnda gäller en skattesats på 20 procent av bruttointäkterna från spelet, medan för den andra kategorin gäller en grundskattesats på 45 procent av bruttointäkterna från spelet och en tilläggsskatt på 30 procent av den del av bruttointäkterna från spelet som överstiger 4 miljoner DKK. För den tredje kategorin gäller en skattesats på 41 procent av bruttointäkterna från spelet. Dessutom gäller för spelmaskiner som är uppställda i restauranger och spelhallar en tilläggsskatt på 30 procent av den del av bruttointäkterna av spelet som överstiger gränsnivåerna 30 000 DKK respektive 250 000 DKK.
45 Det är korrekt såsom kommissionen konstaterade i skäl 94 i det angripna beslutet att med hänsyn till att aktörer som anordnar spel på internet och aktörer som anordnar spel utanför internet i faktiskt och rättsligt hänseende befinner sig i en jämförbar situation, går det inte att dra slutsatsen att den aktuella stödåtgärden, som innebär en mycket lägre skattesats för de förstnämnda aktörerna i förhållande till övriga aktörer, inte för de sistnämnda leder till utebliven vinst eller en mindre gynnsam utveckling i förhållande till den som skulle ha varit fallet utan ett sådant stöd.
46 Sökanden har emellertid inte visat att det av dessa omständigheter följer att dess medlemmar befann sig i en konkret situation som försätter dem i en ställning som motsvarar den som gäller för det företag som beslutet är riktat till.
47 Sökanden har nämligen på en fråga som ställdes under förhandlingen bekräftat att beräkningen avseende omsättningen för ett av deras medlemsföretag, som visar en minskning av detta företags intäkter med ungefär två tredjedelar, enbart visar att den mekanism som genomförts genom den aktuella stödåtgärden är tillämplig på alla medlemmar och inte enbart detta företag, vilket medgetts av sökanden. Härav följer att samtliga sökandens 80 medlemmar, enligt sökanden, berörs av det angripna beslutet på samma sätt, det vill säga i den objektiva egenskapen av aktörer som anordnar automatspel i Danmark.
48 Tribunalen konstaterar vidare att sökanden, som svar på en fråga som ställdes under förhandlingen, även uppgav att den ansåg att den mekanism som genomförts genom den aktuella stödåtgärden, i så måtto att den påverkar dess medlemmars ekonomiska situation, inte enbart är tillämplig på dess medlemmar, utan på samtliga aktörer som anordnar automatspel i Danmark. Sökandens argument rörde således samtliga aktörer som anordnar automatspel i Danmark och är således inte ägnat att visa att en eller flera av dess medlemmar befinner sig i en särskild situation.
49 Tribunalen framhåller vidare att sökanden inte har visat i vilken utsträckning det sätt som lagen om skatt på spel inverkar på medlemmarnas ställning på den relevanta marknaden skiljer sig från det sätt som nämnda lag inverkar på marknadsställningen för de aktörer som anordnar spel i landbaserade kasinon. Enligt denna lag gäller en mycket högre skattesats för aktörer som anordnar spel i landbaserade kasinon än den som gäller för aktörer som anordnar spel genom ett internetkasino (se ovan punkt 44). Sökanden har emellertid inte åberopat någon omständighet med stöd av vilken det kan konstateras att den mekanism som enligt sökanden genomförts genom den angripna stödåtgärden, när det gäller medlemmarnas ekonomiska situation, inte skulle gälla på samma sätt för aktörer som anordnar spel i landbaserade kasinon. Sökandens argument rör således inte enbart samtliga aktörer som anordnar automatspel i Danmark utan även samtliga aktörer som anordnar spel i landbaserade kasinon i denna medlemsstat.
50 Av fast rättspraxis framgår härvid att den omständigheten att det är möjligt att mer eller mindre exakt fastställa antalet rättssubjekt som en rättsakt är tillämplig på, eller till och med deras identitet, inte innebär att dessa rättssubjekt ska anses personligen berörda av rättsakten om den är tillämplig på grundval av en objektiv, rättslig eller faktisk, situation som fastställts i rättsakten i fråga (se dom Telefónica mot kommissionen, EU:C:2013:852, punkt 47 och där angiven rättspraxis).
