TRIBUNALENS BESLUT (sjunde avdelningen i utökad sammansättning)
den 8 februari 2024 (*)
”EU-varumärke – Invändningsförfarande – Intervention – Artiklarna 173.1 och 179 i rättegångsreglerna – Svarsskrivelse har getts in för sent – Artiklarna 142–145 i rättegångsreglerna – Ej tillämpliga – Avslag”
I mål T‑30/23,
Fly Persia IKE, Aten (Grekland),
Ali Barmodeh, Aten,
företrädda av advokaten R. Marano,
klagande,
mot
Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO), företrädd av R. Raponi, i egenskap av ombud,
motpart,
varvid motparten i förfarandet vid EUIPO:s överklagandenämnd var
Dubai Aviation Corp., Dubai (Förenade Arabemiraten),
meddelar
TRIBUNALEN (sjunde avdelningen i utökad sammansättning)
sammansatt av ordföranden K. Kowalik-Bańczyk samt domarna E. Buttigieg, G. Hesse, I. Dimitrakopoulos och B. Ricziová (referent),
justitiesekreterare: V. Di Bucci,
följande
Beslut
Bakgrund och förfarandet
1 Klagandena, Fly Persia IKE och Ali Barmodeh, har med stöd av artikel 263 FEUF yrkat ogiltigförklaring av det beslut som meddelades av fjärde överklagandenämnden vid Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) den 24 november 2022 (ärende R 1723/2021–4) (nedan kallat det överklagade beslutet).
2 Den 13 februari 2019 gav klagandena in en ansökan till EUIPO om registrering av följande figurkännetecken som EU-varumärke:
3 Det sökta varumärket avsåg flera tjänster som bland annat omfattas av klass 39 i Niceöverenskommelsen om internationell klassificering av varor och tjänster vid varumärkesregistrering av den 15 juni 1957, med ändringar och tillägg.
4 Den 4 juni 2019 framställde Dubai Aviation Corp. en invändning mot registreringen av det sökta varumärket för de angivna tjänsterna i klass 39.
5 Invändningen grundade sig på det äldre EU-varumärke som återges nedan och som även avsåg flera tjänster i klass 39:
6 Till stöd för invändningen åberopades de registreringshinder som avses i artikel 8.1 b och 8.5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001 av den 14 juni 2017 om EU-varumärken (EUT L 154, 2017, s. 1).
7 Den 13 augusti 2021 beslutade invändningsenheten att delvis bifalla invändningen.
8 Den 6 oktober 2021 överklagade klagandena invändningsenhetens beslut inom EUIPO.
9 Genom det överklagade beslutet avslog överklagandenämnden överklagandet.
10 Klagandena har, genom överklagande som kom in till tribunalens kansli den 30 januari 2023, begärt ogiltigförklaring av det överklagade beslutet. Den 13 februari 2023 delgavs Dubai Aviation Corp., i egenskap av part vid överklagandenämnden, överklagandet genom skrivelse från tribunalens justitiesekreterare.
11 Den 26 april 2023 gav Dubai Aviation Corp. in en handling med rubriken ”Svarsskrivelse” till tribunalens kansli.
12 Genom en åtgärd för processledning av den 24 maj 2023 anmodade tribunalen Dubai Aviation Corp. att yttra sig över varför den gett in handlingen med rubriken ”Svarsskrivelse” efter det att den frist som föreskrivs i artikel 179 i tribunalens rättegångsregler hade löpt ut. Dubai Aviation Corp. svarade inom den föreskrivna fristen.
13 Den 14 juni 2023 anmodade tribunalen klagandena och EUIPO att yttra sig över handlingen med rubriken ”Svarsskrivelse” från Dubai Aviation Corp., eftersom den kunde kvalificeras som en interventionsansökan.
14 Genom skrivelse av den 30 juni 2023 begärde klagandena att tribunalen skulle avslå Dubai Aviation Corps interventionsansökan.
15 Genom skrivelse av den 6 juli 2023 angav EUIPO att den inte motsatte sig att Dubai Aviation Corp. intervenerade i den mån bolaget stödde EUIPO:s yrkanden i dess svarsskrivelse.
