CURIA - Documents

Home > Search form > List of results > Documents

Start printing

PDF format

Language of document : ECLI:EU:T:2000:92

FÖRSTAINSTANSRÄTTENS DOM

(tredje avdelningen i utökad sammansättning)

den 30 mars 2000 (1)

”Antidumpning - Brott mot ett prisåtagande - Gemenskapsskada”

I mål T-51/96,

Miwon Co. Ltd, Söul (Sydkorea), företrätt av advokaten J.F. Bellis, Bryssel,delgivningsadress: advokatbyrån Loesch och Wolter, 11, rue Goethe, Luxemburg,

sökande,

mot

Europeiska unionens råd, företrätt av A. Tanca, rättstjänsten, i egenskap avombud, biträdd av advokaterna H.J. Rabe och G. Berrisch, Hamburg,delgivningsadress: Europeiska investeringsbanken, direktoratet för rättsfrågor,generaldirektören A. Morbilli, 100, boulevard Konrad Adenauer, Luxemburg,

svarande,

Europeiska gemenskapernas kommission, företrädd av N. Khan, rättstjänsten, iegenskap av ombud, delgivningsadress: rättstjänsten, C. Gómez de la Cruz, CentreWagner, Kirchberg, Luxemburg,

intervenient,

meddelar

FÖRSTAINSTANSRÄTTEN

(tredje avdelningen i utökad sammansättning)

sammansatt av ordföranden M. Jaeger samt domarna K. Lenaerts, V. Tiili, J. Azizioch P. Mengozzi,

justitiesekreterare: byrådirektören A. Mair,

med hänsyn till det skriftliga förfarandet och efter det muntliga förfarandet den27 april 1999,

följande

Dom

Bakgrund till tvisten

1.

Sökanden är ett sydkoreanskt bolag som producerar ett brett sortiment av livsmedeloch kemiska produkter, bland annat mononatriumglutamat (salter av glutaminsyra)(nedan kallat MNG).

2.

Den 2 mars 1990 antog kommissionen förordning (EEG) nr 547/90 om införandeav preliminär antidumpningstull på import av glutaminsyra och dess salter medursprung i Indonesien, Sydkorea, Taiwan och Thailand och om godkännande avåtaganden vid import av glutaminsyra och dess salter med ursprung i dessa länder(EGT L 56, s. 23). Bland annat godkändes det åtagande som sökanden hadeföreslagit.

3.

Den 27 juni 1990 antog kommissionen förordning (EEG) nr 1798/90 om införandeav en slutgiltig antidumpningstull på import av MNG med ursprung i Indonesien,Sydkorea, Taiwan och Thailand och slutgiltigt uttag av den preliminäraantidumpningstullen för sådan import (EGT L 167, s. 1; svensk specialutgåva,område 11, volym 16, s. 3). Denna förordning ändrades genom rådets förordningar(EEG) nr 2966/92 av den 12 oktober 1992 (EGT L 299, s. 1) och nr 2455/93 av den2 september 1993 (EGT L 225, s. 1). MNG som producerades och exporterades avföretag vars åtaganden hade godkänts av kommissionen i förordning nr 547/90,beslut 92/493/EEG av den 12 oktober 1992 om godkännande av åtaganden isamband med översynen av antidumpningsåtgärder för viss import av MNG medursprung i Indonesien och om avslutande av förfarandet (EGT L 299, s. 40) ochbeslut 93/479/EEG av den 30 juli 1993 om godkännande av åtaganden i sambandmed översynen av antidumpningsåtgärder för viss import av MNG med ursprungi Indonesien, Sydkorea, Taiwan och Thailand (EGT L 225, s. 35) undantogs frånslutgiltig tull. Sökanden var ett sådant företag.

4.

Den 10 maj 1994 ingav Orsan, den ende producenten av MNG i gemenskapen,med stöd av artikel 14 i rådets förordning (EEG) nr 2423/88 av den 11 juli 1988 omskydd mot dumpad eller subventionerad import från länder som inte är medlemmari Europeiska ekonomiska gemenskapen (EGT L 209, s. 1; svensk specialutgåva,område 11, volym 14, s. 98, nedan kallad grundförordningen) en begäran omöversyn av gällande regler till kommissionen på grund av bland annat att MNGhade importerats till gemenskapen till lägre priser än dem som krävdes enligtgällande prisåtaganden. Den 9 juli 1994 tillkännagav kommissionen att den hadeinlett en översyn av de ifrågavarande reglerna (EGT C 187, s. 13).

5.

Kommissionen skickade ett frågeformulär till sökanden den 12 juli 1994 och gjordei oktober 1994 en kontroll i sökandens lokaler i Söul. Vid detta tillfälle gavsökanden kommissionen en skrivelse i vilken den påstod att Orsan importeradestora mängder MNG från Brasilien till priser som var avsevärt lägre än dem somgällde på marknaden.

6.

Kommissionen ansåg att även om exportpriserna nominellt sett motsvaradevillkoren för åtagandena, var prisnivån vid återförsäljningen av varan igemenskapen ändå ett klart tecken på att åtagandena inte följdes. Kommissionenunderrättade genom en skrivelse av den 8 juni 1995 sökanden om att den hade föravsikt att säga upp prisåtagandet och ersätta det med en preliminärantidumpningstull, baserad på de faktiska omständigheter som hade fastställts innanprisåtagandet godkändes.

7.

Den 18 juli 1995 antog kommissionen förordning (EG) nr 1754/95 om en preliminärantidumpningstull på import av MNG med ursprung i Indonesien, RepublikenKorea, Taiwan och Thailand (EGT L 170, s. 4) med stöd av artikel 10.6 igrundförordningen. För MNG som sökanden producerade och exporterade infördesen preliminär tull på 0,163 ECU per kilo.

8.

Den 19 januari 1996 antog kommissionen förordning (EG) nr 81/96 om ändring avförordning nr 2455/93 om införande av slutgiltig antidumpningstull på import avMNG med ursprung i Indonesien, Sydkorea och Taiwan, om slutgiltigt uttag av depreliminära tullar som införts och om avslutande av förfarandet avseende Thailand(EGT L 15, s. 20, nedan kallad den ifrågasatta förordningen.) För MNG somsökanden producerade och exporterade infördes en slutgiltig tull på 0,286 ECU perkilo.

9.

Den ifrågasatta förordningen innehåller följande överväganden i fråga omfastställandet av exportpriset:

”(25) De exportpriser som alla samarbetsvilliga producenter i Indonesien,Sydkorea och Taiwan uppgav i sina svar på kommissionens frågeformulärmotsvarade prisnivåerna i prisåtagandena. En kontroll av dessa exportpriserbekräftade dock påståendet i begäran om översyn om att prisåtagandenainte hade följts och att uppgivna exportpriser inte var tillförlitliga.

(26) Denna slutsats gjordes med beaktande av följande omständigheter:kommissionen begärde information om återförsäljningspriser för denberörda produkten samt uppgifter om kostnader mellan import ochåterförsäljning från alla de importörer som hade köpt mononatriumglutamatav de exportörer som var samarbetsvilliga vid denna översyn.

Ett antal importörer lämnade de upplysningar som begärts omåterförsäljningspriser och kostnader, och denna information kontrolleradespå plats hos de importörer som gick med på att samarbeta ytterligare iundersökningen. Det konstaterades att dessa senare importörer, vilka hadeanskaffat den berörda produkten från de samarbetsvilliga exportörerna iSydkorea, Indonesien och Taiwan, alla hade sålt den berörda produkten pågemenskapens marknad till förlust under undersökningsperioden och att ivissa fall täckte återförsäljningspriset inte ens inköpspriset. Detta var ettregelbundet mönster i prissättningen som pågick under helaundersökningsperioden, för vilket inte något annat övertygande skäl kundeframläggas än förekomsten av kompensationsarrangemang. Vidare hittadesvid kontrollbesöken hos vissa importörer klara bevis för att deprisåtaganden som godkänts avseende Miwon Co. Ltd (Sydkorea) och PTIndomiwon Citra Inti (Indonesien) inte hade följts, dvs. att importprisernainte var på en nivå som motsvarade prisåtagandena. Vad gäller detindonesiska företaget fanns det bevis för överträdelsen genom kreditnotorsom utfärdats för försäljningen av den berörda produkten, och vad gällerdet sydkoreanska företaget bevisades överträdelsen genom korrespondensavseende priser som avsevärt underskred priset enligt åtagandet. Dessaomständigheter i sig själva visar att de faktiska exportpriserna för berördatransaktioner avsevärt underskred de som uppgivits inom ramen föråtagandena.

Under dessa omständigheter, som i hög grad stödjer uppfattningen att detförekommer kompensationsarrangemang och att uppgivna exportpriser inteär tillförlitliga, kom man till slutsatsen att de exportpriser som uppgivits avde samarbetsvilliga exportörerna borde beräknas på nytt enligt artikel 2.8b i den grundläggande förordningen, dvs. på grundval av de priser till vilkaden importerade produkten först såldes till oberoende kunder och medjusteringar för alla kostnader som uppstår mellan import och återförsäljningsamt en skälig vinstmarginal för berörda importörer.

