Talan väckt den 24 februari 2012 - T&L Sugars och Sidul Açúcares mot kommissionen

(Mål T-103/12)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: T&L Sugars Ltd (London, Förenade kungariket), och Sidul Açúcares, Unipessoal Lda (Santa Iria de Azóia, Portugal) (ombud: juristen D. Waelbroeck och D. Slater, Solicitor)

Svarande: Europeiska kommissionen och Europeiska unionen, företrädda av Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska

förklara att denna talan om ogiltigförklaring enligt artikel 263 fjärde stycket FEUF, och/eller om rättsstridighet enligt artikel 277 FEUF, av förordning nr 1240/2011, förordning nr 1308/2011, förordning nr 1239/2011, förordning nr 1281/2011, förordning nr 1316/2011, förordning nr 1384/2011, förordning nr 27/2012 och förordning nr 57/2012, kan tas upp till sakprövning och är välgrundad,

ogiltigförklara kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 1240/2011av den 30 november 2011om undantagsåtgärder avseende utsläppande på unionsmarknaden av socker och isoglukos utöver kvoterna under regleringsåret 2011/2012 (EUT L 318, s. 9),

ogiltigförklara kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 1308/2011 av den 14 december 2011 om fastställande av en tilldelningskoefficient, avslag på nya ansökningar och om avslutande av ansökningsperioden för tillgängliga kvantiteter socker producerat utöver kvoten och avsett för försäljning på unionsmarknaden till nedsatt överskottsavgift under regleringsåret 2011/12 (EUT L 332, s. 8),

ogiltigförklara kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 1239/2011 av den 30 november 2011 om inledande av en stående anbudsinfordran för regleringsåret 2011/12 för import av socker enligt KN-nummer 1701 till nedsatt tullsats (EUT L 318, s. 4),

ogiltigförklara kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 1281/2011 av den 8 december 2011 om den minimitullsats som ska fastställas för den första delanbudsinfordran inom de anbudsförfaranden som inletts genom genomförandeförordning (EU) nr 1239/2011 (EUT L 327, s. 60),

ogiltigförklara kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 1316/2011 av den 15 december 2011 om den minimitullsats som ska fastställas för den andra delanbudsinfordran inom de anbudsförfaranden som inletts genom genomförandeförordning (EU) nr 1239/2011 (EUT L 334, s. 16),

ogiltigförklara kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 1384/2011 av den 22 december 2011 om den minimitullsats som ska fastställas för den tredje delanbudsinfordran inom de anbudsförfaranden som inletts genom genomförandeförordning (EU) nr 1239/2011 (EUT L 343, s. 33),

ogiltigförklara kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 27/2012 av den 12 januari 2012 om den minimitullsats för socker som ska fastställas för den fjärde delanbudsinfordran inom de anbudsförfaranden som inletts genom genomförandeförordning (EU) nr 1239/2011 (EUT L 9, s. 12), och

ogiltigförklara kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 57/2012 av den 23 januari 2012 om avbrytande av det anbudsförfarande som inletts genom genomförandeförordning (EU) nr 1239/2011 (EUT L 19, s. 12),

alternativt förklara att talan, i den del den avser fastställande av att artiklarna 186 a och 187 i rådets förordning (EG) nr 1234/2007 är rättsstridiga, kan tas upp till sakprövning, är välgrundad och ska bifallas, samt ogiltigförklara de angripna förordningarna, som direkt eller indirekt bygger på dessa bestämmelser,

förplikta EU, som företräds av kommissionen, att ersätta all skada som sökandena lidit till följd av att kommissionen har åsidosatt sina lagenliga skyldigheter, varvid beloppet avseende ersättningen för den skada som sökandena lidit under perioden den 1 april 2011-29 januari 2012 ska fastställas till 87 399 257 EUR, och all skada som sökandena har lidit efter nämnda tidpunkt eller de andra belopp som motsvarar den skada som sökandena lidit eller kommer att lida i enlighet med vad som kommer att visas av dem under detta förfarande, med särskild hänsyn tagen till framtida skada,

förordna om att det ska utgå ränta, som beräknas på grundval av Europeiska centralbankens räntesats för de huvudsakliga refinansieringstransaktionerna, ökad med två procentenheter, eller en annan lämplig räntesats som domstolen bestämmer, på den fastställda ersättningen från dagen för domens avkunnande till dess betalning sker, och

förplikta kommissionen att ersätta samtliga rättegångskostnader.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökandena sex grunder.

Första grunden: Åsidosättande av icke-diskrimineringsprincipen.

De angripna bestämmelserna ger upphov till diskriminering av rörsockerrafinaderier till förmån för betsockerberedare.

Andra grunden: Åsidosättande av förordning nr 1234/2007 och avsaknad av korrekt rättslig grund.

Svaranden har ingen behörighet att öka kvoterna och är skyldig att ta ut höga och avskräckande avgifter för utsläppande på marknaden av socker utöver kvoterna. Svaranden har inte heller någon behörighet att vidta en sådan typ av åtgärd, som aldrig har avsetts med den grundläggande lagstiftningen.

Tredje grunden: Åsidosättande av rättssäkerhetsprincipen.

Genom förordning nr 1239/2011 och dess genomförandeförordningar har införts ett system där tullar inte är förutsebara och inte fastställs med tillämpning av fasta och objektiva kriterier, utan snarare på grundval av en subjektiv betalningsvillighet utan samband med de faktiska produkter som importeras.

Fjärde grunden: Åsidosättande av proportionalitetsprincipen.

Svaranden hade lätt kunnat anta mindre ingripande bestämmelser som inte uteslutande hade antagits på bekostnad av importerande raffinaderier.

Femte grunden: Åsidosättande av berättigade förväntningar.

Svaranden har åsidosatt sökandenas berättigade förväntningar på att behandlas på ett jämlikt, rättvist och icke-diskriminerande sätt.

Sjätte grunden: Åsidosättande av principerna om omsorg och god förvaltningssed.

Inledningsvis underlät kommissionen helt att agera, trots upprepade varningar om marknadsstörningar. Kommissionen vidtog sedan uppenbart olämpliga åtgärder för att tackla dessa störningar och rubbade därmed den jämvikt som rådet har skapat mellan inhemska producenter och importerande raffinaderier.

I den del talan avser ogiltigförklaring av förordning nr 57/2012 åberopar sökandena endast den första, den fjärde och den sjätte grunden.

Sökandena åberopar alternativt ovannämnda grunder till stöd för påståendet att förordning nr 1239/2011 och förordning nr 1308/2011 är rättsstridiga, enligt artikel 277 FEUF. För det fall tribunalen anser att talan inte kan vinna bifall såvitt avser dessa grunder för ogiltigförklaring, gör sökandena gällande att artiklarna 186 a och 187 i rådets förordning (EG) nr 1234/2007, som de angripna förordningarna bygger på, är rättsstridiga, varvid de yrkar att dessa bestämmelser i förordning nr 1234/2007 samt de angripna förordningarna ska ogiltigförklaras.

____________

¹ - - Rådets förordning (EG) nr 1234/2007 av den 22 oktober 2007 om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna och om särskilda bestämmelser för vissa jordbruksprodukter (EGT L 299, s. 1).