Rättslig bedömning
16 Enligt artikel 40 andra stycket i stadgan för Europeiska unionens domstol, som är tillämplig på förfarandet vid tribunalen enligt artikel 53 första stycket i stadgan, har varje person som har ett berättigat intresse av utgången av en tvist – med undantag för tvister mellan medlemsstater, mellan gemenskapens institutioner eller mellan medlemsstater och gemenskapens institutioner – rätt att intervenera i målet. Genom yrkanden i interventionsansökan får endast en av parternas yrkanden biträdas.
17 Det framgår dessutom av artikel 53 andra stycket i nämnda stadga att rättegångsreglerna får avvika från artiklarna 40 fjärde stycket och 41 i stadgan för att ta hänsyn till de särskilda förhållandena i de tvister som rör immateriella rättigheter. I detta syfte har det bland annat antagits särskilda bestämmelser för intervenienter (se, för ett liknande resonemang, beslut av den 18 mars 2016, Sociedad agraria de transformación no 9982 Montecitrus/harmoniseringskontoret – Spanish Oranges (MOUNTAIN CITRUS SpAIN), T‑495/15, ej publicerat, EU:T:2016:179, punkt 8 och där angiven rättspraxis, och beslut av den 7 december 2016, Claranet Europe/EUIPO – Claro (claranet), T‑129/16, ej publicerat, EU:T:2016:728, punkt 8).
18 Ställningen inför tribunalen för en annan part i förfarandet vid EUIPO:s överklagandenämnd än klaganden vid tribunalen regleras således av artikel 173 i tribunalens rättegångsregler (beslut av den 12 juli 2022, Cipla Europe/EUIPO och Glaxo Group, C‑245/22 P(I), ej publicerat, EU:C:2022:549, punkt 59). Närmare bestämt ger artikel 173.3 i rättegångsreglerna andra parter i förfarandet vid överklagandenämnden än klaganden samma processuella rättigheter som parterna i målet vid tribunalen. Denna bestämmelse utgör således, med tillämpning av artikel 53 andra stycket i stadgan för Europeiska unionens domstol, ett undantag från artikel 40 fjärde stycket i denna stadga, enligt vilken endast en av parternas yrkanden får biträdas genom yrkanden i interventionsansökan. Intervenienter enligt artikel 173 i rättegångsreglerna får inte bara stödja en av parternas yrkanden, utan även framställa yrkanden och grunder som är självständiga i förhållande till parternas (se, för ett liknande resonemang, beslut av den 5 mars 2004, Boss/harmoniseringskontoret – Delta Biomichania Pagatou (BOSS), T‑94/02, EU:T:2004:68, punkt 17).
19 Enligt artikel 173.1 och 173.2 i rättegångsreglerna får andra parter i förfarandet vid överklagandenämnden än klaganden delta i rättegången vid tribunalen i egenskap av intervenienter om de yttrar sig över överklagandet i föreskriven form inom den fastställda fristen. De blir intervenienter i målet vid tribunalen om de ger in en inlaga innan den fastställda fristen för ingivande av svarsskrivelse har löpt ut. Om de inte yttrar sig över överklagandet i föreskriven form inom den fastställda fristen, förlorar de sin ställning som intervenient i målet vid tribunalen.
20 I artikel 179 i rättegångsreglerna preciseras att andra parter i förfarandet vid överklagandenämnden än klaganden ska inkomma med svarsskrivelse inom två månader från delgivning av överklagandet.
21 En annan part i förfarandet vid EUIPO:s överklagandenämnd än klaganden vid tribunalen, som inte har inkommit med någon svarsskrivelse inom den frist som föreskrivs i artikel 179 i rättegångsreglerna, har således inte ställning som part vid tribunalen och får därmed inte yttra sig under förfarandet vid tribunalen efter utgången av denna frist (se, för ett liknande resonemang, beslut av den 12 juli 2022, Cipla Europe/EUIPO och Glaxo Group, C‑245/22 P(I), ej publicerat, EU:C:2022:549, punkt 61).
