Mål C‑123/11

A Oy

(begäran om förhandsavgörande från Högsta förvaltningsdomstolen (Finland))

”Etableringsfrihet – Artikel 49 FEUF – Skattelagstiftning – Fusion mellan ett moderbolag med hemvist i en medlemsstat och ett dotterbolag med hemvist i en annan medlemsstat – Moderbolagets avdragsrätt för förluster i dotterbolagets verksamhet – Avdragsrätt saknas beträffande dotterbolag utan hemvist i landet”

Sammanfattning – Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 21 februari 2013

Etableringsfrihet – Skattelagstiftning – Inkomstskatt för juridiska personer – Skattelättnad – Nationell lagstiftning enligt vilken avdrag för förluster i dotterbolag med hemvist i landet medges, medan sådant avdrag inte medges beträffande ett dotterbolag utan hemvist i landet – Tillåtet – Villkor

(Artiklarna 49 FEUF och 54 FEUF)

Artiklarna 49 FEUF och 54 FEUF utgör inte hinder för en nationell lagstiftning enligt vilken ett moderbolag, som fusioneras med ett dotterbolag som har hemvist i en annan medlemsstat och som har upphört med sin verksamhet, saknar möjlighet att från sin skattepliktiga inkomst göra avdrag för förluster som detta dotterbolag har redovisat under taxeringsår före fusionen, medan en sådan möjlighet ges enligt nämnda lagstiftning när moderbolaget fusioneras med ett dotterbolag med hemvist i samma land som moderbolaget. En sådan nationell lagstiftning är dock oförenlig med unionsrätten om den inte ger moderbolaget en möjlighet att bevisa att dotterbolaget utan hemvist i landet har uttömt möjligheterna till avdrag för dessa förluster och att det inte existerar några möjligheter till avdrag för dem i dotterbolagets hemviststat under kommande taxeringsår, vare sig för dotterbolaget självt eller för en utomstående.

Den möjlighet som erbjuds i en medlemsstats rättsordning för ett moderbolag med hemvist i landet att göra avdrag för förluster i ett dotterbolag som också har hemvist i det landet, när moderbolaget fusioneras med dotterbolaget, utgör förvisso en skattefördel för moderbolaget. Genom att ett moderbolag som har ett dotterbolag med hemvist i en annan medlemsstat utesluts från denna fördel, kan det bli mindre attraktivt för moderbolaget att etablera sig i denna andra medlemsstat varför det kan avhållas från att bilda dotterbolag där. Med hänsyn till ändamålet med en sådan lagstiftning är dessutom situationen för ett moderbolag med hemvist i landet som önskar fusionera med ett dotterbolag med hemvist i landet, och situationen för ett moderbolag med hemvist i landet som önskar genomföra samma transaktion med ett dotterbolag utan hemvist i landet, objektivt jämförbara.

En sådan skillnad i behandlingen är dock för det första motiverad i den mån som den tjänar legitima ändamål som är förenliga med fördraget och som avser tvingande skäl av allmänintresse, såsom behovet av att säkerställa fördelningen av beskattningsrätten mellan medlemsstaterna och att förhindra att förluster utnyttjas två gånger samt att förhindra skatteflykt.

För det andra är en sådan lagstiftning ägnad att säkerställa att dessa ändamål uppnås. Den går emellertid utöver vad som är nödvändigt för att uppnå det huvudsakliga syfte som eftersträvas i en situation där ett dotterbolag utan hemvist i landet har uttömt de möjligheter som erbjuds i dess hemviststat att göra avdrag för förluster.

När tillämpningen av unionsrätten innebär att ett moderbolag med hemvist i en medlemsstat får beakta förluster i dess dotterbolag utan hemvist i landet vid en fusion, får reglerna för beräkning av förluster i ett dotterbolag utan hemvist i landet när det ska övertas av ett moderbolag med hemvist i landet hursomhelst inte medföra någon särbehandling i jämförelse med de beräkningsregler som skulle vara tillämpliga om denna fusion hade genomförts med ett dotterbolag med hemvist i landet.

(se punkterna 31, 32, 35, 40, 46, 49, 56 och 61 samt punkterna 1 och 2 i domslutet)