(27) Följaktligen konstruerades exportpriset för de samarbetsvilliga exportörernai Sydkorea, Taiwan och Indonesien genom att man från var och en av desamarbetsvilliga importörernas vägda genomsnittliga återförsäljningspris tillden förste oberoende konsumenten drog av ett belopp motsvarandeimportörernas kostnader mellan import och återförsäljning plus ett beloppför vinst på 5 %. Denna vinstnivå ansågs skälig eftersom den överensstämdemed den som ansetts rimlig för den berörda produkten i tidigareundersökningar och eftersom den inte hade bestridits. Ett ytterligare avdraggjordes för tullavgifter och andra kostnader, såsom frakt och försäkring vidsjötransport, i syfte att nå fram till ett pris fritt fabrik i ursprungsländerna.

(28) För de samarbetsvilliga producenters transaktioner för vilka upplysningarom återförsäljning av importörer inte kunde erhållas drogs slutsatsen, motbakgrund av fakta som framkommit vid kontroll hos de sju importör[er],som hänvisas till i artikel 13, av återförsäljningspriser förmononatriumglutamat som exporterats av dessa producenter, attexportpriset som lämnats av exportörerna kunde bortses från av sammaovannämnda skäl. Exportpriset måste därför enligt artikel 7.7 b i dengrundläggande förordningen fastställas på grundval av tillgängliga uppgifter,dvs. det ansågs att de faktiska exportpriserna i dessa fall var på samma nivåsom de exportpriser som beräknats enligt punkterna 25 till 27.”

Förfarande och parternas yrkanden

10.

Den 12 april 1996 väckte sökanden förevarande talan.

11.

Genom en inlaga som ingavs den 28 augusti 1996 ansökte kommissionen om att fåintervenera i målet till stöd för rådets yrkanden. Ordföranden påförstainstansrättens femte avdelning i utökad sammansättning beslutade den 16oktober 1996 att låta kommissionen intervenera. Kommissionen avstod emellertidfrån att inge en skriftlig interventionsinlaga.

12.

På grundval av referentens rapport beslutade förstainstansrätten (tredjeavdelningen i utökad sammansättning) att vidta processledande åtgärder med stödav artikel 64 i förstainstansrättens rättegångsregler, i form av skriftliga frågor tillrådet, och att inleda det muntliga förfarandet.

13.

Rådet besvarade de skriftliga frågorna i en skrivelse som inkom tillförstainstansrätten den 22 april 1999. Parterna utvecklade sin talan och svarade påförstainstansrättens muntliga frågor vid förhandlingen den 27 april 1999.

14.

Sökanden har yrkat att förstainstansrätten skall

- ogiltigförklara den ifrågasatta förordningen i den mån som den berörsökanden, samt

- förplikta rådet att ersätta rättegångskostnaderna.

15.

Rådet har yrkat att förstainstansrätten skall

- ogilla talan, samt

- förplikta sökanden att ersätta rättegångskostnaderna.

Rättslig bedömning

16.

Sökanden har åberopat två grunder till stöd för sin talan. Den första grunden gårut på att artikel 2.8 i grundförordningen har åsidosatts. Den andra grunden går utpå att rådet har missbedömt gemenskapsskadan.

1. Den första grunden: Åsidosättande av artikel 2.8 i grundförordningen

Parternas argument

17.

Sökanden har gjort gällande att kommissionen och rådet har fastställt exportprisetfelaktigt genom att rekonstruera ett exportpris på grundval av deåterförsäljningspriser som vissa importörer som är oberoende av sökandenfakturerar, med stöd av artiklarna 2.8 b och 7.7 b, i stället för att utgå från detfaktiska exportpris som sökanden själv fakturerar, i enlighet med artikel 2.8 a igrundförordningen.

18.

Till att börja med har sökanden noterat att konstaterandena om det påståttotillförlitliga exportpriset grundades på information från de importörer hos vilkakontroller hade ägt rum under hösten år 1995, trots att kommissionen redan i enskrivelse den 8 juni 1995 hade upplyst sökanden om att den inte ansåg att dessexportpris var tillförlitligt. Den skriftliga bevisning som kommissionen påstod attden åberopade framkom således flera månader efter det att kommissionen hadegjort sina konstateranden.

19.

Sökanden har även understrukit att det inte finns något som gör det berättigat attställa lägre beviskrav på institutionerna i antidumpningsförfaranden än iförfaranden på andra områden, i synnerhet på konkurrensområdet. Sökanden hartill att börja med anfört att kommissionen enligt artikel 7.3 a i grundförordningenfår begära att medlemsstaterna skall lämna information och utföra alla nödvändigakontroller och inspektioner, särskilt hos importörer, återförsäljare och producenteri gemenskapen. Eftersom anklagelsen om hemlig kompensation motsvarar enanklagelse om grovt skattebedrägeri, kunde kommissionen ha begärt attmedlemsstaterna skulle utföra kontroller i importörernas lokaler. Medlemsstaternakunde härvid ha använt alla sina utredande befogenheter enligt inhemsk tull- ochskattelagstiftning för att avgöra om de berörda importörerna verkligen hade erhållithemlig kompensation. Vidare har sökanden anfört att domstolen har angivit attinstitutionerna måste beakta grundläggande rättigheter särskilt noggrant iantidumpningsförfaranden, eftersom dessa förfaranden inte ger alla de processuellagarantier för skydd av enskilda som kan finnas i vissa nationella rättsordningar(domstolens dom av den 27 juni 1991 i mål C-49/88, Al-Jubail Fertilizer och SaudiArabian Fertilizer mot rådet, REG 1991, s. I-3187, och generaladvokat Darmonsförslag till avgörande i målet, REG 1991, s. I-3205, punkt 73). Slutligen harsökanden erinrat om en grundläggande rättslig princip som är gemensam för allamedlemsstater, nämligen att skuld inte skall presumeras.

20.

Sökanden har framhållit att enligt artikel 2.8 a i grundförordningen skallexportpriset fastställas med utgångspunkt i det faktiska exportpriset, det vill sägadet pris som faktiskt betalas eller skall betalas för varan när den exporteras tillgemenskapen. Ett rekonstruerat exportpris får endast användas i de tre fall somanges i artikel 2.8 b, det vill säga när det inte finns något exportpris, när detframgår att det finns ett kommersiellt samband eller enkompensationsöverenskommelse mellan exportören och importören eller en tredjepart eller när det pris som faktiskt betalas eller skall betalas för varan när den säljsför export till gemenskapen av andra skäl är otillförlitligt.

21.

Sökanden har framfört sju argument för att bevisa att institutionernas bedömningatt de anmälda exportpriserna inte var tillförlitliga är felaktig.

22.

Till att börja med har sökanden gjort gällande att institutionerna felaktigt har utgåttfrån att de oberoende importörernas relativt låga återförsäljningspriser endastkunde bero på att de fick kompensation av exportören. Sökanden är av denmeningen att utgångspunkten för institutionernas resonemang, att varje importöralltid säljer varje enskild importerad vara till ett pris som täcker inköpskostnaderna,försäljningskostnaderna, de allmänna och administrativa kostnaderna samt en skäligvinstmarginal, är felaktig. Tang Frères, som är en oberoende importör i förhållandetill sökanden, har förklarat att en importör mycket väl kan besluta sig för att göraen stor vinst på vissa varor, en mindre vinst på andra varor och till och med säljavissa varor med förlust av olika fullkomligt legitima skäl, såsom prisnivån påmarknaden eller konkurrensen från vissa lokala producenter eller andra importörer.För övrigt framgår det av Allmänna tull- och handelsavtalets (GATT) expertgruppsandra rapport år 1960 om antidumpningstullar och utjämningstullar att det inte ärovanligt att importörer säljer varor med förlust och att det inte finns någonanledning att i det fallet förutsätta att exportören dumpar varan. Sökanden harhärvid framhållit att de oberoende importörerna inte har gjort någon förlust på sinainköp, eftersom de har sålt MNG till ett högre pris än inköpspriset.

23.

Sökanden har även anfört att den information om återförsäljningspriserna somkommissionen har lagt till grund för sin bedömning endast avser 20,48 procent avall dess försäljning av MNG i gemenskapen och att den bristfälliga utredningen iförevarande fall undergräver giltigheten av kommissionens bedömning.

24.

Vidare har sökanden påpekat att de oberoende importörer som var aktuella ikommissionens undersökning förklarade att de inte kunde fakturera MNG till högreåterförsäljningspriser på grund av de låga priser som klaganden Orsan faktureradepå gemenskapsmarknaden.

25.

