Domstolens beslut (tionde avdelningen) av den 13 november 2019 –
Hamed och Omar
(Förenade målen C‑540/17 och C‑541/17)(1)
”Begäran om förhandsavgörande – Artikel 99 i domstolens rättegångsregler – Område med frihet, säkerhet och rättvisa – Gemensamma förfaranden för att bevilja och återkalla internationellt skydd – Direktiv 2013/32/UE – Artikel 33.2 a – Beslut från myndigheterna i en medlemsstat om att en asylansökan inte kan tas upp till prövning, eftersom flyktingstatus redan beviljats i en annan medlemsstat – Artikel 4 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna – Verklig och konstaterad risk för att utsättas för omänsklig eller förnedrande behandling – Levnadsförhållandena för personer som beviljats flyktingstatus i sistnämnda stat”
Grundläggande rättigheter – Förbudet mot tortyr och omänsklig eller förnedrande behandling – Räckvidd – Systembrister efter avslutat förfarande för beviljande av internationellt skydd på grund av att levnadsförhållandena för de personer som beviljats sådant skydd – Förbud för övriga medlemsstater att avvisa en asylansökan av det skälet att flyktingstatus tidigare beviljats i den medlemsstaten – Villkor – Bedömning av huruvida dessa brister verkligen föreligger – Kriterier – Krav på en situation av extremt materiellt armod
(Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 4; Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/32, artikel 33.2 a)
(se punkterna 34–43 samt slutet)
Avgörande
Artikel 33.2 a i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/32/EU av den 26 juni 2013 om gemensamma förfaranden för att bevilja och återkalla internationellt skydd ska tolkas så, att den artikeln utgör hinder för att en medlemsstat använder sig av den möjlighet som den bestämmelsen ger att avvisa en ansökan om internationellt skydd med hänvisning till att sökanden redan beviljats flyktingstatus i en annan medlemsstat, när de levnadsförhållanden som sökanden, i egenskap av person som beviljats flyktingstatus, kan förvänta sig i den andra medlemsstaten skulle innebära en allvarlig risk för att vederbörande utsattes för omänsklig eller förnedrande behandling, i den mening som avses i artikel 4 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.