51 Slutligen framhåller tribunalen att sökanden inte har visat hur stor inverkan den aktuella stödåtgärden skulle kunna ha på medlemmarnas ekonomiska situation. Visserligen har sökanden genom att åberopa beräkningar avseende omsättningen för ett av dess medlemsföretag haft för avsikt att visa den inverkan som den aktuella stödåtgärden skulle kunna ha på medlemmarnas ekonomiska situation enligt en uppskattning som gjorts vid tidpunkten för talans väckande. Det kan emellertid konstateras att sökanden inte har anfört någon faktisk omständighet som stöder dessa beräkningar, vilket innebär att dessa måste anses vara av hypotetiskt karaktär, eftersom lagen om skatt på spel trädde i kraft först efter det att förevarande talan väckts, det vill säga den 1 januari 2012. Det är för övrigt inte uteslutet, såsom Konungariket Danmark har gjort gällande, att medlemmarnas vikande omsättning kan vara ett resultat av den ekonomiska krisen i unionen.
52 Sökanden har inte visat att medlemmarna inte enbart påverkas av följderna av den aktuella stödåtgärden i deras objektiva egenskap av aktörer som anordnar spel utanför internet i Danmark, i samma utsträckning som alla ekonomiska aktörer som befinner sig i samma situation. Sökanden har heller inte visat omfattningen av den inverkan som denna åtgärd skulle kunna ha på medlemmarnas ekonomiska situation. Sökanden har således inte styrkt att den aktuella stödåtgärden påtagligt skulle kunna påverka en eller flera av dess medlemmars ställning på den relevanta marknaden. Sökandens medlemmar och följaktligen även sökanden är således inte personligen berörda av det angripna beslutet.
Huruvida det föreligger en regleringsakt som inte innebär gemomförandeåtgärder
53 Sökanden har gjort gällande att det angripna beslutet är en regleringsakt som inte medför genomförandeåtgärder i den mening som avses i artikel 263 fjärde stycket sista ledet FEUF.
54 Domstolen har redan slagit fast att begreppet regleringsakt som inte medför genomförandeåtgärder i den mening som avses i artikel 263 fjärde stycket sista ledet FEUF, tolkas mot bakgrund av syftet med denna bestämmelse, vilket – såsom framgår av förarbetena – är att undvika att en enskild först måste överträda gällande rätt för att kunna få sin sak prövad i domstol. När en regleringsakt har en direkt inverkan på en fysisk eller juridisk persons rättsliga ställning utan att det krävs några föregående genomförandeåtgärder, skulle personen i fråga riskera att stå utan effektivt domstolsskydd om den inte hade möjlighet att väcka talan direkt vid unionsdomstolen i syfte att ifrågasätta regleringsaktens rättsenlighet. Utan genomförandeåtgärder saknar nämligen fysiska och juridiska personer, även sådana som är direkt berörda av den ifrågavarande akten, möjlighet att få akten prövad i domstol med mindre än att de först bryter mot bestämmelserna i denna och sedan – inom ramen för det förfarande som inleds mot dem vid nationell domstol – gör gällande att bestämmelserna är rättstridiga (dom Telefónica mot kommissionen, EU:C:2013:852, punkt 27).
55 Domstolen preciserade även att när en regleringsakt medför genomförandeåtgärder så är domstolens prövning av att unionens rättsordning iakttas säkerställd oberoende av om genomförandeåtgärderna vidtas på unions‑ eller medlemsstatsnivå. Fysiska eller juridiska personer som på grund av sakprövningsförutsättningarna i artikel 263 fjärde stycket FEUF inte kan väcka talan direkt vid unionsdomstolen mot en unionsregleringsakt är skyddade mot att akten tillämpas på dem genom möjligheten att angripa de genomförandeåtgärder som denna medför (dom Telefónica mot kommissionen, EU:C:2013:852, punkt 28).
56 Vidare framhåller tribunalen att bedömningen av huruvida en regleringsakt medför genomförandeåtgärder ska göras med beaktande av vilken ställning den person har som gör anspråk på talerätt enligt artikel 263 fjärde stycket sista ledet FEUF (dom Telefónica mot kommissionen, EU:C:2013:852, punkt 30).
57 Dessutom ska vid prövningen av om den angripna akten medför genomförandeåtgärder enbart ändamålet med talan beaktas (dom Telefónica mot kommissionen, EU:C:2013:852, punkt 31).