Efter det att sökanden fick tillgång till kommissionens konfidentiella akt om två avdess importörer, närmare bestämt Tang Frères och Scanchem UK Ltd, har denkunnat konstatera att dess försäljning av MNG endast motsvarade 1,39 procent avScanchems omsättning år 1994 och mindre än 0,19 procent av Tang Frèresomsättning år 1994. Med hänsyn till denna låga procentandel kan vinsten påförsäljningen av MNG inte märkbart ha påverkat de ifrågavarande importörernasallmänna lönsamhet. Den omständighet som rådet har betonat, att Scanchem köptefyra laster MNG av Miwon under den tid som undersökningen pågick, är interelevant, eftersom dessa fyra laster endast motsvarar en mycket liten del av dessomsättning.

26.

Sökanden har tillagt att Tang Frères har förklarat sina inköp av MNG med att vissaav dess kunder efterfrågade kristaller i den storlek som Miwon producerade.Sökanden har ingivit en skriftlig förklaring från Tang Frères där följande anges:”Det är inte korrekt att säga att de priser till vilka vi sålde MNG som vi köpt avMiwon var onormalt låga ... Tang Frères marginal för MNG som inköpts av Miwonär lika stor som den för MNG som inköpts av Orsan och Ajinomoto.”

27.

Vad beträffar rådets uppfattning, att det inte har framförts några skäl till stöd förTang Frères prispolitik, menar sökanden att det inte finns några bevis i akten påatt kommissionen någonsin bad Tang Frères förklara varför företaget sålde MNGtill detta pris. Sökanden har begärt att förstainstansrätten skall anmoda rådet attförete kommissionens rapporter från kontrollerna hos Tang Frères så att det kanklarläggas om utredarna verkligen frågade om företaget hade erhållit kompensationav Miwon och i vilken form.

28.

På samma sätt har Scanchem i en skrivelse till sökanden den 15 december 1995,undertecknad av Currie, förklarat att dess återförsäljningspriser ”var för låga i vissafall, men att det endast var för att företaget skulle avyttra material genom attnärma sig Orsans priser”. Sökanden har i sin replik framhållit att rådet inte alls harkommenterat Scanchems förklaring. Orsans försäljning till mycket låga priser harvarken bestritts av kommissionen eller rådet.

29.

Detta tycks bekräfta att nivån på Scanchems återförsäljningspriser berodde på depåtryckningar som klaganden Orsans prispolitik innebar. Sökanden har även begärtatt förstainstansrätten skall anmoda rådet att förete kommissionens rapporter frånkontrollerna hos Scanchem så att det kan klarläggas om kommissionen frågade omScanchem hade erhållit kompensation och i vilken form, och hur företaget ställdesig till detta.

30.

Vidare har sökanden gjort gällande att Scanchems skriftväxling, nämnd iövervägande 26 i den ifrågasatta förordningen, på intet sätt bekräftar att de faktiskaexportpriserna för transaktionerna i fråga var avsevärt lägre än de priser somangavs i prisåtagandet.

31.

Vad beträffar skriftväxlingen angående en faktura av den 13 december 1992 (OAnr 92785), har sökanden till att börja med anfört att den avser en annan tidsperiodän den som undersökningen omfattar och att den därför inte kan vara något bevisför att Miwons exportpriser inte var tillförlitliga. Vidare har sökanden uppgivit attdet lägre pris som åsyftas i skriftväxlingen helt enkelt avsåg MNG som hade inköptsför att säljas utanför Europeiska gemenskapen. Slutligen har sökanden framhållitatt kommissionen inte har några bevis för att Scanchem någonsin köpte MNG avden till lägre priser än de uppgivna exportpriserna.

32.

Vad beträffar skriftväxlingen angående transaktion OA nr 93088, som Miwonfakturerade den 22 maj 1993, har sökanden understrukit att denna skriftväxling intenämndes i kommissionens informationsskrivelse av den 8 december 1995, genomvilken sökanden underrättades om de huvudsakliga omständigheter ochöverväganden på grundval av vilka kommissionen hade för avsikt attrekommendera införandet av antidumpningstullar, utan åberopades för förstagången av rådet i dess svaromål. Åberopandet av detta bevis kan därför bestridas.Vidare har sökanden anfört att det ”stödpris” som nämns i denna skriftväxlingavsåg köp för försäljning utanför gemenskapen. Sökanden har gjort gällande att vidtidpunkten för Scanchems inköp var destinationen för den mängd MNG som ordernr 93088 avsåg okänd och sökanden utgick därför från priset på världsmarknadennär den gjorde sina beräkningar för eventuell försäljning utanför gemenskapen.Skillnaden mellan prisåtagandet och priset på världsmarknaden skulle ha insatts påScanchems konto om lasten till slut såldes utanför gemenskapen, men eftersom såinte skedde betalades aldrig något stödpris. Vid kontrollerna hos Scanchem fannkommissionen för övrigt inga spår av kompensationsbetalningar. Sökanden menaratt de omtvistade handlingarna enbart bevisar att det fanns två priser, det vill sägaprisåtagandet för gemenskapen och priset på världsmarknaden för försäljningutanför gemenskapen. Vad beträffar hänvisningen i vissa telefaxmeddelanden tillkostnader för interna transporter från Felixstowe till Manchester, undrar sökandenom kommissionen påpekade detta vid kontrollen hos Scanchem. Eftersom detendast är 25 km mellan Manchester och Scanchems lokaler, betydde transportenenligt sökanden inte nödvändigtvis att MNG inte därefter kunde transporteras tillen annan destination, eventuellt utanför gemenskapen.

33.

Sökanden har av detta dragit slutsatsen att Scanchems skriftväxling inte allsbekräftar att det fanns kompensationsarrangemang.

34.

Sökanden anser också att institutionernas bedömning är behäftad med samma felsom det som domstolen konstaterade i dom av den 28 mars 1984 i de förenademålen 29/83 och 30/83, Compagnie royale asturienne des mines och Rheinzink motkommissionen (REG 1984, s. 1679, punkt 16), eftersom det är uppenbart attstrukturen på importörernas återförsäljningspriser inte enbart kan förklaras medatt sökanden gav dem kompensation. Importörerna har förklarat att de inte kundefakturera högre återförsäljningspriser för MNG som de köpte av sökanden pågrund av det pristryck som bland annat gemenskapsproducenten Orsan låg bakom.Eftersom inköpen av MNG från sökanden endast utgjorde en mycket liten del avimportörernas omsättning, kunde de sälja produkterna med reduceradevinstmarginaler utan att äventyra sin allmänna lönsamhet.

35.

Vidare har sökanden gjort gällande att kommissionen vid sina kontroller iimportörens och sökandens lokaler åren 1994 och 1995 inte fann några som helstbevis för att sökanden skulle ha utbetalat någon ersättning till sina importörer ellerför att dessa skulle ha mottagit någon sådan. Sökanden har tillagt att Scanchem ochTang Frères under det administrativa förfarandet framlade skriftliga förklaringar(se ovan punkterna 26 och 28) som bekräftade att de inte hade ”fått någon somhelst kompensation, i någon form, av Miwon för MNG som de hade köpt av Miwonför import till EEG”.

36.

Sökanden menar också att då institutionerna felaktigt bedömde att den hadekompenserat oberoende importörer som hade samarbetat i utredningen, fanns detinga skäl att tillämpa artikel 7.7 b på transaktioner mellan sökanden och importörersom inte hade givit kommissionen information om sin återförsäljning.

37.

Slutligen har sökanden gjort gällande att den dumpningsmarginal sominstitutionerna har beräknat är uppenbart felaktig, eftersom den inte är baserad påde faktiska exportpriser som sökanden har fakturerat, vilket är ett krav enligtartikel 2.8 a då importörerna är oberoende och det inte finns några belägg för attdet fanns ett avtal om kompensation mellan sökanden och dess exportörer.

38.

Rådet har bestritt sökandens argument.

Förstainstansrättens bedömning

39.

Sökanden har gjort gällande att institutionerna felaktigt har bedömt att de prisersom Miwon faktiskt fakturerade oberoende importörer inte var tillförlitliga och attutgångspunkten i stället borde vara ett rekonstruerat exportpris i enlighet medartiklarna 2.8 b och 7.7 b i grundförordningen.

40.

Enligt artikel 2.8 b i grundförordningen skall exportpriset rekonstrueras ”[i] de falldå det inte finns något exportpris eller då det framgår att det finns ett kommersielltsamband eller en kompensationsöverenskommelse mellan exportören ochimportören eller en tredje part, eller att det pris som faktiskt betalas eller skallbetalas för varan när den säljs för export till gemenskapen av andra skäl ärotillförlitligt”. Av denna uppräkning, och i synnerhet användningen av uttrycken ”dådet framgår” och ”av andra skäl”, följer att institutionerna har etthandlingsutrymme när de beslutar om det finns anledning att tillämpa artikel 2.8 bi grundförordningen, och att det konstruerade exportpriset kan tillgripas inte enbartnär institutionerna har bevis för att det finns en kompensationsöverenskommelse,utan även när det framgår att det finns en sådan överenskommelse eller när detuppgivna exportpriset inte förefaller tillförlitligt.

41.

