Mål T‑48/17
Alliance for Direct Democracy in Europe ASBL (ADDE)
mot
Europaparlamentet
Tribunalens dom (åttonde avdelningen i utökad sammansättning) av den 7 november 2019
”Institutionell rätt – Europaparlamentet – Beslut varigenom vissa av ett politiskt partis utgifter förklaras inte vara bidragsberättigande avseende räkenskapsåret 2015 – Beslut varigenom bidrag beviljas för räkenskapsåret 2017 och förfinansieringen fastställs till 33 procent av det maximala bidragsbeloppet under förutsättning att bankgaranti ställs – Kravet på opartiskhet – Rätten till försvar – Budgetförordningen – Budgetförordningens tillämpningsföreskrifter – Förordning (EG) nr 2004/2003 – Proportionalitet – Likabehandling”
1. Europaparlamentet – Finansiering av politiska partier på europeisk nivå – Beslut varigenom vissa av ett politiskt partis utgifter förklaras inte vara bidragsberättigande – Iakttagande av rätten till försvar – Partiets rätt att yttra sig – Räckvidd – Rätt till formellt förhör – Föreligger inte
(Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 41.1 och 41.2; Europaparlamentets arbetsordning, artikel 224.3 och 224.5)
(se punkterna 35 och 88)
2. Grundläggande rättigheter – Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna – Rätten till god förvaltning – Krav på opartiskhet – Begrepp – Parlamentets utrymme för skönsmässig bedömning – Domstolsprövning – Gränser
(Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 41.1; Europaparlamentets och rådets förordning nr 2004/2003, artiklarna 7 och 8)
(se punkterna 41–45)
3. Grundläggande rättigheter – Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna – Rätten till god förvaltning – Krav på opartiskhet – Begrepp – Kategoriska och otvetydiga offentliga uttalanden av en ledamot av Europaparlamentet om ett ärende som är under utredning – Omfattas inte
(Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 41.1)
(se punkterna 55–61)
4. Europaparlamentet – Finansiering av politiska partier på europeisk nivå – Förbud mot indirekt finansiering av ett nationellt politiskt parti – Villkor – Förekomsten av en indirekt ekonomisk fördel för det nationella politiska partiet – Bedömningskriterier
(Europaparlamentets och rådets förordning nr 2004/2003, artikel 7)
(se punkt 71)
5. Europaparlamentet – Finansiering av politiska partier på europeisk nivå – Förbudet att finansiera folkomröstningskampanjer – Villkor – Verksamhet som har samband med en folkomröstningskampanj – Bedömningskriterier
(Europaparlamentets och rådets förordning nr 2004/2003, artikel 8)
(se punkt 73)
6. Unionsrätt – Principer – Rätten till försvar – Rätten att yttra sig – Räckvidd – Antagande av ett beslut i det enskilda fallet på grundval av uppgifter som meddelats den berörda personen eller som den personen kände till – Åsidosättande – Föreligger inte
(Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 41.2)
(se punkterna 89–91 och 97)
7. Europaparlamentet – Finansiering av politiska partier på europeisk nivå – Beviljande av förfinansiering av bidrag – Krav på finansiell säkerhet och begränsning av förfinansieringsbeloppet – Utrymme för skönsmässig bedömning – Räckvidd – Åsidosättande av principerna om proportionalitet och likabehandling – Föreligger inte
(Europaparlamentets och rådets förordning nr 966/2012, artikel 134.1; kommissionens förordning nr 1268/2012, artikel 206.1)
(se punkterna 107, 108, 113, 120, 121, 124, 125 och 128)
Resumé
I domen i målet ADDE/parlamentet (T‑48/17), som meddelades den 7 november 2019, biföll tribunalen (i utökad sammansättning) yrkandet om ogiltigförklaring av Europaparlamentets beslut av den 21 november 2016 om fastställelse av att vissa utgifter för det europeiska politiska partiet Alliance for Direct Democracy in Europe ASBL (nedan kallat sökanden) inte var bidragsberättigande för räkenskapsåret 2015. Däremot ogillade tribunalen yrkandet om ogiltigförklaring av parlamentets beslut av den 12 december 2016 om att uppställa vissa villkor för beviljande av bidrag till sökanden för räkenskapsåret 2017.
I december 2014 beslutade parlamentets presidium att bevilja sökanden ett maximalt bidrag på 1 241 725 euro för räkenskapsåret 2015. Kontroller genomfördes i efterhand och i en extern revisionsrapport drogs slutsatsen att vissa utgifter inte var stödberättigande för räkenskapsåret 2015. I november 2016 förklarade parlamentet att beloppet på 500 615,55 euro inte var bidragsberättigande och begärde att sökanden skulle återbetala ett belopp på 172 654,92 euro.
