PERSONALDOMSTOLENS DOM (första avdelningen)
den 8 juli 2008
Mål F-76/07
Gerhard Birkhoff
mot
Europeiska gemenskapernas kommission
”Personalmål – Tjänstemän – Social trygghet – Sjukförsäkring – Ersättning av sjukvårdskostnader – Byte av en rullstol – Omfattningen av personaldomstolens kontroll”
Saken: Talan som ingetts med stöd av artiklarna 236 EG och 152 EA av Gerhard Birkhoff, tidigare tjänsteman vid kommissionen, om ogiltigförklaring av avräkningskontorets beslut av den 8 november 2006 att inte lämna det förhandstillstånd som krävs enligt regelverket för att få ersättning för kostnaderna för förvärv av en rullstol.
Avgörande: Avräkningskontorets beslut av den 8 november 2006 ogiltigförklaras. Kommissionen ska ersätta rättegångskostnaderna.
Sammanfattning
1. Tjänstemän – Social trygghet – Sjukförsäkring – Sjukvårdskostnader – Ersättning
(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 59 och 72.1, bilaga II, artikel 7, de gemensamma reglerna om sjukförsäkring för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna, artiklarna 20 och 27)
2. Tjänstemän – Talan – Talan mot ett beslut som är föremål för felaktig rättstillämpning, men som kan motiveras på en annan grund – Omständighet som inte utgör hinder för ogiltigförklaring – Undantag – Administrationens normbundna behörighet
1. Även om gemenskapsdomstolen har svårt att kontrollera huruvida avräkningskontorens rådgivande läkares medicinska bedömningar är välgrundade, är dessa bedömningar inte ens när de gjorts på vederbörligt sätt emellertid slutgiltiga eller har undantagits dess kontroll. Så är däremot fallet beträffande de medicinska bedömningar som görs av invaliditetskommittén i enlighet med artikel 7 i bilaga II i tjänsteföreskrifterna eller av den oberoende läkare som avses i artikel 59 i tjänsteföreskrifterna. När medicinska bedömningar ensidigt görs av en läkare inom institutionen föreligger nämligen inte samma garantier för jämvikt mellan parterna och objektivitet som när sådana bedömningar görs av invaliditetskommittén, med beaktande av hur denna är sammansatt, eller av den läkare som ska fatta ett avgörande beslut, med beaktande av hur denna läkare utses. Varken i tjänsteföreskrifterna eller i de gemensamma reglerna om sjukförsäkring för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna föreskrivs att avräkningskontorens rådgivande läkares medicinska bedömningar med avseende på ansökningar om ersättning för sjukvårdkostnader kan ifrågasättas inför en medicinsk instans som kan ge samma garantier beträffande jämvikt och objektivitet som invaliditetskommittén och den oberoende läkaren.
Av detta skäl har gemenskapsdomstolen, med avseende på ett avräkningskontors beslut att inte stå för sådana sjukvårdskostnader som avses i de gemensamma reglerna om sjukförsäkring för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna, och med avseende på ett utlåtande från en rådgivande läkare vid avräkningskontoret som i förekommande fall stödjer detsamma, rätt att utöva kontroll. Denna kontroll är begränsad, men omfattar missbedömningar av de faktiska omständigheterna, felaktig rättstillämpning och uppenbart oriktiga bedömningar.
(se punkterna 50–52)
Hänvisning till:
Domstolen 21 maj 1981, Morbelli mot kommissionen, 156/80, REG 1981, s. 1357, punkterna 15–20; 19 januari 1988, Biedermann mot revisionsrätten, 2/87, REG 1988, s. 143, punkt 8
Förstainstansrätten 23 mars 1993, Gill mot kommissionen, T‑43/89, REG 1993, s. II‑303, punkt 36; 11 maj 2000, Pipeaux mot parlamentet, T‑34/99, REGP, s. I‑A‑79 och II‑337, punkterna 29 och 30; 12 maj 2004, Hecq mot kommissionen, T‑191/01, REGP 2004, s. I‑A‑147 och II‑659, punkterna 64–78; 23 november 2004, O mot kommissionen, T‑376/02, REGP 2004, s. I‑A‑349 och II‑1595, punkt 29
Personaldomstolen: 22 maj 2007, López Teruel mot harmoniseringsbyrån, F‑99/06, REGP 2007, s. I‑A-1-0000 och s. II‑A-1-0000, punkterna 74–76; 18 september 2007, Botos mot kommissionen, F‑10/07, REGP 2007, s. I‑A-1-0000 och s. II‑A-1-0000, punkterna 40–50
2. Den omständigheten att ett beslut som fattats av administrationen och som innebär felaktig rättstillämpning kan vara motiverat på andra grunder, kan i ett fall där en tjänsteman väcker talan, inte utgöra hinder för att beslutet ogiltigförklaras. Så skulle emellertid inte vara fallet om administrationen inte förfogade över något utrymme för skönsmässig bedömning och om ogiltigförklaringen av det omtvistade beslutet inte skulle få några andra följder än att administrationen tvingades fatta ett nytt beslut, som i sak var identiskt med det beslut som ogiltigförklarats. Under förfarandets gång kan den grund som administrationen har angett till stöd för att anta det omtvistade beslutet inte ersättas av en annan grund, med undantag för det fallet att administrationen antog nämnda beslut inom ramen för normbunden behörighet.
(se punkt 64)
Hänvisning till:
Förstainstansrätten 12 december 1996, Stott mot kommissionen, T‑99/95, REG 1996, s. II‑2227, punkt 32