I förevarande fall har institutionerna i övervägande 26 tredje stycket i denifrågasatta förordningen dragit slutsatsen att exportpriserna borde rekonstrueras ienlighet med artikel 2.8 b i grundförordningen, eftersom omständigheterna i detaktuella fallet ”i hög grad stödjer uppfattningen att det förekommerkompensationsarrangemang och att uppgivna exportpriser inte är tillförlitliga”.

42.

Prövningen av huruvida de exportpriser som sökanden hade uppgivit var tillförlitligainnebär med nödvändighet komplicerade ekonomiska bedömningar vid vilkainstitutionerna har ett stort utrymme för skönsmässig bedömning, vilket innebär attgemenskapsdomstolen endast skall göra en begränsad rättslig prövning(förstainstansrättens dom av den 29 januari 1998 i mål T-97/95, Sinochem motrådet, REG 1998, s. II-85, punkt 51).

43.

Förstainstansrätten skall därför undersöka om rådet gjorde en uppenbart oriktigbedömning när det ansåg att exportpriserna inte var tillförlitliga med hänsyn till deomständigheter som nämns i den ifrågasatta förordningen.

44.

Av övervägande 26 i den ifrågasatta förordningen (såsom detta återgivits ovan ipunkt 9) framgår att institutionerna har grundat sina slutsatser på följande treomständigheter:

- Vad beträffar importörernas prispolitik konstaterades att samtligaimportörer som köpte MNG av de exportörer som samarbetade (blandannat sökanden) hade sålt den ifrågavarande produkten på gemenskapensmarknad med förlust under undersökningsperioden och att i vissa fall täckteåterförsäljningspriset inte ens inköpspriset.

- Vad beträffar att det inte hade lämnats någon annan förklaring än den sominstitutionerna hade givit, kunde inte något annat övertygande skälframföras för det regelbundna mönstret i prissättningen under helaundersökningsperioden än förekomsten av kompensationsarrangemang.

- Vad beträffar de skriftliga bevis som stödde institutionernas yrkanden,bevisade kontrollbesöken hos vissa importörer klart att de prisåtagandensom Miwon (Sydkorea) och Indomiwon (Indonesien) hade gjort inte hadeföljts. Vad gäller det indonesiska företaget fanns det bevis för överträdelsengenom kreditnotor som utfärdats för försäljningen av den ifrågavarandeprodukten, och vad gäller det sydkoreanska företaget bevisadesöverträdelsen genom skriftväxling avseende priser som avsevärt underskredpriset enligt åtagandet.

45.

Förstainstansrätten skall därför i tur och ordning undersöka om importörernasprispolitik tillät institutionerna att i brist på alternativa förklaringar dra slutsatsenatt det fanns kompensationsarrangemang, vidare om sökandena lämnade någrasådana andra förklaringar och slutligen om de skriftliga bevisen bekräftar ellerstärker förstainstansrättens slutsatser på de första två punkterna.

Importörernas prispolitik

46.

Sökanden har ifrågasatt institutionernas slutsatser, men den har inte bestritt defaktiska omständigheter som ligger till grund för dessa. Sökanden har nämligenendast påstått att de oberoende importörerna inte gjorde några förluster på sinainköp, eftersom de sålde MNG till ett högre pris än inköpspriset. Det finnsemellertid inga bevis för detta påstående. Tvärtom har Currie, för bolagetScanchems räkning, i sin förklaring av den 15 december 1995, som sökanden självhar ingivit, uppgivit att bolaget gjorde förluster på försäljningen av MNG som dethade köpt av sökanden. Vidare motsäger i alla händelser sökandens påstående påintet sätt institutionernas konstaterande att samtliga oberoende importörer såldemed förlust, eftersom de med rätta ansåg att försäljning till priser som inte täckerinköpspriset samt ett belopp motsvarande försäljningskostnader, administrativakostnader, andra allmänna kostnader och en skälig vinstmarginal är försäljning tillförlust.

47.

Det måste därför anses klarlagt att samtliga importörer sålde MNG som de hadeköpt av sökanden med förlust och att tre av dem till och med sålde produkten tillett lägre pris än inköpspriset.

48.

Denna prispolitik följdes av samtliga importörer som deltog i undersökningen.Sökandens argumentation, att det inte är ovanligt att en importör säljer medförlust, vilket för övrigt skulle framgå av GATT:s expertgrupps andra rapport år1960, är irrelevant i detta fall, eftersom det enligt svaranden inte är fråga om entillfällig åtgärd, utan om en fast och vedertagen praxis som följdes av samtligaimportörer som samarbetade, vilket sökanden inte har bestritt.

49.

Enligt svaranden avsåg denna prispolitik inte endast någon enstaka avimportörernas transaktioner, utan den allmänna lönsamheten för varje importörsimport av MNG. Inte heller detta har sökanden bestritt.

50.

Även om det kan, såsom svaranden på goda grunder har medgivit, hända att enimportör av någon anledning bestämmer sig för att inte göra någon vinst på entransaktion, är det onormalt att ingen av importörerna som samarbetade gjordenågon vinst på importen i fråga och att samtliga ändå fortsatte att importeraprodukten under hela tiden som undersökningen pågick.

51.

Slutligen har sökanden gjort gällande att kommissionens konstaterandenbeträffande importörernas prisagerande inte är representativa, eftersom de endastavser 20,48 procent av Miwons totala försäljning av MNG i gemenskapen, och attde därför inte räcker för att stödja slutsatsen att åtagandet har brutits.

52.

Förstainstansrätten finner härvid att det inte finns några bestämmelser igrundförordningen som direkt eller indirekt kräver att den information somkommissionen eller rådet lägger till grund för sin uppfattning att en aktör har brutitsitt åtagande skall avse en viss minsta andel av aktörens försäljning. Tvärtom ärvarje brott mot ett åtagande tillräckligt för att kommissionen skall kunna återkallasitt godkännande av åtagandet och ersätta det med en antidumpningstull.Kommissionen har ett utrymme för skönsmässig bedömning när den godkännereller beslutar att inte godkänna ett prisåtagande och den kan bland annat beslutaatt inte godkänna ett prisåtagande om det är svårt att kontrollera dess tillämpning.På samma sätt är det enligt artikel 10.5 i grundförordningen ett brott mot åtagandetom en part, som gjort ett godtaget åtagande, inte regelbundet lämnar uppgifter somtillåter kontroll av relevanta uppgifter. Konstaterandet av ett faktiskt brott, även omdet endast avser en mer eller mindre begränsad del av den berörde aktörensomsättning, är följaktligen tillräckligt för att kommissionen skall kunna återkallaåtagandet. Vidare har rådet i sin duplik angivit att procentandelen 20,48 hänfördesig till de slutsatser som föranledde att förordning nr 1745/95 antogs, men attkommissionen inom ramen för den ifrågasatta förordningen erhöll information frånimportörer som hade samarbetat som avsåg 30 procent av sökandens totalaexportförsäljning under den tid som undersökningen pågick. Det är vanligt, och intei sig anmärkningsvärt, att man fastställer ett värde eller drar en slutsats på grundvalav ett urval av uppgifter, särskilt när det gäller regler på antidumpningsområdet,förutsatt att urvalet är tillräckligt representativt. För övrigt föreskrivs i artikel 2.13in fine i grundförordningen att urvalsteknik får användas för att fastställaexportpriser i de fall då en avsevärd mängd transaktioner har förekommit. Iförevarande fall måste kommissionens undersökning, som omfattade åttaimportörer som motsvarade cirka 30 procent av sökandens totala försäljning avMNG i gemenskapen, anses vara representativ. Vidare har sökanden inte nämntnågot konkret fall som kan ifrågasätta kommissionens slutsats att de importörersom samarbetade inte gjorde någon vinst på den import av MNG som sökandentillhandahöll. Slutligen har sökanden inte bestritt att kommissionen försökte erhållainformation om återförsäljningspriserna från ett så stort antal importörer sommöjligt.

53.

Av det ovan anförda följer - med förbehåll för andra förklaringar - attimportörernas prispolitik skall anses vara ett relevant indicium när det gäller attstyrka att de exportpriser som sökanden hade anmält inte var tillförlitliga eller attdet förelåg kompensationsarrangemang.

Andra förklaringar

54.

I enlighet med rättspraxis om indirekt bevisning (domstolens dom i detovannämnda målet Compagnie royale asturienne des mines och Rheinzink motkommissionen, och av den 31 mars 1993 i de förenade målen 89/85, 104/85, 114/85,116/85, 117/85 och 125/85-129/85, Ahlström Osakeyshtiö m.fl. mot kommissionen,REG 1993, s. I-1307; svensk specialutgåva, volym 14, s. 111) skallförstainstansrätten kontrollera om sökanden har lämnat andra förklaringar somkastar nytt ljus över de faktiska omständigheter som institutionerna har fastställtgenom att de ger andra skäl till importörernas prispolitik än förekomsten avkompensationsarrangemang.

55.

