Talan väckt den 2 augusti 2011 - Makhlouf mot rådet

(Mål T-433/11)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Ehab Makhlouf (Damaskus, Syrien) (ombud: advokaten E. Ruchat)

Svarande: Europeiska unionens råd

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

pröva talan i sak och bifalla den,

ogiltigförklara rådets beslut 2011/273/Gusp av den 9 maj 2011 och efterföljande rättsakter om genomförande av rådets beslut (särskilt rådets beslut 2011/302/Gusp av den 23 maj 2011 enligt vilket sökanden åter ska upptas i förteckningen över personer som är föremål för de restriktiva åtgärderna i beslut 2011/273/Gusp), samt rådets förordning (EU) nr 442/2011 av den 9 maj 2011 och efterföljande genomföranderättsakter (nämligen rådets genomförandeförordning (EU) nr 504/2011 av den 23 maj 2011 och rättelsen till denna), i den del de avser sökanden, och

förplikta Europeiska unionens råd att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden tre grunder.

Första grunden: åsidosättande av rätten till försvar och rätten till ett effektivt rättsmedel enligt artiklarna 6 och 13 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (nedan kallad EKMR) samt enligt artiklarna 41 och 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

Andra grunden: åsidosättande av motiveringsskyldigheten, eftersom rådets motivering inte uppfyller de krav som Europeiska unionens institutioner har enligt artikel 6 EKMR, artikel 296 FEUF och artikel 41 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

Tredje grunden: de angripna åtgärdernas oberättigade och oproportionerliga inskränkning av sökandens grundläggande rättigheter, i synnerhet skyddet för egendom i artikel 1 i första protokollet till EKMR och artikel 17 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, sökandens rätt till respekt för sin heder och sitt rykte enligt artiklarna 8 och 10 EKMR, rätten att fritt utöva sin näringsverksamhet enligt artiklarna 15 och 16 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, samt oskyldighetspresumtionen i artikel 6 EKMR och artikel 48 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

____________