22 Eftersom ansökan i förevarande fall delgavs Dubai Aviation Corp. den 13 februari 2023, löpte fristen för att inkomma med svarsskrivelse med anledning av ansökan, vilken avses i artikel 173.1 i rättegångsreglerna, ut den 24 april 2023, i enlighet med artikel 179 jämförd med artikel 60 i rättegångsreglerna, i avsaknad av en motiverad begäran om förlängning.
23 Det kan således konstateras att Dubai Aviation Corp., genom att inge sin svarsskrivelse till tribunalens kansli den 26 april 2023, inte iakttog den föreskrivna fristen för att besvara ansökan. För att motivera att denna inlaga ingavs för sent har bolaget i sitt svar på åtgärden för processledning av den 24 maj 2023 förklarat att den i huvudsak stödde sig på de ”allmänna” reglerna om intervention i artikel 143 i rättegångsreglerna, enligt vilka den agerade inom fristen. Bolaget har medgett att den misstog sig i fråga om regelverket och den tillämpliga tidsfristen genom att ge in sin svarsskrivelse inom den frist som föreskrivs i nämnda bestämmelse. Det har emellertid begärt att tribunalen ska ”bifalla dess interventionsansökan”.
24 Enligt klagandena ska interventionsansökan avvisas. De har gjort gällande att Dubai Aviation Corp. har förlorat sin ställning som intervenient vid tribunalen i enlighet med artikel 173.2 i rättegångsreglerna, eftersom det bolaget inte iakttog den föreskrivna fristen för att inkomma med svarsskrivelse och inte motiverade några exceptionella omständigheter som gjorde det möjligt att avvika från rättegångsreglerna. De anser att även om handlingen med rubriken ”Svarsskrivelse” kvalificeras som en interventionsansökan enligt artikel 143 i rättegångsreglerna, så kan en sådan ansökan inte tas upp till prövning, eftersom den omständigheten att Dubai Aviation Corp. var part i förfarandet vid EUIPO inte räcker för att motivera en rätt att intervenera enligt nämnda artikel.
25 EUIPO har inte invänt mot interventionsansökan i den mån Dubai Aviation Corp. har anslutit sig till yrkandena i myndighetens svarsskrivelse. EUIPO har påpekat att den omständigheten att de särskilda interventionsrättigheter som föreskrivs i artikel 173 i rättegångsreglerna faktiskt har utnyttjats eller inte har utnyttjats i princip inte hindrar att en annan part i förfarandet vid överklagandenämnden än klaganden ansöker om att få intervenera med stöd av artikel 40 i stadgan för Europeiska unionens domstol och artiklarna 142–145 i rättegångsreglerna, förutsatt att de villkor som föreskrivs för detta är uppfyllda. Handlingen med rubriken ”Svarsskrivelse” innehåller enligt EUIPO ”uttryckliga uppgifter” rörande de krav som anges i artikel 143.2 a–d i rättegångsreglerna och även underförstådda uppgifter om de krav som uppställs i punkterna e och f i samma artikel. EUIPO anser också att det framgår av interventionsansökan att Dubai Aviation Corp. har ett intresse av utgången av tvisten i förevarande mål, i enlighet med artikel 40.2 i samma stadga.
26 För det första ska det påpekas att Dubai Aviation Corp. inte inkom med någon inlaga före utgången av den frist som föreskrivs i artikel 173.1 jämförd med artiklarna 60 och 179 i rättegångsreglerna för att inkomma med svarsskrivelse och gav in sin svarsskrivelse först efter utgången av denna frist. Bolaget har inte heller i sitt svar på tribunalens fråga åberopat, och än mindre visat, att det föreligger exceptionella omständigheter som utgör oförutsebara omständigheter eller force majeure i den mening som avses i artikel 45 andra stycket i stadgan för Europeiska unionens domstol.
27 Dubai Aviation Corp. blev således inte part i förfarandet vid tribunalen i egenskap av intervenient i enlighet med artikel 173.1 och 173.2 i rättegångsreglerna.
28 För det andra ska det prövas huruvida Dubai Aviation Corp. kan tillåtas att intervenera med stöd av artiklarna 142–145 i rättegångsreglerna.
