Mål T‑224/10
Association belge des consommateurs test-achats ASBL
mot
Europeiska kommissionen
”Konkurrens – Koncentrationer – Den belgiska energimarknaden – Beslut genom vilket en koncentration förklaras förenlig med den gemensamma marknaden – Åtaganden som gjorts under den inledande granskningsfasen – Avslag på en begäran om partiellt hänskjutande av ett koncentrationsärende till nationella myndigheter – Talan om ogiltigförklaring – Konsumentorganisation – Berättigat intresse av att få saken prövad – Underlåtenhet att inleda ett fördjupat undersökningsförfarande – Processuella rättigheter – Avvisning”
Sammanfattning av domen
1. Talan om ogiltigförklaring – Fysiska eller juridiska personer – Talerätt – Beslut om en koncentrations förenlighet med den gemensamma marknaden – Tredje man som berörs av koncentrationen i fråga
(Artikel 108.2 FEUF och artikel 263 fjärde stycket FEUF)
2. Konkurrens – Koncentrationer – Administrativt förfarande – Tredje mans rätt att yttra sig – Konsumentföreningar
(Rådets förordning nr 139/2004, artikel 6; kommissionens förordning nr 802/2004, artikel 11 c)
3. Talan om ogiltigförklaring – Fysiska eller juridiska personer – Talerätt – Beslut att inte hänskjuta prövningen av en koncentration till en medlemsstats behöriga myndigheter – Tredje man som berörs av koncentrationen i fråga – Föreligger inte
(Artikel 108.2 FEUF och artikel 263 fjärde stycket FEUF; rådets förordning nr 139/2004, artikel 9)
4. Konkurrens – Koncentrationer – Beslut att inte hänskjuta prövningen av en koncentration till en medlemsstats behöriga myndigheter – Medlemsstatens rätt att begära prövning för att få tillämpa sin nationella konkurrenslagstiftning – Berörd tredje man väcker talan i samma syfte – Avvisning
(Rådets förordning nr 139/2004, artikel 9.9)
1. Enligt artikel 263 fjärde stycket FEUF får fysiska eller juridiska personer väcka talan mot ett beslut riktat till någon annan enbart under förutsättning att beslutet berör dem direkt och personligen. Talerätten för tredje man som berörs av ett beslut i vilket kommissionen förklarar en företagskoncentration förenlig med den gemensamma marknaden ska dock bedömas olika beroende på om vederbörande antingen åberopar fel som påverkar innehållet i dessa beslut (nedan kallad den första kategorin) eller gör gällande att kommissionen har kränkt sökandens processuella rättigheter enligt de av Europeiska unionens rättsakter som rör kontroll av koncentrationer (nedan kallad den andra kategorin).
Beträffande den första kategorin räcker det inte att en åtgärd kan påverka en sökandes rättsliga ställning för att vederbörande ska anses ha talerätt. Personer kan endast hävda att de personligen berörs om beslutet påverkar dem på grund av vissa för dem utmärkande egenskaper eller på grund av faktiska omständigheter som särskiljer dem från alla andra rättssubjekt, och beslutet därigenom medför att de individualiseras på motsvarande sätt som den som beslutet är riktat till.
Beträffande den andra kategorin ska tredje män som tillerkänts processuella rättigheter enligt en förordning i princip ha tillgång till ett rättsmedel som kan skydda deras berättigade intressen. När det gäller tvister som fysiska eller juridiska personer anhängiggör ska i det avseendet särskilt påpekas att rätten för vissa tredje män att regelmässigt och på egen begäran yttra sig under ett administrativt förfarande vid kommissionen i princip inte kan bekräftas förrän unionsdomstolen överprövar kommissionens slutliga beslut. Sökanden ska därför, även om det visar sig att beslutet i sak inte berör vederbörande direkt och/eller personligen, icke desto mindre tillerkännas talerätt avseende beslutet i just det syftet att det ska prövas huruvida de processuella garantier som sökanden hade kunnat göra gällande har beaktats. Det är endast om tribunalen konstaterar att dessa garantier har kränkts på ett sätt som hindrat sökanden från att framföra sina synpunkter på ett lämpligt sätt under det administrativa förfarandet, om en sådan begäran har framställts, som beslutet ska ogiltigförklaras på grund av åsidosättande av väsentliga formföreskrifter. I avsaknad av en sådan grov kränkning av sökandens processuella rättigheter räcker det inte att sökanden inför unionsdomstolen påstår att dessa rättigheter har kränkts under det administrativa förfarandet för att en talan ska tas upp till sakprövning i den mån den avser åsidosättanden av materiella regler.
Härav följer att en talan som väckts av en sökande som inte ingår i den första kategorin endast kan tas upp till sakprövning när dess syfte är att säkerställa skyddet för sökandens processuella garantier under det administrativa förfarandet, varvid tribunalen ska pröva i sak huruvida det beslut som begärs ogiltigförklarat antogs med åsidosättande av dessa garantier.
(se punkterna 27–30)
2. En konsumentförening bildad i syfte att tillvarata medlemmarnas gemensamma intressen ska anses ha en processuell rättighet, nämligen rätten att yttra sig under det administrativa förfarandet i samband med kommissionens undersökning av koncentrationen i fråga, under förutsättning att två villkor är uppfyllda. För det första ska den aktuella koncentrationen avse varor eller tjänster som används av slutkonsumenter. För det andra ska en skriftlig begäran att få yttra sig ha lämnats in under nämnda undersökningsförfarande. Om dessa villkor är uppfyllda har en sådan förening rätt att föra talan mot tillståndsbeslutet på grund av en kränkning av denna processuella rättighet.