Vad beträffar påståendet att de oberoende importörer som samarbetade iutredningen inte kunde fakturera MNG till högre återförsäljningspriser på grundav pristrycket på marknaden, som bland annat gemenskapsproducenten Orsan lågbakom, finner förstainstansrätten att sökanden inte har framlagt några konkretabevis för att gemenskapsproducenten faktiskt höll låga priser pågemenskapsmarknaden. Vidare konstaterar förstainstansrätten att sökanden endasthar åberopat Curries förklaring av den 15 december 1995, för bolaget Scanchemsräkning (se ovan punkt 26), där han har uppgivit att priserna var låga i vissa fall,men endast i syfte att avyttra produkten. Detta försök till förklaring är inteövertygande. Scanchem har i denna förklaring uppgivit att det hade lidit förlusterpå den aktuella marknaden och att Orsan fastställde så låga marknadspriser attingen part som gjort ett åtagande kunde hoppas på att anpassa sig till dem, menföretaget köpte ändå fyra laster MNG av sökanden under den tid somundersökningen pågick. En förnuftig ekonomisk aktör skulle ha upphört medimporten av produkten sedan den insett att det inte gick att göra någon vinst påden. Slutligen har sökanden inte gjort gällande att Scanchem endast med svårighetkunde upphöra med sina inköp av MNG från sökanden på grund av att företagettill exempel var bundet av långvariga avtal med sökanden eller att MNG ingick iett brett sortiment av produkter som Scanchem köpte av sökanden. I brist på andrauppgifter än Scanchems förklaring kan Orsans påstådda pristryck därför inte ansesvara styrkt och kan inte utgöra en annan förklaring till importörernas prispolitik.

56.

Vad beträffar sökandens argument att försäljningen av MNG som köpts hossökanden inte märkbart kan ha påverkat de ifrågavarande importörernas allmännalönsamhet med hänsyn till den ringa andel av omsättningen som Tang Frères ochScanchems köp av MNG motsvarade, konstaterar förstainstansrätten att i motsatstill vad sökanden har gjort gällande är inte utgångspunkten för institutionernasresonemang att försäljningen av MNG som köpts hos sökanden motsvarade en högandel av de olika importörernas omsättning, utan att samtliga importörer somsamarbetade sålde MNG som de hade köpt av sökanden med förlust. En importörhar vanligtvis inget intresse av att lida en förlust på en procentandel, om än mycketliten, av sin omsättning genom förlustaffärer. Varken sökanden eller de berördaoberoende importörerna har lämnat några särskilda eller trovärdiga förklaringar tillatt de sistnämnda trots sina förluster fortsatte att importera MNG som de köpt avsökanden under hela den tid som undersökningen pågick.

57.

Förstainstansrätten konstaterar att också argumentet att Tang Frères köp av MNGfrån sökanden föranleddes av en särskild efterfrågan på kristaller av den storleksom sökanden producerade måste underkännas. En särskild efterfrågan på en vissprodukt gör det nämligen tvärtom möjligt att frigöra sig från konkurrensen ochgöra en vinst, i förekommande fall till och med betydande, på försäljningen avprodukten. Sökanden har inte ens påstått att Tang Frères hade någon särskildanledning att köpa denna påstått speciella produkt av sökanden, till exempel föratt kunna tillgodose behov eller efterfrågan hos vissa av dess kunder med vilka detgjorde omfattande affärer i fråga om andra produkter och vilka hotade med attavbryta alla förbindelser om företaget inte även erbjöd dem sökandens MNG tillett intressant pris. Tvärtom framgår det av protokollet från mötet mellan sökandensombud och Tang Frères att det sistnämnda företaget inte importerade några andraav sökandens produkter än MNG. I brist på andra samstämmiga indicier är denalternativa förklaringen att det fanns en särskild efterfrågan på en viss slagskristaller tvivelaktig och kan inte rimligtvis berättiga importörens prispolitik.

58.

Även påståendet om att Tang Frères vinstmarginal var lika stor somvinstmarginalen för MNG som företaget köpt av Orsan och Ajinomoto måsteunderkännas, eftersom det har konstaterats att alla oberoende importörer, inklusiveTang Frères, sålde MNG som de köpt av sökanden med förlust.

59.

Vidare är den första meningen i Tang Frères och Scanchems förklaringar (se ovanpunkterna 26 och 28) om att de inte erhöll någon kompensation fullständigtidentisk och Scanchem har inskränkt sig till att underteckna den färdigskrivnaförklaringen utan att ens skriva om den, vilket framgår av omnämnandet av”[signatur]” och ”[datum]” under dess förklaring och av att företaget har gjort enhandskriven anmärkning. Förklaringarna härrör således inte direkt från de tvåberörda importörerna, utan har skrivits av en tredje person, sannolikt sökandensombud, vars telefaxnummer återfinns i skrivelsens huvud. För övrigt har sökandenmycket goda relationer med dessa två importörer, eftersom de bland annat har låtitsökanden få tillgång till kommissionens konfidentiella akt om dem. Följaktligen ärdessa förklaringar, som på grund av ärendet har skrivits vid en misstänkt tid, intetrovärdiga och kan inte beaktas.

60.

Sökanden har begärt att förstainstansrätten skall förelägga rådet att företekommissionens rapporter från kontrollerna hos Tang Frères, eftersom den anseratt det måste klarläggas om kommissionens utredare frågade Tang Frères ochScanchem om de hade erhållit kompensation från Miwon och i så fall i vilken form.Eftersom förstainstansrätten redan har tillgång till skriftliga förklaringar från TangFrères och Scanchem angående detta, saknas anledning att bifalla denna begäranom bevisupptagning.

61.

Vidare anser sökanden felaktigt att rådet inte kan åberopa att det inte harframförts några förklaringar till Tang Frères prispolitik på grund av att det intefinns några bevis i akten för att kommissionen har bett Tang Frères förklara varförföretaget sålde MNG till detta pris. Eftersom Tang Frères fortfarande inte kan geen relevant förklaring till sin prispolitik vid återförsäljning, saknar det nämligenbetydelse om kommissionens tjänstemän faktiskt frågade företaget om detta underundersökningen. Vidare har rådet i sin duplik uppgivit att kommissionenstjänstemän verkligen frågade Tang Frères om detta och att företaget motiveradesitt köp av MNG från sökanden med en kunds särskilda efterfrågan. Såsom redanhar konstaterats ovan är denna förklaring om en särskild efterfrågan inteövertygande.

62.

Sökandens argument att Tang Frères inte led någon förlust, eftersom företagetsålde MNG till ett högre pris än inköpspriset, är inte heller någon alternativförklaring. Såsom har angivits ovan (punkt 46) ansåg nämligen institutionerna medrätta att försäljning till priser som inte täcker inköpspriset samt ett beloppmotsvarande försäljningskostnader, administrativa kostnader, andra allmännakostnader och en skälig vinstmarginal är försäljning till förlust. Sökanden har inteheller framfört något argument som bevisar att institutionernas teori är felaktig.Slutligen har sökanden i alla händelser inte bestritt svarandens påstående att treav de åtta oberoende importörer som samarbetade hade sålt MNG till ett lägre prisän inköpspriset.

63.

Slutligen konstaterar förstainstansrätten att de påstått alternativa förklaringar tillimportörernas prispolitik som sökanden har framfört endast avser två importörer,Tang Frères och Scanchem, trots att institutionerna grundade sina slutsatser på enundersökning som omfattade uppgifter om åtta importörer. Även om det antas attsökanden kunde förklara dessa två importörers prispolitik vid återförsäljning -vilket inte är fallet - räcker det ändå inte för att den ifrågasatta förordningen skallogiltigförklaras.

64.

Av det ovan anförda följer att ingen av sökandens alternativa förklaringar till deoberoende importörernas prispolitik är övertygande.

De skriftliga bevisen

65.

Enligt övervägande 26 i den ifrågasatta förordningen bevisade kontrollerna klart attMiwon hade brutit sina åtaganden. I förordningen anges att i sökandens fallbevisades överträdelsen av skriftväxling i vilken det hänvisades till avsevärt lägrepriser än priserna enligt åtagandena. Denna skriftväxling gällde transaktion nr92785 den 13 december 1992 och transaktion nr 93088 den 22 maj 1993.

- Skriftväxlingen angående transaktion nr 92785

66.

Sökanden har inledningsvis framhållit att denna skriftväxling rör en leverans sominte skedde under den tid som undersökningen pågick och att den därför inte kanåberopas som bevis för att dess exportpriser inte var tillförlitliga.

67.

Denna invändning måste underkännas. Institutionerna kan naturligtvis endastfastställa att ett åtagande har brutits på grundval av omständigheter som harinträffat efter det att åtagandet godtogs, men det finns inga bestämmelser igrundförordningen som explicit eller implicit kräver att endast transaktioner underden tid som undersökningen pågick får beaktas när det skall fastställas om ettprisåtagande har brutits. Tvärtom anges i artikel 10.6 i grundförordningen att dåkommissionen har skäl att anta att ett åtagande har brutits, får den genast börjatillämpa tillfälliga antidumpningstullar på grundval av de förhållanden somkonstaterats innan åtagandet godtogs. Då kommissionen således inte ens behöverinleda en ny undersökning, kan den inte vara tvungen att endast beakta handlingarsom avser tiden för undersökningen. Förstainstansrätten konstaterar för övrigt attkommissionen i allmänhet inte godkänner producenters åtaganden om de har brutittidigare åtaganden.

