Mål T-336/03
Les Éditions Albert René
mot
Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån)
”Gemenskapsvarumärke – Invändningsförfarande – Det äldre gemenskapsordmärket OBELIX som även är nationellt ordmärke – Ansökan om registrering av ordmärket MOBILIX som gemenskapsvarumärke – Artikel 8.1 b och 8.2 i förordning (EG) nr 40/94”
Sammanfattning av domen
1. Gemenskapsvarumärke – Överklagande – Talan vid gemenskapsdomstolen – Förstainstansrättens behörighet – Omprövning av sakomständigheterna mot bakgrund av bevis som åberopats för första gången vid förstainstansrätten – Omfattas inte
(Förstainstansrättens rättegångsregler, artikel 135.4; rådets förordning nr 40/94, artikel 63)
2. Förfarande – Ansökan genom vilken talan väckts – Föremål för talan – Definition – Ändring under pågående rättegång – Förbud
(Förstainstansrättens rättegångsregler, artiklarna 44.1 och 48.2)
3. Gemenskapsvarumärke – Förfarandebestämmelser – Prövning av sakförhållandena på eget initiativ – Invändningsförfarande – Prövning begränsad till de grunder som åberopas – Skyldighet för harmoniseringsbyrån att anse vissa omständigheter styrkta som åberopats av den ena parten men som inte bestritts av den andra parten – Föreligger inte
(Rådets förordning nr 40/94, artikel 74.1)
4. Gemenskapsvarumärke – Definition och förvärv av gemenskapsvarumärke – Relativa registreringshinder – Invändning från innehavaren av ett identiskt eller liknande äldre varumärke som registrerats för varor eller tjänster som är identiska eller av liknande slag – Risk för förväxling med det äldre varumärket – Ordmärkena MOBILIX och OBELIX
Rådets förordning nr 40/94, artikel 8.1 b]
5. Gemenskapsvarumärke – Definition och förvärv av gemenskapsvarumärke – Relativa registreringshinder – Invändning från innehavaren av ett identiskt eller liknande äldre varumärke som registrerats för varor eller tjänster som är identiska eller av liknande slag – Risk för förväxling med det äldre varumärket – Likhet mellan de berörda varumärkena – De begreppsmässiga skillnadernas förmåga att förta verkan av de visuella och fonetiska likheterna – Villkor
(Rådets förordning nr 40/94, artikel 8.1 b)
6. Gemenskapsvarumärke – Definition och förvärv av gemenskapsvarumärke – Relativa registreringshinder – Invändning från innehavaren av ett identiskt eller liknande äldre varumärke som registrerats för varor eller tjänster som är identiska eller av liknande slag – Risk för förväxling med det äldre varumärket – Det äldre varumärkets renommé – Av betydelse
(Rådets förordning nr 40/94, artikel 8.1 b)
1. Talan vid förstainstansrätten mot ett beslut från en invändningsenhet vid Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) syftar till att, i den mening som avses i artikel 63 i förordning nr 40/94 om gemenskapsvarumärken, pröva lagenligheten av de beslut som överklagandenämnderna vid harmoniseringsbyrån har fattat. Lagenligheten av den ifrågasatta rättsakten, i mål om ogiltigförklaring, skall prövas i förhållande till de faktiska och rättsliga omständigheter som förelåg vid tidpunkten då rättsakten antogs. Förstainstansrätten skall således under dessa förhållanden inte bedöma de faktiska omständigheterna på nytt mot bakgrund av bevisning som förebringats först vid förstainstansrätten. Att tillåta sådan bevisning skulle strida mot artikel 135.4 i förstainstansrättens rättegångsregler, i vilken det anges att parternas inlagor inte kan ändra föremålet för tvisten i överklagandenämnden. De handlingar som förebringats först vid förstainstansrätten skall följaktligen avvisas.
(se punkt 16)
2. Sökanden, enligt artikel 44.1 i förstainstansrättens rättegångsregler, är skyldig att ange föremålet för talan och sina yrkanden i den ansökan genom vilken talan anhängiggjorts. Även om artikel 48.2 i samma rättegångsregler under vissa förhållanden medger att nya grunder åberopas under rättegången, kan denna bestämmelse under inga omständigheter tolkas så, att sökanden får framställa nya yrkanden vid rätten och på så sätt ändra föremålet för talan.
(se punkt 28)
3. I artikel 74.1 i förordning nr 40/94 om gemenskapsvarumärken föreskrivs att harmoniseringsbyråns prövning i ärenden om relativa registreringshinder skall vara begränsad till vad parterna åberopat och yrkat.
