PERSONALDOMSTOLENS DOM
(andra avdelningen)

den 30 september 2010

Mål F-76/05

Javier Torijano Montero

mot

Europeiska unionens råd

”Personalmål – Tjänstemän – Tillsättning – Sökande som har upptagits i en förteckning över godkända sökande i ett uttagningsprov som har offentliggjorts före ikraftträdandet av de nya tjänsteföreskrifterna – Placering i lönegrad enligt de nya, mindre förmånliga, bestämmelserna – Artikel 5 i tjänsteföreskrifterna – Artikel 12 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna – Likabehandlingsprincipen – Principen om skydd för berättigade förväntningar – Omsorgsplikt – Proportionalitet”

Saken: Talan enligt artiklarna 236 EG och 152 EA, som väckts av Javier Torijano Montero med yrkande i första hand om ogiltigförklaring dels av det beslut som rådets ställföreträdande generalsekreterare fattade den 17 maj 2005 om avslag på sökandens klagomål, dels beslutet av den 20 oktober 2004 att bevilja honom en provanställning, i den del som avser hans placering i lönegrad A*6, löneklass 2, samt med yrkande i andra hand att rådet ska förpliktas att till honom utge skadestånd.

Avgörande: Talan ogillas. Vardera parten ska bära sina rättegångskostnader.

Sammanfattning

1.      Tjänstemän – Rekrytering – Placering i lönegrad vid tillsättning – En ny tjänstestruktur har införts genom förordning nr 723/2004 – Övergångsbestämmelser vad avser placering i lönegrad vid tillsättning

(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 7.1, 27 första stycket, och 29.1; bilaga XIII, artikel 12.3; rådets förordning nr 723/2004)

2.      Tjänstemän – Rekrytering – Placering i lönegrad vid tillsättning – En ny tjänstestruktur har införts genom förordning nr 723/2004 – Övergångsbestämmelser vad avser placering i lönegrad vid tillsättning

(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 7.1, 27 första stycket, och 29.1; bilaga XIII, artikel 12.3; rådets förordning nr 723/2004)

3.      Tjänstemän – Placering – Överensstämmelse mellan lönegrad och tjänst – Fastställande av lönegrad för en tjänst som ska tillsättas

(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 5.4, 7.1 och 62 första stycket; bilaga I; rådets förordning nr 723/2004)

4.      Tjänstemän – Principer – Administrationens omsorgsplikt – Principen om god förvaltningssed – Gränser

(Tjänsteföreskrifterna, bilaga XIII, artikel 12.3)

1.      För att inte hindra all utveckling av lagstiftningen, får likabehandlingsprincipen inte utgöra hinder för lagstiftarens frihet att när som helst vidta de ändringar av tjänsteföreskrifterna som lagstiftaren anser ligger i tjänstens intresse även om ändringarna visar sig vara mindre förmånliga än de tidigare bestämmelserna.

Lagstiftaren kunde således inom ramen för reformen av tjänsteföreskrifterna dels föreskriva att deltagarna i uttagningsprov för vilka rekrytering i lönegrad A 7 hade planerats före den 1 maj 2004 därefter skulle anställas i lönegrad A*6, och dels vid detta tillfälle minska den lön som utgår i dessa lönegrader.

Lagstiftaren har genom detta tillvägagångssätt inte åsidosatt likabehandlingsprincipen och i synnerhet inte heller förbudet mot diskriminering på grund av ålder, eftersom jämförelsetabellen för lönegrader i artikel 12.3 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna och tabellen över grundmånadslönerna inte på något sätt, vare sig direkt eller indirekt, hänför sig till berörda personers ålder.

Dessutom innebär den regel som följer av artiklarna 7.1, 27 första stycket, 29.1 i tjänsteföreskrifterna, enligt vilken nivån för tjänsterna fastställs i förhållande till deras art, betydelse och omfattning oberoende av den berördes kvalifikationer, att det i jämförelsetabellen för lönegrader i artikel 12.3 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna görs en åtskillnad mellan grundlönegraden A*5 och den högre lönegraden A*6 för att beakta den erfarenhet som krävs för tjänster på den nivån.