68.

Den omständigheten att den ifrågasatta förordningen har antagits i samband meden översyn enligt artikel 14 i grundförordningen - där det föreskrivs att omomständigheterna så kräver skall undersökningen återupptas i enlighet medartikel 7 - och inte enbart med stöd av artikel 10.6, kan inte begränsaundersökningen av om åtagandet hade brutits till enbart omständigheter som harinträffat under den tid som undersökningen pågick. Förutom ovannämnda skälerinrar förstainstansrätten om att begäran om en översyn bland annat grundadespå påståendet att prisåtagandena hade brutits och att handlingarna i fråga inteanvändes för att beräkna exportpriset, utan endast för att bestämma vilken metodsom skulle användas vid beräkningen av detta exportpris, vilket sedan beräknadespå grundval av uppgifter från den tid som undersökningen pågick, i enlighet medartikel 7 i grundförordningen. Institutionerna måste kunna beakta allaomständigheter som är relevanta för att avgöra om de anmälda priserna ärtillförlitliga.

69.

Följaktligen kunde institutionerna beakta skriftväxlingen i fråga för att avgöra omde priser som sökanden hade anmält var tillförlitliga.

70.

Vad beträffar de slutsatser som dragits av skriftväxlingen angående transaktion nr92785, visar denna skriftväxling klart att sökandens prisåtagande hade brutits. Trotsatt det pris som officiellt fakturerades i enlighet med åtagandet var 1 515 USD/ton,angavs följande i ett telefaxmeddelande från Scanchems mellanhand i Sydkorea,Kiyu, till Scanchem: ”SH Lee begär hjälp eftersom MWTS [Miwon Trading andShipping Co.], trots det nettopris på 1 290,00 USD/t cif Manchester som avtaladesgenom ett telefaxmeddelande av den 27 november 1992, nu önskar justera detfakturerade priset på 1 515,00 USD till ett nettopris på 1 310,00 USD/t på grundav merkostnader för interna transporter på 264 GBP.” I ett annattelefaxmeddelande från MWTS till Scanchem hänvisas till samma leverans påföljande sätt: ”Såsom vi har meddelat genom Yung Chul Kim är nettopriset fördenna order 1 320,00 USD/t på grund av kostnaderna för transporten frånFelixstowe till Manchester.”

71.

Sökanden har gjort gällande att det lägre pris som nämns i skriftväxlingen avsågMNG som köpts för försäljning utanför gemenskapen och som därför inteomfattades av prisåtagandet. Förstainstansrätten anser att denna förklaring inte ärtrovärdig. I det första telefaxmeddelandet nämns ”merkostnader för internatransporter” medan det andra telefaxmeddelandet avser kostnader för den internatransporten från Felixstowe till Manchester. I fakturan som sökanden utställde påScanchem angavs dessutom att produkten såldes för export direkt tillgemenskapsmarknaden. Svaranden har även uppgivit, utan att bli motsagd avsökanden, att Scanchems interna beräkningar angående denna leverans visade atten gemenskapstull verkligen betalades i Felixstowe omedelbart efter leveransen.Slutligen har sökanden i sin replik själv uttryckligen bekräftat att Scanchem underden tid som undersökningen pågick inte sålde laster med MNG till någondestination utanför gemenskapen.

72.

Förstainstansrätten konstaterar att i handlingarna angående transaktion nr 92785nämns klart ett avtalat pris som är lägre än prisåtagandet, men att det inte nämnsnågot om en eventuell försäljning utanför gemenskapen. Sökandens försök tillförklaringar i sin replik, som går ut på att det lägre pris som nämns är det somskulle ha gällt om lasten slutligen såldes utanför gemenskapen, kan inte anses varatrovärdiga.

- Skriftväxlingen angående faktura nr 93088

73.

Det är ostridigt att handlingarna angående denna transaktion inte var fogade tillkommissionens informationsskrivelse av den 8 december 1995. Rådet anser ändåatt det kunde använda dem, eftersom det agerande som de vittnar om inte skiljersig från det agerande som framgår av skriftväxlingen angående transaktion nr 92785och eftersom de endast bekräftar vad som redan har bevisats. Rådet har tillagt attdet inte är handlingarna som sådana som är de ”väsentliga omständigheter ochslutsatser” som angavs i informationsskrivelsen av den 8 december 1995, utan debestår i den omständigheten att Scanchem och sökanden kom överens omkompensationsbetalningar.

74.

Förstainstansrätten delar inte rådets uppfattning. Handlingar som sökanden inte harfått tillgång till under det administrativa förfarandet och som inte nämns i denifrågasatta förordningen kan inte godtas som skriftliga bevis för att sökanden harbrutit sitt prisåtagande. Om inte begreppet rätten till försvar skall urholkas, är detnämligen inte tillräckligt att enbart underrätta den berörde aktören om vilket slagsanmärkningar som framförts mot honom, utan han skall även tillställas dehandlingar som bedöms kunna bevisa dessa anmärkningar.

75.

Det framgår dock av akten, vilket bekräftades av sökanden vid förhandlingen somsvar på en fråga från förstainstansrätten, att sökanden, efter att ha företett etttillstånd från Scanchem, till slut kunde kopiera alla handlingar avseende Scanchemvid en tidpunkt då sökanden fortfarande kunde yttra sig överinformationsskrivelsen. Under dessa omständigheter skall sökandens invändningmot användningen av dessa handlingar underkännas, eftersom den faktiskt hademöjlighet att yttra sig över handlingarna och därmed i tid tillvarata sin rätt tillförsvar.

76.

Vad beträffar handlingarna angående transaktion nr 93088, konstaterarförstainstansrätten att i dessa nämns återigen ett officiellt fakturerat pris på1 515 USD och ett ”support price” (stödpris) på 1 260 USD. Vidare nämns i Kiyustelefaxmeddelande av den 28 juni 1993 följande kompensationsåtgärd: ”Er OA nrMNG 93088. Totalt stödbelopp 3 226,50 USD. Önskade villkor: MWTS önskarbetala Er en total provision på 1 350,00 USD för Er OA nr 93121. I så fall,3 226,50 - 1 350,00 = 1 876,50 USD. Om Ni accepterar provisionen 1 350,00 USDför OA nr 93121, blir Ert totala stöd 1 876,50 USD för Er OA nr 93088.”Telefaxmeddelandet avslutas med följande postscriptum: ”Om Ni godtar dettaerbjudande, kommer 1 876,50 USD att sättas in på Ert konto i NationalWestminister Bank.”

77.

Dessa handlingar är direkta bevis som klart styrker att det förekom ett lägreförsäljningspris än enligt prisåtagandet och en åtgärd för att kompensera skillnadenmellan det officiella och det verkliga priset.

78.

Sökandens försök till förklaringar och Scanchems förklaring (se ovan punkt 28) ärinte alls trovärdiga och kan inte ifrågasätta de slutsatser som dragits avbedömningen av dessa direkta bevis. Formuleringen ”stödpris” kan således inte,såsom sökanden har hävdat, tolkas på så sätt att det avser ”pris som tillämpadesvid försäljning utanför gemenskapen”. I handlingarna nämns inte någon eventuellförsäljning utanför gemenskapen. Tvärtom anges i fakturorna att produkten såldesför export direkt till gemenskapsmarknaden och att tull betalades omedelbart efterleveransen. Påståendet att den provision som nämns i handlingen motsvararskillnaden mellan prisåtagandet och det pris på världsmarknaden som Scanchemskulle ha erhållit om lasten slutligen hade sålts utanför gemenskapen är knappastmer trovärdigt och strider mot det ovillkorliga erbjudandet om betalning av dennaprovision. Vidare är, såsom svaranden har framhållit, sökandens beräkningar intekorrekta och provisionen på 1 350 USD avser inte transaktion nr 93088 utantransaktion 93121, som avser en annan av sökandens produkter. Slutligen påverkarinte det förhållandet att kommissionen inte fann några spår av att provisionenfaktiskt hade betalats det faktum att sökanden och Scanchem kom överens omkompensationsarrangemang. För övrigt hade kommissionen inte någon möjlighetatt kontrollera alla Scanchems bankkonton, eftersom de omtvistade handlingarnapåträffades först vid slutet av kontrollen.

79.

Kommissionen fann även kreditnotor avseende exporten från Indomiwon, enindonesisk producent av MNG som sökanden äger 50 procent av, vilka klart visadeatt det hade skett kompensationsbetalningar.

80.

Följaktligen bevisar handlingarna avseende transaktion nr 93088 faktiskt attsökanden och Scanchem hade kommit överens om kompensationsbetalningar ellerlägre priser än enligt prisåtagandet.

81.