29 Det ska i detta hänseende erinras om att artiklarna 142–145 i rättegångsreglerna innehåller regler om ingivande av interventionsansökningar vid tribunalen och prövning av dessa. Enligt artikel 143.1 i rättegångsreglerna ska en interventionsansökan ges in inom sex veckor från dagen för offentliggörandet av meddelandet i Europeiska unionens officiella tidning avseende den ansökan genom vilken talan väcktes. Bestämmelserna ingår i avdelning III, om direkt talan.
30 Enligt artikel 191 i rättegångsreglerna ska bestämmelserna i avdelning III, om inte annat följer av särskilda bestämmelser i avdelning IV, tillämpas på mål avseende immateriella rättigheter. Med andra ord är de allmänna bestämmelserna i avdelning III inte tillämpliga om avdelning IV i rättegångsreglerna om immaterialrättsliga tvister innehåller särskilda förfaranderegler. Denna bestämmelse är således ett uttryck för principen lex specialis derogat legi generali.
31 Av detta följer att artiklarna 142–145 i rättegångsreglerna inte är tillämpliga på denna part, eftersom avdelning IV i rättegångsreglerna föreskriver särskilda regler om intervention vid tribunalen av en annan part i förfarandet vid överklagandenämnden än klaganden.
32 Det är följaktligen uteslutet att Dubai Aviation Corp., efter att ha förlorat möjligheten att delta i förfarandet vid tribunalen i egenskap av intervenient i enlighet med bestämmelserna i artikel 173 i rättegångsreglerna, kan tillåtas att intervenera med stöd av bestämmelserna i artiklarna 142–145 i rättegångsreglerna och således kunna utnyttja den frist som föreskrivs i artikel 143.1 i rättegångsreglerna.
33 Detta bekräftas av den motivering som åtföljde förslaget till ändringar av rättegångsreglerna av den 22 september 1994 i syfte att anpassa dessa till särdragen i de nya varumärkesrättsliga tvisterna. Tribunalen preciserade där att parterna i förfarandet vid överklagandenämnden omfattades av ett ”särskilt system” som skilde sig från det system för intervention som föreskrivs i de allmänna bestämmelserna för medlemsstaterna, institutionerna och andra tredje män som har ett intresse av utgången av tvisten.
34 Mot denna bakgrund finner tribunalen att artiklarna 142–145 i rättegångsreglerna inte är tillämpliga i förevarande fall och att Dubai Aviation Corp., med hänsyn till artikel 173.1 och 173.2 i rättegångsreglerna, inte har blivit part i förfarandet i förevarande mål.
Rättegångskostnader
35 För det första följer det av artikel 173.2 i rättegångsreglerna att en annan part än klaganden i förfarandet vid överklagandenämnden ska bära sina rättegångskostnader om denne inte yttrar sig över överklagandet i föreskriven form inom den fastställda fristen. Eftersom Dubai Aviation Corp. i förevarande fall inte yttrade sig över överklagandet i föreskriven form inom den fastställda fristen, ska bolaget bära sina rättegångskostnader avseende de inlagor som ingetts.
36 Enligt artikel 134.1 i rättegångsreglerna, som är tillämplig på mål om överklagande enligt artikel 191, ska rättegångsdeltagare som har tappat målet förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats.
37 Klagandena har yrkat att Dubai Aviation Corp. ska förpliktas att bära sina rättegångskostnader och ersätta klagandenas rättegångskostnader i interventionsärendet. Eftersom Dubai Aviation Corp. har tappat målet, ska klagandenas yrkande bifallas.
38 Eftersom EUIPO, däremot, inte har yrkat att Dubai Aviation Corp. ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, ska EUIPO bära sina rättegångskostnader i interventionsförfarandet.
Mot denna bakgrund beslutar
TRIBUNALEN (sjunde avdelningen i utökad sammansättning)
följande:
1) Dubai Aviation Corp. tillåts inte att delta i förfarandet i mål T‑30/23 som intervenient.
2) Dubai Aviation Corp. ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Fly Persia IKE:s och Ali Barmodehs rättegångskostnader i interventionsförfarandet.
3) Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) ska bära sina rättegångskostnader i interventionsförfarandet.
Luxemburg den 8 februari 2024.
Justitiesekreterare | | Ordförande |
V. Di Bucci | | K. Kowalik-Bańczyk |