Det kan således inte göras gällande att artikel 12.3 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna utgör ett hinder mot att beakta yrkeserfarenhet. I denna bestämmelse föreskrivs tvärtom att tillsättningsmyndigheten i tjänstens intresse ska beakta detta vid ett objektivt fastställande av nivån på de tjänster som ska tillsättas.

(se punkterna 55–59)

Hänvisning till

Domstolen: 22 december 2008, Centeno Mediavilla  m.fl. mot kommissionen, C-443/07 P, REG 2008, s. I‑10945, punkt 83

Förstainstansrätten: 30 september 1998, Ryan mot revisionsrätten, T-121/97, REG 1998, s. II‑3885, punkterna 98 och 104; 29 november 2006, Campoli mot kommissionen, T-135/05, REGP 2006, s. I‑A‑2‑297 och II‑A‑2‑1527, punkt 105; 11 juli 2007, Centeno Mediavilla m.fl. mot kommissionen, T-58/05, REG 2007, s. II‑2523, punkterna 86, 89 och 113

Personaldomstolen: 19 juni 2007, Davis m.fl. mot rådet, F-54/06, REGP 2007, s. I‑A‑1‑165 och II‑A‑1‑911, punkt 81

2.      Rätten för löntagare hos samma arbetsgivare att erhålla lika ersättning för arbete av lika värde är ett särskilt uttryck för den grundläggande likabehandlingsprincipen, vars iakttagande det är personaldomstolens uppgift att säkerställa. Denna rättighet återfinns för övrigt i artikel 7 i den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter och i Internationella arbetsorganisationens (ILO) konvention nr 111.

Likabehandlingsprincipen hindrar emellertid inte att jämförbara situationer behandlas olika under förutsättning att särbehandlingen är motiverad av sakliga och relevanta skäl som kan prövas av domstol.

Inom ramen för reformen av tjänsteföreskrifterna kunde lagstiftaren således ändra överensstämmelsen mellan tjänstegrader och tjänster, bland annat genom antagandet av artikel 12.3 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna, eftersom det ligger i sakens natur att en övergångsbestämmelse medför undantag från vissa bestämmelser i tjänsteföreskrifterna, vars tillämpning nödvändigtvis påverkas av ändringen av systemet.

Mot denna bakgrund kan tjänstemän som i denna egenskap tillsatts efter ikraftträdandet av reformen av tjänsteföreskrifterna inte anses befinna sig i samma rättsliga situation som de tjänstemän som tillsattes före den 1 maj 2004, för vilka tillsättningen skedde enligt de äldre tjänsteföreskrifterna.

Med hänsyn till reformen av tjänstemännens lönegradsstruktur har lagstiftaren inte åsidosatt principen om lika lön för likvärdigt arbete genom att fastställa en lön för tjänstemän som anställts efter nämnda reform som är kopplad till den lönegrad i vilken de placeras med tillämpning av artikel 12.3 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna, vilken är mindre förmånlig än den lön som utgick enligt de äldre lönegrader i vilka tjänstemän som tillsatts före den 1 maj 2004 placerades.

(se punkterna 67–71)

Hänvisning till

Domstolen: 26 juni 2001, Brunnhofer, C-381/99, REG 2001, s. I‑4961, punkt 28; ovannämnda målet Centeno Mediavilla m.fl. mot kommissionen, punkterna 77–79 och 105

Förstainstansrätten: ovannämnda målet Centeno Mediavilla m.fl. mot kommissionen, punkterna 75–80, 114, 126 och 129

3.      Det följer av artikel 7.1 i förening med artikel 62 första stycket i tjänsteföreskrifterna, enligt vilka en tjänsteman har rätt till lön efter sin lönegrad och löneklass och tjänstemannen, efter fastställandet av lönegrad och således tjänstemannens lönenivå, inte får tillsättas på en tjänst som inte motsvarar denna lönegrad. Med andra ord avgör lönegraden, och således den lön som tjänstemannen har rätt till, de arbetsuppgifter som tjänstemannen kan anförtros. Således medför principen om överensstämmelse mellan lönegraden och tjänsten även att tjänstemannen får vägra att godta en tjänst som inte motsvarar dennes lönegrad och därmed, i slutändan, får vägra att godta en tjänst som inte motsvarar dennes lön.