Av det ovan anförda följer att sökandens argument inte kan utgöra en alternativförklaring till importörernas prispolitik och inte vederlägger bevisvärdet av dehandlingar som avser transaktionerna nr 92785 och nr 93088, vilka bekräftarinstitutionernas slutsatser. Följaktligen är slutsatsen i den ifrågasatta förordningenriktig, nämligen att exportpriserna borde rekonstrueras i enlighet med artikel 2.8 bi grundförordningen eftersom omständigheterna i det aktuella fallet i hög gradstödde uppfattningen att det förekom kompensationsarrangemang och att uppgivnaexportpriser inte var tillförlitliga.

82.

Detta konstaterande innebär att sökandens tre sista argument skall underkännas.För det första är argumentet som är baserat på domstolens domar i deovannämnda målen Compagnie royale asturienne des mines och Rheinzink motkommissionen och Ahlström Osakeyshtiö m.fl. mot kommissionen inte underbyggt,eftersom till skillnad från i dessa mål varken sökanden eller importörerna iförevarande fall har kunnat framlägga några omständigheter som kastar nytt ljusöver de faktiska omständigheter som kommissionen har fastställt och som ger enannan trovärdig förklaring till de faktiska omständigheterna än förklaringen i denifrågasatta förordningen.

83.

För det andra skall argumentet avseende den påstått felaktiga tillämpningen avartikel 7.7 b i grundförordningen underkännas av samma skäl, eftersom det endastär baserat på att institutionerna felaktigt skulle ha dragit slutsatsen att det anmäldaexportpriset inte var tillförlitligt.

84.

För det tredje är sökandens påstående att institutionerna gjorde fel när de intefastställde exportpriset i enlighet med artikel 2.8 a i grundförordningen och därförfastställde en för hög dumpningsmarginal inte heller underbyggt, eftersominstitutionerna gjorde rätt när de avvisade det exportpris som sökanden hadeanmält som icke tillförlitligt och i stället konstruerade exportpriset i enlighet medartikel 2.8 b i grundförordningen.

85.

För övrigt har sökanden påstått att kommissionen felaktigt fastställde att detexportpris som sökanden hade anmält inte var tillförlitligt redan innan den hadesamlat in alla bevis. Förordning nr 1754/95, som antogs i samband med en översynav gällande antidumpningsåtgärder, är grundad på artikel 10.6 i grundförordningen.I denna artikel föreskrivs uttryckligen att kommissionen genast får börja tillämpatillfälliga antidumpningstullar då den har skäl att anta att ett prisåtagande harbrutits. Kommissionens informationsskrivelse av den 8 juni 1995 rörde endasthuruvida det fanns skäl att anta att prisåtagandet hade brutits. När förordning nr1754/95 antogs hade kommissionen ännu inte företagit någon undersökning iimportörernas lokaler, vid vilken det hade kunnat framkomma andra skäl tillimportörernas prisagerande än förekomsten av prisarrangemang. När allt kommeromkring framkom emellertid inte några sådana skäl. Tvärtom fann kommissionenskriftliga bevis som bekräftade dess ursprungliga tvivel och klart styrkte att detfanns sådana kompensationsarrangemang.

86.

Av vad som anförts ovan följer att talan inte kan vinna bifall på den första grunden

2. Den andra grunden: Missbedömning av skadan

Parternas argument

87.

Sökanden har gjort gällande att rådets slutsatser, att den dumpade importen frånde berörda länderna sedd för sig fortsatte att orsaka gemenskapsindustrinbetydande skada, är fullständigt motsägelsefulla.

88.

För det första har sökanden anfört att de relevanta faktorer som rådet har bedömtinte gör det möjligt att dra slutsatsen att en skada föreligger, eftersom de vittnarom en positiv utveckling för gemenskapsindustrin. Sökanden har uppgivit attgemenskapsindustrins produktion växte, från ett index på 97,58 år 1992 till ett indexpå 101,08 under den tid som undersökningen omfattar. Sökanden har ävenkonstaterat att gemenskapsindustrins försäljningsvolym ochgemenskapsproducentens marknadsandel ökade från ett index på 100 år 1991 tillett index på 106,12 respektive 102,28 under den tid som undersökningen omfattar.Enligt sökanden bekräftas denna bedömning av rådet, vilket självt har noterat attgemenskapsproducentens marknadsandel hela tiden har varit betydande. Slutligenhar sökanden gjort gällande att gemenskapsindustrins priser och lönsamhetvisserligen tyder på en nedgång, men att rådet inte har bevisat att denna tendensberor på den import som undersökningen avser, eftersom denna import, såväl tillvolym som marknadsandel, minskade betydligt under referensperioden, närmarebestämt från 11 228 ton (21,8 procent) år 1991 till 7 478 ton (14,07 procent) underden tid som undersökningen omfattar.

89.

I motsats till vad rådet har påstått har sökanden bestritt att den skulle ha satt prisersom underskred gemenskapsindustrins priser och den har gjort gällande att området hade jämfört sökandens faktiska exportpriser och gemenskapsindustrinspriser, i stället för att använda konstruerade priser, skulle det ha kunnat konstateraatt det endast var gemenskapsproducenten Orsan som tillämpade underprissättning.Sökanden har härvid hänvisat till Curries förklaring av den 15 december 1995, förScanchems räkning: ”Sammantaget har vi lidit förluster på dessa marknader. Detfrämsta skälet till detta var att konkurrenternas, Orsans och Ajinomotos, priser varför låga för att vara lönsamma. Jag minns att våra beräkningar ledde fram till ettpris på 1 775,00 USD levererat kunden. Omnämnandet av detta pris fick de köparesom betalade Orsan 1 625,00 USD eller mindre att skratta oss rakt upp i ansiktet.De sa att om vi skulle anpassa oss till Orsans priser fick vi sälja vår sista containermed 17-18 ton för cirka 1 550, USD. Enligt vår mening var Orsan inte bara uteefter att konkurrera utan även efter att skaffa sig ensamrätt till marknaden genomatt fastställa så låga priser att ingen part som gjort ett åtagande kunde hoppas påatt anpassa sig till dem.”

90.

Slutligen anser sökanden att rådets argument, att man kan vänta sig en vissförbättring av gemenskapsproducentens ogynnsamma situation på grund av deantidumpningsåtgärder som redan finns, motsäger dess egna förklaringar om attåtagandet hade brutits.

91.

För det andra har sökanden gjort gällande att rådet inte har undersökt om skadaninte var resultatet av gemenskapsproducentens import av MNG från Brasilien.Sökanden har härvid anfört att importen från Brasilien ökade från 1 076 ton år1991 till 4 376 ton under den tid som undersökningen omfattar. Vidare visadesökanden under det administrativa förfarandet att dessa priser fastställdes till enmycket låg nivå. Rådets påstående om att gemenskapsproducenten importeradeMNG från Brasilien under den tid som undersökningen pågick för att tillgodose enhastigt stegrad efterfrågan och motverka effekterna av en industriell åtgärd(övervägande 50 i den ifrågasatta förordningen) är inte riktigt, eftersomgemenskapsindustrin har importerat MNG från Brasilien sedan åtminstone år 1989.

92.

Sökanden har anmärkt att rådet inte har bestritt att importen från Brasilien ökadeväsentligt under den aktuella tidsperioden och den har noterat att denna ökning istort sett motsvarar den minskade importen från de länder som berördes avantidumpningsåtgärderna. Sökanden har bestritt att de importerade varorna såldestill normala marknadspriser och menar att den har visat att de genomsnittligapriserna för import från Brasilien mellan åren 1991 och 1993 låg cirka 11 procentunder priserna enligt prisåtagandet. Dessa genomsnittliga priser avser i och för sigimport från Brasilien i största allmänhet och inte bara Orsans import, men motbakgrund av Curries förklaring (nämnd ovan) borde rådet ha framlagt bevis för attgemenskapsproducenten inte sålde MNG till lägre priser än de normalamarknadspriserna.

93.

Rådet har bestritt sökandens argument.

Förstainstansrättens bedömning

94.

Förstainstansrätten erinrar inledningsvis om att enligt fast rättspraxis förutsätterfrågan huruvida gemenskapsindustrin har lidit skada och denna beror på dumpadimport (domstolens dom av den 10 mars 1992 i mål C-174/87, Ricoh mot rådet,REG 1992, s. I-1335, punkt 56) samt frågan huruvida import från andra länder harbidragit till den skada som gemenskapsindustrin har lidit (förstainstansrättens domav den 28 september 1995 i mål T-164/94, Ferchimex mot rådet, REG 1995, s. II-2681, punkt 131) en bedömning av komplicerade ekonomiska frågor, vid vilkeninstitutionerna har ett stort utrymme för skönsmässig bedömning.Domstolsprövningen av denna bedömning skall därför endast avse en kontroll avatt handläggningsreglerna har följts, att de faktiska omständigheter som lagts tillgrund för det omtvistade valet är materiellt riktiga, att bedömningen av dessaomständigheter inte är uppenbart oriktig och att det inte förekommit maktmissbruk(förstainstansrättens dom av den 18 september 1996 i mål T-155/94, Climax PaperConverters mot rådet, REG 1996, s. II-873, punkt 98).

