Mål T‑400/11

Altadis, SA

mot

Europeiska kommissionen

”Talan om ogiltigförklaring – Statligt stöd – Stödordning som tillåter skattemässig avskrivning av finansiellt mervärde vid förvärv av aktieinnehav i utländska företag – Beslut i vilket stödordningen förklaras vara oförenlig med den inre marknaden men som inte föreskriver återkrav av stödet – Rättsakt som medför genomförandeåtgärder – Villkoret personligen berörd ej uppfyllt – Återbetalningsskyldighet föreligger inte – Avvisning”

Sammanfattning – Tribunalens beslut (åttonde avdelningen) av den 9 september 2013

1.      Domstolsförfarande – Tribunalens skyldighet att inleda det muntliga förfarandet innan den meddelar beslut om rättegångshinder – Föreligger inte

(Tribunalens rättegångsregler, artikel 114.1 och 114.3)

2.      Talan om ogiltigförklaring – Fysiska eller juridiska personer – Rättsakter som berör dem direkt och personligen – Kommissionens beslut att förbjuda en stödordning till förmån för en viss sektor – Talan väckt av ett företag som beviljats ett individuellt stöd enligt denna stödordning men som inte omfattas av en återbetalningsskyldighet – Avvisning

(Artikel 263 fjärde stycket FEUF)

3.      Talan om ogiltigförklaring – Fysiska eller juridiska personer – Skillnad mellan villkoret personligen berörd och berättigat intresse av att få saken prövad

(Artikel 263 fjärde stycket FEUF)

4.      Talan om ogiltigförklaring – Fysiska eller juridiska personer – Regleringsakt i den mening som avses i artikel 263 fjärde stycket FEUF – Alla akter som har allmän giltighet, med undantag för lagstiftningsakter – Kommissionens beslut att förbjuda en stödordning till förmån för en viss sektor – Akt som medför genomförandeåtgärder i den mening som avses i nämnda bestämmelse i fördraget – Omfattas inte

(Artiklarna 263 fjärde stycket FEUF och 288 fjärde stycket FEUF)

5.      Unionsrätt – Principer – Rätt till ett effektivt domstolsskydd – Tribunalen avvisar en talan om ogiltigförklaring av ett beslut avseende statligt stöd – Möjligheten att föreslå för en nationell domstol att hänskjuta en begäran om förhandsavgörande

(Artiklarna 263 FEUF och 267 FEUF)

1.      Se beslutet.

(se punkt 19)

2.      Se beslutet.

(se punkterna 23, 25, 26, 28, 31, 33, 34, 39 och 41)

3.      Se beslutet.

(se punkt 38)

4.      En rättsakt som medför genomförandeåtgärder, såsom kommissionens beslut att förbjuda en stödordning till förmån för en viss sektor, kan inte anses utgöra en regleringsakt som inte medför genomförandeåtgärder i den mening som avses i artikel 263 fjärde stycket FEUF.

Enligt artikel 288 fjärde stycket FEUF är ett sådant beslut bindande till alla delar endast för dem till vilka det riktar sig. Skyldigheten att inte bevilja stöd enligt den omtvistade stödordningen, att upphäva de beviljade skatteförmånerna och att återkräva de stöd som utbetalats i enlighet med denna stödordning utgör således för medlemsstatens del tvingande rättsverkningar av det angripna beslutet, i och med att beslutet riktar sig till denna medlemsstat.

Däremot har nämnda beslut inte några sådana rättsverkningar för stödmottagarna enligt den omtvistade stödordningen. Uttalandet om oförenligheten med den inre marknaden innebär nämligen inte i sig självt något förbud eller föreläggande för dessa stödmottagare. Vidare är konsekvenserna av stödets oförenlighet inte nödvändigtvis desamma för var och en av stödmottagarna enligt den omtvistade stödordningen. Konsekvenserna av stödets oförenlighet måste således individualiseras genom en rättsakt från de behöriga nationella myndigheterna, såsom ett taxeringsbeslut som utgör en genomförandeåtgärd i den mening som avses i artikel 263 fjärde stycket FEUF.

Det saknar härvidlag betydelse att den medlemsstat det angripna beslutet riktar sig till inte förfogar över något utrymme för skönsmässig bedömning vid genomförandet av detta beslut. Avsaknaden av utrymme för skönsmässig bedömning är förvisso ett villkor som ska undersökas vid bedömningen av om villkoret personligen berörd är uppfyllt vad gäller sökanden. Kravet att en rättsakt inte medför genomförandeåtgärder i den mening som avses i artikel 263 fjärde stycket FEUF utgör emellertid ett villkor som är separat från villkoret att personen i fråga ska vara personligen berörd.

(se punkterna 45–48)

5.      Europeiska unionen är en rättsunion, och unionens institutioner kontrolleras så att deras rättsakter står i överensstämmelse med fördraget och de allmänna rättsprinciperna, till vilka även de grundläggande rättigheterna hör. Enskilda ska således ha tillgång till ett effektivt domstolsskydd för de rättigheter som följer av unionsrätten.

En sökande har emellertid inte nekats effektivt domstolsskydd så länge som det, även om talan om ogiltighetsförklaring avvisas, inte föreligger något hinder för att sökanden vid en nationell domstol bestrider genomförandeåtgärderna för kommissionens beslut att förbjuda en stödordning till förmån för en viss sektor, bland annat de taxeringsbeslut som nekar stöd i enlighet med nämnda stödordning. Den nationella domstolen kan på så sätt indirekt pröva huruvida beslutet är lagenlig och eventuellt hänskjuta en giltighetsfråga till EU-domstolen i enlighet med artikel 267 FEUF.

(se punkt 50)