Mål T‑465/08

Republiken Tjeckien

mot

Europeiska kommissionen

”Phareprogrammet – ’Revolverande fonder’ som Republiken Tjeckien erhållit – Återbetalning av utbetalda belopp – Kommissionens beslut att kräva in medel genom avräkning – Rättslig grund – Skilda rättsordningar – Begreppet säker och likvid fordran – Motiveringsskyldighet”

Sammanfattning av domen

1.      Nya medlemsstaters anslutning till gemenskaperna – Republiken Tjeckien – Omedelbar och fullständig tillämpning av gemenskapsrätten – Undantag – Villkor – Uttrycklig bestämmelse

(Artikel 292 EG; 2003 års anslutningsakt, artikel 33.2)

2.      Nya medlemsstaters anslutning till gemenskaperna – Republiken Tjeckien – Övergripande budgetåtaganden som ingåtts enligt de finansiella föranslutningsinstrumenten – Regler som är tillämpliga från anslutningen

(2003 års anslutningsakt, artikel 33.2; rådets förordning nr 1605/2002, artikel 73.1; kommissionens förordning nr 2342/2002, artiklarna 81.1 och 83)

3.      Institutionernas rättsakter – Motivering – Skyldighet – Räckvidd – Beslut som tillkommit i ett sammanhang som var känt för den berörde

(Artikel 253 EG)

1.      Vad gäller de föranslutningsstöd enligt Phareprogrammet som avses i artikel 33.1 i akten om villkoren för Republiken Tjeckiens, Republiken Estlands, Republiken Cyperns, Republiken Lettlands, Republiken Litauens, Republiken Ungerns, Republiken Maltas, Republiken Polens, Republiken Sloveniens och Republiken Slovakiens anslutning till de fördrag som ligger till grund för Europeiska unionen och om anpassning av fördragen, är undantag – med tillämpning av artikel 33.2 i anslutningsakten – från en omedelbar och fullständig tillämpning av bestämmelserna i gemenskapsrätten, endast tillåtna om de uttryckligen föreskrivs i bestämmelserna i fråga.

Artikel 33.2 i anslutningsakten föreskriver emellertid inte uttryckligen något undantag från bestämmelserna i artikel 292 EG, innebärande att de bestämmelser avseende tvistelösning utanför domstol som föreskrivs i det ramavtal som Republiken Tjeckiens regering och Europeiska kommissionen ingick om Republiken Tjeckiens deltagande i Europeiska gemenskapens stödprogram är tillämpliga även efter Republiken Tjeckiens anslutning till unionen.

De bestämmelser avseende tvistelösning utanför domstol som föreskrivs i ramavtalet från år 1996 upphörde följaktligen att gälla från och med dagen för Republiken Tjeckiens anslutning till unionen.

(se punkterna 100–102)

2.      Artikel 33.2 i akten om villkoren för Republiken Tjeckiens, Republiken Estlands, Republiken Cyperns, Republiken Lettlands, Republiken Litauens, Republiken Ungerns, Republiken Maltas, Republiken Polens, Republiken Sloveniens och Republiken Slovakiens anslutning till de fördrag som ligger till grund för Europeiska unionen och om anpassning av fördragen – som har till syfte att säkerställa stabiliteten av de utgifter som före anslutningen till unionen tillkännagetts i de övergripande budgetåtaganden som ännu inte helt genomförts vid anslutningen – avviker från vissa av bestämmelserna om utgiftstransaktioner i förordning nr 1605/2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget. Nämnda artikel syftar däremot inte till att avvika från budgetförordningens bestämmelser om inkomsttransaktioner.

Med andra ord utesluts inte uttryckligen i artikel 33.2 i anslutningsakten att budgetförordningen och genomförandeförordningen kan tillämpas på inkomsttransaktioner. Dessa transaktioner regleras således av de aktuella förordningarna från och med dagen för Republiken Tjeckiens anslutning till unionen.

I artikel 33.2 i anslutningsakten föreskrivs inte heller uttryckligen att det är uteslutet att som ett sätt att driva in fordringar genomföra den avräkning som föreskrivs i artikel 73.1 i budgetförordningen och i artiklarna 81.1 och 83 i förordning nr 2342/2002 om genomförandebestämmelser för budgetförordningen. Dessa inkomsttransaktioner är följaktligen, under de villkor som föreskrivs i de aktuella förordningarna, tillämpliga på fordringar som följer av det föranslutningsstöd som beviljats inom ramen för Phareprogrammet enligt artikel 33.1 i anslutningsakten.

Det ankommer följaktligen på kommissionen att fastställa och driva in en fordran – bland annat genom avräkning – som avser återbetalning av det stöd som Republiken Tjeckien erhållit inom ramen för Phareprogrammet, och den är härvid skyldig att tillämpa och följa bestämmelserna i budgetförordningen och genomförandeförordningen.

(se punkterna 118–122)

3.      Skyldigheten enligt artikel 253 EG att motivera ett beslut som går någon emot syftar till att ge den som berörs av ett sådant beslut tillräckliga upplysningar för att kunna bedöma om beslutet är välgrundat, eller om det eventuellt är behäftat med ett fel som gör att dess giltighet kan ifrågasättas vid unionsdomstolen, och till att göra det möjligt för domstolarna att pröva beslutets lagenlighet. Denna motiveringsskyldighet utgör en grundläggande gemenskapsrättslig princip från vilken undantag endast får göras på grund av tvingande hänsyn. Den berörde ska därför i princip underrättas om skälen för beslutet samtidigt som den underrättas om antagandet av den rättsakt som går vederbörande emot. En bristfällig motivering kan inte rättas till genom att den berörde underrättas om skälen för rättsakten under förfarandet vid unionsdomstolen.

Motiveringen ska emellertid vara anpassad till rättsaktens beskaffenhet och till det sammanhang i vilket den antagits. Frågan huruvida kravet på motivering är uppfyllt ska bedömas med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet, särskilt rättsaktens innehåll, de anförda skälen och det intresse av att få förklaringar som de vilka rättsakten är riktad till, eller andra personer som direkt och personligen berörs av den, kan ha. Det krävs inte att samtliga relevanta faktiska och rättsliga omständigheter anges i motiveringen, eftersom bedömningen av huruvida en motivering är tillräcklig inte ska ske endast utifrån rättsaktens ordalydelse, utan även utifrån sammanhanget och rättsreglerna på det ifrågavarande området. En rättsakt som går någon emot ska anses vara tillräckligt motiverad om den har tillkommit i ett sammanhang som är känt för den berörde, så att han har möjlighet att förstå innebörden av den åtgärd som vidtas gentemot honom.

När det gäller ett beslut om avräkning, ska det av motiveringen tydligt framgå vilka fordringar som avräknats mot varandra. Det kan emellertid inte krävas att motiveringen till stöd för fastställandet av var och en av fordringarna upprepas i beslutet om avräkning.

(se punkterna 162–164)