Denna bestämmelse innebär att harmoniseringsbyråns prövning begränsas i två avseenden. Bestämmelsen avser nämligen dels de omständigheter som ligger till grund för harmoniseringsbyråns beslut, det vill säga de sakförhållanden och bevis på vilka dessa kan grundas, dels den rättsliga grunden för dessa beslut, det vill säga de bestämmelser som den enhet som har att pröva frågan är skyldig att tillämpa. Således kan överklagandenämnden, när den prövar ett överklagande av ett beslut som avslutar ett invändningsförfarande, enbart grunda sitt beslut på de relativa registreringshinder som den berörda parten har åberopat och på de sakförhållanden och bevis som denna part har åberopat och som avser nämnda registreringshinder.
Det följer härvid av artikel 74.1 i förordning nr 40/94 att harmoniseringsbyrån inom ramen för ett invändningsförfarande inte har rätt att göra en prövning av sakförhållandena på eget initiativ. Det innebär emellertid inte att den är skyldig att anse att det som en part har åberopat och som inte bestridits av motparten i förfarandet är styrkt. Denna bestämmelse innebär att harmoniseringsbyrån endast är bunden med avseende på omständigheterna, bevisningen och yttrandena som utgör grunden för dess beslut.
(se punkterna 32–34)
4. Det finns inte någon risk att genomsnittskonsumenten inom Europeiska unionen förväxlar å ena sidan ordkännetecknet MOBILIX, som avses i ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke för varor och tjänster beträffande i stort sett uteslutande olika former av telekommunikationer i klasserna 9, 16, 35, 37, 38 och 42 i Niceöverenskommelsen, och å andra sidan ordmärket OBELIX som tidigare registrerats som gemenskapsvarumärke för varor och tjänster i klasserna 9, 16, 28, 35, 41 och 42.
Vad beträffar den begreppsmässiga jämförelsen, skall det framhållas att orden mobilix och obelix inte har någon semantisk betydelse på något av Europeiska unionens officiella språk. Då ordet mobilix utan svårighet kan uppfattas som en hänvisning till något rörligt eller till rörlighet, kan ordet obelix emellertid, även om det registrerats som ett ordmärke, det vill säga utan någon visuell hänvisning till den tecknade seriefiguren, av den breda allmänheten utan svårighet förknippas med den rundlagde tecknade seriefiguren, som är vida känd i hela Europeiska unionen och som berättar om sina äventyr tillsammans med Asterix. Denna konkreta föreställning av en populär figur gör det föga troligt att det hos målgruppen skulle kunna ske en begreppsmässig förväxling med andra mer eller mindre närstående uttryck. Eftersom kännetecknet OBELIX har en klar och bestämd innebörd, förtar de begreppsmässiga skillnaderna mellan kännetecknen i fråga verkan av de fonetiska och eventuella visuella likheterna.
Även om det antas att det föreligger likhet mellan de varu- och tjänsteslag som avses med de äldre varumärkena, är således ett av de nödvändiga villkoren för att tillämpa artikel 8.1 b i förordning nr 40/94 om gemenskapsvarumärken inte uppfyllt.
(se punkterna 57, 62, 79–81, 86 och 87)
5. Vid bedömningen av risken för förväxling i den mening som avses i artikel 8.1 b i förordning nr 40/94 om gemenskapsvarumärken kan begreppsmässiga skillnader mellan kännetecknen under vissa omständigheter förta verkan av de visuella och fonetiska likheterna mellan dem. För att nämnda verkan skall förtas förutsätts det att åtminstone ett av kännetecknen har en klar och bestämd innebörd för de personer som utgör målgruppen, så att innebörden omedelbart kan förstås av dessa personer.
(se punkt 80)
6. Risk för förväxling i den mening som avses i artikel 8.1 b i förordning nr 40/94 förutsätter att kännetecknen samt de varor och tjänster som kännetecknen avser är identiska eller likartade, och ett varumärkes renommé är en omständighet som skall beaktas vid bedömningen av huruvida likheten mellan kännetecknen eller mellan varorna och tjänsterna är tillräckligt stor för att det skall uppstå en förväxlingsrisk. När de motstående kännetecknen däremot varken kan anses vara identiska eller likna varandra, kan det förhållandet att det äldre varumärket i hög grad är känt eller att det åtnjuter gott renommé i Europeiska unionen inte påverka helhetsbedömningen av risken för förväxling.
(se punkt 84)