Language of document : ECLI:EU:F:2015:72

DOM AV EUROPEISKA UNIONENS PERSONALDOMSTOL

(andra avdelningen)

den 30 juni 2015

Mål F‑64/13

Z

mot

Europeiska unionens domstol

”Personalmål – Tjänstemän – Betygsrapport – För sent upprättad betygsrapport – Talan om ogiltigförklaring – Skadeståndstalan”

Saken:      Talan enligt artikel 270 FEUF, som är tillämplig på Euratomfördraget enligt dess artikel 106a, genom vilken Y har yrkat ogiltigförklaring av sin betygsrapport för perioden 1 januari–31 december 2008, samt beslutet att avslå klagomålet mot betygsrapporten. Z har vidare yrkat att Europeiska unionens domstol ska förpliktas att ersätta den ideella skada som sökanden anser sig ha lidit.

Avgörande:      Talan ogillas. Z ska bära sina rättegångskostnader och ersätta kostnaderna för Europeiska unionens domstol.

Sammanfattning

1.      Tjänstemän – Betygsättning – Skiljaktigheter mellan en tjänsteman och dennes överordnade – Den överordnades förmåga att bedöma den berördes förtjänster påverkas ej

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 11a och 43)

2.      Tjänstemän – Rättigheter och skyldigheter – Yttrandefrihet – Lämnande av uppgifter om förhållanden som ger anledning att misstänka olaglig verksamhet eller ett allvarligt åsidosättande – Skydd för tjänstemän som lämnat sådana uppgifter – Räckvidd

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 22a.3)

3.      Tjänstemän – Betygsättning – Betygsrapport – Fastställande – Samtal mellan betygsättaren och den betygssatta – En direkt kontakt är nödvändig

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 43)

4.      Europeiska unionens domstol – Unionsdomarna ska vara oavhängiga – Räckvidd – Innehavande av uppdrag som avser institutionens interna administration – Tillåtet

(Artikel 257 fjärde stycket FEUF; domstolens stadga, artikel 4 första stycket)

1.      Det kan inte uteslutas att skiljaktigheter mellan en tjänsteman och dennes överordnade kan leda till viss irritation hos den sistnämnde. Denna möjlighet innebär emellertid inte i sig att den överordnande inte objektivt kan bedöma den berördes förtjänster. Det förhållandet att en anställd har lämnat in ett klagomål om mobbning gentemot den tjänsteman som ska bedöma dennes yrkesskicklighet kan likväl som sådant, i brist på andra omständigheter, inte anses påverka att den person som klagomålet avser är opartisk.

(se punkterna 71 och 77)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: dom Combescot/kommissionen, T‑249/04, EU:T:2007:261, punkt 71, och där angiven rättspraxis

Personaldomstolen: dom Bogusz/Frontex, F‑5/12, EU:F:2013:75, punkt 76; dom BY/EASA, F‑81/11, EU:F:2013:82, punkt 72

2.      Det följer av artikel 22a.3 att en tjänsteman som underrättar sina överordnanden om förhållanden som ger anledning att misstänka olaglig verksamhet, vilka denne har fått kännedom om under eller i samband med tjänsteutövningen, inte av denna anledning av institutionen får behandlas på ett sätt som är till hans nackdel om han har agerat på ett rimligt och ärligt sätt. Bestämmelsen innebär emellertid inte att den berörda anställda ska ges skydd mot varje beslut som kan gå vederbörande emot, utan endast mot beslut som har samband med de anmälningar som den anställde har gjort.

(se punkt 74)

Hänvisning till

Personaldomstolen: dom Menghi/ENISA, F‑2/09, EU:F:2010:12, punkt 139

3.      En direkt kontakt mellan betygsättaren och den betygssatta kan främja ett ärligt och allvarligt samtal som gör det möjligt för dem dels att exakt uppskatta karaktären av samt skälen till och omfattningen av deras eventuella skiljaktigheter, dels att förstå varandra bättre, och gör sig än mer gällande i en situation där det är nödvändigt att finna en lösning på en personlig situation som har försämrats allvarligt.

(se punkt 93)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: dom Ferrer de Moncada/kommissionen, T‑16/03, EU:T:2004:283, punkt 45; dom Lo Giudice/kommissionen, T‑27/05, EU:T:2007:321, punkt 49

4.      Artikel 4 första stycket i domstolens stadga är avsedd att garantera domarnas oavhängighet, såväl under som efter deras förordnande, i förhållande till bland annat medlemsstaterna eller andra unionsinstitutioner. Det framgår emellertid inte av den bestämmelsen att domarna inte skulle kunna inneha uppdrag som avser institutionens interna administration. Den omständigheten att domarna innehar sådana uppdrag undergräver nämligen inte domarnas oavhängighet och gör det möjligt att garantera institutionens administrativa oberoende.

Slutligen, när domarna avgör en tvist i ett mål vid personaldomstolen, agerar ledamöterna av personaldomstolen i sin egenskap av domare och är helt oberoende när de utför sina arbetsuppgifter, vilket garanteras genom fördragen, bland annat genom artikel 257 fjärde stycket och domstolens stadga.

(se punkterna 120 och 122)