Det ovanstående påverkas inte av den omständigheten att artikel 5.4 i tjänsteföreskrifterna och bilaga I till dessa föreskrifter, i lydelse enligt förordning nr 723/2004 om ändring av tjänsteföreskrifterna för tjänstemän och anställningsvillkoren för övriga anställda, inte föreskriver någon fast överensstämmelse mellan en viss tjänst och en viss lönegrad. Dessa bestämmelser påverkar nämligen inte principen i artikel 7.1 i tjänsteföreskrifterna, enligt vilken nivån för den tjänst som ska tillsättas ska bestämmas med beaktande av betydelsen av de arbetsuppgifter som ska utföras för den aktuella tjänsten och endast med beaktande av vad som ligger i tjänstens intresse. Detta innebär endast att tillsättningsmyndigheten inte är skyldig att i meddelandet om lediga tjänster fastställa den exakta lönegraden för den tjänst som ska tillsättas. Tillsättningsmyndigheten förblir emellertid skyldig att vid utövandet av dess stora utrymme för skönsmässig bedömning tillse dels att det spann av lönegrader till vilket det hänvisas i meddelandet om lediga tjänster i tillräcklig mån återspeglar betydelsen av de ifrågavarande arbetsuppgifterna, och dels att tillsättningen i en av dessa lönegrader sker på objektiva grunder och i synnerhet med hänsyn till betydelsen av de arbetsuppgifter som ska utföras.

(se punkterna 72 och 73)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: 7 maj 1991, Jongen mot kommissionen, T-18/90, REG 1991, s. II‑187, punkt 27; 8 juli 2008, kommissionen mot Economidis, T-56/07 P, REGP 2008, s. I‑B‑1‑31 och II‑B‑1‑213, punkterna 82–86; 18 juni 2009, kommissionen mot Traore, T-572/08 P, REGP 2009, s. I‑B‑1‑39 och II‑B‑1‑233, punkterna 38, 40 och 41

4.      Principen om god förvaltningssed har inte en tvingande verkan som är överordnad en bestämmelse i en förordning. Det samma gäller administrationens omsorgsplikt i förhållande till sina anställda, en plikt som återspeglar balansen mellan ömsesidiga rättigheter och skyldigheter som har skapats genom tjänsteföreskrifterna i relationerna mellan administrationen och de offentliganställda och som således alltid begränsas av att gällande bestämmelser ska iakttas.

Följaktligen kan en tjänsteman som tillstatts under perioden 1 maj 2004–30 april 2006, på grund av den plats som principen om god förvaltningssed och omsorgsplikten således har i normhierarkin, inte göra anspråk på ett annat resultat med stöd härav än det som följer av artikel 12.3 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna, eftersom institutionens befogenhet är bunden av denna bestämmelse.

(se punkterna 94 och 95)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: 27 mars 1990, Chomel mot kommissionen, T-123/89, REG 1990, s. II‑131, punkt 32; 17 juni 1993, Arauxo-Dumay mot kommissionen, T-65/92, REG 1993, s. . II‑597, punkt 37; 22 juni 1994 i de förenade målen T-97/92 och T-111/92, Rijnoudt och Hocken mot kommissionen, REGP 1994, s. I‑A‑159 och II‑511, punkt 104; 29 november 2006, T-135/05, Campoli mot kommissionen, REGP 2006, s. I‑A‑2‑297 och II‑A‑2‑1527, punkt 149

Personaldomstolen: 25 januari 2007, Chassagne mot kommissionen, F-43/05REGP, s. I‑A‑1‑27 och II‑A‑1‑139, punkt 111