I december 2016 antog parlamentets presidium ett beslut om att bevilja sökanden ett maximalt bidrag på 1 102 642,71 euro för räkenskapsåret 2017 och om att förfinansieringen skulle begränsas till 33 procent av det högsta bidragsbeloppet, under förutsättning att en bankgaranti ställdes, med hänsyn till att de externa revisorerna hade ifrågasatt sökandens ekonomiska bärkraft i avsaknad av egna medel.
Vid prövningen av en talan om ogiltigförklaring av parlamentets två beslut från november och december 2016 erinrade tribunalen inledningsvis om att rätten att få sina angelägenheter behandlade opartiskt av Europeiska unionens institutioner är en allmän unionsrättslig princip och att principen om god förvaltning enligt rättspraxis bland annat innebär att den behöriga institutionen är skyldig att omsorgsfullt och opartiskt pröva alla omständigheter som är relevanta i det aktuella fallet innan den fattar ett beslut. Kravet på opartiskhet omfattar dels den subjektiva opartiskheten, det vill säga ingen av de av institutionens ledamöter som handhar ärendet får ge uttryck för partiskhet eller personliga förutfattade meningar, dels den objektiva opartiskheten, det vill säga att institutionen ska erbjuda tillräckliga garantier för att i detta avseende utesluta varje form av legitima tvivel.
Tribunalen påpekade emellertid att i förevarande fall gjorde en av ledamöterna i parlamentets presidium, som var ansvarig för uppföljningen av ärendena avseende finansieringen av europeiska politiska partier, offentliga uttalanden med ett kategoriskt och otvetydigt innehåll som för en utomstående ger intryck av att denna ledamot hade en förutfattad mening om frågan före antagandet av det angripna beslutet avseende räkenskapsåret 2015. Med hänsyn till att ledamoten i fråga hade deltagit i presidiets möte och hade spelat en aktiv roll i de diskussioner som ledde fram till antagandet av det angripna beslutet, ansåg tribunalen att intrycket av opartiskhet allvarligt hade äventyrats.
Tribunalen påpekade att parlamentet ska erbjuda tillräckliga garantier för att utesluta varje tvivel om sina ledamöters opartiskhet när beslut av administrativ karaktär antas, vilket bland annat innebär att ledamöterna ska avstå från att offentligt uttala sig i frågan huruvida politiska partier på europeisk nivå förvaltar de medel som beviljas på ett lämpligt sätt när ärenden är under prövning.
Därefter prövade tribunalen frågan huruvida vissa utgifter för finansiering av en undersökning som hade utförts i sju medlemsstater i december 2015 inte var stödberättigande. Tribunalen erinrade dels om förbudet mot att använda medel från politiska partier på europeisk nivå som härrör från unionens allmänna budget för direkt eller indirekt finansiering av andra politiska partier, särskilt nationella partier eller kandidater,(1)dels om förbudet mot att använda dessa medel för finansiering av folkomröstningskampanjer.(2)
I förevarande fall framhöll tribunalen att den aktuella undersökningen hade genomförts i sju olika medlemsstater (Belgien, Frankrike, Ungern, Nederländerna, Polen, Sverige och Förenade kungariket) och omfattat ett urval på cirka 1 000 personer i varje medlemsstat, att de frågor som ställts var identiska och att de bland annat avsåg dessa medlemsstaters medlemskap i unionen, deltagarnas röstande i en eventuell folkomröstning om medlemskap i unionen och ändring av villkoren för medlemskap i unionen. Tribunalen konstaterade därefter att endast den del av undersökningen som avsåg Förenade kungariket berördes av förbudet mot finansiering av folkomröstningskampanjer, eftersom lagstiftningen om att genomföra en folkomröstning i Förenade kungariket slutgiltigt hade godkänts vid tidpunkten för nämnda undersökning. Eftersom så inte var fallet för de övriga sex medlemsstater som berördes av undersökningen slog tribunalen fast att det inte var motiverat att förklara att samtliga utgifter för undersökningen inte var stödberättigande. Med hänsyn till kraven på opartiskhet och den aktuella undersökningens karaktär ogiltigförklarade tribunalen parlamentets beslut av den 21 november 2016 avseende räkenskapsåret 2015.
Tribunalen ogillade yrkandet om ogiltigförklaring av parlamentets beslut av den 12 december 2016 om beviljande av bidrag till sökanden för räkenskapsåret 2017, eftersom den fann att talan inte kunde vinna bifall på de grunder som avsåg, för det första, åsidosättande av principen om god förvaltningssed och rätten till försvar, för det andra, åsidosättande av artikel 134 i budgetförordningen(3) och artikel 206 i tillämpningsföreskrifterna för budgetförordningen(4) (avseende garantier för förfinansiering av bidrag) och, för det tredje, åsidosättande av proportionalitetsprincipen och likabehandlingsprincipen.