95.

Grunden som går ut på en oriktig bedömning av skadan kan delas upp i tvådelgrunder. Sökanden har gjort gällande dels att de faktorer som bedömts i denifrågasatta förordningen inte gör det möjligt att dra slutsatsen att skada föreligger,dels att gemenskapsproducentens import från Brasilien inte har beaktats.

Huruvida skada föreligger

96.

Förstainstansrätten erinrar om att den ifrågasatta förordningen antogs efter enöversyn som inletts med stöd av artikel 14 i grundförordningen.

97.

När det inte finns några särskilda bestämmelser om hur skada skall definieras isamband med en översyn som inletts med stöd av artikel 14 i grundförordningen,måste det i en förordning som efter denna översyn ändrar de befintligaantidumpningstullarna fastställas att skada i den mening som avses i artikel 4.1 igrundförordningen verkligen har uppkommit (förstainstansrättens dom av den 2maj 1995 i de förenade målen T-163/94 och T-165/94, NTN Corporation och KoyoSeiko mot rådet, REG 1995, s. II-1381, punkt 59).

98.

Enligt artikel 4.2 i grundförordningen skall en undersökning av skadan omfattaföljande faktorer, som är sådana att en enda eller några av dem inte behöver varautslagsgivande: För det första hur stora importvolymer som dumpades, för detandra priserna på de dumpade importvarorna och för det tredje inverkan påberörd gemenskapsindustri.

99.

Av den ifrågasatta förordningen, och i synnerhet övervägandena 35-45, framgår attinstitutionerna noggrant undersökte dessa faktorer.

100.

Sökandena har emellertid framhållit att flera faktorer vid undersökningen avskadan - ökningen av gemenskapsindustrins produktion, försäljningsvolym ochmarknadsandelar - vittnar om en gynnsam utveckling för gemenskapsindustrin ochdärför inte gör det möjligt att dra slutsatsen att det förelåg någon skada när denaktuella importen samtidigt minskade.

101.

Förstainstansrätten konstaterar att sökanden, förutom påståendet omunderprissättning som kommer att behandlas nedan, inte har bestritt några av defaktiska omständigheter eller sifferuppgifter som anges i den ifrågasattaförordningen. Vad beträffar underprissättningen är det tillräckligt att notera attsökanden inte har bestritt att den mot bakgrund av det exportpris som rådet harfastställt har ägnat sig åt stark underprissättning. Eftersom det i samband medbedömningen av den första grunden har konstaterats att exportpriset har fastställtspå ett korrekt sätt, måste det anses att sökanden tillämpade underprissättning iförhållande till gemenskapsindustrin.

102.

Förstainstansrätten noterar vidare att de faktorer som enligt sökanden vittnar omen något positiv utveckling beaktades i den ifrågasatta förordningen. Såsom rådethar framhållit har dock sökanden gjort en selektiv bedömning av den ifrågasattaförordningen, eftersom det finns flera andra faktorer - bland annatgemenskapsindustrins fortsatt låga lönsamhet och den låga prisnivån - som tvärtomvittnar om en negativ tendens.

103.

Sökanden har inskränkt sig till att föreslå en annan bedömning av de olikafaktorerna, dock utan att ange varför det inte skall anses att gemenskapsindustrinhar orsakats någon skada. Enbart den omständigheten att gemenskapsproducentenökade sin försäljning, från ett index på 100 år 1991 till ett index på 106,12 underden tid som undersökningen omfattar, och sin marknadsandel, från ett index på 100år 1991 till ett index på 102,28 under den tid som undersökningen omfattar, betyderinte att den inte led skada. Förstainstansrätten konstaterar härvid att sökanden intehar bestritt vad rådet har uppgivit i övervägande 41 i den ifrågasatta förordningenoch inte heller har visat att rådet gjorde en uppenbart oriktig bedömning när detansåg att gemenskapsindustrins försäljning inte vid något tillfälle under denundersökta perioden nådde en tillfredsställande lönsamhetsnivå, även omgemenskapsindustrin hade lyckats sänka sina produktionskostnader. Sökanden hardärmed inte bevisat att slutsatsen i övervägande 42 i den ifrågasatta förordningen,att en väsentlig skada fortfarande förelåg, trots vissa positiva effekter av befintligaantidumpningsåtgärder, är uppenbart oriktig.

104.

Vidare har sökanden bestritt att de konstaterade negativa faktorerna - priser ochotillräcklig lönsamhet - berodde på den aktuella importen, eftersom dennaminskade avsevärt, från en marknadsandel på 21,8 procent år 1991 till en andel på14,07 procent under den tid som undersökningen omfattar.

105.

Även denna invändning måste underkännas. Enligt fast rättspraxis hindrar enminskad marknadsandel för den dumpade importen inte att det konstateras attdenna import har vållat väsentlig skada, eftersom ett sådant konstaterande baseraspå de olika faktorer som skall beaktas enligt artikel 4.2 i grundförordningen(domen i det ovannämnda målet Sinochem mot rådet, punkt 108).

106.

I förevarande fall framgår det av den ifrågasatta förordningen, i synnerhetövervägande 45-48, att de berörda länderna behöll en hög marknadsandel avimporten, även om deras marknadspenetration minskade avsevärt, och attinstitutionerna konstaterade att det förekom underprissättning med mellan 9 och26 procent. Eftersom MNG, såsom har angivits i övervägande 57 i den ifrågasattaförordningen, är en råvara vars pris är den avgörande faktorn för kundernas val,vilka samtliga är industriella användare, var gemenskapsindustrins fortsatt lågalönsamhet resultatet av exportörernas prispolitik. Med hänsyn till dessaomständigheter kunde gemenskapsinstitutionerna - trots en minskad import frånde berörda länderna - utan att göra en uppenbart oriktig bedömning dra slutsatsenatt denna import till dumpade priser, vilken fortfarande omfattade en väsentligvolym, på ett avgörande sätt påverkade gemenskapsindustrins fortsatt dåligafinansiella situation och därmed skadade denna.

Importen från Brasilien

107.

Sökanden har gjort gällande att rådet inte beaktade huruvidagemenskapsproducentens massiva import till låga priser från Brasilien bidrog tillskadan.

108.

Förstainstansrätten konstaterar att sökandens invändning enbart avsergemenskapsproducentens import från Brasilien, inte import från Brasilien iallmänhet.

109.

Av övervägandena 50 och 51 i den ifrågasatta förordningen framgår att rådet, imotsats till vad sökanden har gjort gällande, beaktade gemenskapsprocentensimport, men ansåg att gemenskapsproducenten endast ville försvara sinkonkurrenssituation och bevara sin marknadsandel, eftersom importen endastutgjorde en mindre andel av dess tillverkning. Rådet konstaterade även attprodukterna såldes till normala marknadspriser.

110.

Som svar på skriftliga frågor från förstainstansrätten har rådet angivit attgemenskapsproducentens import av MNG från Brasilien under den tid somundersökningen av skadan omfattar utgjorde mellan 1,5 och 7 procent av desstotala produktion av MNG. Rådet har även angivit att gemenskapsproducentensålde 90 procent av det brasilianska MNG som den importerade till samma prissom dess egen produkt, och övriga 10 procent med en rabatt på mindre än 2,5procent.

111.

Under dessa omständigheter kan det inte anses att rådet gjorde en uppenbartoriktig bedömning när det ansåg att gemenskapsproducentens import inte var orsaktill den skada som uppkommit för gemenskapsindustrin (se i detta hänseendedomstolens dom av den 5 oktober 1988 i de förenade målen 260/85 och 106/86,TEC m.fl. mot rådet, REG 1988, s. 5855, punkt 47, och av den 14 mars 1990 i målC-156/87, Gestetner Holdings mot rådet och kommissionen, REG 1990, s. I-781,punkt 57).

112.

Följaktligen kan talan inte heller vinna bifall på den andra grunden och den skalldärför ogillas i sin helhet.

Rättegångskostnader

113.

Enligt artikel 87.2 i förstainstansrättens rättegångsregler skall tappande partförpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Rådet har yrkatatt sökanden skall förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom sökandenhar tappat målet, skall rådets yrkande bifallas. Enligt artikel 87.4 irättegångsreglerna skall kommissionen, som har intervenerat i målet, bära sinarättegångskostnader.

På dessa grunder beslutar

FÖRSTAINSTANSRÄTTEN

(tredje avdelningen i utökad sammansättning)

följande dom:

1.

Talan ogillas.

2.

Sökanden skall bära sin rättegångskostnad samt ersätta rådetsrättegångskostnad.

3.

Kommissionen skall bära sin rättegångskostnad.

JaegerLenaerts

Tiili

Azizi Mengozzi

Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 30 mars 2000.

H. Jung

K. Lenaerts

Justitiesekreterare

Ordförande

1: Rättegångsspråk: engelska.