58 I förevarande fall har sökanden väckt talan för att få artikel 1 i det angripna beslutet ogiltigförklarad. I beslutet, som antogs den 20 september 2011, förklarade kommissionen det aktuella stödet förenligt med den inre marknaden. Denna artikel definierar inte de specifika och konkreta följderna av denna förklaring för varje enskild skattskyldig. Vidare följer det av skäl 3 i det angripna beslutet att de danska myndigheterna hade skjutit upp ikraftträdandet av lagen om skatt på spel till dess att kommissionen antagit ett slutgiltigt beslut i det aktuella ärendet i enlighet med artikel 108.3 FEUF. Enligt denna lag skulle de danska myndigheterna fastställa dess ikraftträdande. Lagen om skatt på spel trädde i kraft den 1 januari 2012.
59 Av detta följer att de specifika och konkreta följderna av det angripna beslutet för sökandens medlemmar uppkom till följd av nationella akter – det vill säga lagen om skatt på spel, genom vilken stödordningen infördes i Danmark, och de akter angående fastställande av skattesatsen för de skattskyldiga som antagits för att genomföra denna lag – vilka i sig utgör genomförandeåtgärder som det omtvistade beslutet medför, i den mening som avses i artikel 263 fjärde stycket sista ledet FEUF (se, för ett liknande resonemang, domar av den 27 februari 2014, Stichting Woonpunt m.fl. mot kommissionen, C‑132/12 P, EU:C:2014:100, punkt 53, och Stichting Woonlinie m.fl. mot kommissionen, C‑133/12 P, EU:C:2014:105, punkt 40). Dessa akter skulle antas efter antagandet av det angripna beslutet för att stödordningen skulle få verkningar för sökandens medlemmar. Vidare påpekar tribunalen att eftersom talan kan väckas mot nämnda rättsakter vid nationell domstol, vilket Konungariket Danmark för övrigt har bekräftat, var sökandens medlemmar behöriga att väcka talan, utan att behöva bryta mot gällande rätt. De hade nämligen genom att väcka talan vid nationell domstol kunnat göra gällande att det angripna beslutet var ogiltigt och anmoda denna att begära förhandsavgörande i detta hänseende av EU-domstolen (se, för ett liknande resonemang, dom av den 3 oktober 2013, Inuit Tapiriit Kanatami m.fl. mot parlamentet och rådet, C‑583/11 P, EU:C:2013:625, punkt 93, och dom Telefónica mot kommissionen, EU:C:2013:852, punkt 29).
60 Sökandens talan uppfyller följaktligen inte sakprövningsförutsättningarna i artikel 263 fjärde stycket sista ledet FEUF oberoende av huruvida det angripna beslutet utgör en regleringsakt i den mening som aves i denna bestämmelse.
61 Av det ovanstående följer att talan ska avvisas på grund av att sökanden saknar talerätt, utan att det är nödvändigt att pröva huruvida sökandens medlemmar är direkt berörda.
Rättegångskostnader
62 Enligt artikel 87.2 i rättegångsreglerna ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Enligt artikel 87.4 i rättegångsreglerna ska medlemsstater som har intervenerat i ett mål bära sina rättegångskostnader.
63 Kommissionen, Betfair och EGBA har yrkat att sökanden ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom sökanden har tappat målet, ska kommissionens, Betfairs och EGBA.s yrkanden bifallas. När det gäller rättegångskostnaderna i förfarandet om interimistiska åtgärder, ska sökanden, förutom sina egna rättegångskostnader, förpliktas att ersätta kommissionens rättegångskostnader i enlighet med dess yrkande. Konungariket Danmark och Republiken Malta ska bära sina rättegångskostnader.
Mot denna bakgrund beslutar
TRIBUNALEN (femte avdelningen)
följande:
1) Talan avvisas.
2) Dansk Automat Brancheforening ska, förutom att bära sina egna rättegångskostnader i huvudförfarandet, ersätta de rättegångskostnader som belastat Europeiska kommissionen, Betfair Group plc, Betfair International Ltd och European Gaming and Betting Association (EGBA).
3) Dansk Automat Brancheforening ska, förutom att bära sina egna rättegångskostnader i förfarandet angående interimistiska åtgärder, ersätta kommissionens rättegångskostnader.
4) Konungariket Danmark och Republiken Malta ska bära sina egna rättegångskostnader.
Dittrich | Schwarcz | Tomljenović |
Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 26 september 2014.
Underskrifter