Beträffande det första villkoret föreskrivs i artikel 11 c andra strecksatsen i förordning nr 802/2004 om tillämpning av förordning nr 139/2004 om kontroll av företagskoncentrationer visserligen att konsumentorganisationer omfattas av rätten att yttra sig enbart om den föreslagna koncentrationen rör varor eller tjänster som används av slutkonsumenter, men detta innebär inte för den skull något krav på att föremålet för koncentrationsförslaget direkt hänför sig till nämnda varor eller tjänster. Det faktum att det eventuellt rör sig om sekundäreffekter innebär inte att sökanden inte hade rätt att yttra sig. Kommissionen har nämligen inte rätt att avslå en konsumentorganisations begäran att få yttra sig i egenskap av tredje man som kan påvisa ett tillräckligt intresse av koncentrationen utan att ge vederbörande möjlighet att visa på vilket sätt konsumenterna skulle kunna beröras av koncentrationen.
Varken i förordning nr 139/2004 eller i förordning nr 802/2004, vari föreskrivs att kommissionen ska bereda vissa tredje parter tillfälle att yttra sig om detta begärs, anges den period under vilken en sådan begäran ska inges. I synnerhet anges inte uttryckligen i dessa förordningar att begäran ska inges efter det att den koncentration som den hänför sig till har anmälts eller efter det att förhandsanmälan av nämnda koncentration har offentliggjorts. Eftersom kommissionen inte fattar beslut enligt artikel 6 i förordning nr 139/2004 annat än med avseende på anmälda koncentrationer överensstämmer det dock med logiken i unionslagstiftningen i fråga om koncentrationer att anse att tredje man ska vidta de åtgärder som krävs för att få delta i förfarandet efter det att koncentrationen formellt har anmälts. Skyldigheten för tredje man som önskar yttra sig att inge sin begäran angående detta efter det att koncentrationen i fråga har anmälts står nämligen i överensstämmelse med det krav på skyndsamhet som präglar den allmänna systematiken i unionslagstiftningen på området för koncentrationer och som innebär att kommissionen måste iaktta strikta tidsfrister för att fatta sitt slutliga beslut.
(se punkterna 37, 38, 40, 43, 44, 49, 53 och 56)
3. En tredje man som berörs av en koncentration kan väcka talan vid tribunalen mot det beslut genom vilket kommissionen beviljar en begäran om hänskjutande som ingetts av en nationell konkurrensmyndighet, under förutsättning att unionsrätten tillerkänner sådana tredje män dels processuella rättigheter under kommissionens bedömningsförfarande avseende en koncentration, dels ett domstolsskydd vad gäller ifrågasättandet av eventuella kränkningar av dessa rättigheter. Den direkta verkan av ett sådant hänskjutandebeslut är att bedömningen av en koncentration, eller en del av en sådan, hänskjuts till den nationella konkurrensmyndigheten, som ensam prövar koncentrationen med stöd av inhemsk konkurrensrätt. Detta innebär att tredje man fråntas möjligheten att låta kommissionen undersöka koncentrationens rättsenlighet ur ett unionsrättsligt perspektiv och att inför tribunalen bestrida de nationella myndigheternas bedömningar, medan det skulle ha funnits en möjlighet att bestrida kommissionens bedömningar om det inte hade skett något hänskjutande.
Dessa processuella rättigheter och detta domstolsskydd äventyras emellertid inte på något sätt genom ett beslut att avslå begäran om hänskjutande, vilket beslut tvärtom garanterar den tredje man som berörs av en koncentration med en gemenskapsdimension dels att den kommer att undersökas av kommissionen mot bakgrund av unionsrätten, dels att tribunalen är behörig domstol vid en eventuell talan mot kommissionens slutliga beslut. Tredje mans talerätt kan således inte följa av en analog tillämpning av rättspraxis om tredje mans talerätt med avseende på ett hänskjutandebeslut.
(se punkterna 75, 77 och 79–81)
4. Det följer av artikel 9.9 i rådets förordning nr 139/2004 om företagskoncentrationer att varje medlemsstat får begära prövning hos domstolen för att få tillämpa sin nationella konkurrenslagstiftning. Däremot finns det ingenting i det system som införts genom denna förordning för att bedöma koncentrationer med en gemenskapsdimension som leder till slutsatsen att en berörd tredje man har rätt att väcka talan mot beslutet att avslå begäran om hänskjutande på grund av att beslutet innebär ett hinder för att undersökningen av den aktuella koncentrationen, och rättsmedlen mot det beslut genom vilket undersökningen genomförs, omfattas av en medlemsstats nationella rättsordning, och inte unionsrätten. Rättssäkerhetsprincipen utgör nämligen hinder för att frågan huruvida en talan kan tas upp till sakprövning ska vara avhängig av om en medlemsstats nationella rättsordning, till vilken den nationella konkurrensmyndigheten utan framgång har begärt att undersökningen av en koncentration ska hänskjutas, erbjuder berörda tredje parter processuella rättigheter och/eller ett domstolsskydd som är mer långtgående än dem som föreskrivs i unionsrätten. Räckvidden av dessa processuella rättigheter och domstolsskyddet beror på en rad faktorer som svårligen kan jämföras och som är föremål för en utveckling i lagstiftning och rättspraxis som knappast kan kontrolleras.
Själva syftet med en talan om ogiltigförklaring vid unionsdomstolen är att säkerställa att unionens rättsordning iakttas, oberoende av räckvidden av de processuella rättigheter och det domstolsskydd som den inrymmer, och inte att kunna åberopa ett eventuellt mer långtgående skydd enligt nationell rätt.
(se punkterna 82–84)